31 december 2010

år 2011 ska jag

Den där om Jenny bloggade en annorlunda nyårslista. En sådan som jag önskar att jag alltid skrivit. Jag skriver den nu och hoppas jag skriver den om ett år igen.

Inga löften. Bara förhoppningar, planer.

År 2011 hoppas jag att blir ett bra år, ett bättre år än i år. Jag hoppas på mindre sjukdomar. Jag önskar att alla nära släktingar får fortsätta leva.

Jag kommer antagligen att skriva en del. Jag hoppas att jag skriver en hel del. Det blir ett LittSkap-år. Det blir förhoppningsvis ett år då jag också skriver så många avhandlingsord att den kan skickas in till förhandsgranskningen. Jag vill inte skriva fler bokkapitel till vetenskapliga antologier, väntar redan nu att tre ska publiceras. Jag vill inte tacka ja till allt. Jag vill inte känna mig tvungen att tacka ja till allt. Jag vill koncentrera mig mer på några få saker. Jag vill åka på högst en konferens.

Jag ska vara glad. Jag ska åka till Italien. Jag ska åka till Australien. Jag ska gå på konserter. Jag ska gå fler gånger på bio än år 2010 och jag vill se fler filmer. Jag vill se fler brafilmer än okejfilmer. Jag ska gå oftare på museum. Jag ska tänka vänliga tankar. Jag ska läsa skönlitteratur som jag redan har i bokhyllan istället för att köpa böcker. Jag ska läsa minst två böcker på finska. Jag ska gnälla mindre. Jag ska gå till gymmet och också träna mage/rygg istället för endast ben/armar som är mina favoriter. Jag ska höra av mig oftare till kompisar som jag sällan träffar. Jag ska ha minst en fest.

Jag ska inte flytta. Jag ska ha ett snyggt och välstädat hem. Jag ska göra vardagsrumslampan, och lyckas. Jag ska äta mera riktig mat än lunchsmörgåsar. Jag ska minst en gång i veckan orka ta mig till lunchrestaurangen för att äta med sällskap.


26 december 2010

middagsprat

Jag vet inte riktigt hur det började. Största delen av familjemiddagen idag berättade jag för mor, far och bror om Blondinbella och Kissie,varför de blivit så stora bloggare och hur de använt sig av det. Det kanske beror på att det är nästan bara de som uppdaterar sina bloggar i juletid.

Har du träffat Kissie, frågade mamma.
Nä, men jag har en kollega som forskar om henne, svarade jag.

24 december 2010

God jul II

Jag försökte blogga när jag satt på tåget igår.
Eller det måste ha varit i förrgår. Jag har sovit två nätter i den stora sängen, med det fluffiga täcket och två ljuvliga dynorna.

"Det är jobbigt att resa med tåg med fyra väskor. En så tung att jag inte orkade lyfta upp den. En annan så stor att den inte rymdes på hyllan. Den tredje av modell öppen kasse full med julklappar. Den vågade jag inte lyfta upp på hyllan. Den fjärde väskan var jag säker på att jag skulle glömma kvar eftersom jag lagt den på hyllan."

Det var ungefär så jag skulle ha bloggat.
Alla väskor fick jag med mig ut. Men lite halvilla såg det ut. De glömde meddela att vi var framme och att man skulle stiga av tåget om man inte ville åka vidare.
Det blev lite bråttom.

Det är kallt.
Kallt att gå utomhus.
Människor i bilar som inte stannar vid övergångsställen och man blir ganska frustrerad där man står och trampar,
fryser.
Och det kommer bara fler och fler bilar. Tills någon stannar och då blir andra människor i bilar frustrerade för att de måste vänta på någon typ som någon annan människa i en bil bestämt dig för att låta gå över, istället för att stå kvar och trampa, frysa.

Till ett loppis gick jag. Köpte en gubbkeps, en plåtburk och en ljusstake.
Det var igår.

Idag har jag sovit länge. Ätit morgonmål. Haft papiljotter i håret. Det närmar sig.


God jul






och en riktigt vit och snörik jul!
just nu verkar det som om mitt foto inte syns.

22 december 2010

true, true

Lite rosa är himlen. Inte jätterosa, men skiftar mellan vitt och rosa bakom domkyrkan. Knappt något blått alls. Jag tittar ner och antecknar lite mer viktiga saker.

Writing about yourself does not liberate you, it just shows how engrained the ideology of freedom through selfexpression is in our thinking. Kauffman 1993

Jag tror att jag vet hur jag ska relatera det till avhandlingen. Blir distraherad och tänker att det inte alls fungerar att relatera till prataomdet. Jag gillar #prataomdet.

20 december 2010

men alltså

Jag bor i fel stad. Jobbar på fel dagar. Kan inte åka bort den måndagen.

