Annat jag gjort idag: tvättat ugnen första gången på två och ett halvt år. Lampan har varit sönder hur länge som helst, så det har varit rätt praktiskt när andra personer har varit hemma hos mig och kockat. Det som inte syns, finns inte. Tills det börjar lukta.
Visar inlägg med etikett film. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett film. Visa alla inlägg
14 maj 2015
film och ugn på en och samma dag
Såg nya Mad Max på bio idag. Så mycket action att jag knappt andades. Var helt durrig i huvudet när jag steg ut från salen. Egentligen känner jag mig nästan lite yr fortfarande. Men bra var den, på ett konstigt sätt.
1 maj 2015
Lager på lager av en resa
Det här är omöjligt att blogga, säger jag när vi är på väg hem från Stockholm. Kanske det är det jag ska blogga och inget annat, säger jag. Men sedan bloggar Jessica, och så stämningsfullt hon bloggar. Jag ber henne mejla mig allt, med html-koder och allt. Hela radiramsan, undrar hon. Ja, skriver jag. Därför är bilder och texten i kursiv är hennes. Det okursiverade är jag som bloggar mellan raderna.
Det är måndag. Allt är under kontroll, borde jag tänka men det tänker jag inte. Jag har för mycket jobb, för mycket jag inte hinner med, för mycket borden, jag försöker göra lite till, bara lite till. Som ett virrigt monster ringer jag henne och säger att jag går från jobbet nu, står i korriodoren nu, alltså jobbets korridor, säger jag fast förtydligande inte behövs. Jag är framme vid Caribia några minuter innan bussen och jag hinner andas, lugna ner mig lite, bestämma mig för att fortsätta andas istället för att gå tillbaka för att göra bara lite till. Vi går från Caribia hem till henne och jag går ut med roskisen. Jag tänker att det är illa när jag monstervirrar så att det inte går att missa och så är jag tacksam för att hon går ut med roskisen och jag använder tiden till att andas lite till. Vi går ombord. Vi går genom långa korridorer till vår hytt som har fönster, vi går igenom kamerarullen med gapskrattande selfies. Vi går över heltäckningsmattor, fotar dem, fotar oss själva. Vi går på restaurang, till förrättsbordet, efterrättsbordet. Fotar oss vid chokladfontän. Vi går ut på däck. Fotar oss själva skrattande och grimaserande i iskall vind. Vi går till baren. Fotar oss själva med dansgolvet i bakgrunden. Fotar oss själva med barljus i bakgrunden. Vi går online och skriver till M medan vi dricker mojito.
Vi går avbord. Ut från terminalen, in i terminalen och ut från terminalen på rätt ställe. Jag går nedför memory lane när vi går på hotellfrukost. Hon går inte av vid Slussen. Jag åker vidare till Skärholmen, går till teatern jag ska gå på för tidigt. Tar en promenad i närliggande bostadsområde med låga höghus och tänker att här kunde jag bo, här känner jag mig hemma. Jag går till hotellet. Jag går under körsbärsträd och granna segel, jag går på Östermalm. Hon går nästan in i en spindel på en barnteater med sjuttio barn och tio vuxna, och vi vuxna får vänta med att gå in. Först ska vi hitta en handkompis som vi sedan ska vi göra hopplasteg in i salen med. Jag tittar på teatern, tänker att det handlar om normer kring flickors känslor, eller egentligen om normbrott utan att förtydliga att det är normbrott, jag tycker att det är fint, att den är bra.
Krokstävel - Trailer from Kulturhuset on Vimeo.
Vi går på lunch. Jag har tagit utgång vid parken, ser en restaurang, skickar henne menyn. Det går långsamt att äta med pinnar. Jag går Götgatan upp och ner. Hon går på toa. Vi går förbi magnolieträd, tulpaner och körsbärsblom för att komma till Fotografiska. Längst tid går vi omkring på Martin Parr-utställningen och jag är glad att det finns så mycket nytt som jag inte tidigare sett. Ungdomarna på Vee Speers bilder har genomgått förändringar sen de var barn.
Vi går uppför trappa efter trappa. Jag flåsar medan jag går på trappsteg jag aldrig tidigare gått på. Jag springer upp för dem eftersom det känns lättare. Hon går enligt svaga minnesbilder av en orange post it. Vi går rätt på första försöket. Det går att betala med kort i baren. Stor stark, säger jag. Rosé, säger hon. Mitt plaststop läcker. Måsen går längs bordet och fastnar på bild. Det där går ju inte, säger jag när hon läser mail. Jag får textmeddelande. Vi går på standup och står står står hela kvällen fastän fötterna bultar, det gör ont men det gör inte så mycket för den är värt det. Vi går hem via Ica medan hon går igenom olika feminismer, kanske är de fem stycken. Jag försöker definiera men nyanserar inte, är hungrig, blir gnällig. Jag somnar så snart jag lagt huvudet på dynan. Jag får ett textmeddelande, jag hör det inte, hon hör det eftersom hon ännu inte somnat.
Vi går från hotellfrukosten när den redan stängt. Vi går till butiken som var stängd senast vi var där. Vi går förbi hyacinter för att komma till caféet. Det går inte, skriver Oraklet och hon går över skyddsmuren och det går hur bra som helst. Jag kan andas igen, och jag tänker att det borde få ett slut det här med att hålla andan. Jag går vidare och går igenom saker jag kunde ha sagt. Hon går till bussen efter att jag köpt biobiljetter på Sergel till Söder. Solen går i moln vid fontänen och vi går raskt till tunnelbanan. Det går att skilja dem åt märker jag, de har olika färgs skor och A har ett litet ärr i pannan. Jag stiger av bussen efter ambassadörerna, ser kaknästornet en bit bort och vidsträckta gräsfält. Jag går till Tekniska museet, spelar Pac man, spelar Donkey Kong, tar selfien, lägger telefonen i väskan och tittar på Super Mario i korsstygn, spelar Fez.
Det går inte att ringa till ett utländskt nummer, men ni får plats vid baren, har de lovat. Det går just och just att balansera sangriakannan, pilgrimsmusslor och rödbetsskålar på bordet med röda och gula servetter. Hon ger paprikan till S och chorizon till mig. Jag gick en mil om dagen i början, säger S. Det gick inte, jag var tvungen att jobba, säger hon. Och jag tänkte att jag måste sluta tänka jobb, nämna jobb, att det blir som om jag glorifierar jobb också om jag inte vill.
Vi går på bio. De Utvalda går till Folkets park under en blodröd måne. Jag älskar filmen, kanske till och med mer än boken. Jag gäspar av trötthet. Utanför bion säger jag näää till henne och hon säger att det finns människor som man träffar tolv en vardagsnatt också om man är trött och människor man inte träffar. Hon går till hotellet och jag går till tunnelbanan, jag blir mött när jag stiger ut från tåget, vi konstaterar att vi missförstått varandra. Jag frågar när sista tunnelbanan till mitt hotell går och han säger att det är bäst att vi genast tar tåget tillbaka. Vi går till en krog som bara har en timme till öppet eftersom grannkrogen redan stängt. Klockan är lite över tolv på natten, vi pratar politik, katter, postkolonial feminism, att han läst vetenskapliga artiklar av genusvetaren Young och att jag har läst en bok av henne. Jag frågar efter dåliga skämt, får två stycken om kannibaler, vi blir utslängda från krogen, jag följer honom till tunnelbanan, läser och skickar textmeddelanden medan jag går till hotellet. Råttorna går bananas vid roskisen. Jag går in på YouTube och spelar samma sång om och om igen. Det går överstyr. Han går hela vägen hem. Hon går igenom vad som hänt, jag säger nåjooooo till henne så fort jag stiger in, jag går till sängs alldeles glad i magen, jag går till sängs alldeles glad i magen, somnar närmare fyra på natten men det gör ingenting. Vi går ut från hotellfrukosten efter att den är bortplockad.
Vi går ut genom dörren som öppnas åt fel håll för sista gången. Vi spelar låten i våra huvuden. Vi går uppför Götgatan. Hon går in i en provhytt. Låten kommer ut som nynnande. Knappen går fast, men buntarna är för långa. Kanske det går med en topp under klänningen? Klänningen hon gick nedför trapporna iklädd i och J busvisslade. Jag spelar låten i huvudet.
Bussen går några minuter efter att vi har köpt biljett. Vi behöver inte springa. Jag är inte sån som springer. Förutom upp för trappor när det gör för ont i benmuskler och ingen ser. Det går smidigt på Arlanda, det är inga köer annat än på Pressbyrån. Hur går det? undrar hon när jag aldrig kommer tillbaka. Det går upp ett ljus för henne när han kommer gående till sin sittplats, vi skrattar och tänker att det är ett lustigt sammanträffande. Vi fotar oss själva. Det går bra att landa men sedan blir det konstigt och vi tystnar och andas i stället. Hon går till bagagebandet och jag går ut från flygplatsen med min minimala packning. Jag hittar inte plattform fem. Jag går tillbaka in, ser henne som heller inte åkt ännu.
Det går inte att komma hem på mindre än 82 minuter. Jag hittar tidtabellen och bussen har gått för tio minuter sedan, jag skulle inte ha hunnit även om jag sprungit, jag väntar på nästa buss som går om 45 minuter. Bussen avgår från plattform fem. Det går inte, säger jag och andas djupt och långsamt. Telefonerna går varma och det går bra att flytta festen. Jag stiger av bussen vid domkyrkan och det kryllar av vappfirare, jag tar en stadsbuss hem.
Hon spelar också där i augusti, säger hon, borde vi gå? Och jag har nästan redan bokat biljett.
Det är måndag. Allt är under kontroll, borde jag tänka men det tänker jag inte. Jag har för mycket jobb, för mycket jag inte hinner med, för mycket borden, jag försöker göra lite till, bara lite till. Som ett virrigt monster ringer jag henne och säger att jag går från jobbet nu, står i korriodoren nu, alltså jobbets korridor, säger jag fast förtydligande inte behövs. Jag är framme vid Caribia några minuter innan bussen och jag hinner andas, lugna ner mig lite, bestämma mig för att fortsätta andas istället för att gå tillbaka för att göra bara lite till. Vi går från Caribia hem till henne och jag går ut med roskisen. Jag tänker att det är illa när jag monstervirrar så att det inte går att missa och så är jag tacksam för att hon går ut med roskisen och jag använder tiden till att andas lite till. Vi går ombord. Vi går genom långa korridorer till vår hytt som har fönster, vi går igenom kamerarullen med gapskrattande selfies. Vi går över heltäckningsmattor, fotar dem, fotar oss själva. Vi går på restaurang, till förrättsbordet, efterrättsbordet. Fotar oss vid chokladfontän. Vi går ut på däck. Fotar oss själva skrattande och grimaserande i iskall vind. Vi går till baren. Fotar oss själva med dansgolvet i bakgrunden. Fotar oss själva med barljus i bakgrunden. Vi går online och skriver till M medan vi dricker mojito.
Vi går avbord. Ut från terminalen, in i terminalen och ut från terminalen på rätt ställe. Jag går nedför memory lane när vi går på hotellfrukost. Hon går inte av vid Slussen. Jag åker vidare till Skärholmen, går till teatern jag ska gå på för tidigt. Tar en promenad i närliggande bostadsområde med låga höghus och tänker att här kunde jag bo, här känner jag mig hemma. Jag går till hotellet. Jag går under körsbärsträd och granna segel, jag går på Östermalm. Hon går nästan in i en spindel på en barnteater med sjuttio barn och tio vuxna, och vi vuxna får vänta med att gå in. Först ska vi hitta en handkompis som vi sedan ska vi göra hopplasteg in i salen med. Jag tittar på teatern, tänker att det handlar om normer kring flickors känslor, eller egentligen om normbrott utan att förtydliga att det är normbrott, jag tycker att det är fint, att den är bra.
Krokstävel - Trailer from Kulturhuset on Vimeo.
Vi går på lunch. Jag har tagit utgång vid parken, ser en restaurang, skickar henne menyn. Det går långsamt att äta med pinnar. Jag går Götgatan upp och ner. Hon går på toa. Vi går förbi magnolieträd, tulpaner och körsbärsblom för att komma till Fotografiska. Längst tid går vi omkring på Martin Parr-utställningen och jag är glad att det finns så mycket nytt som jag inte tidigare sett. Ungdomarna på Vee Speers bilder har genomgått förändringar sen de var barn.
Vi går uppför trappa efter trappa. Jag flåsar medan jag går på trappsteg jag aldrig tidigare gått på. Jag springer upp för dem eftersom det känns lättare. Hon går enligt svaga minnesbilder av en orange post it. Vi går rätt på första försöket. Det går att betala med kort i baren. Stor stark, säger jag. Rosé, säger hon. Mitt plaststop läcker. Måsen går längs bordet och fastnar på bild. Det där går ju inte, säger jag när hon läser mail. Jag får textmeddelande. Vi går på standup och står står står hela kvällen fastän fötterna bultar, det gör ont men det gör inte så mycket för den är värt det. Vi går hem via Ica medan hon går igenom olika feminismer, kanske är de fem stycken. Jag försöker definiera men nyanserar inte, är hungrig, blir gnällig. Jag somnar så snart jag lagt huvudet på dynan. Jag får ett textmeddelande, jag hör det inte, hon hör det eftersom hon ännu inte somnat.
Vi går från hotellfrukosten när den redan stängt. Vi går till butiken som var stängd senast vi var där. Vi går förbi hyacinter för att komma till caféet. Det går inte, skriver Oraklet och hon går över skyddsmuren och det går hur bra som helst. Jag kan andas igen, och jag tänker att det borde få ett slut det här med att hålla andan. Jag går vidare och går igenom saker jag kunde ha sagt. Hon går till bussen efter att jag köpt biobiljetter på Sergel till Söder. Solen går i moln vid fontänen och vi går raskt till tunnelbanan. Det går att skilja dem åt märker jag, de har olika färgs skor och A har ett litet ärr i pannan. Jag stiger av bussen efter ambassadörerna, ser kaknästornet en bit bort och vidsträckta gräsfält. Jag går till Tekniska museet, spelar Pac man, spelar Donkey Kong, tar selfien, lägger telefonen i väskan och tittar på Super Mario i korsstygn, spelar Fez.
Det går inte att ringa till ett utländskt nummer, men ni får plats vid baren, har de lovat. Det går just och just att balansera sangriakannan, pilgrimsmusslor och rödbetsskålar på bordet med röda och gula servetter. Hon ger paprikan till S och chorizon till mig. Jag gick en mil om dagen i början, säger S. Det gick inte, jag var tvungen att jobba, säger hon. Och jag tänkte att jag måste sluta tänka jobb, nämna jobb, att det blir som om jag glorifierar jobb också om jag inte vill.
Vi går på bio. De Utvalda går till Folkets park under en blodröd måne. Jag älskar filmen, kanske till och med mer än boken. Jag gäspar av trötthet. Utanför bion säger jag näää till henne och hon säger att det finns människor som man träffar tolv en vardagsnatt också om man är trött och människor man inte träffar. Hon går till hotellet och jag går till tunnelbanan, jag blir mött när jag stiger ut från tåget, vi konstaterar att vi missförstått varandra. Jag frågar när sista tunnelbanan till mitt hotell går och han säger att det är bäst att vi genast tar tåget tillbaka. Vi går till en krog som bara har en timme till öppet eftersom grannkrogen redan stängt. Klockan är lite över tolv på natten, vi pratar politik, katter, postkolonial feminism, att han läst vetenskapliga artiklar av genusvetaren Young och att jag har läst en bok av henne. Jag frågar efter dåliga skämt, får två stycken om kannibaler, vi blir utslängda från krogen, jag följer honom till tunnelbanan, läser och skickar textmeddelanden medan jag går till hotellet. Råttorna går bananas vid roskisen. Jag går in på YouTube och spelar samma sång om och om igen. Det går överstyr. Han går hela vägen hem. Hon går igenom vad som hänt, jag säger nåjooooo till henne så fort jag stiger in, jag går till sängs alldeles glad i magen, jag går till sängs alldeles glad i magen, somnar närmare fyra på natten men det gör ingenting. Vi går ut från hotellfrukosten efter att den är bortplockad.
Vi går ut genom dörren som öppnas åt fel håll för sista gången. Vi spelar låten i våra huvuden. Vi går uppför Götgatan. Hon går in i en provhytt. Låten kommer ut som nynnande. Knappen går fast, men buntarna är för långa. Kanske det går med en topp under klänningen? Klänningen hon gick nedför trapporna iklädd i och J busvisslade. Jag spelar låten i huvudet.
Bussen går några minuter efter att vi har köpt biljett. Vi behöver inte springa. Jag är inte sån som springer. Förutom upp för trappor när det gör för ont i benmuskler och ingen ser. Det går smidigt på Arlanda, det är inga köer annat än på Pressbyrån. Hur går det? undrar hon när jag aldrig kommer tillbaka. Det går upp ett ljus för henne när han kommer gående till sin sittplats, vi skrattar och tänker att det är ett lustigt sammanträffande. Vi fotar oss själva. Det går bra att landa men sedan blir det konstigt och vi tystnar och andas i stället. Hon går till bagagebandet och jag går ut från flygplatsen med min minimala packning. Jag hittar inte plattform fem. Jag går tillbaka in, ser henne som heller inte åkt ännu.
Det går inte att komma hem på mindre än 82 minuter. Jag hittar tidtabellen och bussen har gått för tio minuter sedan, jag skulle inte ha hunnit även om jag sprungit, jag väntar på nästa buss som går om 45 minuter. Bussen avgår från plattform fem. Det går inte, säger jag och andas djupt och långsamt. Telefonerna går varma och det går bra att flytta festen. Jag stiger av bussen vid domkyrkan och det kryllar av vappfirare, jag tar en stadsbuss hem.
Hon spelar också där i augusti, säger hon, borde vi gå? Och jag har nästan redan bokat biljett.
8 mars 2015
Fyra böcker och en film
För exakt en månad sedan skrev jag att jag hittat tillbaka till böcker, och det fortsätter. Vid årsskiftet gav jag inga nyårslöften men jag gjorde en lista på några mål. Ett av dem var att jag skulle läsa tolv skönlitterära böcker. Idag, eller egentligen några dagar sedan, avslutade jag den tolfte*. Så lätt det gick när jag började med ljudböcker.
Ett annat mål var att gå oftare på bio, Igår såg jag Birdman, som var fantastiskt bra. Skådespelarprestationerna, kameraarbetet, scenografin, allt. Bästa betyg en film kan få av mig är att jag genast efter vill se den en gång till för att se nya saker, minnas det jag nyss sett. Birdman var en sån film.
* De jag inte nämnt tidigare: Nyckeln som jag gav tre häxor av fem möjliga, Alltings början som får tre feministiska ungdomsår, Undret som får fem ansikten och Expeditionen. Min kärlekshistoria som får fem isberg. Trettonde, som jag är nästan halvvägs med är Ull.
Ett annat mål var att gå oftare på bio, Igår såg jag Birdman, som var fantastiskt bra. Skådespelarprestationerna, kameraarbetet, scenografin, allt. Bästa betyg en film kan få av mig är att jag genast efter vill se den en gång till för att se nya saker, minnas det jag nyss sett. Birdman var en sån film.
* De jag inte nämnt tidigare: Nyckeln som jag gav tre häxor av fem möjliga, Alltings början som får tre feministiska ungdomsår, Undret som får fem ansikten och Expeditionen. Min kärlekshistoria som får fem isberg. Trettonde, som jag är nästan halvvägs med är Ull.
4 januari 2015
knappt 48 timmar
Igår gick jag på bio med pappa. Jag somnade tjugo minuter in i filmen, vaknade och plötsligt hade ett helt folk förflyttat sig från en brinnande ö till en annan ö med ett berg. Resten av Hobbiten åt jag popcorn för att inte somna. Fick uselt betyg av både mig och pappa.
Idag gick jag till Åbos konstmuseum med mamma. Mamma och jag gick omkring, blev inspirerade och pratade om hur man gör kollage och målar trä. Utställningarna fick mycket bra betyg av både mig och mamma.
Igår gjorde jag en cajungryta med fem ingredienser, varav mamma hatade fyra och pappa älskade fem. Idag gjorde jag chicken mango bati med nio ingredienser. Alla älskade alla nio ingredienser och när de åkte hem igen fick pappa med sig en matlåda till jobbet av gårdagens gryta.
Dessutom besökte vi tre loppisar och jag köpte två fågeltavlor, ett glasfat, två insekter av plast, en gammal sparbössa och en klocka från 1960-talet som tickar
Idag gick jag till Åbos konstmuseum med mamma. Mamma och jag gick omkring, blev inspirerade och pratade om hur man gör kollage och målar trä. Utställningarna fick mycket bra betyg av både mig och mamma.
Igår gjorde jag en cajungryta med fem ingredienser, varav mamma hatade fyra och pappa älskade fem. Idag gjorde jag chicken mango bati med nio ingredienser. Alla älskade alla nio ingredienser och när de åkte hem igen fick pappa med sig en matlåda till jobbet av gårdagens gryta.
Dessutom besökte vi tre loppisar och jag köpte två fågeltavlor, ett glasfat, två insekter av plast, en gammal sparbössa och en klocka från 1960-talet som tickar
30 december 2014
ungefär tre 2014 i ett
Jag brukar göra en lista.
För år 2013 gjorde jag en, för 2012, för 2011, för 2010, för 2009 och för 2008. För år 2013 gjorde jag dessutom en annan årsresumé. Den klassiska nyårslistan som exempelvis Ponks, Kolofont och Maria gjort, har jag aldrig gjort. Oklart varför.
Sedan såg jag att "Vill att världen stannar" gjort en annorlunda variant och tänkte att det där är min typ av grej. Men så tänkte jag att jag väl kan göra allt, på en och samma gång eller en utvald variation för en del vill jag inte svara på. Och när ni nu, mot förmodan, läst hela min tankekedja (missade i och för sig att jag mitt i det här också tänkte "åhå, ligger katten där", "så kallt det är om fötterna", "men jag behöver väl bara ta på mig ytterkläderna" när pappa sa att han skulle göra sig klar i fall de ringer och vi ska hämta min bil som är på reparation, "vems telefon var det, inte min i alla fall"), kan man fortsätta med att läsa typ tre-fyra listor i en otroligt lång lista.
Gjorde du något 2014 som du aldrig gjort förut? Jag disputerade. Och det ska jag (högst antagligen) aldrig göra igen. Jag åkte till Göteborgs bokmässa där jag blev intervjuad på scen. Jag spacklade och målade en vägg helt ensam. Jag gick på massage, och när jag gått en gång var jag tvungen att inse att jag behövde gå många till.
Genomdrev du någon stor förändring? Blev klar med den där doktorsavhandingen, det var rätt stort för en kortkort stund, sedan kändes det inte som en stor förändring längre. Överlag har jag blivit mera skarp kan man väl kalla det, vilket jag delvis medvetet genomdrivit. På gott och ont.
Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år? Jo, Elvis blev.
Vilket datum från år 2014 kommer du alltid att minnas? 28.3.
Dog någon som stod dig nära? Nej.
Vilka länder besökte du? Sverige och grekiska ön Leros. Om Mynämäki kunde räknas som ett land skulle jag nämna det också.
Bästa köpet? Har inte riktigt köpt något speciellt. Mat kanske. Äta bör man, annars dör man.
Gjorde någonting dig riktigt glad? Doktorsfesten och alla otroligt fina vänner och kollegor som höll otroliga tal/program. Och att min önskeopponent ställde upp. Att det finns så hujsigt bra typer som jag kan meddela högt och lågt till i realtid. Fler än en gång blev jag riktigt glad av att träffa någon, men samtidigt gjorde det efter en tid mig riktigt ledsen också.
Saknar du något under år 2014 som du vill ha år 2015? Jo. Typ två saker.
Vad önskar du att du gjort mer? Gått på bio, konserter, museum, teater, det vanliga. Bloggat. Kan inte förstå att jag bara skrivit 91 blogginlägg under ett helt år. Det här blir året som jag inte kan gå tillbaka till bloggen för att kolla vad jag gjort. Är en kombination av att disputera, i misstag söndra datorn och inte kunna/vilja/orka blogga om en del saker. Samtidigt gör väl de otäta inläggen att jag minns vad som hände där emellan.
Vad önskar du att du gjort mindre? Haft dåligt samvete och funderat på saker som jag ändå inte kunde lösa.
Största misstaget? Att inte ge upp tidigare.
Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år? Både och. Eller känns som om jag varit både gladare men också ledsnare. Större kast liksom. Det har varit genomgående från början av året till slutet.
Vad spenderade du mest pengar på? Lägenhetslån, mat, resan till Leros och karonkan.
Vad gjorde du på din födelsedag 2014? Var trött på grund av sömnbrist och hade föräldrar och brorsa på besök. Med mamma jagade vi runt i staden och grannkommunerna efter en vardagsrumsmatta som jag skulle få till födelsedagspresent. Det var lite tungt. Kvällen innan hade jag varit på Koulu, blivit övertalad att gå till Hunters, blivit övertalad att gå till Porttis källare för konsert (för det var ändå på vägen hem för mig), sedan övertalad att gå tillbaka till torget för grillmat, och när jag skulle ta nattbussen hem upptäckte jag att det var så sent att de inte gick, det började regna och jag tog en taxi hem.
Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre? Inte direkt. Eller jo, men inget jag kunde påverka. Hoppas jag.
Vad fick dig att må bra? Att umgås med fina vänner.
De bästa nya människorna du träffade? Alla nya människor som fortfarande på sätt eller annat stannat kvar i mitt liv.
Årets film: Her, som jag nu inser att jag aldrig nämnt i bloggen. Egentligen såg jag alla Oscarnominerade filmer, men det bloggade jag aldrig.
Årets filmupplevelse: Tror att jag haft någon direkt filmupplevelse. Det var fint att se Only lovers left alive med en kompis på bio Orion. Hade aldrig varit till Orion tidigare.
Årets filmupplevelse: Tror att jag haft någon direkt filmupplevelse. Det var fint att se Only lovers left alive med en kompis på bio Orion. Hade aldrig varit till Orion tidigare.
Årets utställning: Inte heller de här har tidigare nämnts i bloggen. Skyller på mitt instagrammade, eller delvis i alla fall. #Snapshot och Jonathan Hobin får dela första platsen. Går ännu att se på Finlands fotografiska museum. Dana Sederowsky på Fotografiska i Stockholm gillade jag också.
Årets seriealbum: Köpte en enorm hög i Göteborg, men har hittills bara läst Det bästa barnet av Sofia Olsson hittills, så den. Eller det är den jag minns.
Årets musikupplevelse: Magenta Skycodes överraskningskonsert på Klubi, som jag hoppades på, och var på. Den kändes. Till och med mer än deras tre timmar långa avskedskonsert. Vinner till och med en hel festival.
Årets "Åhå, det hade jag ju glömt bort, tills jag läste det i min blogg": hur extremt lite jag faktiskt bloggat och hur mycket som hänt som jag valt att inte blogga om.
Årets musikupplevelse: Magenta Skycodes överraskningskonsert på Klubi, som jag hoppades på, och var på. Den kändes. Till och med mer än deras tre timmar långa avskedskonsert. Vinner till och med en hel festival.
Årets bok: Minkriket av Karin Erlandsson.
Årets spel: Farm heroes har jag satt mest tid på. Ticket to Ride annan bra kandidat.
Årets teve: en hel massa seriemaraton har jag avverkat på Netflix.
Årets reseupplevelse: Stockholm med Jessi. Herregud. Leros kommer jag också att alltid komma ihåg.
Årets teaterupplevelse: Tror jag sett tre stycken, men vill inte välja någon av dem. En påminde mig om en biljardbordsstory, också om ett biljardbord inte skymtades eller nämndes, en påminde mig om upplevelser som inte är ultimata på något sätt och en gjorde mig så irriterad att jag skulle ha gått vid pausen om jag inte skulle ha befunnit mig på en ö och var där med endast en kompis och hennes bil på andra sidan färjfästet.
Årets teve: en hel massa seriemaraton har jag avverkat på Netflix.
Årets reseupplevelse: Stockholm med Jessi. Herregud. Leros kommer jag också att alltid komma ihåg.
Årets teaterupplevelse: Tror jag sett tre stycken, men vill inte välja någon av dem. En påminde mig om en biljardbordsstory, också om ett biljardbord inte skymtades eller nämndes, en påminde mig om upplevelser som inte är ultimata på något sätt och en gjorde mig så irriterad att jag skulle ha gått vid pausen om jag inte skulle ha befunnit mig på en ö och var där med endast en kompis och hennes bil på andra sidan färjfästet.
