30 september 2009

det där med att skilja på fritid och arbete

Jag bloggade.
Jag bloggar.
Jag jobbar med bloggar.
Jag skriver blogg.
Jag skriver om bloggar.
Jag läser bloggar.
Jag läser jobbrelaterade bloggar,
om ätstörningar
och flickskap
och kroppen.
Jag tänker hur, hur, hur.
Jag tänker motstånd, skam,
gemenskap, identifikation, normativitet
och kontroll.
Jag tänker att jag borde tänka färre begrepp.
Jag bloggar om något helt annat.
Jag bloggar nästan inga ord alls.
Jag skriver om mitt eget bloggande,
då jag började blogga,
då när det ännu inte kallades att blogga.
Jag återvänder till att jobba vidare,
på texten om bloggforskning och metod.
Det är deadline, deadline, deadline.

29 september 2009

25 september 2009

med ålder kommer klokhet?

Jag är lite orolig. Har upptäckt tendenser i mig som jag aldrig trodde att skulle uppenbara sig. Det är tio år sedan jag flyttade till Åbo och därmed tio år sedan jag flyttade från Karis. Tio år sedan jag pustade ut och tänkte "jag skall aldrig, aldrig, aldrig flytta tillbaka", "jag kommer aldrig, aldrig, aldrig att vilja flytta tillbaka", "jag kommer nog aldrig, aldrig, aldrig att försvara Karis". Så går det tio år. Jag blir tio år äldre:

- Jag hurrar när jag får veta att tågstation i Karis valts till årets tågstation i Finland. Är så där innerligt och helhjärtat glad över en sådan sak.
- Jag går omkring i stan och tänker att visst är kariskan helt underbar. Får en trygghetskänsla och brer på lite extra dialekt när jag pratar.
- Hör någon säga "Ekenäs fick Karis och Pojo" (i och med kommunsammanslagningen till Raseborg) och jag ryggar tillbaka, harklar mig undrar "fick?"
- Säger "Inte skulle det egentligen vara helt fel att bo här".
- Blir upprörd när jag läser att de överväger att stänga mitt gamla gymnasium.

23 september 2009

dendär tiden på veckan

Jag har blivit lite sådär. Vad ska man kalla det? Inspirerad. Motiverad. Helt till mig. Ivrig. Lite farlig. Farlig för mig själv. För helt plötsligt nappar jag på erbjudanden jag får.

Säger att jag nog kan bidra med någon kort text under hösten till den där tidskriften eftersom de ber mig så snällt, inte har jag ju något färdigskrivet men visstvisst. Säger att jag absolut vill vara med i den där boken som planeras, att jag minsann skickar min version ett av mitt bidrag i början av oktober eftersom de frågar mig så snällt. Säger att jag visst kan skicka in ett bokkapitelsförslag, javisstvisst, att jag kan ju kombinera också den saken med mitt avhandlingshelvetesjävlaskitsjok / avhandlingsgulligulltuttilullhärlighet eftersom de frågar mig så snällt. Säger att jag vill åka på internetforskningsdagen i Stockholm även om jag tänkt att jag ska hålla mig hemma och skriva allt klart, att jag kanske till och med kan tänka mig att presentera något under dagen eftersom de frågar mig så snällt, att det gör jag ju faktiskt gärna och nej inte tar det ju särskilt länge för mig om jag åker över med nattbåten och tar nästa nattbåt sedan tillbaka så att jag är brightandshining nästa morgon på jobbet och skriverskriverskriver som om jag inte ens förlorat nån tid alls.

Egentligen är det ju så att jag är bra på att säga nej. Det är inte duktig-flicka-syndromet som spökar. Nehej. Jag är bara ivrig. Inspirerad. Motiverad. (Smått galen.) Och jag har faktiskt inte tackat ja till tidskriftstexten eller internetforskningsdagen än. Men jag inte heller tackat nej.