19 december 2010

innan

På dryga två timmar gick jag in till stan, köpte fem julklappar, åt en varm smörgås och drack en kaffe på café, gick hem. Började paketera julklapparna, halvvägs började jag googla pysseltips och inredningstips. Det var fem timmar sedan. Hälften av julklapparna fortfarande opaketerade. Två byrålådor med saker som kan vara bra att ha när/om man pysslar utspritt på köksgolvet. Ännu är inget pyssel pysslat.

18 december 2010

lucka nummer 17 och 18


Igår såg jag Rare Exports på bio. En ex tempore grej.

Satt i soffan och slösurfade, telefonsamtal, åt den nästsista av makaronilådaportioner (min livskvalitet och humör har inte bara lyfts av att flytta från höghus till flerlägenhetsträhus, utan jag gör betydligt oftare egen mat när jag numera har diskmaskin, varm hemgjord mat ger energi på ett annat sätt än smörgåsar/franskisar/fiskpinnar/pestoris. Man glömmer bort sånt ibland. Däremot måste jag lära mig att inte tillreda mat för en stor familj. Makaronilådan blev sju portioner. Det om det), gick till centrum, drack en chai latte och skvallrade, såg bio, gick hem genom julgranskantad trottoar.

Filmen var riktigt bra. Så bra att den förmodligen blir en film jag ser varje jul. Idag övervägde jag museibesök, men kommit fram till att temat på konstutställningen inte är det ultimata.

17 december 2010

Jag har fortfarande svamp som han plockat i frysen

För exakt ett år sedan satt jag på jobbet i trähuset. Jobbet skulle flytta. Jag och en arbetskompis gick till nya stället för att titta hur våra blivande rum såg ut. Vi hade svårt att hitta. Vi förfasade oss över väggfärgerna när vi kom fram. Vi förfasade oss över det lilla kylskåpet, avsaknaden av spis. När vi var där brast jag och berättade för första gången för någon att min farfar var sjuk.

Jag hade några veckor innan träffat honom. Vi satt i hans vardagsrum. Jag på soffan. Han i fåtöljen. Han hade benen uppe på en pall. Jag flyttade mig till en stol vid bordet för att dricka kaffe och äta tårta och han fick sin tårtbit på en pall vid fåtöljen. Han var så smal.

Det var första gången jag berättade för någon och innan hade jag bara bloggat om det några dagar innan utan att nämna alla ord. Det var ungefär när jag berättade det som han dog, samma dag, men det fick jag veta först senare.

Den här hösten finns nya allvarliga sjukdomar i släkten. Unga människor och äldre. Det är för jävligt.

Och jag saknar fafa.

bara små petitesser i livet

Det var väldigt onödigt av mig att klaga på tvättstugsbokningen.

- Senare igår insåg jag att min cykel försvunnit och efter misstanke och några telefonsamtal kom jag fram till att fastighetsskötarna skyfflat bort den, de ska höra av sig på måndag och vi ska komma överens om träff för återförening.

- Jag har fortfarande inget nät. Ringde internetleverantören förra veckan, de skulle undersöka saken och höra av sig. De hörde aldrig av sig. En vecka senare ringde jag igen. De var fortfarande väldigt förvånade över att jag inte hade nät. De skulle undersöka saken och höra av sig. Idag hörde de av sig. De vet inte hur det blir, men jag ska fortsätta betala räkningarna, så kan jag när det fixats få det tillbakabetalt så länge jag kommer ihåg att ringa deras faktureringsavdelning.

- Min ytterdörr krånglar. Hjälp på väg så snart de hinner. Innan dess kan jag inte gå ut.

jag har läst, jag ska läsa

Igår avslutade jag boken Baby Jane av Sofi Oksanen. Inte like bra som Utrensning.
Idag kom hennes bok Stalins kossor i posten.

16 december 2010

den typen av människa

I huset jag bor i kan man inte ha tvättmaskin i lägenheten. Inget problem, tänkte jag eftersom det finns en tvättstuga med tre tvättmaskiner man kan boka. Jag skrev mitt namn på listan igår. Tänkte tvätta från klockan 16 till 22 idag. Beräknade att jag har fem eller sex maskiner tvätt. Går ner till tvättstugan klockan 15 för att tjuvstarta, men ser att någon sedan igår bokat den från klockan 14 och maskinerna var upptagna. Gick ner igen kvart över fyra, men fortfarande är alla tre maskiner upptagna. Enligt klockorna på maskinerna är det ännu 45 minuter till 1 timme och 30 minuter tills de är klara. Jag vill inte vara den typen av människa som blir arg, skriver en lapp eller knackar på hos människan, men just nu känns det ganska nära.

jag har fått skrivtid igen

Någongång idag tänkte jag så här: Om jag hade choklad är jag säker på att jag kunde tänka lite klarare. Choklad, glögg, chips och knaperstekt bacon.

