27 juli 2012

jag tror jag har ledigt (och jag har glömt att det finns bloggar)

Jag skulle inte vara ledig i sommar. Nu tror jag att jag är ledig i sommar. Satt i arbetsrummet och arbetade senast lördagen den 14.7. Efter det har jag inte arbetat på andra sätt än att jag tänkt på arbete. Men väldigt ofta har jag tänkt på annat än arbete: svampskogar, bilturer, sol, katter, kompishäng, kaffe, museer, och ibland tror jag inte att jag tänkt överhuvudtaget. Skönt. En dryg vecka till och sedan har jag bestämt att jag kommer att vara utvilad.

19 juli 2012

regn ute och tovade bollar

Efter att jag såg en matta bestående av tovade bollar i en affär har jag tänkt göra en liknande. För några dagar sedan startade jag projektet.

Jag, såpa, ull, vatten, strumpbyxor och snöre.


Bollarna inne i strumpbyxorna och strumpbyxorna i tvättmaskin. Blev några bollar.
Och två kattern som tyckte att det fungerade bra som leksaker. Kanske så bra, att det aldrig hinner bli tillräckligt många för att bli en matta, eller ens ett pannunderlag.

17 juli 2012

"Jag är inte sån"

Han talade till mig. Idag talade han till mig. Jag hade precis satt mig i bilen, backade ut från parkeringsrutan vid matbutiken i Karis, när han sa: "Jag är inte sån". Det var inte bara en överraskning för mig, utan också för honom.

För det är så här: jag har inte skrivit sedan slutet av maj. Jag har tänkt. Jag har läst. Jag har hållit uppe skrivandet med att nu och då skriva väldigt korta saker i min lilla anteckningsbok. Men egentligen har jag inte skrivit. Jag har fastnat.

Jag har känt att nu går det inte vidare, nu finns det ett problem med den här karaktären i texten, han som jag från tidigare inte känt så bra som de andra två. Han har mest av allt varit ett namn. Ett namn som har gjort en sak. Sedan har jag försökt skriva om hans tankar efteråt men det har inte blivit varken trovärdigt, levande eller spännande. Så tänkte jag meningen "Jag är inte sån", när jag backade ut bilen och det är så mycket som faller på plats. Plötsligt blir det intressant att han har gjort den där saken, för han är inte sån. Det fick mig att tänka på Mias inlägg om Elaka karaktärer.

13 juli 2012

Presidenter och ljudbok

Jag gillar Anne Holt. Jag gillade Presidentens val (men inte på det sättet att jag skulle säga att den är det bästa jag läst av henne). Jag gillar att jag igen lyssnat på ljudbok. Jag gillar att jag lyssnat på ljudboken i bilen. Jag gillar att jag just nu letar fler ljudböcker för bilen. Jag gillar att jag några kvällar tog en extra biltur för att få lyssna (eller egentligen känns det onödigt och planlöst gasa omkring, men jag tycker om att köra bil, jag älskar köra bil, jag har sett delar av Åbo jag tidigare inte sett). Jag gillar att hitta ljudböcker för 2 euro på loppis.

de bästa av fredagar

1. Vakna utvilad.
2. Avhandlingsskrivarlust
3. Lunch med vänner på Delhi Darbar
4. Fortsatt avhandlingsskrivarlust (som att läsa, känna att de rätta meningarna kan infogas i glappande skarvar, hur man plötsligt ser hur pusslet ska se ut)
5. Uppdrag som kattskötare för två katter.
6. Kvällshäng med vänner på Osuma.

12 juli 2012

Revolt och Hungerspelen

Nu har jag äntligen läst Revolt, sista delen i Hungerspelen. En liten besvikelse, direkt efter. Kändes som långsamt tempo, men det kan också ha berott på att jag läste långsammare än de andra två. Och slutet var mest ett jaha, men det kan också bero på att triologin var slut och jag skulle ha velat ha mera Katniss.
Men det som blev en ännu större besvikelse var filmen som jag äntligen sett. Ja, boken är vanligtvis bättre än filmen, men det här kändes som ett bottennapp. Så mycket som jag upplevde som viktigt fattades. Den blev lite platt, som om man inte lärde känna Katniss som jag lärde känna henne i boken.

juni kom och gick


En del av månaden var knut i Karis. Där lekte han med Da Bird.


Orvar var också i Karis. Han gillar fönstervyn.



Knut är inte van med morgontidningen. Jag konstaterade att jag inte behöver prenumerera en om jag vill läsa i fred.




Jag hängde lite på Kastrup.


Jag gick en promenad i Bergen, Norge.


Det var fint i Bergen.


Jag gick förmodligen i de brantaste backarna.


Jag såg fin gatukonst.


