a) att jag aldrig skulle ha blivit färdig eftersom det skulle ha tagit tid att hitta varenda litet ord.
b) att min forskning skulle ha låtit som en skoluppsats skriven av en lågstadieelev
c) att varken jag själv eller åhörarna skulle ha förstått vad jag försökte förklara
När jag var färdig fick jag kanske den bästa kommentaren någonsin:
Spännande och jättebra, även om det var på svenska.
(Vilket åtföljdes av en rad ursäkter och förtydliganden, så att kommentaren inte skulle förstås fel. Och jag som försökte förklara att det inte alls var tokigt sagt, att jag förstod, att det var helt okej.)
Egentligen vill jag nångång hålla en presentation på finska. Det händer något med hur man tänker, man kommer kanske på andra saker, nya saker, gör automatiskt förtydliganden när man presenterar på ett nytt språk. Till exempel har jag fått kommentarer att jag är mera samhällskritisk i min forskning när jag skriver på engelska.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar