03:05

Bäst just nu: granne som "kan svänga förbi", i ungefär åtta timmar en sen kväll. Äntligen är den påbörjade vindunken ett minne blott och inte en grej som tar utrymme i kylskåpet. Efter någon timme hälsade till och med Orvar. Så snart grannen steg in genom dörren var Knut fastklistrad. 

Söndagsbestyr

Varvar mellan att sitta nerhasad på soffan med en katt balanserande på axeln medan en annan ligger i famnen, sitta nerhasad på soffan med en katt i famnen och en annan bredvid, samt sova på sängen med två katter på ryggen.

 

I natt, kring halv sex, när jag gått en allt för uppiggande promenad från nattbussen och jag såg sjunde avsnittet av Game of Thrones insåg jag plötsligt att jag äntligen fattade vem som är vem. Efter det har jag slutat somna fem gånger per avsnitt av uttråkan.

en kattbild är en kattbild är en kattbild

Det här är Orvar.

win-win-win

Jag har en iPadKatt, eller en katt som gillar att spela kattspel. Han introducerades till fenomenet hos mina föräldrar. Första gången han spelade hemma fick han 19 poäng, andra gången 56 och imorse blev det över 400. Jag har dessutom kommit på hur jag ska utnyttja hans speliver. Ibland är han pigg på morgonnatten, försöker brottas med andra katten. Det uppskattar varken andra katten som vill sova, eller jag som ligger under andra katten och också vill sova. Så sträcker jag mig efter plattan, startar spelet och han kommer springande och börjar spela. Misstänker också att katten kanske börjar utnyttja min trötthet för att få spela. Men hittills win-win. Eller win-win-win, med tanke på andra katten.

Efter fredagkvällskurs och före lördagskurs

En kattbild är aldrig fel. Så är det bara. Här är ett par som jag kattvaktat. Riktigt hyggliga typer båda två.

Tre muggar kaffe

Tisdag känns som måndag, undrar om det egentligen är onsdag, eller torsdag. Lyssnar på mig själv prata finska och transkriberar. Ser mig själv i videoklipp filmade under helgen och klipper bort skratt som skrattas på fel ställen, ser mig själv gunga på höghusgården där jag bodde tills jag var sju. Matar egna katter och andras katter. Läser ut Vassa föremål av Flynn, ger den fyra tänder av fem.

Det stora återförenandet

Imorse vaknade vi alla tre i Karis.

Nu ligger vi på soffan i Åbo. Första gången sedan 23 februari.

I-Lo

Mycket ledsen dag idag. Katten som jag kattvaktat och blivit förtjust i. Så pass mycket att jag skaffade egna katter efter att jag kattvaktat honom, finns inte mer.

02:52 till 06:02

Ben utanför sängen, drar upp benen och ligger i fosterställning, trött rygg, försöker få plats för benen, får det vänstra benet längs sängkanten, längs två utfläkta katter, vet inte vad jag ska göra med högra benet, sätter mig upp, tittar på katter, instagrammar katter som sömnigt tittar upp mot blixt, lägger mig igen, en spinnande katt lägger sig på dynan, kan inte somna, stiger upp, dricker vatten, går tillbaka till sängen, katter igen samlade i nedre halvan av sängen, fortsätter i fosterställning, stirrar på telefon, den andra katten kommer och lägger sig på dynan, halvt över min hals, kan inte somna, mitt huvud halkar ner från dynan, ser ett avsnitt av Doctor Who, arm över huvud för att katt ska sluta tvätta mitt hår, fotkatten ska brottas med huvudkatten, min gräns, jag skuffar ner dem från sängen, somnar, vaknar halv elva med en katt på magen och en katt på dynan längs huvudet.

innan klockan ens är fem en lördag

Ishockeypucken slå om och om igen mot sargen utanför sovrummet. Jag möblerar om, möblerar ett tomrum för min beställda stora säng mitt i sovrummet, tänker att det är min första helt egna säng på över femton år, att jag först bodde en höst i ett möblerat rum med säng, sedan fick en gammal säng av sambos pappa och när jag flyttade ut fick jag fortsätta låna sängen av pappan, att det verkligen är på tiden att jag köpte en ordentlig säng. Jag skruvar ner kattställningen, tvättar den och skruvar ihop de sextiofyra delarna igen. Det är tredje gången jag gör det, går snabbare än första gången. Lyssnar klart boken Allt det där jag sa till dig var sant av Amanda Svensson, och jag tänker att den var bra, att det är ljudböcker som passar mig mycket bättre än andra böcker. Jag öppnar fönstret mot rinken, katterna trängs på fönsterbrädet och ljudet av puck mot sarg blandas med en jämn ström av bilar från Hallisbron, mot Hallisbron och vidare.