Årets dansföreställning: Att börja med Nia, också om det inte är direkt en föreställning.
Årets konferens: har bara varit på en, det var en stadsforskningskonferens i Helsingfors där jag inte höll något föredrag.
Årets bästa beslut: att i alla fall tidvis inte oroa mig för att jag uppfattas som burdus utan helt enkelt vara burdus. Hänt flera gånger, egentligen rätt många gånger.
Årets orosmoln: de tre klassikerna: sjukdomar, döden, och ekonomin.
Årets äckligaste: varit ett rätt oäckligt år. Eventuellt mina tvåtredagars följder av vappen. Det var i alla fall inte de ljusaste av mina stunder i livet.
Årets "Äntligen!": Disputerade.
Årets mat: sushi.
Årets fest: karonkan.
Årets heldag: Kan inte välja. Och tur är väl det. Dagen då jag var till Jukupark och Pub Niska, vilket är lite lustigt för jag hade nästan identiskt sällskap på årets heldag 2013, 2011, 2009 och 2008. Kan bero på sällskapet men också att det handla om någon form av nöjesfält. Eller någon av Stockholmsdagarna som är rätt jämnt med en KarisLojo/Raseborgs ruiner/Snappertuna-dag, eller 28.3.
Årets konferens: har bara varit på en, det var en stadsforskningskonferens i Helsingfors där jag inte höll något föredrag.
Årets bästa beslut: att i alla fall tidvis inte oroa mig för att jag uppfattas som burdus utan helt enkelt vara burdus. Hänt flera gånger, egentligen rätt många gånger.
Årets orosmoln: de tre klassikerna: sjukdomar, döden, och ekonomin.
Årets äckligaste: varit ett rätt oäckligt år. Eventuellt mina tvåtredagars följder av vappen. Det var i alla fall inte de ljusaste av mina stunder i livet.
Årets "Äntligen!": Disputerade.
Årets mat: sushi.
Årets fest: karonkan.
Årets heldag: Kan inte välja. Och tur är väl det. Dagen då jag var till Jukupark och Pub Niska, vilket är lite lustigt för jag hade nästan identiskt sällskap på årets heldag 2013, 2011, 2009 och 2008. Kan bero på sällskapet men också att det handla om någon form av nöjesfält. Eller någon av Stockholmsdagarna som är rätt jämnt med en KarisLojo/Raseborgs ruiner/Snappertuna-dag, eller 28.3.
Förhoppningar om 2015:
Att jag får en bra nyårsafton, att jag har bra feelis på jobbet för jag är där så stor del av den vakna tiden, att jag får fortsätta dricka öl med kiva människor, att jag beviljas forskningsstipendium för december framåt, att alla jag känner ska finnas kvar och må bra, att jag kan resa någonstans och helst till flera ställen, åka på en klassisk solsemester (vilket jag inte gjort på över fyra år), att jag blir så där pirrigt handviftande glad snart igen, att jag ordnar en stor fest med massor av människor, att jag köper en större säng, att det inte ska vara så himla mycket drama.
19 augusti 2014
14 februari 2014
9 dagar, på ett ungefär
Man kunde tycka att jag skulle blogga lite oftare efter att jag lämnat in.
Istället har jag: planerat undervisning, undervisat, gått på öl, hälsat på Jessica, skrivit dikter, gått på lite mer öl, funderat på layout, gått på kaffe, gått på bio och nu sitter jag här.
Ska: boka catering, planera undervisning, gå på öl, gå på fest, sluta oroa mig över saker jag inte kan göra något åt, ha det bra. Och imorgon ska jag läsa dikter på alternativ årsfest och kanske sluta glömma bloggen. Det blir bra.
Istället har jag: planerat undervisning, undervisat, gått på öl, hälsat på Jessica, skrivit dikter, gått på lite mer öl, funderat på layout, gått på kaffe, gått på bio och nu sitter jag här.
Ska: boka catering, planera undervisning, gå på öl, gå på fest, sluta oroa mig över saker jag inte kan göra något åt, ha det bra. Och imorgon ska jag läsa dikter på alternativ årsfest och kanske sluta glömma bloggen. Det blir bra.
31 december 2013
När det drar ihop sig
Gammal skåpmat: 2012, 2011, 2010 och 2009.
Årets film: Vi är bäst!
Årets filmupplevelse: Det enda som på något sätt var speciellt var att jag var på bio första gången i mitt liv ensam med pappa någon dag innan jul. Vi såg Hobbit.
Årets filmupplevelse: Det enda som på något sätt var speciellt var att jag var på bio första gången i mitt liv ensam med pappa någon dag innan jul. Vi såg Hobbit.
Årets utställning: David La Chapelle i Stockholm.
Årets seriealbum: Tror att det varit ganska klent med sådana. Eller så minns jag fel.
Årets musikupplevelse: Hur jag än försöker minnas kommer jag inte ihåg att jag varit på någon konsert i år. Mycket konstigt. Men ingen panik, kom på att jag två gånger i år läst dikter ackompanjerad av ett band.
Årets seriealbum: Tror att det varit ganska klent med sådana. Eller så minns jag fel.
Årets musikupplevelse: Hur jag än försöker minnas kommer jag inte ihåg att jag varit på någon konsert i år. Mycket konstigt. Men ingen panik, kom på att jag två gånger i år läst dikter ackompanjerad av ett band.
Årets bok: Martrådar av Mia Franck.
Årets spel: Candy Crush. Fastnade i maj och kom till slutet för några dagar sedan.
Årets teve: en hel massa seriemaraton har jag avverkat. Senast en säsong av Homeland under julen.
Årets reseupplevelse: En mycket impulsiv resa till Stockholm. Någon timme efter att jag fick idén satt jag på båten.
Årets teaterupplevelse: Håpas du trifs bra i fengelset. Var jobbig att se just den dagen.
Årets teve: en hel massa seriemaraton har jag avverkat. Senast en säsong av Homeland under julen.
Årets reseupplevelse: En mycket impulsiv resa till Stockholm. Någon timme efter att jag fick idén satt jag på båten.
Årets teaterupplevelse: Håpas du trifs bra i fengelset. Var jobbig att se just den dagen.
Årets dansföreställning: Nötknäpparen.
Årets konferens: har bara varit till Malmö på något som kallades un-conference.
Årets bästa beslut: att skriva en forskningsplan för ett nytt projekt.
Årets orosmoln: de tre klassikerna: sjukdomar, döden, och ekonomin.
Årets äckligaste: en kaskad av Orvar. Kan nu meddela att spår inte längre finns kvar.
Årets "Äntligen!": Lämnade in doktorsavhandlingen för förhandsgranskning och skickade iväg ett skönlitterärt manuskript till förlag.
Årets mat: under de senaste månaderna har jag ätit en massa körsbärstomater och svarta bönor i ugn med grynost.
Årets fest: hade en litenliten fest i början av året. Har främst varit en del förberedelser inför nästa års fest.
Årets heldag: firande av brorsa. Först klättring, sedan mat och slutligen en och annan pub.