22 september 2009

bam-ba-bam-bam-ba-bam-bam-bam

Hurra! Jag har kommit mig upp ur sängen. Har överkomlig träningsvärk. Har bara lite ont i svanken. Fotsulorna är bara lite ömma.

Provade afrodans för första gången igår. Det var roligt. Roligare än fotboll. Roligare än spinning. Roligare än aerobic. Till och med roligare än Bailatino.

Väldigt svettigt.

21 september 2009

15 september 2009

för varje hjärtslag


Anna Järvinen och Annika Norlin

14 september 2009

musik & 00-talet

Tidskriften Novell har bett kända musikmänniskor att göra en lista på sina 100 favoritlåtar från 00-talet. Listorna sammanställs och de börjar om några dagar avslöja en låt per dag.

Jag älskar listor. Jag lyssnar ganska mycket på musik. Jag gjorde en egen lista.

Vad jag lärde mig:
- jag kan omöjligt rangordna dem, det var tillräckligt svårt att välja vilka som skulle få vara med bland 100 bästa, det blev i alfabetisk ordning istället.
- jag lyssnar inte bara på musik från det senaste året
- jag lyssnar mer på finsk musik än jag trodde
- jag lyssnar mindre på svensk musik än jag trodde
- jag lyssnar på mer rock än jag trodde
- jag kan finjustera hur länge som helst
- det är tillfredställande att syssla med listor
- jag blev tvungen att begränsa mig till tre låtar per artist för att den inte skulle bli löjligt centrerad runt ett fåtal artister

om man har Spotify kan man lyssna på min lista här (låtarna i kursiv finns inte på Spotify).

Listan:
2012 - Gossip
Again & Again - The Bird and the Bee
Allt som är ditt - Säkert!
Alone Together - Marit Begrman
And I Found This Boy - Maia Hirasawa
Anna - Hello Saferide
Atlas - Battles
Blue Orchid - The White Stripes
Body and Soul - Tori Amos
Bounching Off Clouds - Tori Amos
By the Grace of God - The Hellacopters
Candy - El Perro Del Mar
Candylion - Gruff Rhys
Carry Me Home - The Hellacopters
Cliffhanger - Britta Persson
Coin-Operated Boy - The Dresden Dolls
Dance with Me - Nouvelle Vague
Date with the Night - Yeah Yeah Yeahs
Ddiamondd - Battles
Det kommer bara leda till nåt ont - Säkert!
Dirty Dancing - Frida Hyvönen
Ditt kvarter - Säkert!
Dry off your Cheeks - Jamie T
E18 - Detektivbyrån
Eet - Regina Spektor
Every You Every Me - Placebo
Everyone Else in the World - Stina Nordenstam
Fidelity - Regina Spektor
First Day of My Life - Bright Eyes
Fold - Archive
Forever Doesn't Live Here Anymore - Marit Bergman
Foundations - Kate Nash
Funny Little Frog - Belle and Sebastian
Gatekeeper - Feist
Going to Town - Rufus Wainwright
Gotta Leave My Troubles Behind - Miss Li
He Keeps Me Alive - Sally Shapiro
Heartbeats - Jose Gonzales
Hide and Seek - Imogen Heap
Hitten - Those Dancing Days
Homecoming - The Teenagers
How to Save a Life - The Fray
I Try - Macy Gray
I'm Good, I'm Gone - Lykke Li
Jag saknar dig - Emma Nordenstam
In the Sign of the Octopys - The Hellacopters
I Will Kill Her - Soko
Kill Rock 'n Roll - System of a Down
Kim & Jessie - M83
Kiss Me Again - Jessica Lea Mayfield
Kiss with a Fist - Florence + The Machine
Knights of Cydonia - Muse
Koka-kola Veins - The Tough Alliance
Lauren Caught My Eye - The Crash
Let's Make Love and Listen to Death from Above - CSS
Like a Fading Rainbow - Jenny Wilson
Lonely Day - System of a Down
Lost Boys - The 69 Eyes
Lua - Bright Eyes
Meds - Placebo
Mercy - Duffy
Minus Celsius - Backyard Babies
Missed Me - The Dresden Dolls
No One's Gonna Love You - Band of Horses
Once and Never Again - The Long Blondes
Once I was a Serene Teenage Child - Frida Hyvönen
Over my Head - Gentleman Reg
Overdosing with You - Billie the Vision and the Dancers
Release Me - Oh Laura
Rich - Yeah Yeah Yeahs
Rock Me Now - Metric
Run to the Hills - Hellsongs
Samson - Regina Spektor
Sane - Archive
Searching - Hanne Hukkelberg
See the World - Gomez
Sell Your Body (to the Night) - Turbonegro
Sheila - Jamie T
Smokers Outside the Hospital Doors - Editors
Solta O Frango - Bonde Do Role
Song No. 6 - Ane Brun (feat. Ron Sexsmith)
Sprout and the Bean - Joanna Newsom
Summer Time. The Roughest Time - Jenny Wilson
Surupuku - Timo Rautiainen & Trio Niskalaukas
Sweet Marie - Timo Räisänen
Tallulah - Sonata Activa
The Funeral - Band of Horses
The Kill - The Dresden Dolls
The Opposite of Hallelujah - Jens Lekman
The Quiz - Hello Saferide
The Wooden Chair - Jenny Wilson
This Piece of Poetry is Meant to Do Harm - The Ark
Transylvanian Concubine - Rasputina
Trophy - Bat for Lashes
We're Going to Be Friends - Jack Johnson
Weballergy - Sonata Arctica
You are not my Boyfriend - Britta Persson
You Know I'm No Good - Amy Winehouse
Young Folks - Peter Bjorn and John

