30 april 2011

för bra för att vara sant

Soffkoman har tagit mig. Orka klä på mig annat än mysbyxor. Orka kamma håret. Orka tvätta ansiktet. Orka gå till kompis för socialt umgänge. Orka fira vappen. Nä, jag orkar inte. Just nu tittar jag på BUU-klubben. Orka sträcka sig efter fjärrkontroll.

29 april 2011

fredagkväll klockan halv tolv

en artikel - check
ett konferensabstrakt- check
en (oerhört lång) afterworksession på terass (och inne i pub) - check
fem maskiner smutsiga kläder - blev färre på grund av plötsliga vapplaner och en del av min tvättstugetid därmed inhiberades
sjuttioelva mejl - planeras besvaras på måndag, de kan gott vänta
en träff med handledare för mina mer skönlitterära texter - check (och enorm boost i självförtroendet och iver att skriva vidare efter träff)

Och jag som hade deadline först på söndag. Jag tror att jag kan vara helt nöjd med just den här fredagen.

vappdeadline

En artikel, ett konferensabstrakt, en afterworksession på terass, fem maskiner smutsiga kläder, sjuttioelva mejl, en träff med handledare för mina mer skönlitterära texter.

27 april 2011

och mitt rum är en stor röra

Det är inte här jag skulle sitta. Inte nu. Nu skulle jag egentligen gå på stockholmska gator. Skulle stigit av båten, varit på en lång frukost i café Bakverket på Söder, vara på väg till det bästa sushistället, som jag glömt namnet på men inte hur jag tar mig dit, vid Medborgarplatsen. Jag skulle antagligen vara på väg till Beyond retro. Vi skulle ha tittat på hattar hos Myrorna.

Jag sitter istället på samma vanliga stol. Skriver nästan samma vanliga texter. För båten åkte till Stockholm, men inte tillbaka på kvällen. Det skulle ha blivit en kryssning utan Stockholm eller hotellnätter som vi inte hade tid med. Kanske tur trots allt. Jag känner mig febrig.

några påsktimmar













21 april 2011

Så här kan vi inte ha det

Jag jobbar. (Det är väldigt viktigt att jag skriver det för att ingen ska misstänka något annat. Det är till och med så viktigt att jag måste inleda hela blogginlägget med den meningen. Meningen är så pass viktig att jag till och med känner att jag måste göra den kort och slagkraftig.)

Medan jag jobbar spelar jag Shadow Cities. Det är en viktig dag. Det är slutet av kampanjen och jag har äntligen möjlighet att placera mig bland top 5. Så ringer jag ett telefonsamtal. (Ytterst ovanligt. Ringa med telefonen, konstigt). Fortsätter jobba. Glömmer att jag medan jag jobbar också brukar spela. Glömmer att efter telefonsamtalet förvandla iPhonen till min spelmanick. Katastrof.

Jepp, det var allt jag hade att säga just nu. Jag tänkte att alla behöver veta.

20 april 2011

dagens konstiga

Jag skriver en text. Tittar i tidskriftens nätarkiv för att se hur tidigare texter skrivits. Har en text av X (som jag inte känner) öppen i Mozilla. Öppnar en ny flik, loggar in på Facebook för att läsa statusuppdateringar. Plopp, så dyker personen jag nyss läst en artikel av i "people you may know". How did that happen? Vad annat sparas? Vad annat är sammankopplat? Internet, en ganska konstig plats.

19 april 2011

på samma stol, vid samma skrivbord, med samma text, nytt material att utgå från

ett frustrationsrop

Texten jag skriver just nu är förbannat ointressant och styltig! Det är inte ämnet, det är jag! Jag hittar inte rätt formuleringar eller flyt! Deadline, deadline!

När det gäller forskning om bloggar har diskussionen ofta kretsat kring identitet och gränserna mellan jaget och bloggjaget. Som om de var två av varandra avhängiga fenomen. Att prata om ett jag och ett bloggjag opererar från två väldigt olika, men statiska jag som är lätta att avskilja eftersom de är så olika varandra. När jag här diskuterar bloggar vill jag diskutera gränser, men gå vidare från diskussionen om identitet.

Sprittande! Not.

18 april 2011

bloggandet och kommunikation

papper.fi är veckans tema bloggar. I en av artiklarna delar Reidar Wasenius "upp bloggarna i huvudsakligen tre kategorier. Där finns de som bloggar för att sprida information. De som vill framföra sina åsikter och de kreativa bloggarna som bidrar med nya tankar. Utöver det finns även de som bloggar bara för att skriva av sig och få uttrycka sig. Men för dem är kommunikationsaspekten av bloggandet inte lika viktigt."

Jag är tveksam.

Hur kan kommunikationsaspekten inte vara lika viktig för de som skriver av sig och vill uttrycka sig? Snarare tänker jag mig det tvärtom. Eller vad är egentligen kommunikation? Jag tänker mig kommunikation som ett ömsesidigt utbyte. Om man bloggar för att förmedla information tror jag inte att man är särskilt intresserad av utbytet. Om man vill prata om kommunikation är det en väldigt enkelriktad kommunikation.

Mitt forskningsmaterial, som består av bloggar från ett ungdomscommunity, kunde kategoriseras som intima, personliga, privata bloggar. Bloggarna vill skriva av sig och få uttrycka sig. I dessa bloggar är det särskilt viktigt att få respons. Att få kommentarer på sina blogginlägg. Att ett utbyte sker. Genom det ömsesidiga utbytet skapas gemenskap, men också motsatsen till gemenskap. Jag kan utläsa identifikation och disidentifikation. Det är fråga om dubbelriktad kommunikation, viktig för just denna bloggare.

