goda nyheter, gång på gång

När jag i slutet av november flyttade, flyttade jag samtidigt över mitt internet. Eller försökte flytta det. Då fick jag goda och dåliga nyheter. De goda nyheterna var att jag var den första Sonerakunden i huset, medan de dåliga nyheterna var att de inte visste om internet kunde kopplas nästa vecka eller om ett år. Jag skulle fortsätta betala räkningarna och ett nytt försök skulle göras senare. Har ringt, ringt, ringt. Ringt igen. Tappat räkningen på alla gånger jag ringt. Ringt.

Ringde i början av veckan. De skulle ringa tillbaka, men ringde aldrig så jag ringde dem idag igen. De visste inte hur läget var men skulle ringa tillbaka. Nu ringde de. Det har varit en internetgubbe här idag, men han kunde inte göra något eftersom han inte hade nyckel till internetrummet. Jaha. De goda nyheterna den här gången var att jag "har goda möjligheter till att få återbetalning för de månader jag varit utan nät".

januari

Av någon anledning ser jag alltid flest filmer i januari. I år såg jag 24 stycken. Siffran innan dem är mitt betyg (1-5 där 5 är bäst).

1 Beck: Levande begravd

4 Where the Wild things are

2 Scott Pilgrim vs the world

1 the American

3 Cyrus

4 Inception

1 wallander: arvet

4 salt

4 going the distance

4 the kids are all right

3 somewhere

4 remember me

2 knight and day

4 the ghost writer

5 armadillo

3 frozen

3 red

3 sebbe

3 flickan

3 apan

4 hereafter (sågs på bio)

3 Charlie St Cloud

2 The Other Guys

3 The Tourist

4 Machete

hur jag tänker

Ett exempel:

1. Wow, bokrean i Sverige börjar snart.
2. Undrar när den börjar?
3. Den 23.2!
4. Jag är i Stockholm 20-22.2.
5. Tur, eftersom jag försöker dra ner på bokinköp.
6. Eller egentligen: buhu! Jag vill ha mer böcker!
7. Vänta!
8. Jag är i Göteborg 1.3-3.3.
9. Tjohoooo!
10. Voi, voi, voi! Oj, oj, oj!

dagens måltid

Jag är som med mat, som jag oftast är med kläder. Jag byter inte klädsel varje dag.

I måndags tillredde jag lyxmiddag till mig själv: sparris, pilgrimsmusslor, färska fikon, getost, pretzel.

I tisdags åt jag: pretzel till frukost och sparris och en pilgrimsmussla till middag.

I dag åt jag: sparris, färska fikon, getost.

Imorgon äter jag förmodligen: sparris

Det är trevligt att äta gott flera dagar, lite mer sorgligt att jag oftast köper för mycket mat i affärer där jag handlar vid fiskdisk, köttdisk, bröddisk eller ostdisk endast för att jag skäms över att endast handla för en person. En tunn skiva getost, tack. En pretzel, tack. En laxmedaljong, tack. En bakelse, tack. En biff, tack. 200 gram malet kött, tack. Två skivor hamon serrano, tack. Den skamkänslan är något jag gärna arbetar bort.

bara vitt

Jag känner att jag desperat behöver inreda arbetsrummet.

sedan kom det inre lugnet

En gång i tiden tröstshoppade jag kläder. Eftersom jag redan nu har stor del av min garderob vakuumförpackad under sängen, nerpackad i förrådet och i kassar bredvid bokhyllan, tröstshoppade jag idag mat.

Förrätten bestod av stekta pilgrimsmusslor, stekt sparris och stekta körsbärstomater.

Huvud/mellanrätten bestod av en (för) färsk Pretzel.

Efterrätten blev stekt getost (som tyvärr var en annan än den jag brukar köpa och den här klarade inte riktigt av stekning utan blev kornig och ful), stekta fikon med balsamvinäger.

Efter efterrätten ett piller D-vitamin. Det tog jag inget foto av.

Jag blev genast på bättre humör.

det blir bra, ska jag se

Det är bra med kriser. Kriser är bra. Kriser är inte egentligen inte kriser. Inte som när man pratar om sina kriser. Kriser borde endast sånt som är på riktigt stort och viktigt kallas. Det här är varken stort eller viktigt. Inte tillräckligt stort eller viktigt. Det här är inte världsproblem. Världsproblem är kriser. Det kommer bra saker från (sådana där små grejer som man ibland kallar) kriser. Man kommer vidare.

Jag skriver på teoridelen av avhandlingen. Jag skriver alltså är allt bra. Bra. Allt är bra. Bra, bra. Bättre än förra veckan och veckan innan dess. Men samtidigt som jag skriver har jag ett konstigt tryck över bröstkorgen. Som om jag inte kan andas djupt. Nej, det är inte fråga om som om, jag kan inte andas djupt. Jag försöker och de blir några ytliga andetag och de resulterar endast att jag känner mig yr. Trots att det egentligen känns bra att jag skriver. Det jag skriver känns också som helt okej text. Jag kan vara nöjd. Det är bara trycket över bröstkorgen och yrseln.

Ålderskris. Kan det vara det, tänker jag. Att jag om några veckor fyller 31. Eller lite höstgrejen som hänger kvar, som dök rätt upp på ytan idag, bokstavligen som ett brev på posten. Det där som envist hänger kvar, stressar. Eller människor som ringer med så konstiga idéer. Eller så är det kroppen. Att jag varit sjuk mer eller mindre hela hösten och vintern, med jämna mellanrum. Minst en ordentlig febervecka per månad sedan någon gång i augusti. Att jag känner mig (k)risig för att kroppen är trött och sjuk. Eller så blir min kropp trött och sjuk för att jag oroar mig för mycket. Som ägget och hönan, känns det som.

Jag borde kanske ha en födelsedagsfest. Eller en vårfest. Eller inflyttningsfest.

igår, idag och några till dagar

- kommit till snorstadiet

- fortfarande trött

- ute är det soligt men jag blev andfådd av att gå till tvättstugan

- igår lyckades jag läsa mina två texter på Runebergsfesten utan att varken nysa, hosta eller snyta mig.

- jag vet inte om det var så bra att envisas med att inte ringa mig sjuk, men gjort är gjort.

- jag var inte den enda som var sjuk, festtalaren nämnde luftrörskatarr, musikern var hemma med influensa.

- ingen chans att jag piggnar till tills kvällens pingis.

idag

feber

feber

feber

feber

feber.

jag har läst

Det är kanske en skam att säga, men jag gillade den inte särskilt mycket. Trots att Bokbabbel rekommenderade den, gav den strålande recensioner och lånade den till och med till mig. Men det är inte bara en dålig sak att inse att jag inte gillade den, det är också bra eftersom jag gillat alla grafiska romaner jag läst hittills. Jag har gillat dem så mycket att jag börjat fundera om jag är okritisk och gillar dem endast för att de (ofta) är lättlästa. Jag fastnade inte helt enkelt.

The Art of Shameless Self-Promotion*

Om man råkar befinna sig i Åbo på lördag. Om man råkar befinna sig i Åbo på lördag och har ingenting att göra på kvällen. Om man råkar befinna sig i Åbo på lördag och har ingenting att göra på kvällen och eventuellt är intresserad av att fira Runebergsdagen, då. Då kan man (om man vill) gå till Runebergsfesten (tidpunkt: 18.00, plats: Svenska klubben - 5th Floor på Auragatan) som ordnas av Runebergssällskapet i Åbo. Där hålls festtal, sjungs livemusik och så ska jag uppträda** med att läsa egna texter. Vilken/vilka har jag ännu inte bestämt mig för.

*Self-promotion är inte min grej. Men nu är det gjort. Huj, känns som om jag skrev ut mitt förnamn, mellannamn och efternamn på bloggen och dessutom ställde mig upp och skrek kom, kom och lyssna på mig. Ja, egentligen är det precis vad jag gjort.

**Jag har gjort det en gång tidigare på samma tillställning. Den gången visste jag inte att Märta Tikkanen skulle hålla festtalet. Jag trodde att jag skulle svimma när jag stod där framför och hon satt på första raden.

ny poesi

Hit tycker jag att man kunde skicka in något.

Det här livet.

