24 november 2008

snön

Det finns en annan skillnad mellan årets och förra årets turnering. Ifjol började inte resan med att jag satt fast på en flygplats och väntade på försenade flyg. Första gången jag ser sår här mycket människor på Åbos flygplats.

Tillägg klockan 10:55:
Och väntan fortsätter och fortsätter. Jag är förvånad hur bra jag är på att vänta. Kanske det är för att jag har datorn med mig, kanske för att det finns trådlöst nät, kanske för att vi nyss blev serverade smörgås och kaffe. Vågar inte ens tänka på hur hysterisk jag skulle ha varit om jag haft en connection flight. Nu sitter jag bara och hoppas att jag kommer fram så att jag kan använda min biobiljett klockan 18.

23 november 2008

att turnera

Jag gör nästan en repris av november-december 2007 turneringen. Då gjorde jag rutten Jönköpingshotell, Stockholmsk våldsgästning x 2, ett stopp i Helsingfors och sedan hoppade jag av tåget halvvägs hem och våldsgästade på obestämd tid i trädgårdsstaden. Den gången tog de rena strumpor slut.

Imorgon tar jag morgonflyget till Sverige. Bor på hotell, tills jag avrundar med våldgästning för att senare ta mig vidare till Helsingfors och därifrån någon dag senare till trädgårdsstaden på nästan obestämd tid.

Det känns bekant, men annorlunda. Det är snöstorm ute och jag har kanske överdrivit med packningen.

22 november 2008

en sådan där lördag

Det är en sådan där lördag då man vaknar sent och konstaterar att man kanske inte känner sig helt fräsch efter gårdagskvällen, då man kokar en enorm tallrik havregrynsgröt som brunch för att sedan gå ut på en kaffe med kompisar, tacka för sig och traska vidare till följande café och följande kompis.

Det är som sådana där lördagar då man säger att man inte orkar komma med ut på kvällen. Man orkar inte ens komma med på förfesten. För om man orkar kravla sig till förfesten vet man att man efter ett par timmar kommer att vara den mest bittra och inåtvända personen på platsen, alternativt den person som sitter och tjatar på de andra att vi måste vidare, att vi måste snapsa, att vi måste stanna uppe i all evighet. Inget av de två alternativet är särskilt trevliga. Alternativt två särskilt otrevligt följande dag.

Så då blir det en sådan där lördag då man sitter hemma och tittar på film. Och konstaterar att det måste vara längesen man bloggade något om vilka filmer man sett, även om sådana listor kanske inte är särdeles intressanta för andra att läsa, men vad vet man. Och man kan ju alltid göra en lista för sin egen glädje. Sen konstaterar man att det verkligen var längesen.

Med inte längre introduktion än detta (kunde väl knappast vara längre heller). Varsågod, jag har de senaste månaderna sett följande filmer:

Ja: Derailed, Happy Go Lucky, Talk to Her, The Lookout, Wanted, The Great World of Sound, Half Nelson, Bad Education, Reign Over Me, Blood Diamond, I am Legend

Nåjoo: Breaking and Entering, Death at a Funeral, Hancock, Mamma Mia, Jane Austen Book Club, The Dead Girl, Loaded, Mr. Brooks, The Departed, Where in the World is Osama Bin Laden, Cassandra's Dream, Little Athens, Little Fish, 21

Crap: Elephant, Du och jag, The Mummy: Tomb of the Dragon Emperor, Du Levande, Bangkok Dangerous, Fracture, Stardust, Brideshead Revisited, The Dark Knight, Indiana Jones and the Kingdom of the Crystal Skull

Odefinierbara: You Don't Mess With The Zohan's, What Happens in Vegas, precis vad jag behövde se just då, men kan jag några dagar senare säga att de var helt huippu? Det vet jag inte.

20 november 2008

dagens irritationsmoment

Någon skickade en förfrågan till mig i tisdags per mejl. Idag kommer mejl nummer två. Idag undrar personen var det falerat* när svar ännu inte kommit.