13 september 2009

så ska en slipsten dras

Jag har gjort allt på listan och lite till. Eller lite till är kanske inte så lite. Spelat i en fotbollsturnering. Klockan är fem på eftermiddagen och det känns som om det finns massor med extra tid det här veckoslutet.

the fight song


Ane Brun

12 september 2009

lördagsdilemma

1. göra färdig min påbörjade nollnolltalet-lista på spotify.
2. spela wow.
3. diska/dammsuga/handla mat

graden av lathet just nu:
jag gick till cafét över gatan (som har (nästan) allt man kan önska och är öppet varje dag från tidig morgon till nio på kvällen precis som bra caféer ska vara) där jag inte bara köpte en mozzarellasmörgås utan även en stor mugg takeawaykaffe.

vilket innebär:
det ser rätt dåligt ut med punkt 3. och min dammtäppta näsa.

11 september 2009

lärdom

Det är tungt att shoppa (efter en kort natt). När man kommer hem tar man en tupplur och vaknar tre och en halv timme senare. Då tror man att det är nästa morgon men det är det inte. Klockan är halv tio på kvällen och jag äter morgonmål.

the threehouse song


Ane Brun

jahurra

Knölen var en snäll knöl (som dessutom lyckades få mig tidigt på jobb idag, inte illa alls).

10 september 2009

sett i augusti

Augusti har haft sina toppar och riktiga bottennapp. Kanske större bottennapp än andra månader. Mitt filmtittande kändes som "den måste jag väl se någongång så lika bra kan jag väl stöka undan den nu". Men det finns inga måsten. Det måste jag komma ihåg.

Evening, var ett halv bottennapp. Jag hade ingen aning om vad den skulle handla om när jag började. Ingen aning varför den fanns på min att-se-lista. Romantisk smörja. Romantisk, nostalgisk smörja. Kändes som en halvdålig, trögflytande tevefilm där de tänkte för mycket.

Bronson visste jag att jag ville se. Det var nästan en film jag väntat på. Den var fin, men en besvikelse. Som film bra, nästan som A Clockwork Orange men samtidigt hade de tagit för mycket efter just den filmen. Ändrat en true story till en modern tappning av A Clockwork Orange. Och eftersom jag kände till the true story stördes jag. True story skulle ha varit så överväldigande gripande att filmen hade ett enormt potential. Men så gick de och ändra och inget var riktigt true längre.