Årets "Åhå, det hade jag ju glömt bort, tills jag läste det i min blogg": våren. Å andra sidan kunde den gott och väl glömmas. Den var bara tung, mörk och trög. Orkade inte alls vara social. Det enda jag klarade var att gå på tisdagar på skrivkurs + öl, och det var för att det var inrutat i kalendern och inte krävde så mycket mer.Årets konferens: har bara varit till Malmö på något som kallades un-conference.
Årets bästa beslut: att skriva en forskningsplan för ett nytt projekt.
Årets orosmoln: de tre klassikerna: sjukdomar, döden, och ekonomin.
Årets äckligaste: en kaskad av Orvar. Kan nu meddela att spår inte längre finns kvar.
Årets "Äntligen!": Lämnade in doktorsavhandlingen för förhandsgranskning och skickade iväg ett skönlitterärt manuskript till förlag.
Årets mat: under de senaste månaderna har jag ätit en massa körsbärstomater och svarta bönor i ugn med grynost.
Årets fest: hade en litenliten fest i början av året. Har främst varit en del förberedelser inför nästa års fest.
Årets heldag: firande av brorsa. Först klättring, sedan mat och slutligen en och annan pub.
15 december 2013
åka bort och stanna kvar
Imorse blev jag inte väckt vid sex för att mata katter halvt i sömnen och sedan sova vidare för att några minuter senare igen bli väckt för att katt tycker att jag inte ska sova vidare. Det är först när de är borta som man märker hur lyxigt det är utan katter. Men tomt.
Igår åkte de på julferie med helpensionat. I torsdags såg jag baletten Nötknäpparen, igår såg jag pjäsen Mina vackra ögon och idag gick jag på bio för att se Vi är bäst! Rekommenderar särskilt filmen.
Igår åkte de på julferie med helpensionat. I torsdags såg jag baletten Nötknäpparen, igår såg jag pjäsen Mina vackra ögon och idag gick jag på bio för att se Vi är bäst! Rekommenderar särskilt filmen.
29 september 2013
Söndagslistan
Glädje: helgen. Haft föräldrabesök med riktig mat (potatis och rökt fisk på lördag och potatis, bacon och ugnskorv på söndag), tre loppisbesök, ett köpcentrum, bio med mamma (se den!) och tv-tittande.
Förväntan: jobbresa till Malmö.
Outfit: svartgråa byxor och en elektrisk stickad tröja.
Jobb: checkat in på flyget.
Hopp: att mötet i Malmö för med sig en lysande framtid.
Träning: klädbutikspromenad.
Humör: harmonisk.
Borde: gå till jobbet efter en glömd minnessticka.
Dåliga samvete: rent som en duva.
Framsteg: att inte tokköpa onödiga prylar
Vilja: somna tidigt.
Miss: att jag glömde minnesstickan kvar på jobbet.
Ord: Det är som det är. Tydligen har jag börjat säga det flera gånger i timmen. Mina föräldrar tyckte att det var rätt hysteriskt eftersom jag i somras uttryckt irritation för att min fammo säger det flera gånger i timmen.
Låt: -
Saknad: dipp, eftersom jag har en massa chips hemma.
Beslut: att jag kanske klarar mig utan minnessticka.
19 december 2012
filmer jag sett under hösten
Filmer jag tycker att man ska se på bio:
Twilight. Breaking Dawn, part two
The Hobbit
Filmer man nödvändigtvis inte ska se på bio, även om jag gjorde det:
Le Chef
Albert Nobbs
Argo
Untouchables
Filmer jag såg på flyg när jag åkte långt:
Another Earth
We bought a Zoo
Ice Age: Continental Drift
Extremely Loud and Incredible Close
Film jag sett på tv:
The Clown
Film jag tycker att alla ska se (oberoende var man ser den):
Call Girls
Twilight. Breaking Dawn, part two
The Hobbit
Filmer man nödvändigtvis inte ska se på bio, även om jag gjorde det:
Le Chef
Albert Nobbs
Argo
Untouchables
Filmer jag såg på flyg när jag åkte långt:
Another Earth
We bought a Zoo
Ice Age: Continental Drift
Extremely Loud and Incredible Close
Film jag sett på tv:
The Clown
Film jag tycker att alla ska se (oberoende var man ser den):
Call Girls
12 juli 2012
Revolt och Hungerspelen
Men det som blev en ännu större besvikelse var filmen som jag äntligen sett. Ja, boken är vanligtvis bättre än filmen, men det här kändes som ett bottennapp. Så mycket som jag upplevde som viktigt fattades. Den blev lite platt, som om man inte lärde känna Katniss som jag lärde känna henne i boken.
13 juni 2012
bara det här jag har att säga
- Jag är arg och besviken.
- Tappade jobbmotivation och gick på bio (såg Iron Sky) mitt på dagen. Det hjälpte bara för stunden.
- Ska försöka med tennis ikväll. Förhoppningsvis fungerar det bättre.
- Tappade jobbmotivation och gick på bio (såg Iron Sky) mitt på dagen. Det hjälpte bara för stunden.
- Ska försöka med tennis ikväll. Förhoppningsvis fungerar det bättre.
23 april 2012
#fail av alla #fail
Igår skulle jag glatt blogga om hur jag lyckades köpa en resa till Munchen och att jag efter flera års paus ska besöka kompisen U och för fjärde gången besöka Oktoberfest. Sedan hade jag tänkt skriva något om att jag också spontanköpte ett paket biobiljetter (så att jag ska bli tvungen att oftare gå på bio) och inträdesbiljetter till FlowPark (som jag oberoende ska besöka). Det var igår.
Innan bloggandet antecknade jag resan i kalendern. Började bläddra i den och insåg att det kanske inte var så lyckat i alla fall. Hittade inte bokmässan i Göteborg någonstans. Och så klart!
Jag har flygbiljett till Göteborg samma dag som till Munchen! På Munchenresan finns det inga möjligheter till att få pengarna tillbaka vid annulering, medan det är möjligt på Göteborgsresan. Men ändå. Jag vill båda! Oktoberfest ordnas i tre veckor, men eftersom just de veckorna är fullproppade av föreläsningar jag ska hålla (flera per vecka, ibland flera per dag) var just det veckoslutet enda möjligheten. Jag blir så trött.
Innan bloggandet antecknade jag resan i kalendern. Började bläddra i den och insåg att det kanske inte var så lyckat i alla fall. Hittade inte bokmässan i Göteborg någonstans. Och så klart!
Jag har flygbiljett till Göteborg samma dag som till Munchen! På Munchenresan finns det inga möjligheter till att få pengarna tillbaka vid annulering, medan det är möjligt på Göteborgsresan. Men ändå. Jag vill båda! Oktoberfest ordnas i tre veckor, men eftersom just de veckorna är fullproppade av föreläsningar jag ska hålla (flera per vecka, ibland flera per dag) var just det veckoslutet enda möjligheten. Jag blir så trött.
4 mars 2012
film x 9
Man hinner se rätt många filmer när man sitter 54 timmar på flygplan/flygplatser. Som tur är har jag nästan bara sett filmer som fått riktigt bra betyg:
Melancholia fick ursprungligen fyra stjärnor av fem möjliga. Nu, senare tror jag att den egentligen borde ha fått en femma.