Jag såg så fin gatukonst att den var bakom plexiglas.


Jag tittade ut genom ett litet fönster på hotellrummet.


Här sov jag.


Jag satt i en bil i Karis.


Jag var med på lite parkhäng i Åbo. Gick på toaletten i Äventyrsparken.


Jag kattvaktade. De var fina och sociala.


Jag var ut på galej i Åbo. Här kom jag förmodligen hem från en middag + krog.


Ibland åkte jag bara förbi Karis.


Den gången åkte jag till Helsingfors där jag inte tog några foton.


Jag stod på tågperrong.

Knut och Orvar var ibland hemma.




På midsommar stod jag en kort stund på en strand.


11 juli 2012

hästarna

Jag blir så glad. Sett dem på Tavastia och Annexet. Nu verkar det bli Annexet en gång till.

vädret på min sida

Det här är en konstig vecka. Jag är i Åbo. Jag är kattlös. Jag har knappt något inplanerat i kalendern. Jag avslutade i morse mitt kattvakteri. Jag säljer mina ägodelar på ett loppis från måndag till söndag. Jag jobbar. Jag såg i måndags en person på jobbet som gjorde ett snabbesök. I tisdags såg jag en annan person på jobbet som gjorde ett snabbesök. Idag har jag inte sett någon. Jag finslipar avhandlingstext som jag ska presentera på forskarseminariet i början av september. Jag är ute i god tid. Jag har arbetsro. Jag har lust att blogga igen.

3 juli 2012

att höra hemma (eller vara en stor nostalgiklump)

Igår skrev jag i en parentes på twitter att "jag har inte riktigt ännu varit här tillräckligt länge trots att det kan te sig så". Här är Karis. Och det är väl så, att jag inte varit tillräckligt länge här, eller att det var allt för nyligen jag gjorde en två nätters tur till Åbo för att klara av lite mer tid här. För egentligen, det måste jag kanske erkänna, tycker jag om stället på något konstigt sätt även om det är så mycket jag inte tycker om med staden.

 Det jag inte gillade förr var det slitna, betongiga, lilla, eller stora och klumpiga och förfallna. Det jag inte gillar nu är det nya, planterade, målade, byggda, färgsprakande, moderna. Det känns inte som Karis när jag kör förbi en färggrann parkpourpark på den lilla plan som jag en gång i tiden skrinnade på, spelade boboll och fotboll på, eller gick över när jag gick på rasten i högstadiet till godisaffären i närheten. Och när jag kör förbi Ängin är det inte Ängin. Det är en gräsplan med handbollsmål, en beachvolleyplan och fler buskar än tidigare. Så kör jag förbi mina föräldrars hus för att visa huset för Jessica som är i stan och det slår mig att husfasaden egentligen behöver målas, hur hög vår häck är och hur det står ett nybyggt hus mittemot vårt hus istället för skogen som jag hade som gård. Huset som var det där fina en gång i tiden, det där som var något extra, det där som visade att mina föräldrar jobbat extra hårt för att ta oss från det lilla höghusområdet, över tre kilometer från centrum, med matos i trappuppgången, slagsmål hos grannarna, och tidningsnotiser om dråp och oroligheter, egentligen är ganska slitet.

Men samtidigt är det väl bra. Att staden putsats upp, nya människor flyttat till staden, att den är attraktiv på något sätt, att det finns växtlighet och bänkar att sitta på både vid Brankis och vid Bussis, ytor som tidigare bara var asfalt. Och när vi satt där vid Bussis och åt glass konstaterade jag tyst att det gick förbi en massa människor som jag kände igen som gamla skolkamrater, gamla kunder i kiosken eller kött- och fiskdisken, men att de såg annorlunda ut, äldre.

2 juli 2012

julimåndag

Jag har tappat räkningen på gånger jag börjat det här blogginlägget. Någon bra ingång har jag inte hittat. Jag tänkte skriva att jag var försoffad förra veckan men det stämde inte eftersom jag var till Itäkeskus i Helsingfors en dag, körde amerikaresenärer till flygfältet en annan dag, var i Ekenäs en tredje dag, för att sedan vara i Åbo från fredag till söndag. Jag bara kände mig försoffad, osocial och förlamad. Igår gjorde jag inget annat än satt utom hus två timmar och brände mig ordentligt (att jag aldrig lär mig) och prickade in socialt program för hela veckan. Jag ska inte till Helsingfors en gång den här veckan, jag ska två. När jag workshopar på kvällen, lunchar jag på dagen. När jag borgbackar på eftermiddagen, kaffar jag på dagen. Det här kan inte bli annat än en bra vecka. Det är kanske där jag borde ha börjat: det kan inte bli annat än en bra vecka.