Många andra intressanta saker fanns också i artikeln jag reagerade på. Borde kanske ha en bloggar som tema för veckan. Hej, jag har deadline för en tidskriftsartikel om gränser i bloggandet tills onsdag. Det här var en perfekt start tänkandet och skrivande. Bara att fortsätta med den.

17 april 2011

tillbaka vid stekplattan

Stekpannan upphittad bakom bokhyllan.

16 april 2011

gömt i snö, kommer (förhoppningsvis) fram i tö

För åtta dagar sedan gömde man stekpannan. Man brukade ha den framme på köksbordet normalt för att man inte har ett enda köksskåp som är tillräckligt stort för den, men tänkte att det är opassligt med en stekpanna på matbordet om man ska ha fest hemma. Om man då gömmer den, tänker att det är ett konstigt gömställe men att man nog kommer att minnas. Om man åtta dagar senare fortfarande inte hittat den, var söker man då? Samtliga klädskåp genomsökta, ugnen genomsökt, träkistan med sängkläderna genomsökt. Man har tittat under soffan och sängen. Man har letat på balkongen. Var skulle man gömma sig om man var en stekpannal?

15 april 2011

också denna historiska fredag

1. Jag har skickat in ett panelförslag till en konferens. Ett förslag jag skrivit med två svenska doktorander. Om panelen accepteras, blir den den bästa panelen ever.

2. Jag ska gå via posten och lämna in ett bidrag till SvS-tävlingen. Jag är inte helt nöjd, men det är bättre än inget.

3. Jag har kommit på vad jag ska skriva om till en text som har deadline nästa vecka. Det var på tiden.

4. Jag ska snart gå på öl. Till Bremer, så klart.

5. Efter att jag varit på öl ska jag sitta på en läktare och titta på GP-finalen i pingis.

6. En ny kampanj började i Shadow Cities. Jag hade börjar få ont i handen av att rita cirklar på min iPhone i kampanjglappet.

TGIF, trots allt

Mitt arbetsrum är en bastu. För två timmar sedan öppnade jag fönstret för att kunna andas. Fönstret öppet sedan dess. Och trots att jag fått den mycket spännande uppgiften att en vecka eller två ägna tid åt att skriva avhandlingen som en berättelse med skönlitterära drag, vilket i praktiken betyder att jag skriver den som en teaterpjäs (mycket möjligt att jag missförstått handledaren, men hej det funkar, jag skriver, för handlingen framåt, funderar på mina argument, skriver), trots allt det känner jag att jag nog så snart som möjligt vill gå härifrån. Ha helg. Hej helg.

14 april 2011

söndagssolen hemma hos mig



jag har läst




Efter att jag läst halva Stalins kossor gav jag upp. Den var okej, men den flöt allt för mycket ihop med Utrensning och Baby Jane. Jag fick inte grepp om karaktärerna. Jag lärde inte känna dem och de kändes inte tillräckligt intressanta. Jag tror att jag helt enkelt läste Sofi Oksanens böcker i fel ordningsföljd.

till alla djuren

Igår berättade jag för min mamma att jag, i egenskap av kattvakt/skötare, ska ge mat och lite omtanke till grannkatten på lördag. Hennes kommentar: Så i praktiken kommer du att vara mera hos grannkatten än i din egen lägenhet. Förmodligen.

Igår hade en kollega sin hund med sig till jobbet. Jag satt ungefär en timme i kafferummet med en svart pudel i famnen. Någon frågade om jag var hundvän. Nja, sa jag. Jag är mera kattvän, men om det finns hund i närheten är jag också stor hundvän.

13 april 2011

Hon som inte är jag

Jag gick på teater igår. Det var fin teater, men mest satt jag och tänkte på texten. Försökte höra hur den var uppbyggd, var pauser skrivits in. Det var en monolog. Intim och hudnära. En monolog som jag gärna själv skrev. Se den, tycker jag.

Från Teater Viirus hemsida:
En monologföreställning om att leva upp till rollen som singel, flickvän, hustru, mamma. Om att känna sig lyckad och omtyckt och le mot hela världen. Var modig! Var snygg! Var smart!
Men längst inne i hörnet sitter en rädd liten flicka som önskar att allt bara var på låtsas.

jobb som jobb

Jag försov mig idag. Med två och en halv timme. Det känns inte så farligt eftersom jag drömde jobb och vad jag skulle skriva idag. Drömde lösningar på sådant jag grubblat på hela gårdagen. När jag kom till jobbet skrev jag det. Det blir bra.

11 april 2011

därtill

Nästan 900 olästa blogginlägg i min blogreader. Mindre tjoho.

öh, alltså va?

Blogg? Vadå blogg?

Gick in i någon form av organiserat läsa-skriva-arbete. Vidare till bakningshysteri. Fest en fredagkväll. En lördag då jag var vaken minuter snarare än timmar. Trodde jag skulle dö. En söndag då jag hade "normal" baksmälla. En måndag då jag sitter igen i arbetsrummet med saker att göra och ett huvud som snart sprängs. Fest, tjoho!

4 april 2011

måttstock II

Förra helgen vi hade skrivträff hällde jag juice i kaffet och hade mina kläder aviga. Den här gången gick jag hem på söndag, satt mig på soffan och somnade sedan sittande för att tre och en halv timme senare vakna. Det är tungt att vilja bli författare. Men också väldigt roligt.