Jag har stora goda nyheter. Mejlet försvann inte ut i cyberspace. Det åts inte upp av vassa giriga rymdtänder. Dina ord ligger tryggt i mina lilla brevlåda. Efter att det är sagt vill jag å vänligaste meddela att jag tyvärr inte har möjlighet att vid detta tillfälle svara snabbare än så här. Jag jobbar nämligen. Dessutom sitter jag inte vid datorn hela tiden (även om det kunde antas att så är fallet). Det råkar sig dessutom så att jag även får andra mejl och bland dessa mejl finns det hör och häpna även andra jag är tvungen att besvara. Jag prioriterar vissa mejl, det ska erkännas. Jag strävar till att svara på alla förfrågningar jag får inom en rimling tidsram. Jag anser att det är rimligt att vänta två dagar på svar. Förutsatt att det inte är fråga om liv och död (eller om du frågar om jag vill dricka kaffe med dig, eller om du vill att vi träffas på en pub, eller om du undrar om vi ska äta lunch tillsammans, eller om du står ute i kylan med ditt trådlösa internetabonemang och undrar om jag kan komma med reservnyckeln eftersom du är utlåst, eller om du vill meddela mig att jag blivit antagen till en kurs eller att min artikel blivit antagen till en tidskrift förutsatt att jag svarar inom en timme. Då svarar jag inom en timme, om jag nu råkade sitta vid datorn det vill säga). Tyvärr måste jag erkänna att jag inte blir gladare av att få mejl nummer två, två dagar efter att mejl nummer ett kom. Jag upplevde inte mejl nummer ett som akut. Det brann liksom inte i husknuten om du förstår hur jag menar. Tilläggas kan att du skulle ha fått svar på din förfrågan idag, eftersom det endast ett äldre obesvarat mejl i min mejlbox. Den personen har fått vänta enda sedan måndags. Stackaren. Tre dagar är länge, kan tyckas.

*falerat är inte mitt uttryck. Gubevars**
**Gubevars är mitt uttryck, oturligt nog.

19 november 2008

Louder


Babylon Bombs

när andra gör roliga saker

Det är besvärligt när människor som bor en bit bort ringer och berättar att de gör något roligt. Någonting som de vet att jag skulle älska. Eller egentligen är det inte besvärligt. Besvärligt är fel ord. Det är snarare ledsamt och irriterande. Irriterande att inte kunna åka iväg genast. Inte ens möjlighet att åka iväg imorgon. Inte på helgen heller. Och inte efter helgen. Kanske sen. Kanske sen när helg nummer två är halvbortstökad. Kanske då får jag göra något som jag kommer att älska. Lite som när jag spelade Guitar Hero i x-antal timmar i streck. Lite som när jag två gånger fick sendrag i handflatorna, blåsor på tummen, men spelade vidare på gitarren i alla fall. Bara för att det var så otroligt roligt.

Och här sitter jag medan de har roligt. De hade roligt igår. De har roligt idag. De kommer att hinna ha roligt många gånger innan jag kommer att hinna med. De var noga med att påpeka det. Dessutom var de noga med att påpeka att de kommer att ha väldigt mycket tid på att bli bra på det där roliga, vilket betyder att jag kommer att stå i extra mycket för att bli minst lika bra på några få timmar, som de blivit på några dagar.

Men det är ju faktiskt så att jag hade en bra måndagkväll på krogen som fungerar som mitt vardagsrum. Jag hade faktiskt trevligt igår. Jag kommer att njuta av att dansa Bailatino ikväll. Det är riktigt kiva att dricka kaffe och äta kaka medan vi planerar skrivkurs imorgon. Det är helt huippu att spela Futsal på torsdagkvällar. Fredagkväll är faktiskt bokad med bra umgänge och bra program. Jag ska äta lunch ute på lördag med vänner jag träffat allt för sällan den här tokhösten. En annan kaveri råkar vara i stan på lördag. På måndag flyger jag faktiskt till Stockholm. På fredag flyger jag faktiskt till Helsingfors. På fredag har jag faktiskt (förhoppningsvis) en någorlunda färdig teaterpjäs i bagaget. Vad kan vara bättre än det?