Vad jag gjort innan: läst ett blivande bokkapitel som fått vila i flera veckor. Gillat vad jag läst. Läst högt, kännt att inte bara tankarna funkat utan också rytmen. (Gör jag det för komplicerat? Tänker andra som skriver akademiska texter också på rytmen?) Varit ett flertal gånger förvånad över att det verkligen är jag som skrivit texten. Sedan kom jag till partiet där jag helt klart slutade senast. Det hackar, spretar, är ologiskt.

Jag försöker bena ut: bloggar som behandlar ätstörningar -> subkultur? ja, gemenskap och samhörighet-> motkultur? ja, en motkultur mot samhällets rådande sociala normer -> men samhällets sociala normer: att vara smal -> inte motkultur? -> men bloggarna upplever sig inte som smala eller smala på rätt sätt? alltså motkultur -> men motkultur mot vad? -> motståndet frammanar en motkultur -> motståndet inte bara riktat mot kroppsideal -> motståndet riktat mot sin egna kropp, andra personer, mat, ätande, sociala praktiker (som att äta tillsammans) -> ätstörningar kan ses som ett feministiskt motstånd, men bloggarna är inte uttalat feministiska?

Och det kanske intressantaste i allt detta: varför tror jag att choklad, glögg, chips och knaperstekt bacon löser mitt dilemma? Betyder dessa saker samma för mig som för bloggarna jag studerar? Hur är det lika? Hur skiljer det sig? Hur kan mitt bacontänk relateras till forskningen?

Tips? Tankar? Synpunkter?


15 december 2010

dagens kärna

Det är fint med fina saker och fina människor, då förlorar det fula plats i hjärnan.

14 december 2010

jag har inte bara gjort annat den senaste tiden, jag har också läst


De senaste:

Utrensning av Sofi Oksanen
Prins Charles känsla av Liv Strömqvist
Room av Emma Donoghue


Recension: De var alla superbra.

13 december 2010

Hej det är Elin!

Jag får ett telefonsamtal. Noterar att det är ett telefonnummer från Sverige.

Hej, säger jag.
Hej är det Lotta? Mitt namn är Elin, säger Elin med sverigesvenskt uttal.
Whaaaat, tänker jag. Elin! Det är Elin! Vad vill Elin mig?, tänker jag.
Jag ringer för ett finskt företag, är det du som har hand om hushållets el, fortsätter Elin.

Och jag förstår inte hur jag tänkte. Hur jag kunde tro att det verkligen skulle vara Elin som hade ärende till mig.

12 december 2010

kokkonst

Nice! Som om jag skulle kocka/baka.

Blodiga kravaller rådde inte på politiker

Igår såg jag filmen The Time Traveler's Wife. En riktig snyfthistoria som jag är glad att jag inte såg i en biosalong.

I morse läste jag fredagens morgontidning. Började gråta när jag läste att de skulle höja universitetsavgifterna i Storbritannien. Behärskade mig. Började gråta när jag läste att facebooks grundare skulle donera miljarder. Behärskade mig. Började gråta när jag läste att flygresenärer varit instängda i fem timmar i Göteborg. Behärskade mig. Började gråta när jag läste om facebookgruppen "Conans nya show till Finland". Behärskade mig. Nu överväger jag att sluta läsa tidningen, eller gå vidare till lördagstidningen.

11 december 2010

det börjar kännas bättre

Om det var dag 3, rubriken var mina föräldrar och om jag var med i den här bloggrejen där man skriver under en viss rubrik en viss dag (men som jag inte är med i eftersom jag kände att det skulle vara för svårt), då skulle jag skriva ungefär det här:

Min mamma har skickat fb-meddelande varje dag jag varit sjuk för att kolla hur det är. Jag har svarat. Idag ringde hon för hon tänkte att jag kanske skriver att jag håller på att bli friskare, men att jag egentligen är väldigt sjuk. Min släng av riktigt horribelt sjuk tidigare på hösten skrämde både mig själv och andra. Nåja, nu blev det här ett sjukdomsinlägg igen, trots att det skulle handla om mina föräldrar. Tillbaka.

Min mamma ringde idag för att kolla hur jag mår. Hon frågade om jag hade febernedsättande medicin och tillade att min pappa kan köra 120+120 kilometer om jag har för långt till apoteket och medicinen är slut. Det är mina föräldrar. Mina fina föräldrar.

10 december 2010

aptitretare


Kallas det brunch om man klockan 15.36 kombinerar frukost och lunch i form av gröt med hemgjord äppelingefärasylt, akompanjerad av toalettpappersrulle på snytslutrakan?


Mitt liv är inte glammigare än så här.