Den här fasen:

Jag kommer aldrig att doktorera. Jag är för korkad att doktorera. Jag är helt värdelös. Att jag envisas med att fortsätta är inte på grund av envishet eller uthållighet, utan för att jag är dumdristig. Sa jag redan att jag aldrig kommer att doktorera? Sa jag att det jag hittills gjort är bortkastat. Jag förstår inte hur jag någonsin kunde tro något annat. Jag kan inte ens formulera en fullständig mening. Jag har inte läst tillräckligt mycket teori. Jag har inte läst de rätta teoretikerna. Jag har inte förstått det jag läst. Och vad tror jag jag kommer aldrig att kunna skriva något annat heller. Borde söka annat jobb. Men annat jobb kommer jag inte heller att få. De ser att jag forskat i alla år, de kommer inte att vilja ha mig. Usel, omotiverande lärare är jag dessutom.

Det är där jag var i måndags.
It sucks.

en lugnande modersröst

En lugnande modersröst, men i skepnaden av ett textmeddelande efter att jag skickat länken till bilden och ljudet och mitt tillägg jag tror jag borde börja sola i solarium:

Det ser nog ut som du, men det låter inte som du.

Tack.

"eftersom jag tydligen är så insnöad på bloggar ser jag framemot att läsa Alex Schulmans nya bok"

Det sa jag i något skede. Efter att jag sagt blogg hit, bokblogg dit och en hel massa bloggblogg i radio. Jag skyller på att jag var hög på hostmedicin och febernedsättare. Och inte visste jag att man syns i radio heller. Blek är jag tydligen. hoppas det bara gäller idag eller att det var på grund av belysningen.

Nu hem och sova några timmar, sedan ny sats febernedsättande och vårens sista föreläsning. Hipp hej. Hej hipp. Coldrex är bra. Och om man inte kan sova på grund av kroppsvärk ska man gräva fram sin spikmatta. Då somnar man. Hipp hej.

under mina skrivpauser

Under mina skrivpauser förra veckan bokade jag teaterbiljett till pjäserna:

Fanny och Alexander (som en egen avslutning på en jobbmötesdag i Helsingfors)
John-Eleanor (som ska bli spännande)
Utrensning (som jag var besviken att jag missade tidigare)

Det är dyrt det här skrivandet och pauser som inte tillbringas i kafferummet.

on the radio uh oh, on the radio uh oh*

Jag har ett dilemma.

På tisdagmorgon ska jag ge boktips i radion. En nyutkommen bok och en äldre bok, båda ska finnas tillgängliga på svenska. Aningen lustigt är det eftersom jag inte läst så mycket den senaste tiden som jag brukade göra. Jag vill tipsa om något riktigt bra och något som inte är helt självklart. Utrensning av Sofi Oksanen var bra, men alla har redan hört om den.

The Room (på svenska Inlåst) av Emma Donoghue ska jag tipsa om. Böckerna ska jag ta med till radiostudion, men det är omöjligt eftersom mitt exemplar är utlånat. Vilket ju måste vara det sanna tecknet på att det är en bok jag vill rekommendera.

Sedan den äldre boken. Den är svårare. Tänkte först The Bell Jar (på svenska Glaskupan) av Sylvia Plath. Läste den under gymnasietiden, hade ett föredrag om den, har köpt flera exemplar av den. Men: Plath. Jag kan inte uttala det ordentligt. Så vad tipsar man då om för äldre favorit? Märta Tikkanens bok Århundradets kärlekssaga är lättare att uttala.

* Reginas Spektors låt On the Radio.

Halls of Origination

Söndagkväll. Klockan är halv elva och jag har inte varit online på hela dagen. Loggar in och tänker att jag bara ska göra en random bg. Bara för att visa mig och för att kolla vilka andra som spelar. Runt tio stycken från guilden är inloggade. Jag signar up för bg, men det blir genast prat om en random hc som guildrun. Vår första. Jag gör en snabb random bg. WG och vi vinner överlägset. Genast jag är färdig är de andra klara för random hc. Fyra av fem platser upptagna. Jag är den enda som inte signat up, så jag går med. Är jag, K och E som dps, U som tank och B som healer. Vi hamnar i HoO. Definitivt inte en av mina favoriter. Ingen av oss har varit där ännu som hc, bara normal. Jag har inte ens varit in i en hc förut. Inte i Cata. Wipe. Wipe. Wipe på Anhuur. Tills vi fattar vad vi ska göra. Sedan Phat. Piece of cake. Anraphet. Nice. Seteh, några wipe. Kollar tacts. Fixar det. Sedan Isiset. Ammunae. Och sist Rajh. En wipe tills vi fick det att funka. Ganska lite cloth loot som drop. Men roligt i alla fall. Jag var inte där för looten. Efter wipen på Rajh och den gången vi klarar det skriver jag brb. Springer så fort jag hinner till köket. De få stegen. River åt mig ett rågbröd, margarinet från kylskåpet. Springer tillbaka. Diskuterar tacts medan jag brer margarin på smörgåsen. Tar några tuggor. Springer tillbaka till köket för lite mjölk. Hinner inte äta hela smörgåsen innan vi börjar. Lite halvkaotisk och omöjligt att ta flera smörgåstuggor. Jag needar en chaos orb och vinner den. Needar också på en ring, men E kastar högre tal. Så var det. En hel massa jeee, wheee. Gz och ty. En av oss måste gå till jobbet, en annan ska på jobb om tre timmar. Och jag som skulle sova 12 går och sova nu. Klockan är halv tre och det var så värt det. Historiskt.5-manna hc instanser är så mycket svårare i Cataclysm än WotLK.

Det är sånt här jag gör ganska ofta, ungefär dagligen, men väldigt sällan bloggar om. Jag hade tänkt blogga när jag blev lvl 85, men det glömde jag. Inte för att det hade så liten betydelse utan för att jag var så exalterad.

Jag önskar att jag hittade andra svenskspråkiga bloggare som spelar WoW. Som skrev om det och som man kunde kommentera och diskutera.

när min söndag precis ska börja

Att leva med en diskmaskin gör underverk. Jag har alltid varit den där som äter smörgåsar som morgonmål, lunch och middag, varvat med kokt ris med burkpesto. Också om jag minns att jag en gång i tiden gjorde hela måltider när jag kom hem från jobbet. Då när det var någon annan som krävde det och det inte gick att argumentera mot.

Nu bor jag alltså med min diskmaskin och det är det bästa som hänt. Jag improviserade ihop en middag igår. Musslor, paprika, körsbärstomater, grädde, passerade tomater, färsk dragon, olivolja, chilipulver, salt. Det blev en sås till färskpasta. Det blev gott.

Någon dag innan gjorde jag hemgjord maki. Sushiriset kokt enligt alla konstens regler. Maki med gurka, avokado och mango. Innan det gjorde jag ett första försök på Rocky Road (som inte blev särskilt gott, men ätligt).

Idag äter jag gårdagens rester. Tänker på hur det här inte alls skulle handla om matlagning i allmänhet, utan mera om att jag igår gick till affären för att hämta ett paket. På vägen dit gick jag förbi ett höghus. När jag gick förbi steg en äldre tant ut och frågade om jag kunde föra hennes kuvert till en postlåda. Det gjorde jag och sedan var jag glad resten av dagen.

Förlåt

Jag har varit allt för upptagen den här veckan med att tänka att jag borde skriva klart.
Den där texten.

Den där förbannade jävla texten som ska vara mellan 22000 och 27000 tecken inklusive blanksteg. Bra gick det, tyckte jag. Det var när jag skummade igenom vad jag skrivit hittills. Att skicka in den för en första granskning på tisdag ska nog inte vara något problem, tänkte jag. Några tecken till och så skulle det vara klart. Idag är det fredagkväll och jag läste igenom texten en gång till. Jag har gjort allt fel. Jag är korkad i mina teoretiska resonemang. Ja, egentligen finns det inget teoretiskt resonemang över huvud taget. Jag har analysera helt annat material än vad planen var. Planen går inte att ändra.

Och jag behöver den där första granskningen. Jag behöver folk som läser och kommenterar. Och helt galet är det att tänka att jag senast igår lugnade en kollega som var orolig över att skicka in något halvfärdigt till ett seminarium. Det är då ett seminarium är som bäst, sa jag. Då man som skribent har mest nytta av ett seminarium, sa jag. Ingen förväntar sig en helt färdig text, tillade jag.

Idag är det fredagkväll. Jag byggde upp en panik i maggropen för en halvtimme sedan när jag insåg uselheten i min egen text. Panikskrev tre rader som behandlade det jag egentligen skulle skriva om.

Det är fredagkväll och förmodligen sysslar jag med en konstruktion av ett doktorandliv. Om man inte känner så här är man ingen doktorand. Jag måste känna så här. Det lugnar jag mig själv med. Så är det, eller så är jag helt enkelt bara lat. För nu ska jag hem. Oberoende av tisdagsdeadline eller inte.

När man blir trött

Orkar inte skriva mer än det här och det här.

Hur man inte blir övermäktigt trött

kl. 9-11 Klädshopping på stan

kl. 11-12 Lunch på stan

kl. 12-13 Jobbmöte

kl. 13-15 Forskarseminarium

kl. 15-17 Middag och mental vila

kl 17-20 Föreläsa (om sociala medier och bloggar, surprise, surprise)

kl. 20.20-21.20 Zumba

Tamtada! Det var min dag.

Det kanske inte ser så gott ut men det är gott ändå

Pizza med päron, getost, gräddost, fetaost och valnötter på sconesbotten.

här utanför

Jag undrar om jag någonsin blir van med att råka titta ut genom fönstret och se, fyra meter bort, människor som står och beundrar huset jag bor i. Antingen är det huset eller lampan med stjärnor jag har i fönstret. Det är människor som jag inte känner.

Nu såg jag nyss två harar skutta förbi.

knappa två timmar senare

Jag är trött som en klubbad säl.

Det var det.

Och väldigt typiskt.

någonstans i maggropen

Jag vet inte vad det är.

Med mig.

Det är liksom som om jag skulle ha energi i kroppen. Till och med kunna kalla mig lite sprudlande, energisk. Så där framåt. Glad. Hej och hå det här fixar sig. Utan och hå. Och det är längesen det var så här. Helt ärligt så längesen att jag inte minns när det senast känts så här. Att jag på riktigt kan säga att jag är glad utan någon direkt orsak (förutom att jag sett människor hela dagen). Det har mest varit jämntjockt eller mot det där riktigt trögtjocka hållet. Lagom, helt okej partier.

Jag borde kanske inte sitta i arbetsrummet och försöka skriva dagarna i enda. Inte kolla mejl var fjärde minut, så att jag resterande minuter kan ha dåligt samvete över alla mejl jag inte svarat på, allt jag inte gjort. Jag glömde idag att jag överhuvudtaget hade en mejlbox. Kollade den bara medan jag åt lunch. Och tog i tu med allt jag inte svarat på sent på eftermiddagen när jag varit borta från den.

Ska resten av kvällen söka resterande referenser. Inte för att jag borde. Bara för att det känns som en bra sak att göra just nu. Fredagkväll och allt.

borta från arbetsrum, skrivbord, mejlbox och text.

Och sedan var det fredag. Jag vaknade tidigt. Ivrig. Drack kaffe på morgonen. Ägnade hela dagen på en mässa. Bland människor. Bakom ett bord. Det var bra. Råkade till och med vara så ivrig att jag i misstag gick dit en timme tidigare än instruktionerna. Jag var som en ny människa.

såja, dags att återgå till att hitta referenser

pricken över i

Och när man går hem helt förtvivlad och nedstämd, för att koka lite kaffe och trösta sig med en smörgås, för att på det viset få kraft att gå tillbaka till jobbet, då inser man att kaffet är slut. Det här är inte min dag.

den sortens dag

Jag skulle lägga till några appar till min telefon via iTunes. Råkade radera 2/3 av alla appar. De var ganska många. Fan!

Jag har haft problem med mejlen. Jag trodde att jag åtgärdade igår. Kanske jag gjorde det också, men idag upptäckte jag att över hälften av viktiga mejl jag sparat i olika mappar försvunnit. Fan!

Jag skiver på en text. Av någon anledning har jag tidigare inte skrivit in referenser ordentligt. Nu upptäcker jag att det inte är så där superlätt att hitta Kaplan (1998), för att inte tala om Weingarten (XXXX). Fan!

Klockan är bara 12:50 och jag vill hem!

Lättpåverkad Lotta pysslar

Jag har en teori.

För en tid sedan var det omåttligt populärt att göra cupcakes och ha fina prickiga kakpapper på serveringsfaten. Ta bilder av dem och blogga om dem. Jag gjorde cupcakes (med inte särskilt stor framgång, de var ätliga men inget extra) och köpte en hel massa kakpapper från bland annat Lagerhaus i Stockholm.

Ja, jag läste alltså cupcakebloggar, åkte till Stockholm, fraktade hem en hel massa kakpapper och ett stort rosa kakfat av glas (vilket jag för det mesta har en boktrave med böcker av Chuck Palahniuk på, sällan kakor). Nu har det dykt upp nya pysseltips i pysselbloggar. Vik fyra kakpapper, limma ihop dem, vips har du väggdekorationer. Ja, jag läser alltså pysselbloggar, får användning för en del av mina kakpapper och har nu väggprydnader.

Jag var kanske inte den enda som köpte en hiskelig mängd kakpapper för att senare inse att jag inte var en bakakakamänniska.

dagens jobb

Avhandlingsord: noll. Borde verkligen ta tag i skrivandet. Borde. Måste

Läst: noll. Om man inte räknar mejl.

Mötestid: noll. Egentligen vet jag inte vad jag gjort idag. kom hit halv 10, har ännu inte ätit lunch.

Framgång: börjat sortera, radera och arkivera på hårddisken. Detta efter att jag inte kunnat spara något de senaste dagarna för att den är full.

Höjdpunkt: väntar jag fortfarande på. Eller vänta. Höjdpunkten var när en ny engelskspråkig kurs jag planerat fått finansiering och jag kan hålla den om ett år.

Besvikelse: när jag inte lyckades få scannern att fungera som jag ville. Inscannandet av två tågbiljetter tog förmodligen närmare en timme.

Distraktion: alla hemsidor med recept. Javisst ja, jag har faktiskt skrivit något. En inköpslista.

Jobbighetsnivå: stillastående.

invigningen av Åbo som Europas kulturhuvudstad 2011

Kallt. Kalla tår. Plats vid Suomen Joutsen. Det bästa var fyrverkeriet, Åbosymbolerna som brann på bergsväggen och folkmängden. Största besvikelse var symfonin som jag bara hörde några båtljud från. De båtar som råkade finnas bredvid. Annars bara knarr i snön. 50.000 människor som promenerade i knarrande snö. Tre timmar utomhus. Mycket frisk luft, aningen trött i benen när jag äntligen promenerat enda hem.

Vad jag såg och innan jag frös så mycket om händerna att jag inte vågade ta bort vantarna: en människa hängandes över en Aura å. Hon är vekan i branden. Det var fint.

inte helt säkert

På min kylskåpsdörr finns en blekt konsertbiljett. Säkert! den 3 december 2007 i Cirkus, Stockholm. I min gamla blogg skrev jag några dagar senare:

"Det är som om någonting. Jag vet inte vad. Det är lite av allt. Det är som om det är längesen jag bloggat. Det är som om allt har en förklaring. Det är som om jag inte har lust att åka hem. Och jag har inte åkt hem ännu.

När jag var på väg hemåt från Stockholm första gången, blev det annorlunda. Det blev en annan säng i Stockholm, i en annan lägenhet, i andra ändan av tunnelbanelinjen. När jag var påväg hemåt därifrån blev det igen annorlunda. Det blev en färja som gick till en annan stad än min egen stad. Det blev som det blev. Jag tycker inte om att planera för mycket, men vill ändå ha saker att se fram emot.

I Stockholm gissade jag låtnamn och artistnamn med blandad framgång, somnade i soffan framför film, besökte Vasamuseet, besökte Aquaria vattenmuseet, besökte Kulturhuset, åt restaurangmat ute och mytomspunnen Club Sandwich inne, handlade second hand på Södermalm, gick på konsert, (Här vill jag att man ska kunna läsa en strålande och lovordande recension avSäkert!:s konsert i Stockholm. Vad jag vill få sagt, men med mer välvalda ord är att: Det var som skivan, men bättre. Det var mera energiskt. Annika Norlin var mera stutsig i sina högklackade skor. Mera rockig. Mera klappig i händerna. Och Cirkus kändes som rätt ställe för en sådan konsert. Som att sitta på teater, men som att sitta på en så gott som slutsåld konsert, liksom. Lyssna på förband jag aldrig hört förut. Ogillade gillande. Kanske. Måste man bestämma sig? Detektivbyrån. Inte som något annat, om man säger så.)

Stort tack till min värd och värdinna. För sällskap ni erbjöd när jag rymde hemifrån, distans från beslut som måste tas, pausen som behövde göras, andningen av icke-aboensisk-luft, för möjliggörande av våldsgästande och Sverigeturnering. Det ordnar sig alltid. Det fixar sig nog.