Ja, om jag ändå kunde spela lite Wii Fit redan ikväll. Genast. Omedelbums. Helst igår redan. Eller om de ens bodde lite närmare.

18 november 2008

abstinens

Medan flygplanet går igenom en grundlig uppiffning ligger jag nattetid och drömmer att jag klättrar upp i en mast, bedömmer höjden, klättrar upp en bit till och hoppar sedan ner med fallskärmen.

17 november 2008

16 november 2008

planlöst

Lördag: Motion. Mötesförberedelser inför måndag. Tvättmaskin som går bärsärkargång i mitt badrum. Jag sitter på maskinen och läser The Tenth Circle av Jodi Picoult så att maskinen inte skall hoppa omkring. Städar.

Söndag: Någon knackar på ytterdörren. In stiger människor med varm lasagne. Tvättmaskinen lyfts tillbaka på plats. Jag fyndar tossor för Futsal.

Jag är redo för en vecka av jobb.

15 november 2008

14 november 2008

på rätt plats i rätt tid, äntligen

Det låg ett stort kuvert på tamburmattan när jag kom hem idag. Mitt namn och min adress handskrivet, ingen avsändare. Innehöll tidningen för årets filmfestival i Stockholm. Konstigt. Jag har inte beställt hem tidningen. Eller inte så konstigt. Jag har mina misstankar.

Jag ska jobba i Stockholm från nio på morgonen till åtta på kvällen i några dagar. Delvis de rätta dagarna. Tänkte att jag kanske kan klämma in en film eller två, kanske tre, fyra, sex, åtta. Vem behöver sömn? Det räknas väl som tillräcklig sömn att sitta i biosalongen mellan jobb och jobb? Men deras hemsida vägrade fungera tidigare när jag provade så jag tänkte att det var meningen. Jag ska inte få veta vad jag missar på grund av jobb eller sömn. Det är inte meningen att jag skall gå. Inte i år heller, även om jag i princip är på rätt plats i rätt tid. Ödet och allt det där.

Så vad händer när jag öppnat kuvertet? Jag lusläser tidningen. Jag tar fram en penna och kruxar för filmer jag vill se. Jag tar fram tidsschemat och försöker pricka in filmerna. Jag läser tidningen en gång till för att försäkra mig om att jag inte missat att kruxa för en intressant film. 49 filmer. Och då har jag trots allt varit väldigt kräsen. Börjar stryka filmer som går fel dag eller fel tidpunkt. Så tar jag fram en blå och en grön överstrykningspennor. Jag stryker blått över de jag absolut vill se och grönt över de jag eventuellt kan hoppa över. Blir glad för att väldigt många filmer börjar runt nio på kvällen. Blir ledsen för att det är omöjligt att se fem filmer samtidigt. Överväger att hoppa över kvällarnas middagar med kollegorna, men besluter mig för att jag väl måste äta nångång. Lyckas ta mig till hemsidan. Skapar konto. Loggar in. Använder deras smarta tidschema på nätet, efter att min pappersversion är nerklottad till oläslighet. Granskar igen igenom informationen om alla filmer. Nästa steg skulle väl vara att rangordna filmerna som går samtidigt, noggrannt med penna och papper, naturligtvis. Kanske senare, just nu fick jag lust att krypa ner i sängen och se en film.

Åh, jag tror att någon skapat ett monster...