Jag har sett väldigt få bollywoodfilmer. Dilwale Dulhania Le Jayenge, gjorde att jag inte orkar lägga till fler av den sorten till min lista. De är inte helt enkelt min grej.

Acolytes var min grej. Och en total överraskning. Minns inte att jag sett australienska skräckfilmer tidigare. Den var inte som andra skräckfilmer. Den var bättre. Jag blev lite ledsen för att den fått så dåliga poäng både på imdb och filmtipset.

Broken Flowers borde jag sett för evigheter sedan. Kanske jag skulle ha haft lägre förväntning i så fall. Nu var den bra men blev lite platt och snabbt undanstökad mot slutet.

Blindness började som dålig skräckfilm, utvecklades till medioker thriller/drama, till helt sevärd film, till något helt annat på slutet.

Jag visste att Fay Grim var en pastiche på dåliga filmer. Men ändå kändes den bara extremt usel och oöverkomlig.

Before Sunset var också en film jag tänkt se länge. Långsam, realistisk och levde på träffsäkra replikskiften och one-liners.

Jag hade inga förväntningar på Flammen og citronen. Tyvärr kändes den rätt oengagerande.

Dorothy Mills var en skräckfilm med överraskningar. Inte så där att man skrämde sig när man minst anade det. Den var bara annorlunda. Tror inte att jag kommer att minnas den särskilt länge.

Jag trodde att jag redan sett The Pianist. Det hade jag inte. Hur kunde jag ha missat den? Den var både fin, gripande, berörande och nyskapande (på ett sätt som jag inte kan förklara).

Fargo har jag sett flera gånger. Jag har länge räknat den till en av mina favoritfilmer. När jag nu såg den hade jag glömt varför jag tyckte om den. Jag blev inte påmind nu heller. Kanske jag aldrig egentligen inte tyckt om den särskilt mycket? Kanske jag inte var på rätt humör?

Avslutade månaden genom att gå på filmfestivalen Espoo ciné som hade 20års jubileum. Jag hade laddat upp att se film, efter film, efter film. Men det blev inte så. Festivalens avslutningsfilm såg jag. I en enorm, slutsåld konsertsal för 773 personer. Jag lyckades få en plats på balkongen. Filmen var Tarantino's Inglorious Basterds. Jag hade för höga förväntningar. Bra var den. En stark fyra. Kanske den blir en femma om något år.

9 september 2009

8 september 2009

etapp 1

Det var natten mellan den 3 juli och den 4 juli som jag fick ett ryck och började projekt: färgkoordinera mina böcker. Jag höll på någon timme, sedan blev jag trött. Somnade, vaknade, somnade, vaknade, somnade, vaknade och så har det fortsatt, utan att jag fullbordat mitt projekt. Jag har nu tittat på bokhyllorna i några månader och tänkt att jag kunde... men orkar inte, väntar på nästa knyck. Kan däremot meddela att jag under dessa månader nog fått knyck att tömma alla köksskåp, klädskåp och liknande för att omorganisera dem och få dem klara. Men bokhyllan ser fortfarande lika bedrövlig ut.

7 september 2009

gold (or something just as nice)


Hari and Aino

saker man kan göra på veckoslutslånga skrivkurser

Rött
Inom mig. Exploderar. Runt om mig. Omfamnar.
Spritter, spritter. I mig. Spritter.
Och dig.
Och du och jag.
Och rusar framåt. Rasande. Och knycker. Händer.
Och din hand.
Och min hand.
Famlar. Famnar. Ramlar fram.


Blått
Jag flyter.


Grönt
Det gröna. Det gröna blir bara klischéer. Det blir grönsaker. Det blir gröna kulor. Grön av avund. Grönt är skönt. Men de ljuger. Ingen har gröna kläder. Ingen har grönt som sin favoritfärg. Och jag tänker på dig. Och dina gröna tröjor.