Från färjan steg jag ner på helsingforsisk mark. Tog tåget och hoppade av halvvägs. Öppnade ytterdörren till ett folktomt egnahemshus, där jag nu sitter vid köksbordet. Som om jag var hemma, men ändå inte. Det är allt för längesen jag var här senast. Tror jag ska packa ner mig under en filt på soffan och sova tills jag hör nycklar i ytterdörren.

Jag tror att jag snart är beredd på att åka hem."

Det var en bra resa. Det var då jag bestämde mig för att byta huvudämne på riktigt. Då jag beslöt mig för att åka till Uppsala på utbyte. Då jag såg Säkert! och Detektivbyrån (som jag efteråt insåg att jag gillade och som jag fortfarande lyssnar på).

Amie undrade för några dagar sedan vilka svenska artister man vill se. Jag skrev Säkert!, googlade dem och såg att de skulle spela i Göteborg. Inte samtidigt som jag var där vilket var en besvikelse. Sedan hittade jag att de skulle ha en konsert i Helsingfors samma dag jag har möte i Göteborg och fick svårt att andas (jo, helt bokstavligt, det är ibland konstigt hur jag reagerar så starkt på vissa saker, löjligt starkt). Så jag väntar med att boka Göteborgsresan. Försöker komma på ett sätt som gör att jag kan vara på möte och sedan flyga till Helsingfors för att inte missa konserten. Eller stanna lite (ganska mycket) längre efter Band of Horses konsert i Stockholm för att se Säkert! i Uppsala. Eller åka lite (ganska mycket) tidigare till Göteborg för att åka till Uppsala först.

Jag tror inte att det här är bra för mig.

Men: om man är i Uppsala samma datum som Säkert! se dem! om man är i Helsingfors samma datum som Säkert! se dem! om man är i Göteborg samma datum som Säkert! se dem!

efter alla dagens tåg

Nej, största nackdelen med att åka tåg fram och tillbaka är att man blir oerhört trött. När jag steg ut från tåget i Kuppis och promenerade hem kändes det som om jag varit borta i flera dagar.

Ett resultat av mötet: Jag ska starta en blogg till. Men en som mera ser ut som en hemsida för ett forskningsnätverk och som jag inte ska blogga på.

Annat resultat: Åt mitt livs sämsta sushi på Stockmann Deli. Kall, torr, hårt ris och smaklös, med dålig soja som tillbehör.

Och så klart: Glitterscenen av Monika Fagerholm, dubbla diktantologin Detta är ingen sanning/ Som en februarifjäril, två kökshanddukar, en flaska hårbalsam. Som om man måste åka till Helsingfors för att köpa sånt.

Mera torsdagståg

Tillbaka på tåget konstaterar jag att den allra största fördelen/nackdelen med att åka fyra timmar tåg och sitta en timme på möte är att man får lite dödtid i Helsingfors. Det finns förskräckligt mycket affärer där. En del av dem har bokrea. Jag höll mig till att köpa sånt som var ofattbart att jag inte redan ägde.

Torsdag

Fördel med att många jobbmöten är i Helsingfors: jag tycker om att skriva på tåg.

Nackdel: det är trist att stiga upp tidigt på morgonen för att hinna till tåget.

Lyxmiddag på två minuter

Det här åt jag idag. Hade igår tagit en bit lax från frysen. Skar den i bitar, lade den på en tallrik, hällde över lite soja, hällde över sesamfrön. Jag vet inte hur mångte gången det var som jag tänkt göra fisksoppa, men blivit för sugen på rå lax innan jag hunnit hälla ner den i en kastrull med hett vatten. Det är många gånger. Det är för gott.

Några tips:

- Frys ner och tina upp fisken innan den äts.

- Helst en fin och fet lax.

- Välj en god soja. Det är rätt stor skillnad på dem.

- Sesamfrön är överflödiga. Det var första gången jag testade med dem på. Hade för mig att de kanske skulle fungera som en extra smak. Det märktes inte alls.

urplock från gårdagens festprat

Sminkteknik och redskap (hemligheten är att använda fingret för att ögonskuggan ska fästa bättre och att det inte ska bli så mycket löst som trillar ner under ögat), jobb, jobbigt jobb, roligt jobb, för mycket jobb (och jag hade egentligen tänkt innan jag gått till festen att jobb inte ska pratas), skidning (jag skidade senast i skolan, jag vill skida igen, planen är att skida i år, snön kommer antagligen att vara borta innan jag förmår mig att ta mig till ett skidspår och skiduthyrning), barns och vuxnas förhållande (eller hur vuxna möter och pratar med barn), en fråga om jag är heartbroken (nä, först var jag väl ganska chockad och besviken), om jag trivs i min nya lägenhet (ja!), taklister (det finns också taklister som kan rymma kablar), uppbyggnad av studier (kan räknas till kategorin världsförbättrande samtalsämne), fotboll (eller hur längesen det är sen jag spelade senast).

Min veckolånga huvudvärk blev värre och värre under kvällens gång. När jag halv två traskade hemåt, längs oplogade trottoarer, halvtomma gator, trodde jag att huvudet skulle sprängas. Idag vaknade jag huvudvärksfri. Första dagen den här veckan. Hemligheten var tydligen inte värktabletter, hemligheten var att dricka alkohol.

du kan ta repstegen när du kommer till mig

Jag åt lunch med en vän i tisdags. Hon är britt och vi pratade engelska. I morse när jag vaknade var det första jag tänkte "Shit! När jag förklarade vart jag flyttat sa jag antagligen att jag bor i ett treehouse. Shit! Shit! Shit! Jag bor ju i ett wooden house. Hur kunde hon hålla sig från att skratta eller kommentera?"

en blogg om en blogg

Jag har startat en ny blogg. En blogg om den här bloggen. Kan låta knasigt. En blogg om en blogg, liksom. Hur och varför jag började med den kan man läsa här. Den heter meta.

Bokat och bekräftat

System of a Down i Milano, Italien.

helgdagsoutfit

Grå poncho (känns som om jag går omkring med en filt runt mig. Väldigt behändigt)

Rutiga julklappspyjamasbyxor (på universitetsområdet i USA utbrast jag varje gång jag såg en student med sådana utomhus "nämen fjärde paret", eller "åhå sjunde paret". Nu är jag så hemma i dem att jag nästan kunde tänka mig att gå ut i dem. "De är ju så sköna!")

Officiella Big Brother tofflor (en överraskningspresent. Ja, jag använder dem på riktigt! Hur snygga och sköna som helst)

bloggläsartips

Shadows of Echoes.

Riktigt sjuktbra skriven.

måndag gjord jag ingenting, ingenting, ingenting, tisdag åt jag lunch på stan, lunch på stan, lunch på stan, på onsdag gick jag på jobb, jag på jobb

Jag sitter i mitt arbetsrum. Första dagen efter jul och nyår. Efter en nio timmar lång sömnnatt med jobbrelaterade mardrömmar (och enligt sleep cycle sov jag väldigt oroligt alla nio timmar. Kan nog stämma). Så jag kom hit, tänkte att jag måste få de där mardrömmiga sakerna undanstökade. Och nu känner jag mig febrig, har en vänstranackmuskelhuvudvärk. En till dag i doktorandlivet.

inte egentligen värt att notera

Man vet att man tagit det lite för lugnt under en längre tid när det enda man orkar göra en dag är att äta lunch på stan.

vilken tur jag hade

För några timmar sedan ropade pappa:
"Lotta kom! En Wallanderfilm börjar nu"

Det var tur för vid den tidpunkten hade vi endast sett sju filmer under årets två första dagar.


(Och nu ser vi en Steven Segal-film. Verkar som om vi började mitt i. Vi diskuterar om Steven Segal eller Dolph Lundgren är sämre skådespelare. Vi har inte kommit fram till något.)

när det drar ihop sig

Årets film: An Education

Årets filmupplevelse: har inte varit på filmfestival. Knappt på bio ens. Försöker komma på en minnesvärd gång jag legat i soffan och tittat på film. Nada.

Årets utställning: Denise Grünstein på Kiasma

Årets seriealbum: Prince Charles känsla av Liv Strömqvist

Årets bok: The Room av Emma Donoghue

Årets musikupplevelse: en tävling mellan Green Day, Florence and the Machine på Tavastia, söndag på Ruisrock, och Imogen Heap. Imogen Heap vinner. Såg henne i Stockholm i februari och Helsingfors i november. Stockholmskonserten mycket bättre, om man ska välja mellan dem.