13 november 2008

Dragonfly


My Brightest Diamond

12 november 2008

en arbetsdag

I denna studie. Stopp. I denna studie. Stopp. I denna studie. Paus. Vill jag. Stopp. Vad vill jag? Paus. Jag vill skriva något om att jag hör till andra gruppen internetforskare. Stopp. Läser meningen igen. Och vilken grupp är det? Det är liksom den där gruppen som ser på virtuell etnografi på det senare sättet. Liksom. Det är där jag ska placera mig. Ja. Det ska jag. Liksom. Du vet. Det där ordet. Vad är det där ordet som kommer efter I denna studie vill jag. Eller vill jag? Det där är banalt. Det är där som felet ligger. Och antagligen ligger det också i orden I denna studie. Strunt. Banalt. Ovetenskapligt. Radera. Raderat. Medan det finns forskare som anser att online etnografi innebär distinkta tillvägagångssätt finns även forskare som anser att internetforskning etnografiskt tvingar oss att reflektera över fundamentala antaganden och begrepp allmänt inom etnografi. Vart har jag satt referenserna? De fanns nog här nyss. Så där kan man inte säga så där bara. Skriva så där bara. Påstå. Och blev det nu inte en lite väl lång mening. Finns låter inte alls bra. finns finns. Stopp. Sidu, det är ganska mörkt ute. Undrar vad klockan är. Får jag gå hem nu? Kanske jag borde få den där sista meningen formulerad i alla fall. Den där jag placerar min forskning i ett större sammanhang. Scrollar uppåt. Det var väl det jag tänkte. Jag glömde skriva online etnografi. Skrev istället etnografi. Metodologiskt kan studien kategoriseras som en kvalitativ etnografisk studie med fokuseringen på enskilda fall. Och hur ska jag nu egentligen göra med det där förbannade ordet online? När jag kollat med det där rådet föreslog de att jag skulle använda ordet uppkopplad. Att det är korrekt svenska. Hej, jag sysslar med uppkopplad etnografi. det låter ju inte riktigt klokt. Förstod de månne min fråga? Virtuell etnografi skulle jag egentligen kunna använda. Undrar hur andra gjort när de skrivit? Kanske jag skulle ge upp med den där sista meningen för idag. Om jag har tur kommer den där meningen till mig i sömnen.

Tillägg: Blogginlägget är ett exempel på åtgärd efter att jag suttit med samma mening i tio minuter. Och nej, önskad effekt infann sig inte. Jag hoppas fortfarande på sömnen.

No Song Unheard


The Hellacopters

11 november 2008

10 november 2008

Tacksamheten

Jag avskyr den här ovissheten, osäkerheten, fattigdomen. När jag inte kan annat än tacka och ta emot tågpengar. Eller tacka för att min väska är fylld av godsaker, mat och till och med fyra donerade ölburkar när jag åker hem till mig. När levnadskostnaderna är nerskruvade så att de till och med mindre än när jag var studerande. När jag plötsligt inte kan tänka på annat än möjligheter till extraknäck. Jag fick min senaste nämndvärda kontoinsättning på försommaren. Men jag vill göra det jag gör. Jag vill skriva klart min avhandling. Och jag är tacksam över att jag har tak över huvudet. Men som det är nu skulle jag nog aldrig rekommendera någon att bli stipendieforskare. Undrar om jag borde söka ett kvälljobb. Undrar om jag skulle orka med det andra. Men tacksam är jag i alla fall.

8 november 2008

Hometown Glory


Adele

I’ve been walking in the same way as I did
Missing out the cracks in the pavement