Drive gav jag också en fyra. När jag skriver det här minns jag inte riktigt så mycket om den. Den måste ha varit bra, varför minns jag inte, vilket egentligen är väldigt typiskt mig. In genom ena ögat och ut genom andra.
Apflickorna minns jag. Jag minns också att jag vill se den flera gånger. Kunde användas till att analysera flickskap, vilket också gäller Turn me on, dammit
We Need to Talk About Kevin är filmen som jag hur länge som helst tänkt läsa som bok. Jag är rätt säker på att jag till och med har den i min bokhylla. Blev istället film före bok och därmed(?) ger jag också den en fullpoängare. Men jag SKA läsa boken, precis som jag också SKA läsa One Day, som jag också har i bokhyllan, ännu inte läst men nog såg nyligen som film.
Annat jag sett som inte var mindblowing, men helt okej eller över min förväntan, eller precis vad jag behövde just då: Crazy Stupid Love och Neds. Moneyball överraskade mig. Läst att den är rätt bra, blev misstänksam när jag märkte att den handlade om baseball, men sista slutligen var den helt okej.
Melancholia fick ursprungligen fyra stjärnor av fem möjliga. Nu, senare tror jag att den egentligen borde ha fått en femma.
Drive gav jag också en fyra. När jag skriver det här minns jag inte riktigt så mycket om den. Den måste ha varit bra, varför minns jag inte, vilket egentligen är väldigt typiskt mig. In genom ena ögat och ut genom andra.
Apflickorna minns jag. Jag minns också att jag vill se den flera gånger. Kunde användas till att analysera flickskap, vilket också gäller Turn me on, dammit
We Need to Talk About Kevin är filmen som jag hur länge som helst tänkt läsa som bok. Jag är rätt säker på att jag till och med har den i min bokhylla. Blev istället film före bok och därmed(?) ger jag också den en fullpoängare. Men jag SKA läsa boken, precis som jag också SKA läsa One Day, som jag också har i bokhyllan, ännu inte läst men nog såg nyligen som film.
Annat jag sett som inte var mindblowing, men helt okej eller över min förväntan, eller precis vad jag behövde just då: Crazy Stupid Love och Neds. Moneyball överraskade mig. Läst att den är rätt bra, blev misstänksam när jag märkte att den handlade om baseball, men sista slutligen var den helt okej.
24 februari 2012
gårdagens efit
Igår fyllde jag år. Tanken var att det skulle bli en vanlig torsdag, men sen blev den en ovanlig torsdag som egentligen var ganska vanlig i alla fall.
Klockan 00.00 åt jag dygnets första Crunchie.
Min absoluta favorit.
För sex år sedan besökte en australiensläkting Finland. Jag var inte själv i landet och hann inte träffa henne, men jag fick en massa godis. Alla sex år efter det har jag tänkt på Crunchie, den ultimata. Honeycomb covered with milk chocolate. I Australien åt jag nästan varje dag. Köpte hem en massa och sparade de sista till födelsedagen. Nu har jag dessutom fått tre stycken kurirer. Crunchiekurirer. Fanstastiskt.
(Och fantastiskt hur många gånger man kan nämna Crunchie utan att nämna det tillräckligt ofta)
Klockan 01.00 låg jag i sängen.
Såg norska filmen Få meg på, for faen/Ligg med mig/turn me on, dammit.
Knut tyckte också om filmen.
Klockan 09.00 drack jag kaffe.
Klockan 10.00 beslöt jag mig för att vara ledig.
Klockan 11.00 satt jag i köket och tittade på Bones.
Orvar var i klätterställningen.
Klockan 12.00 satt jag fortfarande i köket, tittade ut.
Knut satt också i köket.
Klockan 13.00 var jag så upptagen med att städa att jag glömde ta ett foto.
Istället tog jag ett 13.30 av spisen som jag nyss tvättat.
Klockan 13.30 tog jag också ett foto av datorn.
Jag hade nyss bestämt mig att börja spela efter en tiomånaders paus.
Laddade ner några patchar medan jag städade.
Klockan 14.00 bloggade jag.
Klockan 15.00 tittade jag förvånat ut.
Solen lyste plötsligt.
Klockan 16.00 städade jag fortfarande och glömde ta ett foto.
Klockan 17.00 satt jag på soffan och tittade på Shark Tank.
Sedan glömde jag igen att fota.
Skulle egentligen spela pingis, men orkade inte.
(Jag hade ju arbetat så flitigt under dagen)
Klockan 20.00 tittade jag på MasterChef.
Sampo trillade ut och det var fel och sorgligt.
Klockan 21.00 tog jag det sista fotot.
MasterChef hade slutat och jag hade precis loggat in i WoW.
En (haha, ganska) lugn dag.
12 februari 2012
kulturlogg vecka 6
Jag tar en ungefärlig modell av Shoot Me While I'm Happy och:
Konsert: i tisdags såg jag First Aid Kit. En syster som sjöng och en annan som var tyst på grund av sjukdom. Kändes lite halvt. Men fint.
Litteratur: läst några få sidor i Korparna. Det går väldigt långsamt. Tycker väldigt mycket om berättarrösten men har problem med min egen koncentration. Istället har jag själv skrivit, mer än jag brukar. Och inte har jag bara skrivit, jag har också anmält mig den här veckan till två skrivveckoslut under våren.
Film: tror inte att jag sett någon film. Ser antagligen Apflickorna senare idag.
Musik: jag lyssnade rätt mycket på musik som jag aldrig tidigare lyssnat på. Här är spellistan jag gjorde idag medan jag tvättade kläder. Det täcker det mesta som var nytt för mig.
Teater: lyssnade på radioteatern från P1. Hörde på den 30 minuter långa föreställningen En misslyckad föreställning. Den kan man lyssna på här.
Teve: sett fler teveserier än jag kommer ihåg. Två avsnitt av Grey's Anatomy, några avsnitt av The Lion's Den UK, veckans avsnitt av Voice of Finland, Work of Art, Bondi Resque, Top Model Sverige, Lyxfällan och Australian Borders, samt fjorton första avsnitten av senaste säsongen av two and a half men. Försökte också börja se the Wire men lyckades inte. Tror jag måste göra ett nytt försök när jag har lättare att koncentrera mig och tittar inte på teve för att jag ligger febrig hemma.
Konst: funderat och planerat att göra en väggtavla/installation/vad man nu ska kalla det. Behöver samla ihop en hel massa olika saker innan jag börjar och beställa ungefär 80 små figurer av Hello Kitty. Var nära att beställa figurerna men bestämde mig för att skaffa allt annat först. Visade sig vara rätt lätt att beställa 80 figurer för inte så många pengar. Gurlesquet!
2 februari 2012
törnar man får ta, och som är värt det
Bussen från Helsingfors var framme i Åbo klockan 3 på natten. Katterna hade, av allt att dömma, sovit varje timme jag var borta. Springfest! Springa över mig när jag försökte sova! Springa i köket så att saker föll omkull. Springa i sovrummet. Försöka klämma in sig mellan madrass och sänglakan medan jag fortfarande låg i sängen. Öppna och gräva ur alla kläder jag hade i förvaringspåse under sängen. Klösa klor på soffa. Klösa klor på mattor. Klösa klor på resväska. Klösa klor på säng.
Men! Jag var igår till Helsingfors. Träffade J och S och J. Var hit och sedan såg jag den här.