Bord: ikea
Bordstablett: lagerhaus
Tallrik: ikea
Sked: liten affär i Utrecht, Holland
Gröt: k-affären
Sylt: hemgjord
Toalettpapper: k-affären

hej från soffan

På måndagkväll, i bilen, på väg på Gogol Bordellos konsert, sa jag att jag hade ont i halsen. Efter ungefär halva konserten frågade jag om någon i sällskapet hade näsdukar med sig. Oanvända eller använda, just då hade det ingen betydelse. I bilen hem efter konserten kände jag mig febrig. Och hej, här ligger jag fortfarande på soffan sen dess. Ett stort näsdukspaket avverkat, halvvägs in på en toalettpappersrulle, sover lite när som helst. Jag som skulle hålla en workshop om bloggandet imorgon. För sjuk för att hålla den, för frisk för att inte vara aningen besviken. Hej, filmtittandet som bara fortsätter och fortsätter. Såg idag film nummer 70 för i år.

5 december 2010

tack bara

Efter att jag suttit vid festmiddagen i ungefär 3,5 timme går jag på toaletten. Det första jag ser när jag kommer är mig själv i spegeln. Min eyeliner som tydligen gett upp och runnit ner över kinderna. Går tillbaka till bordet och kan inte hålla mig. Men herregud jag såg ju för jävlig ut. Har jag sett ut så där länge? Mina tre närmaste bordskamrater skruvar på sig lite, sedan Så gott som hela middagen. Vi ville inte säga nått. Och jag undrar om det är jag själv som skulle ha varit ohyffsad och otrevlig om jag sagt till och det varit någon annans eyeliner som runnit ner för kinderna.

saker jag hoppas just nu

Det är förmodligen aldrig bra att avsluta ett nattligt meddelande med orden: det här är inte ett fyllesms, det är bara ett sms mitt i natten.

Men ja, det var inte ett fyllesmsm. Jag lovar. På hedersord!

(Även om jag är medveten om att ju mer man bedyrar (och att man överhuvudtaget tar upp möjligheten) desto mera misstanke väcks).

3 december 2010

flickskap/tyttöys/girlhood

Nationell forskarträff. Elva deltagare, varav jag som enda svenskspråkig. Berättade om min forskning på svenska av praktiska skäl istället för språkpolitiska. Att prata på finska skulle ha resulterat i

a) att jag aldrig skulle ha blivit färdig eftersom det skulle ha tagit tid att hitta varenda litet ord.
b) att min forskning skulle ha låtit som en skoluppsats skriven av en lågstadieelev
c) att varken jag själv eller åhörarna skulle ha förstått vad jag försökte förklara

När jag var färdig fick jag kanske den bästa kommentaren någonsin:

Spännande och jättebra, även om det var på svenska.

(Vilket åtföljdes av en rad ursäkter och förtydliganden, så att kommentaren inte skulle förstås fel. Och jag som försökte förklara att det inte alls var tokigt sagt, att jag förstod, att det var helt okej.)

Egentligen vill jag nångång hålla en presentation på finska. Det händer något med hur man tänker, man kommer kanske på andra saker, nya saker, gör automatiskt förtydliganden när man presenterar på ett nytt språk. Till exempel har jag fått kommentarer att jag är mera samhällskritisk i min forskning när jag skriver på engelska.

2 december 2010

här utanför

Medan jag panikskrev morgondagens föredrag, tog jag paus. Tittade ut genom fönstret och blev förtjust i det fina ljuset utanför.



Sedan panikskrev jag lite till. Tittade ut och såg att det blivit mörkare, men var ganska fint fortfarande.

Konstaterade att man mest såg mig själv och mitt arbetsrum. Tänkte på hur ofta varje dag jag tittar ut och vill ta ett foto. Och hur galet det egentligen är. Att det skulle bli så mycket finare om jag tog fotona utomhus och inte genom fönstret.

1 december 2010

mera om bloggpriset

Här kan man läsa väldigt smarta ord av Sebastian Bergholm. Läs! Läs!

Och egentligen vill jag också själv säga något. Kommentera hans inlägg och andras inlägg. Men istället ska jag fortsätta skriva a course description. Jag tänker att jag kommentera senare, nu arbeta mot en jobbdeadline. Och jag vet redan nu att nästa jobbdeadline kommer sen. Och sen följande och vips har jag inte alls sagt något eller kommenterat. Det blir så tyvärr. Oftast. Men kanske inte den här gången. Kanske.

ingen vanlig onsdag*

Ikväll är det dags för Bloggpriset 2010. Själv ska jag fortsätta med att packa upp mina ägodelar, försöka hitta platser för dem, titta på Bloggpriset förutsatt att det live streamas på nätet, eftersom min television inte behagar fungera i nya lägenheten.

* egentligen är det väl kanske en helt vanlig onsdag. Imorgon är det torsdag. Sedan fredag. Igår var det tisdag.