Årets skivor: utan inbördes ordning Infinite Arms av Band of Horses, Between Lungs av Florence and the Machine, Facit av Säkert!, Singing from the Grave av Anna Hausswolff, the Courage of Others av Midlake och Body Talk av Robyn.

Årets låt: från skivan jag såg mest framemot.

Årets spel: Angry Birds

Årets teve: säsong 4 av Dexter.

Årets resupplevelse: semastervecka fylld med snorkling och kamelridning i Egypten vinner konferensresa i ett fattigt och ruralt Upstate New York avrundad med två dygn i New York. I Egypten satt vi på en stor båt, såg en väldigt stor okänd fisk nere i vattnet, hoppade ner i vattnet, snorklade en timme men hittade endast små och halvstora fiskar samt korallrev. När vi kom till Finland stod det en hel del om hajattacker i samma område. Kanske det inte var en delfin? Simmade också väldigt långt ut från stranden och hittade en enorm sköldpadda. Såg också en flera meter lång Morena när vi snorklade.

Årets teaterupplevelse: verkar som om jag inte sett något riktigtriktigt bra. Blir mitt sista minuten deltagande i Ny Text. Stressraderade ord och skrev om. Gick inte vidare, men var roligt att läsa och ändra efter att jag inte öppnat dokumentet på väldigt länge.

Årets dansföreställning: närmast dansföreställning jag kommit är svettig zumba. Jag tror inte att det räknas.

Årets konferens: deltog endast i en konferens i år, Reimagining Girlhood: Communities, Identities and Self-Portrayals.

Årets bästa beslut: att flytta till lägenheten jag blev tipsad om.

Årets orosmoln: framtiden. Alltid denna oroväckande framtid.

Årets äckligaste: alla förskräckligt många feberdagar. Och den kombinerade högfeber/spy varje droppe vatten jag försökte dricka/extrem törst/extremt svag/yr/somna i badkaret för att jag inte orkade tå och duscha-sjuka som slutade med inkallning av hjälp och mittinattenbiltur till en annan säng med övervakning.

Årets "Äntligen!": ett antagningbrev till LittSkap.

Årets mat: åt en extremt god middag på hotellrestaurangen i flygplatshotellet innan jag åkte till USA.

Årets fest: min inflyttnings/30års fest. I något skede var jag helt förbluffad över att jag faktiskt kände alla människor i min lägenhet just då.

Årets heldag: en utflykt till Gröna Lund, med samma sällskap som årets heldag år 2009 och årets heldag år 2008 i väldigt jämn kamp med ett inbördesveckoslut som man också kan se att blev årets veckoslut i denna blogg.

Årets "Åhå, det hade jag ju glömt bort, tills jag läste det i min blogg": Att jag hade en resa till Amsterdam inbokad, blev för sjuk för att åka, och sedan skulle det ha slutat med att jag inte kommit hem därifrån som planerat på grund av ett vulkanmoln.

Nytt år, nya filmer

Började året med att se Where the Wild Things are.




Samma soffa, mera choklad, ser Beck: levande begravd.




Samma soffa, annan ställning. Ser the American.

år 2011 ska jag

Den där om Jenny bloggade en annorlunda nyårslista. En sådan som jag önskar att jag alltid skrivit. Jag skriver den nu och hoppas jag skriver den om ett år igen.

Inga löften. Bara förhoppningar, planer.

År 2011 hoppas jag att blir ett bra år, ett bättre år än i år. Jag hoppas på mindre sjukdomar. Jag önskar att alla nära släktingar får fortsätta leva.

Jag kommer antagligen att skriva en del. Jag hoppas att jag skriver en hel del. Det blir ett LittSkap-år. Det blir förhoppningsvis ett år då jag också skriver så många avhandlingsord att den kan skickas in till förhandsgranskningen. Jag vill inte skriva fler bokkapitel till vetenskapliga antologier, väntar redan nu att tre ska publiceras. Jag vill inte tacka ja till allt. Jag vill inte känna mig tvungen att tacka ja till allt. Jag vill koncentrera mig mer på några få saker. Jag vill åka på högst en konferens.

Jag ska vara glad. Jag ska åka till Italien. Jag ska åka till Australien. Jag ska gå på konserter. Jag ska gå fler gånger på bio än år 2010 och jag vill se fler filmer. Jag vill se fler brafilmer än okejfilmer. Jag ska gå oftare på museum. Jag ska tänka vänliga tankar. Jag ska läsa skönlitteratur som jag redan har i bokhyllan istället för att köpa böcker. Jag ska läsa minst två böcker på finska. Jag ska gnälla mindre. Jag ska gå till gymmet och också träna mage/rygg istället för endast ben/armar som är mina favoriter. Jag ska höra av mig oftare till kompisar som jag sällan träffar. Jag ska ha minst en fest.

Jag ska inte flytta. Jag ska ha ett snyggt och välstädat hem. Jag ska göra vardagsrumslampan, och lyckas. Jag ska äta mera riktig mat än lunchsmörgåsar. Jag ska minst en gång i veckan orka ta mig till lunchrestaurangen för att äta med sällskap.

middagsprat

Jag vet inte riktigt hur det började. Största delen av familjemiddagen idag berättade jag för mor, far och bror om Blondinbella och Kissie,varför de blivit så stora bloggare och hur de använt sig av det. Det kanske beror på att det är nästan bara de som uppdaterar sina bloggar i juletid.

Har du träffat Kissie, frågade mamma.

Nä, men jag har en kollega som forskar om henne, svarade jag.

God jul II

Jag försökte blogga när jag satt på tåget igår.

Eller det måste ha varit i förrgår. Jag har sovit två nätter i den stora sängen, med det fluffiga täcket och två ljuvliga dynorna.

"Det är jobbigt att resa med tåg med fyra väskor. En så tung att jag inte orkade lyfta upp den. En annan så stor att den inte rymdes på hyllan. Den tredje av modell öppen kasse full med julklappar. Den vågade jag inte lyfta upp på hyllan. Den fjärde väskan var jag säker på att jag skulle glömma kvar eftersom jag lagt den på hyllan."

Det var ungefär så jag skulle ha bloggat.

Alla väskor fick jag med mig ut. Men lite halvilla såg det ut. De glömde meddela att vi var framme och att man skulle stiga av tåget om man inte ville åka vidare.

Det blev lite bråttom.

Det är kallt.

Kallt att gå utomhus.

Människor i bilar som inte stannar vid övergångsställen och man blir ganska frustrerad där man står och trampar,

fryser.

Och det kommer bara fler och fler bilar. Tills någon stannar och då blir andra människor i bilar frustrerade för att de måste vänta på någon typ som någon annan människa i en bil bestämt dig för att låta gå över, istället för att stå kvar och trampa, frysa.

Till ett loppis gick jag. Köpte en gubbkeps, en plåtburk och en ljusstake.

Det var igår.

Idag har jag sovit länge. Ätit morgonmål. Haft papiljotter i håret. Det närmar sig.

God jul

och en riktigt vit och snörik jul!

just nu verkar det som om mitt foto inte syns.

true, true

Lite rosa är himlen. Inte jätterosa, men skiftar mellan vitt och rosa bakom domkyrkan. Knappt något blått alls. Jag tittar ner och antecknar lite mer viktiga saker.

Writing about yourself does not liberate you, it just shows how engrained the ideology of freedom through selfexpression is in our thinking. Kauffman 1993

Jag tror att jag vet hur jag ska relatera det till avhandlingen. Blir distraherad och tänker att det inte alls fungerar att relatera till prataomdet. Jag gillar #prataomdet.

men alltså

Jag bor i fel stad. Jobbar på fel dagar. Kan inte åka bort den måndagen.

innan

På dryga två timmar gick jag in till stan, köpte fem julklappar, åt en varm smörgås och drack en kaffe på café, gick hem. Började paketera julklapparna, halvvägs började jag googla pysseltips och inredningstips. Det var fem timmar sedan. Hälften av julklapparna fortfarande opaketerade. Två byrålådor med saker som kan vara bra att ha när/om man pysslar utspritt på köksgolvet. Ännu är inget pyssel pysslat.

lucka nummer 17 och 18

Igår såg jag Rare Exports på bio. En ex tempore grej.