Idag sitter jag i mitt arbetsrum med stängd dörr och dricker litervis med kaffe. Saknar mina myskläder.
Men! Jag var igår till Helsingfors. Träffade J och S och J. Var hit och sedan såg jag den här.
Idag sitter jag i mitt arbetsrum med stängd dörr och dricker litervis med kaffe. Saknar mina myskläder.
1 januari 2012
när det drar ihop sig
Årets film: de enda som fick fullpoängare av mig: Never Let Me Go, Svinalängorna och King's Speech. Men känns inte helt rätt.
Årets filmupplevelse: Fårödokument 1969 och Fårödokument 1979 i Bergmans privata biograf.
Årets utställning: Logomo i sin helhet. Anade inte att jag skulle kunna gå där så många timmar ensam utan att bli uttråkad.
Årets utställning: Logomo i sin helhet. Anade inte att jag skulle kunna gå där så många timmar ensam utan att bli uttråkad.
Årets seriealbum: Ja till liv av Liv Strömqvist.
Årets bok: En dåre fri av Beate Grimsrud
Årets musikupplevelse: Band of Horses i Stockholm för musikens skull och System of a Down i Italien för den konstiga upplevelsens skull.
Årets skivor: I Follow Rivers av Lykke Li om jag tittar på de som gavs ut i år, Relief (från 2010) av Magenta Skycode om jag tittar på de jag lyssnat mest till.
Årets låt:
Årets teaterupplevelse: såg elva teaterpjäser (utan att ens vara på teaterfestival). Top 3 (utan inbördes ordning): Cirque Dracula, Mormors svarta tårar och Subtales. Arior från medelklassen.
Årets musikupplevelse: Band of Horses i Stockholm för musikens skull och System of a Down i Italien för den konstiga upplevelsens skull.
Årets skivor: I Follow Rivers av Lykke Li om jag tittar på de som gavs ut i år, Relief (från 2010) av Magenta Skycode om jag tittar på de jag lyssnat mest till.
Årets låt:
Årets spel: Shadow Cities (beta). Efter att det slutade vara betaversion, slutade det vara årets spel för mig. Hade en släng av Wordfeudälsk, men arbetade mig bort från det beroendet.
Årets teve: Master Chef Australia. Såg det innan resan var ens bokad. Innnan jag visste att jag verkligen skulle åka. Tänk amerikanska versionen av MasterChef med med över 80 avsnitt. Himmelriket.
Årets resupplevelse: Fårö.
Årets teve: Master Chef Australia. Såg det innan resan var ens bokad. Innnan jag visste att jag verkligen skulle åka. Tänk amerikanska versionen av MasterChef med med över 80 avsnitt. Himmelriket.
Årets resupplevelse: Fårö.
Årets teaterupplevelse: såg elva teaterpjäser (utan att ens vara på teaterfestival). Top 3 (utan inbördes ordning): Cirque Dracula, Mormors svarta tårar och Subtales. Arior från medelklassen.
Årets dansföreställning: är något som jag antagligen inte kan kalla dansföreställning, men får ändå bli Kaleidoskoopi A. En blandning av dans och modern cirkus.
Årets konferens: Den enda jag var på, den i Sundsvall.
Årets bästa beslut: Lätt! Att skaffa Knut och Orvar
Årets orosmoln: känns som om jag varit väldigt o-orolig. Inga ekonomiska problem. Fortsatt återkommande feber som fortsättningsvis (eller igen) utreds, men det har jag blivit så van med.
Årets äckligaste: att dag ut och dag in vara tvungen att städa kattlådan.
Årets "Äntligen!": katterna Knut och Orvar. Ingen kan ha missat det.
Årets mat: restaurangbesöket till vikingarestaurangen Harald med fredagsgänget i december.
Årets fest: min inflyttnings/31års fest. Det var en bra fest. I något skede blev jag faceraped för första gången.
Årets heldag: När den eminenta lilla sammanslutningen ladier som spelar pingis åkte mäkiauto, åt mat på restaurang Panini och avrundade med att spela minigolf på Koulus bakgård i skymning. Det var den dagen jag fick solsting också. Mindre bra.
Årets "Åhå, det hade jag ju glömt bort, tills jag läste det i min blogg": Vad jag gjorde efter System of a Downs konsert. Egentligen verkar det som om jag aldrig bloggade om det. Hittar det inte i bloggen när jag letar. Lång historia kort: KAOS.
Årets konferens: Den enda jag var på, den i Sundsvall.
Årets bästa beslut: Lätt! Att skaffa Knut och Orvar
Årets orosmoln: känns som om jag varit väldigt o-orolig. Inga ekonomiska problem. Fortsatt återkommande feber som fortsättningsvis (eller igen) utreds, men det har jag blivit så van med.
Årets äckligaste: att dag ut och dag in vara tvungen att städa kattlådan.
Årets "Äntligen!": katterna Knut och Orvar. Ingen kan ha missat det.
Årets mat: restaurangbesöket till vikingarestaurangen Harald med fredagsgänget i december.
Årets fest: min inflyttnings/31års fest. Det var en bra fest. I något skede blev jag faceraped för första gången.
Årets heldag: När den eminenta lilla sammanslutningen ladier som spelar pingis åkte mäkiauto, åt mat på restaurang Panini och avrundade med att spela minigolf på Koulus bakgård i skymning. Det var den dagen jag fick solsting också. Mindre bra.
Årets "Åhå, det hade jag ju glömt bort, tills jag läste det i min blogg": Vad jag gjorde efter System of a Downs konsert. Egentligen verkar det som om jag aldrig bloggade om det. Hittar det inte i bloggen när jag letar. Lång historia kort: KAOS.
När vi, bort från konserten, tog några genvägar över halvfallna staket för att det var så mycket folk där, skrattade och skämtade vi hur we are living on the wild side. Då visste vi inte hur det skulle fortsätta.
Metrostationen med så mycket människor att det inte går att beskriva. Tiotusentals. Om jag minns rätt 40.000 men det kan lika bra ha varit 80.000. Alla skulle klämma fram sig till två (2!!) biljettautomater eftersom vakter ledde tillbaka folk som försökte planka. Vi klämdes och trängdes, tills jag hade så svårt att andas att jag satt mig på golvet i utkanten. Något sades på italienska i högtalarna och folk började rusa mot spärrarna, hoppa över, hjälpa varandra att komma över. Vi hade ingen aning om vad som sades men hoppade också över. Sedan nästa propp vid trapporna som gick ner. Jag, brorsan och två okända valde att springa ner för rulltrappor som gick åt fel håll. Halvvägs springande började jag tvivla på att jag skulle klara resten, men klarade det. Nere var det igen fullproppat. Jag höll i brorsan så hårt jag kunde och sögs med, när han sögs mot metrodörren. Någon tog tag i mig och sögs med in också. Höll på att tappa skon. Tänkte få en armbåge i ögat inne i metron. Plötsligt sades något på italienska, metron stannade, dörrarna öppnades och belysningen slocknade. Efter en tid fick vi veta att den inte kör vidare. Det var nästsista metron från konsertområdet och sista hållplatsen. Fick gå rätt länge för att ta oss mot centralstationen, i vars närhet vi bodde. Och ja, det var den korta versionen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)