Regnbågens färger
Svart. Det blir svart. Så svart att det vitnar framför ögonen.

att aldrig säga aldrig och allt det där.

För drygt en vecka sedan sa jag "Det här blir säkert min sista simtur i havet för i år". I helgen sa jag "Det här blir säkert min sista simtur i havet i år". Med den här farten blir jag snart vinterbadare.

3 september 2009

inte bara det gamla vanliga

Jag gjorde ett nytt personligt rekord i fotis:

Två självmål under en och samma kväll. Det ser lovande ut med tanke på att jag nästa vecka skall delta i mitt livs första fotbollsturnering. Hah.

det gamla vanliga

Idag har jag inget att skriva. Förutom:

* Det ska bli roligt att spela fotis ikväll
* Före jag spelar fotboll skall jag besöka Alko
* Innan eller efter fotis skall jag packa min väska för veckoslutsäventyr
* Jag har inte ens hunnit med hälften av det jag trodde att jag skulle hinna med idag
* Jag har bestämt mig för att knölen är en snäll knöl

First Day of My Life


Bright Eyes

2 september 2009

råddmaja och gägghjärna

Det var lördagmorgon. Jag satt vid köksbordet hos mina bortresta föräldrar. Min brorsa sov ännu och jag läste det här inlägget av Julia Skott. Blev påmind, gjorde en undersökning och tänkte hur hemskt det skulle vara att hitta något som inte borde finnas där. Jag hittade inget.

Åt upp mitt morgonmål och gick till kylskåpet för att ställa tillbaka mjölken. Jag tog tag i kylskåpshandtaget men släppte. Hade ont i handen. Utan att egentligen tänka på det kände jag på handen. Det var då jag kände knölen som inte skulle vara där. På insidan, stor som en ärta, mellan långfingret och handflatan. Visste inte om jag borde väcka brorsan eller låtsas som ingenting. Så jag googlade. Kände mig lättad. På måndag gjorde den inte längre ont. Inte igår heller. Och inte idag. Men idag beställde jag tid till hälsostation och fick tid 45 minuter senare.

Det var då jag blev råddmaja och gägghjärna av nervositet. Inget att vara nervös över / Jag vet ju redan vad det är / Vill bara få det bekräftat / Inte har jag varit nervös hittills heller ju / Det går nog bra. Men äsch och usch. De visste inte vad det var (förutom att det inte var ganglion). Jag fick tid till en annan läkare om en vecka. Ännu mera tid att vara råddmaja och gägghjärna. Inget att vara nervös över / Det går nog bra / Det är säkert inget märkvärdigt / Inte kan man blogga om sånt här / Inte får man blogga om sånt här.

Så jag bloggar om det i alla fall. Kanske jag blir lite mindre råddmaja och gägghjärna så att jag kan jobba på som vanligt?

1 september 2009

Gunnar och andra böcker

Det känns väldigt sorgligt att jag inte läser så mycket böcker. Skönlitterära böcker, alltså. Sorgligt är kanske fel ord. Men det känns som om jag missar en hel massa. Bra böcker, alltså. Jag orkar helt enkelt inte läsa så mycket skönlitterärt. I alla fall inte så mycket som jag tidigare gjort. Jag tänker att jag skall skärpa mig. Tänker att jag vill ju egentligen läsa. Sedan börjar jag på någon bok. Tröttnar. Börjar på nästa. Tröttnar igen. Nu har jag fyra böcker på gång och ingen av dem får jag ett slut på. Jag hinner glömma vad jag läser. Jag kan inte ens säga att det skulle vara dåliga eller ointressanta böcker. Jag bara orkar inte läsa när jag kommer hem från jobbet. Inte så konstigt, på sätt och vis. Jag läser vetenskapliga texter och böcker i mängder. Men det är ändå inte samma sak.

Gunnar av Bob Hansson läste jag från pärm till pärm. Jag blev ganska kär i Gunnar.