Satt i soffan och slösurfade, telefonsamtal, åt den nästsista av makaronilådaportioner (min livskvalitet och humör har inte bara lyfts av att flytta från höghus till flerlägenhetsträhus, utan jag gör betydligt oftare egen mat när jag numera har diskmaskin, varm hemgjord mat ger energi på ett annat sätt än smörgåsar/franskisar/fiskpinnar/pestoris. Man glömmer bort sånt ibland. Däremot måste jag lära mig att inte tillreda mat för en stor familj. Makaronilådan blev sju portioner. Det om det), gick till centrum, drack en chai latte och skvallrade, såg bio, gick hem genom julgranskantad trottoar.

Filmen var riktigt bra. Så bra att den förmodligen blir en film jag ser varje jul. Idag övervägde jag museibesök, men kommit fram till att temat på konstutställningen inte är det ultimata.

Jag har fortfarande svamp som han plockat i frysen

För exakt ett år sedan satt jag på jobbet i trähuset. Jobbet skulle flytta. Jag och en arbetskompis gick till nya stället för att titta hur våra blivande rum såg ut. Vi hade svårt att hitta. Vi förfasade oss över väggfärgerna när vi kom fram. Vi förfasade oss över det lilla kylskåpet, avsaknaden av spis. När vi var där brast jag och berättade för första gången för någon att min farfar var sjuk.

Jag hade några veckor innan träffat honom. Vi satt i hans vardagsrum. Jag på soffan. Han i fåtöljen. Han hade benen uppe på en pall. Jag flyttade mig till en stol vid bordet för att dricka kaffe och äta tårta och han fick sin tårtbit på en pall vid fåtöljen. Han var så smal.

Det var första gången jag berättade för någon och innan hade jag bara bloggat om det några dagar innan utan att nämna alla ord. Det var ungefär när jag berättade det som han dog, samma dag, men det fick jag veta först senare.

Den här hösten finns nya allvarliga sjukdomar i släkten. Unga människor och äldre. Det är för jävligt.

Och jag saknar fafa.

bara små petitesser i livet

Det var väldigt onödigt av mig att klaga på tvättstugsbokningen.

- Senare igår insåg jag att min cykel försvunnit och efter misstanke och några telefonsamtal kom jag fram till att fastighetsskötarna skyfflat bort den, de ska höra av sig på måndag och vi ska komma överens om träff för återförening.

- Jag har fortfarande inget nät. Ringde internetleverantören förra veckan, de skulle undersöka saken och höra av sig. De hörde aldrig av sig. En vecka senare ringde jag igen. De var fortfarande väldigt förvånade över att jag inte hade nät. De skulle undersöka saken och höra av sig. Idag hörde de av sig. De vet inte hur det blir, men jag ska fortsätta betala räkningarna, så kan jag när det fixats få det tillbakabetalt så länge jag kommer ihåg att ringa deras faktureringsavdelning.

- Min ytterdörr krånglar. Hjälp på väg så snart de hinner. Innan dess kan jag inte gå ut.

jag har läst, jag ska läsa

Igår avslutade jag boken Baby Jane av Sofi Oksanen. Inte like bra som Utrensning.
Idag kom hennes bok Stalins kossor i posten.

den typen av människa

I huset jag bor i kan man inte ha tvättmaskin i lägenheten. Inget problem, tänkte jag eftersom det finns en tvättstuga med tre tvättmaskiner man kan boka. Jag skrev mitt namn på listan igår. Tänkte tvätta från klockan 16 till 22 idag. Beräknade att jag har fem eller sex maskiner tvätt. Går ner till tvättstugan klockan 15 för att tjuvstarta, men ser att någon sedan igår bokat den från klockan 14 och maskinerna var upptagna. Gick ner igen kvart över fyra, men fortfarande är alla tre maskiner upptagna. Enligt klockorna på maskinerna är det ännu 45 minuter till 1 timme och 30 minuter tills de är klara. Jag vill inte vara den typen av människa som blir arg, skriver en lapp eller knackar på hos människan, men just nu känns det ganska nära.

jag har fått skrivtid igen

Någongång idag tänkte jag så här: Om jag hade choklad är jag säker på att jag kunde tänka lite klarare. Choklad, glögg, chips och knaperstekt bacon.

Vad jag gjort innan: läst ett blivande bokkapitel som fått vila i flera veckor. Gillat vad jag läst. Läst högt, kännt att inte bara tankarna funkat utan också rytmen. (Gör jag det för komplicerat? Tänker andra som skriver akademiska texter också på rytmen?) Varit ett flertal gånger förvånad över att det verkligen är jag som skrivit texten. Sedan kom jag till partiet där jag helt klart slutade senast. Det hackar, spretar, är ologiskt.

Jag försöker bena ut: bloggar som behandlar ätstörningar -> subkultur? ja, gemenskap och samhörighet-> motkultur? ja, en motkultur mot samhällets rådande sociala normer -> men samhällets sociala normer: att vara smal -> inte motkultur? -> men bloggarna upplever sig inte som smala eller smala på rätt sätt? alltså motkultur -> men motkultur mot vad? -> motståndet frammanar en motkultur -> motståndet inte bara riktat mot kroppsideal -> motståndet riktat mot sin egna kropp, andra personer, mat, ätande, sociala praktiker (som att äta tillsammans) -> ätstörningar kan ses som ett feministiskt motstånd, men bloggarna är inte uttalat feministiska?

Och det kanske intressantaste i allt detta: varför tror jag att choklad, glögg, chips och knaperstekt bacon löser mitt dilemma? Betyder dessa saker samma för mig som för bloggarna jag studerar? Hur är det lika? Hur skiljer det sig? Hur kan mitt bacontänk relateras till forskningen?

Tips? Tankar? Synpunkter?

dagens kärna

Det är fint med fina saker och fina människor, då förlorar det fula plats i hjärnan.

jag har inte bara gjort annat den senaste tiden, jag har också läst

De senaste:

Vi har redan sagt hejdå av Daniel Åberg

Utrensning av Sofi Oksanen

Prins Charles känsla av Liv Strömqvist

Room av Emma Donoghue

Recension: De var alla superbra.

Hej det är Elin!

Jag får ett telefonsamtal. Noterar att det är ett telefonnummer från Sverige.

Hej, säger jag.

Hej är det Lotta? Mitt namn är Elin, säger Elin med sverigesvenskt uttal.

Whaaaat, tänker jag. Elin! Det är Elin! Vad vill Elin mig?, tänker jag.

Jag ringer för ett finskt företag, är det du som har hand om hushållets el, fortsätter Elin.

Och jag förstår inte hur jag tänkte. Hur jag kunde tro att det verkligen skulle vara Elin som hade ärende till mig.

kokkonst

Nice! Som om jag skulle kocka/baka.

Blodiga kravaller rådde inte på politiker

Igår såg jag filmen The Time Traveler's Wife. En riktig snyfthistoria som jag är glad att jag inte såg i en biosalong.

I morse läste jag fredagens morgontidning. Började gråta när jag läste att de skulle höja universitetsavgifterna i Storbritannien. Behärskade mig. Började gråta när jag läste att facebooks grundare skulle donera miljarder. Behärskade mig. Började gråta när jag läste att flygresenärer varit instängda i fem timmar i Göteborg. Behärskade mig. Började gråta när jag läste om facebookgruppen "Conans nya show till Finland". Behärskade mig. Nu överväger jag att sluta läsa tidningen, eller gå vidare till lördagstidningen.

det börjar kännas bättre

Om det var dag 3, rubriken var mina föräldrar och om jag var med i den här bloggrejen där man skriver under en viss rubrik en viss dag (men som jag inte är med i eftersom jag kände att det skulle vara för svårt), då skulle jag skriva ungefär det här:

Min mamma har skickat fb-meddelande varje dag jag varit sjuk för att kolla hur det är. Jag har svarat. Idag ringde hon för hon tänkte att jag kanske skriver att jag håller på att bli friskare, men att jag egentligen är väldigt sjuk. Min släng av riktigt horribelt sjuk tidigare på hösten skrämde både mig själv och andra. Nåja, nu blev det här ett sjukdomsinlägg igen, trots att det skulle handla om mina föräldrar. Tillbaka.

Min mamma ringde idag för att kolla hur jag mår. Hon frågade om jag hade febernedsättande medicin och tillade att min pappa kan köra 120+120 kilometer om jag har för långt till apoteket och medicinen är slut. Det är mina föräldrar. Mina fina föräldrar.

aptitretare

Kallas det brunch om man klockan 15.36 kombinerar frukost och lunch i form av gröt med hemgjord äppelingefärasylt, akompanjerad av toalettpappersrulle på snytslutrakan?