semestern innan semestern, eller tvärtom

Sedan några dagar har jag kunnat ha vessadörren stängd, lämna mellandörren öppen när jag gått hemifrån, öppna ytterdörren och komma hem utan att placera en väska av valfri modell framför fötterna, ha sängen för mig själv, ligga på soffan utan en katt på bröstkorgen, sitta stilla länge utan att nån tycker att jag är tråkig och krafsat på tevebilden, lämna sallad och knivar framme, tända ljus, lämna heta spisplattor som inte används otäckta, gå omkring utan en katt i fötterna, använda dator och tangentbord.

Samma dagar har en katt oerhört envist väckt min mamma klockan sex, också om min pappa är uppe och vaken med en annan katt, och samma dagar har en katt gnällt och försökt locka med sig min mamma upp till övre våningen för att sova också om pappa redan är där med en annan katt.

så många långa fina dagar (eller dygn)

Alltså på riktigt, det här är inte klokt. Jag minns inte längre vilken dag det är. Det är väl så här det ska vara att vara ledig. Och ledig är jag.

FlowPark på lördag med två personer blev JukuPark på lördag med tre personer och det är fint med människor som man känner så bra att man vet att de inte tackar nej till kaffe också om de drack en mugg för en halv timme sedan, blev Pub Niska med fyra personer och det är fint när det känns som den självklaraste saken att vi alla fem sitter där, blev en hel massa dialekt och det är fint med dialekt när den bara kommer utan att jag hinner tänka, blev inspektion av vardagsrumsvägg som inte fick godkänt men det är fint med människor som tipsar om andra alternativ och fint med människor som inte bryr sig fast det ser ut som ett bombnedslag och de sätter sig på slipdammiga stolar utan att torka först, blev kattvakt, blev roadtrip, blev sim/uppblåstkrokodiltur i sjö, blev lunch, blev ordbrädspel, blev Raseborgs sommarteater och det är fint när man råkar på bekanta och det är lustigt när man får plötsliga minnen som ploppar upp, blev guidning av husvagnen på ängen mellan skogen och havsviken, blev otaliga hopp från brygga i tjugosju gradig havsvik, blev sen bilresa, blev grillad korv och nypotatis, blev sömn, blev promenad, blev bilresa till föräldrar, blev plötsligt påmind om att det råkade vara min pappas födelsedag när en faster ringde honom för att gratulera, blev en pappa som var glad över besök och åkte iväg till Horsbäck för att köpa en bakelse till mig och bullalängd till honom och mamma och det är fint med pappor som känner en och det är fint när man kommer in i köket, ser bullalängden på köksbordet och blir litelite besviken (fast man absolut inte borde) men tänker att man absolut inte ska säga något och att någon sekund senare bli överräckt en bakelse, blev bilfärd hem, blev återförenande med lyckliga katter.

man kunde kalla mig semesternjutarn

Har spelat tennis, fortsatt spacklandet, cyklat iväg på spontanöl klockan elva på kvällen, bakat knäckebröd, bakat bröd, googlat katt+geting+tass, cyklat hem två dagar i rad på natten och tänkt på hur mycket jag tycker om mitt bostadsområde, hört Thåströms låt Stå aldrig still på Ydintalvipuutarha, skrivit i bibliotek, ätit saltig tapas, inte simmat ännu i Finland.

Känns som om jag tar ut allt av värmeböljan.

Man ska inte måla fan på väggen, eller först ska man spackla

Det fortskrider. Det är inte klart, men det fortskrider. Också om min gårdag bestod av mer pauser än arbetspass (man måste ju ha kaffepaus, äta, ta en kaffepaus till, diskutera livet och dess drama med två vänner när de hör av sig (den ena börjande: hi what's up och den andra med hördu hej, känns som om jag int allt vet var du är eller vad du gör), däremellan bli uppdaterad av en tredje om livet, döden och naturen (eller liiiiivet, dööööööden och naturn), få vara med på ett hörn i familjechatten (jo, vi har en sån) där det framkommer att brorsan är på tennisplan och tävlar medan föräldrarna sitter i publiken och brorsan vill veta om det var mamma som skrattade högt när brorsan svor högt (och jag stod själv i mitt vardagsrum och skrattade högt åt frågan), sedan behöver man en tredje kaffepaus för säkerhetsskull, öppna en chokladplatta som egentligen skulle vara en del av en födispresent till Tyskland (så nu ska jag köpa en ny och försöka posta paket och brev så snart som möjligt så att jag inte äter nästa platta eller öppnar nån av salmiakspåsarna), surfa lite, hänga upp tvätt man glömt i maskinen dagen innan, läsa lite bloggar).

