25 oktober 2013

Tokigheter

Det andra, av två utlåtande har anlänt. Jag har nu ett preliminärt disputationsdatum. Och jag har glömt telefonen hemma.

24 oktober 2013

Bokmässan

Min stora upptäckt för två minuter sedan: här kan man följa med programmet på Södergransscenen som livestream.

23 oktober 2013

plötsligt händer det

Igår anmälde jag mig till skrivkurs på Leros med Monika Fagerholm som lärare, igår bestämde jag mig för att i år delta i NaNoWriMO, igår började det regna. Jag är glad. Ingen av sakerna känns särskilt överraskande egentligen.

22 oktober 2013

en vecka ut, en vecka in

Veckan ut: sex dagar huvudvärk som började i ett forskarseminarium om min forskningsplan, fem dagar mycket intensivt arbete med samma forskningsplan (och åh! vad jag vill få finansiering för projektet, åh! vad jag vill forska, åh! vad projektet känns viktigt, åh! vad jag känner att finansiering inte kommer att beviljas), tre dagar turné som började med releasefest för Kopparbergsvägen 20, fortsatte med fest i Alberga och avslutades med släktbesök, nödsamtal och jag som insåg att jag inte är bra på att hantera nöd. Och det var det slutet på veckan som stannade. Och allt gick bra till slut. Alla lever. Men hjälp så jag ännu tänker på det, känner yrsel och hjärtslag av minnet. Men alla lever, det är huvudsaken.

Veckan in: allt möjligt och bokmässan i Helsingfors.

14 oktober 2013

Att prata om Bruno Latour en söndagkväll

Det är besök i stan. Det är som om det skulle vara klassträff, långt forskarseminarium och gästmadrassgäst i ett. Jag blir etnolog igen. Jag blir skvallertant. Jag blir forskare. Jag blir första årets studerande. Jag blir studerande i gradugrupp. Jag blir nostalgisk. Vi löser världsproblem. Vi löser frågor om etnologins framtid. Vi analyserar min heminredning genom teoretiska resonemang. Jag kommer ihåg något som någon sa för över tio år sedan och gästmadrassgästen minns något annat samma person sa över tio år sedan. Det är ganska häftigt.

12 oktober 2013

man kan hoppas att det inte är övergående*

När jag trodde att det inte kunde bli värre, bakade jag första gången i mitt liv kex. Men inte bara det utan nu planerar jag att modifiera receptet, eftersom jag tyckte att smeten var lite för tjock, kexen inte tillräckligt saftiga och någon krydda/smak saknades. Den där gåbben, ladugården och halva dussinet ungar som Minna varnade om, är närmare än jag trodde.

Balanserade upp det nyhusmoderliga genom att enbart äta kex som morgonmål i morse.
* snart äter jag kanske hembakade kex stup i kvarten.

11 oktober 2013

Här sitter man

Idag skriver jag hemma. Eller så sitter jag med katt i famnen. Det är lite oklart.

9 oktober 2013

Hur man kunde uttrycka det

Idag har jag begärt offert från tryckerier och festlokal. Och idag blev jag uppringd av en svensk journalist, som blivit tipsad om att jag snart ska disputera. Så pass positivt var utlåtandet. Och rykten sprids fort.

8 oktober 2013

DETTA HAR HÄNT

1. Jag skrev ett mejl
2. Kom in på villovägar och läste bloggar i två timmar.
3. Upptäckte att ett utlåtande från förhandsgranskare för doktorsavhandlingen kommit för en timme sedan.
4. Tänkte svimma sittande.
5. Steg upp.
6. Tänkte gå ut i korridoren.
7. Visste inte var jag skulle gå.
8. Försökte andas.
9. Satte mig ner.
10. Klickade upp mejlet.
11. Snurrade stolen. Försökte få luft.
12. Klickade upp utlåtandet.
13. Steg upp.
14. Skakade armar och ben.
15. Satte mig ner.
16. Läste första meningen.
17. Steg upp.
18. Satte mig ner.
19. Läste slutet med de mera kritiska synpunkterna.
20. Överlevde.
21. Bloggade.
22. Har ännu inte läst hela utlåtandet.

7 oktober 2013

tröttheten, adrenalinet och härligheten

Jag behöver veckoslut. För det här veckoslutet var ett av de bästa veckosluten.

På fredag plockade jag upp Mia med bilen och vi begav oss mot Karis. Gjorde en grundlig runda som började med att åka förbi höghus jag bott i , flerfamiljshus jag bott i, egnahemshuset jag bott i och en hel massa andra hus och ett kaffe i Serendi. Innan kvällens poetry slam fick jag en runda i Ekenäs. Gick dels i martrådarnas spår.

Och poetry slammet, vilket poetry slam. Tog rekord i att vara nervös och rekord i att vara på ett slam med bästa publikfiilis. Och jag vann. Efter en superjämn kamp.

Jag hade enorm tur. Hade bara tänkt ta med mig tre dikter, men i sista minuten tog jag en fjärde utifall jag inte skulle känna att jag kan läsa en dikt om ett inte så smickrande Karis. Men jag läste den. På lördag mera Bokkalas. Lyssnade på intervju med Philip Teir och sedan intervju med Mia. På kvällens supé fick jag höra Philip, Mia och andra läsa ur eller prata om sina böcker. Och jag fick läsa dikten om Karis igen. På söndagmorgon åkte jag till Åbo bokmässa. Såg Philip och Mia på scenen samtidigt och jag uppträdde med två dikter under Runoviikkos programdel. En av dikterna en finsk variant av Karisdikten. Och absurdaste känslan, efter att jag uppträtt på Åbo bokmässa kom en person från ett finskspråkigt förlag fram för att prata. Jag visste inte att det händer sånt.

Och nästbäst med veckoslutet: jag lever fortfarande på adrenalinkickarna. Skrev nyss klart en ny forskningsplan.

Olivia Bergendahl, MC för kvällen.

3 oktober 2013

när det mystigaste av saker händer

Jag vet inte vad det var för fel på mig igår. Eller: jag var post-konferens-trött och åka-hem-mitt-i-natten-trött. Men det var helt normalt. Att jag fick ryck någon timme på seneftermiddagen och bakade två stora bröd var konstigt. Att jag halv nio på kvällen oplanerat bytte dagens pyjamaskläder till vanliga kläder för att gå pub, det var nog också helt normalt.

Ett av bröden. Ja, det är jag som smakat lite. Det var gott.