Mitt liv är inte glammigare än så här.

Bord: ikea

Bordstablett: lagerhaus

Tallrik: ikea

Sked: liten affär i Utrecht, Holland

Gröt: k-affären

Sylt: hemgjord

Toalettpapper: k-affären

hej från soffan

På måndagkväll, i bilen, på väg på Gogol Bordellos konsert, sa jag att jag hade ont i halsen. Efter ungefär halva konserten frågade jag om någon i sällskapet hade näsdukar med sig. Oanvända eller använda, just då hade det ingen betydelse. I bilen hem efter konserten kände jag mig febrig. Och hej, här ligger jag fortfarande på soffan sen dess. Ett stort näsdukspaket avverkat, halvvägs in på en toalettpappersrulle, sover lite när som helst. Jag som skulle hålla en workshop om bloggandet imorgon. För sjuk för att hålla den, för frisk för att inte vara aningen besviken. Hej, filmtittandet som bara fortsätter och fortsätter. Såg idag film nummer 70 för i år.

tack bara

Efter att jag suttit vid festmiddagen i ungefär 3,5 timme går jag på toaletten. Det första jag ser när jag kommer är mig själv i spegeln. Min eyeliner som tydligen gett upp och runnit ner över kinderna. Går tillbaka till bordet och kan inte hålla mig. Men herregud jag såg ju för jävlig ut. Har jag sett ut så där länge? Mina tre närmaste bordskamrater skruvar på sig lite, sedan Så gott som hela middagen. Vi ville inte säga nått. Och jag undrar om det är jag själv som skulle ha varit ohyffsad och otrevlig om jag sagt till och det varit någon annans eyeliner som runnit ner för kinderna.

saker jag hoppas just nu

Det är förmodligen aldrig bra att avsluta ett nattligt meddelande med orden: det här är inte ett fyllesms, det är bara ett sms mitt i natten.

Men ja, det var inte ett fyllesmsm. Jag lovar. På hedersord!

(Även om jag är medveten om att ju mer man bedyrar (och att man överhuvudtaget tar upp möjligheten) desto mera misstanke väcks).

flickskap/tyttöys/girlhood

Nationell forskarträff. Elva deltagare, varav jag som enda svenskspråkig. Berättade om min forskning på svenska av praktiska skäl istället för språkpolitiska. Att prata på finska skulle ha resulterat i

a) att jag aldrig skulle ha blivit färdig eftersom det skulle ha tagit tid att hitta varenda litet ord.

b) att min forskning skulle ha låtit som en skoluppsats skriven av en lågstadieelev

c) att varken jag själv eller åhörarna skulle ha förstått vad jag försökte förklara

När jag var färdig fick jag kanske den bästa kommentaren någonsin:

Spännande och jättebra, även om det var på svenska.

(Vilket åtföljdes av en rad ursäkter och förtydliganden, så att kommentaren inte skulle förstås fel. Och jag som försökte förklara att det inte alls var tokigt sagt, att jag förstod, att det var helt okej.)

Egentligen vill jag nångång hålla en presentation på finska. Det händer något med hur man tänker, man kommer kanske på andra saker, nya saker, gör automatiskt förtydliganden när man presenterar på ett nytt språk. Till exempel har jag fått kommentarer att jag är mera samhällskritisk i min forskning när jag skriver på engelska.

här utanför

Medan jag panikskrev morgondagens föredrag, tog jag paus. Tittade ut genom fönstret och blev förtjust i det fina ljuset utanför.



Sedan panikskrev jag lite till. Tittade ut och såg att det blivit mörkare, men var ganska fint fortfarande.

Konstaterade att man mest såg mig själv och mitt arbetsrum. Tänkte på hur ofta varje dag jag tittar ut och vill ta ett foto. Och hur galet det egentligen är. Att det skulle bli så mycket finare om jag tog fotona utomhus och inte genom fönstret.

mera om bloggpriset

Här kan man läsa väldigt smarta ord av Sebastian Bergholm. Läs! Läs!

Och egentligen vill jag också själv säga något. Kommentera hans inlägg och andras inlägg. Men istället ska jag fortsätta skriva a course description. Jag tänker att jag kommentera senare, nu arbeta mot en jobbdeadline. Och jag vet redan nu att nästa jobbdeadline kommer sen. Och sen följande och vips har jag inte alls sagt något eller kommenterat. Det blir så tyvärr. Oftast. Men kanske inte den här gången. Kanske.

ingen vanlig onsdag*

Ikväll är det dags för Bloggpriset 2010. Själv ska jag fortsätta med att packa upp mina ägodelar, försöka hitta platser för dem, titta på Bloggpriset förutsatt att det live streamas på nätet, eftersom min television inte behagar fungera i nya lägenheten.

* egentligen är det väl kanske en helt vanlig onsdag. Imorgon är det torsdag. Sedan fredag. Igår var det tisdag.

och snart är det måndag igen

Tre biljetter till Gogol Bordellos konsert trodde jag att jag hade i plånboken. En till mig, en till brorsan och en till mamma. Men plötsligt var de inte där. De var borta. Jag var helt säker på att jag lagt dit dem så att de inte skulle försvinna i flytten. Sökte i flera timmar, övervägde att kolla om det fanns biljetter ännu till salu och om jag i så fall skulle köpa tre nya och inte säga något till nån. Efter en halvdag av magont, ringde jag brorsan för att fråga om han sett dem när han hjälpte till att packa upp. Nä, men de dyker väl upp. Och dyker de inte upp, dyker de inte upp, sa han medan jag hyperventilerade. Jaha, sa jag och lade på luren. Sedan hittade jag dem. I ett litet fack inne i ryggväskan. Där hade jag lagt dem så att de inte skulle försvinna i flytten. I fredags.

några nja-filmer (eller översatt till stjärnor: 2 stjärnor)

The Bands Visit
Nights and Weekends
Away We Go
World Trade center
In Search of a Midnight Kiss
Snabba Cash
Sherlock Holmes
The Line of Beauty (bbc miniseries)
The Dark Knight
Adventureland
9*
Life During Wartime
Cloudy with a Chance of Meatballs
The Contract
Mr Nobody

* långt efter att jag sett filmen känns det väldigt orättvist att jag då bedömde den som nja.

min måndag

Här kan man läsa vad jag gjort idag. Med några tillägg:

När jag kom hem tände jag inget ljus istället satte jag mig vid datorn och fyllde i en ersättningsansökan eftersom mitt tåg hem från Helsingfors var enligt konduktören 62-63 minuter försenat. Mitt tåg till Helsingfors var lite över 30 minuter försenat, men gränsen för att man kan få 25% tillbaka av biljettpriset är vid 60 minuter.

Det är helt grymt kallt.

Jag tog ett foto av skumppaflaskorna och glasen från andra hållet, men jag orkar inte gräva fram bilden från telefonen.

Jag åt en Snickers på tåget och en Pätkis på tågstation.

Jag ska nu dricka kaffe.

Mitt hem ser ut som en bombnedslag (det blir lätt så när man flyttar) och jag orkar inte ta itu med röran.

På tåget läste jag färdigt Utrensning av Sofi Oksanen (den får fem stjärnor av fem möjliga) och på Pocketshop på tågstationen köpte jag Baby Jane av samma författare.

Tack för idag, slut för idag. Nu ska jag dricka kaffe och sörja att det är första dagen man inte kan se på Big Brother sedan tre månader tillbaka. (Igår var det final. Fel person vann och jag röstade inte bara en gång utan fler).

Lotta är online*

Internetleverantör: Jag har bra och dåliga nyheter. De bra nyheterna är att du är vår första kund i det här huset. De dåliga nyheterna är att vi inte vet om du får internet nästa vecka eller om ett år.