Utgångsläget, då jag någon vecka tidigare inte varit förmögen att hålla fingrarna i styr.

Här hade jag varit och pillat ytterligare. Bara för att. Konstaterat att jag kanske behöver en kökspall, en borste och tapetklister. Då hade jag ännu inte inhandlat en skrapa.

Jag tänkte att det kanske är lika bra att lyssna på människor som gjort sånt här tidigare, Mia. Så här har jag smetat tapetklister på väggen och lagt på färskfolie. Hade tapetklister i ansiktet, håret, på t-skjortan, byxor och fötter. Övervägde att köra till en butik efter en ölkorg, pizzaingredienser och skicka ut ett talkoutrop. Skulle vara snabbare klar, ha roligare med sällskap.

Här skulle jag egentligen ha fortsatt med resten av väggen på samma sätt, sedan vänta några timmar och vips skulle tapeten vara borta. Orkade inte vänta, de frekventa pauserna hade ännu inte börjat, orkade inte klotta, hade inget mer att skydda golvet med, tänkte på chocken föräldrarna skulle få när jag gjort det själv, så jag fortsatte med tekniken skrapa och vatten. Gick förvånansvärt lätt. Hörde också min mamma säga i bakhuvudet Ja, ja. Om nån säger att du ska göra si, så gör du så och lite senare Du skulle ha bett om hjälp så skulle väggen inte ha blivit så gropig och jag svara Men det ska vaaa sååå. Och så tänkte jag att jag faktiskt får växa upp lite.

Orvar och Knut. Den ena snusande på sprutkannan, den andra poserande, väldigt mycket sig själv båda två. Klockan var halv elva. Jag hade tidigare konstaterat att tapetklistermetoden var effektiv och klottig, men gjorde också så att skrämmande mycket av min betongvägg fastnade kvar på tapeten när den kom ned. Väggen är betydligt spräckligare och ojämnare i verkligheten än på bilderna. Jag hade också tagit tid och insett att det tar en halvtimme att få ner en tapetbård med vattenmetoden. Knappt fyra timmar kvar tills väggen är klar. Plus pauser.

När det händer så händer det

Klockan är 11:12, det är onsdag och jag äter morgonmål vid köksfönstret. Utanför kör en traktor och måsarna skränar.

"Knut, kom och se på traktorn", ropar jag.

Knut kommer joggande, hoppar upp på köksbordet, snusar på min smörgås och springer sedan tillbaka till vardagsrummet. Jag fotar min vy, lägger bilden på instagram och skriver Det händer på #hgatan.

Här händer det.

Sedan får jag för mig att kolla vad annat jag hittar på instagran under #hgatan. Åtta bilder, varav en är tagen av mig själv för 13 månader sedan. Under den hade jag tydligen också skrivit Det händer på #hgatan.

Här hände det för 57 veckor sedan, också. En traktor som plöjer ängen för att senare så solrosor. 

Trots att man klickar på bilden blir den inte större. Konstigt nog är det inte ett foto som jag sparat på telefon och därmed kunde publicera som större variant på bloggen. Med tanke för min begeistring i traktorer kunde man tro att jag har ett särskilt album. Kanske dags att starta det.

sinnesfridens återkomst

Hur man återfår förståndet: man inhiberar allt och ligger på föräldrarnas soffa begravd under en hög spinnande katter, varav den ena (Orvar) nu och då stigit upp för att ta några piruetter på ens högra axel. Man kan ångra lite att man också inhiberade träff med kompis som man inte sett på tre(?) år och som råkade vara i Finland, men det är smällar man får ta. Ibland kan man hasa sig upp lite i soffan, ta datorn i famnen och skriva några sidor.

om man har en tyllunderkjol ska man använda den*****

Eftersom jag inte kunde hitta* en kattgif som både illustrerar firandet av Kameruns nationaldag**, att jag hade en väldigt zenig dag igår då jag inte alls var trött på mig själv eller någon annan***, och att jag plötsligt avslutade gårdagen på gräsplätt****, får man fantisera kattgifen istället.