Vi besökte rötter, människor, lyssnade på samma berättelser de alltid berättat, alltid berättar. Som om gråstarren i ögonen var en nyhet. Lika entusiastiskt varje gång. Sjukdomarna. Åt smörgåstårta, havtornskräm med vaniljglass. Jag bad om en extra portion. Sedan steg vi upp. Satte oss i bilen. Vinkade till personerna som stod vid fönstret, alltid står vid fönstret. Får inte försvinna från fönstret. Vi kommer hem. Jag klär på mig min mjuka mörkblåa byxor, som egentligen är ganska fula, lånar mammas tossor och rock. Vi klär på oss vantarna. Han stolt över sin kondition. Jag mindre stolt. Ont i mina vader och smalben. Det är mörkt. Reflexväst, ser inte konstigt ut i denna småstad, längs de stora vägarna utan trottoar. Gatulampor som knappt lyser upp och hål i vägen som lappats. Svarta asfaltsfläckar. Flås. Förbi kyrkan. Jag joggar bredvid för att hinna med. Förbi nya hus. Torget. Under järnvägen, nerför, nerför tills vi är hemma. Irish coffee, varsin soffa, framför teven. Jag lånar mammas gröna filt. Jag och pappa är ensamma hemma.

Det är det här som är semester och vila när det är som bäst.

6 november 2008

dagens jobblogg

Jag känner någon som känner någon, som någon gång någonstans träffat någon som i sin tur känner någon. Det är så det känns. Som slump och kontakter.

Senast igår kväll sa jag något om att jag haft tur. Att jag kommit in i rullorna. Att jag träffat någon någonstans som dragit med mig i maskineriet. Ut ploppade det en vetenskaplig antologi. Vips en publikation. Vips inbjudan som föreläsare i Jönköping andra året i rad. Vips ett mejl om att den någon som jag tidigare träffade någonstans pusslar ihop en bok till. Vill jag vara med? Ja tack, naturligtvis.

Ikväll plingade det i mejlboxen igen. Någon har en vetenskaplig tidskrift. Någon hade hört mitt föredrag i Köpenhamn. Någon vill att jag skickar någon min presenterade artikel för eventuell publicering. Om jag vill. Jag vill.

Jag känner mig bortskämd. Och helt plötsligt känns det inte alls så hemskt att jag inte hade någon semester i somras eftersom jag stressade med mitt Köpenhamn-föredrag.

4 november 2008

ett och annat

Det finns både ett och annat test på internet. Idag råkade jag hitta det här testet och fick veta att jag är satanist. Eller ja, jag är tydligen bortom satanist eftersom jag fick -270 poäng.

Respektlöshet

20 personer deltar i en workshop. Alla har fått till uppgift att skriva 2-3 sidor om sin forskning. Alla läser och kommenterar varandras texter. En person har skickat en 6-sidor lång text med liten fontstorlek och enkelt radavstånd. Vad gör att den här personen tycker att det är okej?

Jag sitter ännu på jobbet och försöker läsa och kommentera alla texter. Det är lite farligt. Genast det blir mörkt ute och jag har en ledig kväll blir det så svårt att ta på sig ytterkläderna, släcka belysningen och gå hem. Jag misstänker att det är kallt ute.

2 november 2008

dagen efter

Det är fullt möjligt att jag gjorde bort mig igår. Nej. Jag menar naturligtvis att det är fullt möjligt att Snövit gjorde bort sig igår. Samtidigt är det inget mot fjolåret. Jag skäms fortfarande ögonen ur mig på grund av fjolåret. I år var det bara konstigt.

Iakttagelse 1: Det är lättare att vara Snövit i nattklubb i Jakobstad än det är i en nattklubb i Åbo. Speciellt obekvämt kan det kännas i Hamburger Börs.
Iakttagelse 2: Det är fullständigt accepterat att krama Snövit. Oberoende om man ser henne spatsera mellan dansgolv eller om hon står i toalettkö och oberoende av eget kön.
Iakttagelse 3: Det räcker med att vara Snövit i Åbo en gång. Redan en gång är en gång för mycket.
Iakttagelse 4: Om man använder peruk behöver man ingen mössa.
Iakttagelse 5: Ibland glömmer man hur man ser ut. Tills man råkar se sig i en spegel. Usch.
Iakttagelse 6: Man känner sig inte särskilt attraktiv i svart, lockigt perukhår.