6 november 2008

dagens jobblogg

Jag känner någon som känner någon, som någon gång någonstans träffat någon som i sin tur känner någon. Det är så det känns. Som slump och kontakter.

Senast igår kväll sa jag något om att jag haft tur. Att jag kommit in i rullorna. Att jag träffat någon någonstans som dragit med mig i maskineriet. Ut ploppade det en vetenskaplig antologi. Vips en publikation. Vips inbjudan som föreläsare i Jönköping andra året i rad. Vips ett mejl om att den någon som jag tidigare träffade någonstans pusslar ihop en bok till. Vill jag vara med? Ja tack, naturligtvis.

Ikväll plingade det i mejlboxen igen. Någon har en vetenskaplig tidskrift. Någon hade hört mitt föredrag i Köpenhamn. Någon vill att jag skickar någon min presenterade artikel för eventuell publicering. Om jag vill. Jag vill.

Jag känner mig bortskämd. Och helt plötsligt känns det inte alls så hemskt att jag inte hade någon semester i somras eftersom jag stressade med mitt Köpenhamn-föredrag.

2 kommentarer:

Saija sa...

Vad kul att du har flyt. Det är ju det som är så underbart, att det fungerar lite som en snöboll. Samtidigt antar jag att det kan kännas lite väl "piiri pieni pyörii" ibland också... Men, så länge man får vara med i leken spelar det väl ingen roll! ;)

när det börjar sa...

Exakt :)