*en ganska cheesy romanhänvisning.

lite som ett Birkaknep

När man packar vinglas och sulfitpappret tagit slut kan man packa de sista glasen i sina pyjamasbyxor. Det ryms tre glas per ben.

några ok-filmer (eller översatt till stjärnor: 3 stjärnor)

Adam
Sunshine Cleaning
21 grams
The informant
Prinsessa
Crazy Heart
Festen
Paper Heart
The Children of Huang Shi
Valkyria
Nowhere Boy
Twilight Eclipse
Fish Tank
The Men who Stare at Goats
Harold and Maud
Winnebago man

en blogg om en blogg

Jag har startat en ny blogg. En blogg om den här bloggen. Kan låta knasigt. En blogg om en blogg, liksom. Hur och varför jag började med den kan man läsa här. Den heter meta.

lite som postskrift

Jag har startat en ny blogg. En blogg om den här bloggen. Kan låta knasigt. En blogg om en blogg, liksom. Hur och varför jag började med den kan man läsa här. Den heter meta.

bakom, postskift eller vad det kunde heta

Jag har startat en ny blogg. En blogg om den här bloggen. Kan låta knasigt. En blogg om en blogg, liksom. Hur och varför jag började med den kan man läsa här. Den heter meta.

se mitt kök, se mig

Flyttfirman kom med flyttlådor.

Jag stängde dörren till köket för att dölja diskberget (relativt litet men väldigt utstrött), alla tomma läskflaskor, kastrullen med quinoa som nyss kokat över, den stationära datorn med World of Warcraft i full gång mitt på matbordet, den halvtomma chipspåsen, skålen med godis, de utdruckna kaffekopparna.

"Saanks kurkkaa paljonks tavaraa sul on", frågade flyttmannen några år yngre än mig själv och öppnade dörren till köket.
"Nåjåå", svarade jag, blundade för en liten stund och tänkte "jag dör".

Han kunde inte dölja sitt fniss.

min fina torsdagskväll

om jag skriver det minns jag det, kanske

Hur ska jag någonsin kunna använda bloggen som en minnesanteckning för mig själv om jag inte skriver att jag såg Jonas Gardell fredagen den 5.11. Han var bra.

En kanske mera värdefull minnesanteckning för mig själv är: om man dricker cider innan en sådan tillställning kunde det vara smart att inte dricka en cider, gå på toaletten och sedan dricka en cider till. Det förstör koncentrationen för en hel föreställning. Inte bra.

några ja-filmer (eller översatt till stjärnor: 4 stjärnor)

A Love Song for Bobby Long
Almost Famous
Band, bang your dead
Finding Nemo
Dear John
An Education
Män som hatar kvinnor
Flickan som lekte med elden
Luftslottet som sprängdes
In the Loop
My Sister's Keeper

Det är knepigt med poäng. En del av dessa såg jag i början av året. Det var samtidigt fick stjärnorna. Nu är jag inte säker på om en del av dem var värda varje stjärna.

måndagsfail

Ännu i morse trodde jag att jag skulle lyssna på Marina and the Diamonds live på Tavastia ikväll. Biljetten hade jag köpt för flera månader sedan. Den var uppsatt på kylskåpsdörren. Jag låg i sängen och planerade vilken buss eller vilket tåg jag skulle ta. Steg upp, åt morgonmål, tog ner biljetten från kylskåpsdörren när jag lade tillbaka mjölken. Fan. Jag har skrivit fel datum i kalendern. Jag har flyttat dagens och morgondagens möten till slutet av veckan. Då när konserten i egentligen är. Fan. Flyttgubbar som kommer 8.30 och jag som kommer hem med nattbussen lite efter 4 om jag bestämmer mig för att åka. Inte så lockande.

Och ingen är mindre förvånad än jag själv.

mera böcker än vad det ryms i bokhyllan

3,5 lördagstimmar på en bokmässa utan att köpa en bok. Därefter gick jag till Akademen, spontanshoppade Åh, kom och se här av Hannele Mikaela Taivassalo, antologin Min Ellinor/Blod och Vips så blev det liv av Bob Hansson. Nu är jag sugen på att göra den största Adlibrisbeställningen jag någonsin gjort.

att vara tillbaka, på ett ungefär

Efter sju dagars snorkling i Röda havet, ungefär 30 minuter ridning på en kamel och en nästan 10 km lång promenad längs en fyrfilig väg mitt i öknen under stekande sol mitt på dagen (eftersom jag och brorsan är jag och brorsan, och vi blir extra mycket jag och brorsan när vi umgås tätt en längre tid och gör såna hardcore/extrema/dumdristiga saker) behöver jag semester.

Men nu är jag hemma. Imorgon sitter jag igen på jobbet. Imorgon fortsätter jag där jag blev innan Egypten. Imorgon gör jag en sista ansträngning att hitta min sladd till kameran. Imorgon försöker jag förmodligen klura ut hur jag köper en ny kamerasladd. Imorgon åker jag till Helsingfors för att lyssna på Imogen Heap. Imorgon hoppas jag att hon är lika bra som hon var när jag såg henne i Stockholm i februari.

längs gatorna i Cortland, NY

Get some (dans i vardagsrummet med persiennerna fördragna)

Lykke Lis nya singel. Mycket dansigare än de äldre låtarna av henne. Utmärkt att dansa till när man är riktigt glad.

Osprunget

Redan innan jag gått förbi domkyrkan in mot centrum borde jag ha fattat att resten av dygnet inte skulle bli som jag tänkt mig. Han svängde ut på trottoaren framför mig. Efter alla dessa år.

Bara så där. Så gick han några steg framför mig och jag kände obehaget knyta ihop sig till en hård knut i magen, sakta lösa upp sig, bara för att nysta ut sig i otaliga nervösa snören som spreds i benen, armar, fingrar, hela jag. Alla dåliga år. Alla bra år efter alla dåliga år som raderades bort, hur jag än försökte hålla fast i bra känslor. Gamla obehagliga minnen. Elaka ord. Samma gamla höstjacka hade han på sig. Så gick vi efter varandra, förbi domkyrkan, över bron, mot biblioteket.

När jag kom fram till Forex, fick jag veta att de inte hade egyptiska pund. Fick göra en beställning. Gick vidare till Instrumentarium där jag tänkt välja nya glasögon. Bara för att konstatera att de skulle stänga om fyra minuter. Gick vidare till skoaffärer för att trösta mig med skor, men hittade inga som passade. Gick vidare till klädaffärer, bara för att konstatera att inget passade på mig. Gick hem.

Klockan är snart halv elva på kvällen. Jag tänkte byta om till joggingkläder. Tänkte gå ut för att springa. Och jag som sällan mera springer. Aldrig springer. Då sprang jag. För att jag var tvungen. Och jag tänkte springa nu igen bara för att han så många år gnällde att jag var så fet, så karaktärslös, hade så tjocka fotvrister, att jag inte skulle tro att jag någonsin skulle träffa någon som ville ha barn med mig så länge jag var den jag var. Springa. Bara för att jag gick mot centrum just den vägen, just det klockslaget.

Här ska inte springas.

dagens jobb

Nu får det räcka, tänkte jag idag.

Plockade fram en liten tom papperslapp. Skrev 500 ord/dag överst på papperslappen. Höll mig från att fortsätta dagen med att fylla resten av pappret med blommor. Sedan öppnade jag dokumentet. Kände för att dunka huvudet i bordsytan några gånger men nöjde mig med att pusta, slita mig i håret, skjuta bort mig från skrivbordet i min skrivbordsstol. Skrev 503 nya ord.

Jag kan inte längre skylla på att jag undervisar. Tröttnat på frågor om när det är dags för karonkka (strunt i disputationstillfället!). Nu tusan ska det bli doktorsavhandling.

puff, puff

Nu har Bloggskrift börjat igen. Ser framemot en hel massa trevliga texter.

flygfilmer

På hemresan såg jag uteslutande ganska okej filmer:
Toy Story 3 (mer än okej) och Legendary (sådär okej).

som om jag alltid suttit här

Så här var det. Jag var i Cortland, jag var i New York, jag var på Arlanda längre än planerat, jag var hos föräldrar, jag var hos brorsan, jag var hos J. Nu är jag här igen. I Åbo, arbetsrummet. Med mörker utanför fönstret. När jag promenerade hit idag kändes det som om jag varit borta i flera månader. Flera år, till och med. Tills jag satt. Tills jag fortsatte där jag slutade. Det finns så mycket jag kunde berätta. Men väl när jag satt mig ner tog det några minuter och det kändes som om jag aldrig varit borta.

Så här såg det ut i Cortland (i norra delstaten NY) där jag var den mesta av tiden:Här kan man se stadens absoluta centrum. Mitt på eftermiddagen en lördag. I värsta rusningstrafik, när människor hopade sig längs gatorna för att stirra på oss, som kom promenerande. Det var inte alls som man tänkt sig.


Sedan åkte jag till New York City, för två dygn:Det var annorlunda. Mest var det för lite tid. Mest tid för att se på sevärdheter från en turistbuss med guide.


Det kommer kanske mer.