Ungefär här.

* Jo, jag letade. Alla har sina sätt att fördriva tiden.
** Skickades nyss en bild på ett kylskåp fyllt med öl. 
*** Istället sov jag länge, städade, handlade mat och satt mest med den ena eller andra katten i famnen.
**** Vilket jag egentligen först nu när jag skulle blogga och läste senaste blogginlägg insåg att jag faktiskt efterlyst
***** Det ska jag göra ikväll.

punkter

1. Den här kylan är inte okej. Vädret tidigare, helt okej.

2. Jag har inte läst böcker på en tid. Eller, jag har inte läst romaner från pärm till pärm. Forskningslitteratur, diktsamlingar har jag läst. Romaner har jag läst till sidan tio och slutat. Men nu har jag läst Gone Girl av Gillian Flynn, från pärm till pärm. Gone girl är en berättelse stadd i stadig förruttnelseprocess, skriver SvD och jag håller med. Det var antagligen därför jag gillade den. Och eftersom jag igen upptäckt att det är kiva att läsa har jag fortsatt med Maraminne. Den gillar jag också.


3. Idag ska jag testa göra pesto av kirskål. Förhoppningsvis ska jag äta den också.

4. Dagens andra projekt är att tömma vardagsrumsgolvet på saker. Det mesta ligger där. Att packa upp och att tömma innehållet i en resväska på golvet är inte riktigt samma sak. Där har det legat en dryg vecka.

5. Jag överväger att gå över Halisbron, förbi forsen. Eller så gör jag det en annan dag.

6. Efter kattmatning klockan sju sov jag till halv tolv. Precis som det ska vara.

7. Jag har inte så mycket mer att säga. Så var det sagt.

Vi firar 3 år

Idag har jag haft katterna i exakt tre år.

När det drar ihop sig

Gammal skåpmat: 2012, 2011, 2010 och 2009. 

Årets film: Vi är bäst!

Årets filmupplevelse: Det enda som på något sätt var speciellt var att jag var på bio första gången i mitt liv ensam med pappa någon dag innan jul. Vi såg Hobbit.

Årets utställning: David La Chapelle i Stockholm.

Årets seriealbum: Tror att det varit ganska klent med sådana. Eller så minns jag fel.

Årets musikupplevelse: Hur jag än försöker minnas kommer jag inte ihåg att jag varit på någon konsert i år. Mycket konstigt. Men ingen panik, kom på att jag två gånger i år läst dikter ackompanjerad av ett band.

Årets bok: Martrådar av Mia Franck.

Årets spel: Candy Crush. Fastnade i maj och kom till slutet för några dagar sedan.

Årets teve: en hel massa seriemaraton har jag avverkat. Senast en säsong av Homeland under julen.

Årets reseupplevelse: En mycket impulsiv resa till Stockholm. Någon timme efter att jag fick idén satt jag på båten.

Årets teaterupplevelse: Håpas du trifs bra i fengelset. Var jobbig att se just den dagen.

Årets dansföreställning: Nötknäpparen.

Årets konferens: har bara varit till Malmö på något som kallades un-conference.

Årets bästa beslut: att skriva en forskningsplan för ett nytt projekt.

Årets orosmoln: de tre klassikerna: sjukdomar, döden, och ekonomin.

Årets äckligaste: en kaskad av Orvar. Kan nu meddela att spår inte längre finns kvar.

Årets "Äntligen!": Lämnade in doktorsavhandlingen för förhandsgranskning och skickade iväg ett skönlitterärt manuskript till förlag.

Årets mat: under de senaste månaderna har jag ätit en massa körsbärstomater och svarta bönor i ugn med grynost.

Årets fest: hade en litenliten fest i början av året. Har främst varit en del förberedelser inför nästa års fest.

Årets heldag: firande av brorsa. Först klättring, sedan mat och slutligen en och annan pub.

Årets "Åhå, det hade jag ju glömt bort, tills jag läste det i min blogg": våren. Å andra sidan kunde den gott och väl glömmas. Den var bara tung, mörk och trög. Orkade inte alls vara social. Det enda jag klarade var att gå på tisdagar på skrivkurs + öl, och det var för att det var inrutat i kalendern och inte krävde så mycket mer.