Blogginlägget som skulle handla om en premiär för mycket, men istället blev en uppräkning på krogar

För en vecka sedan, förra söndagen satt jag hemma. Precis som jag gjort på lördag. Precis som jag bestämt mig för att göra. Men det blev fel. Fick en såndär löjlig ångest som gick så långt att det inte hjälpte fast jag sa till mig själv att den var helt ologisk, som gick så långt så att jag inte klarade av att höra av mig till någon och säga att nu jäklar måste jag ut från den här lägenheten, se lite människor, vara social. Så kom måndag. Genast bättre. Så kom tisdag, ännu bättre. Skrivträff på Portti.

Och på onsdag en premiär, åkte till Pargas för poesicafé. Satt i publiken och hörde någon annan uppträda med tre av mina dikter. Blev himla, himla berörd. Väldigt maffig känsla.

På torsdag en premiär, eller sommarpremiär. Precis som förra sommaren började jag den med att gå till Varvstorget, sitta på stenplattor utomhus i en timme och titta på nationalbaletten. Konstaterade att min smak inte alls ändrat sen ifjol. Tittade på modern dans men tittade mer på telefon eller publiken vid klassisk balett. Fortsatte med traditionell visit till RantaKerttu, kom på att det var säsongspremiär av Ydintalvipuutarha som brukar höra till mina sommartorsdagskvällar. Och där hände premiären som jag kunde vara utan, tappade bort telefon. Upptäckte det först några timmar senare, men visste då inte när jag förlorat den. Tog det förvånansvärt lugnt. Tänkte mest att det ordnar sig alltid. Vilket det gjorde! För nästa dagen ringde jag från jobbet till RantaKerttu, eftersom jag redan kvällen innan kollat på Ydis. På fredag var jag så trött att jag inte gick ut. Chocken. På lördag var jag istället så pigg att jag var både till Bar Kuka, Koulu och grillkiosken. Var ljust ute när jag kom hem och sov följande dag till ett.

Och den här söndagen, ingen ångest, sett inte en levande människa, inte pratat med nån. Hemligheten är tydligen att vara social minst varannan dag. Det ordnar sig alltid.

och hobbylistan är så lång, så lång

Igår insåg jag igen att jag är väldigt mycket släkt med min brorsa, släkt med min pappa, min mamma, min farfar, min moster.

Jag går en gymkurs. Det var andra gången av fyra igår. Och målet är väl egentligen att bli mindre rädd för maskiner, känna sig bekväm att gå till ett gym och att må bra. För det är sånt jag vill göra. Men så igår tänkte jag massor på fortsättningen, som att göra ett program, att pricka av i programmet, att följa ett schema, att se utveckling, att läsa på, att fundera på vad jag äter, att dricka smoothie med rått ägg i (som jag de facto gjorde igår). Såna saker. En bråkdel sa jag högt när jag gick från kursen och då hörde jag hur det lät. Som om jag är släkt med släkten. Vilket inte alls är så konstigt. 

Hur jag snöar in mig på nått, ska göra det ena och det andra seriöst och systematiskt, alltid ha som mål att ta det till en annan nivå. Det är egentligen så jag gjort sedan barn. Det har bara varit olika saker. En tid spelade jag pingis, spelade tre gånger i veckan och åkte på tävlingar veckoslut efter veckoslut (men tävlade inte eftersom jag inte har tävlingsnerver, tills jag plötsligt tjugo år senare hittade tillbaka, men sedan lyckades släppa det). En tid var det folkdans. Det har varit ätande. En tid skulle jag hoppa av gymnasiet för att jag ville gå konstlinje på folkis (vilket avstyrdes för att jag bokade tid och gick några gånger hos en arbetsvalspsykolog). Hur jag på kvällarna i gymnasiet gick på en lång öppna-universitetet-kurs i arkeologi (teori och praktik) och jag minns hur jag kom hem och ropade att jag ska bli arkeolog. Det har varit körsång. Det har varit MMORPG. Det har till och med varit orientering ett sommarlov. Det har varit fallskärmshoppning. Det har varit saker jag säkert glömt. Och det är egentligen inte det att jag blir uttråkad och slutar, snarare det att jag råkar hitta något annat intressant, blir helt betagen och går helt in i det nya.

Igår pratade jag med brorsan. Vi diskuterade sets och reps. Vi diskuterade skillnaden mellan 5x5 och 3x12. Vi diskuterade fria vikter gentemot maskiner. Vi diskuterade muskler gentemot styrka. Vi diskuterade hur vi är släkt med släkten.

Fast sämre kunde det väl vara

Lite hur det är just nu: flyter på en massa saker i huvudet. Så många att jag inte lyckas uppfatta en enda. Det känns inte som ett nystan eller en cementklump som stockat uppfarten, utan snarare är det motorväg med för många filer att hålla reda på.

Satt vid åstrand imorse och försökte skriva skönlitterärt. Visste att jag en kort stund tidigare kommit på något som verkade vettigt, men när jag satt där kom jag inte på det. Tänkte mest på annat utan att tänka på något överhuvudtaget. Har nu suttit i arbetsrummet, försöker skriva vetenskapligt på engelska. Blir inte så skapligt. Blir inte så engelskt. Blir knappt något alls. Och igen, tänker mest på annat utan att tänka på något överhuvudtaget.

Och det är väl rätt klart egentligen, jag är extremt rastlös just nu. Det kanske inte syns. Eller det skulle synas om man skulle följa med mig. På söndag spelade jag tennis, på måndag gick jag på café Art och skrivträff, åt lunch på Tintå, jobbade (försökte skriva, pratade istället med (nästan) varenda människa i samma korridor, och de var ovanligt många), gick till RantaKerttu, gick till Forum Marinum, steg på Jakke Jokilautta för att lyssna på jazz. På tisdag jobbade jag (försökte skriva, pratade istället med (nästan) varenda människa i samma korridor, och de var ovanligt många), cyklade iväg för att spela tennis, kom fram till regnig tennisplan och gick till Hirvi istället. På onsdag jobbade jag (försökte skriva, pratade istället med (nästan) varenda människa i samma korridor, och de var ovanlig många), gick på kaffe till Kirjakahvila, därifrån till Veritasstadion för fotbollsmatch och vidare till Hirvii. Idag har jag varit på café Qwensell och skrivträff, jobbat (försöker skriva, pratat istället med (nästan) varenda människa i samma korridor, och de är ännu fler än tidigare i veckan) och snart ska jag gå till Nationalbalettens uppvisning på Varvstorget. Egentligen tänkte jag inte göra något alls ikväll. Vara hemma. Men jag orkar inte, blir rastlös. Fast det kanske inte syns.

Förra veckan längtade jag till lördag. Då skulle jag inte göra någonting. Inte under hela dagen. Det gjorde jag inte heller, men blev så rastlös att jag fullbokade hela den här veckan i förtid.

Kunde tänka mig att sitta stilla på en gräsplätt någonstans imorgon, till och med försöka vara tyst den mesta av tiden, men med sällskap så att jag inte behöver vara tyst hela tiden. Typ som att sitta på J&Js terass. Bli lite mera zen. Så där på riktigt.

När det drar ihop sig

Gammal skåpmat: 2012, 2011, 2010 och 2009. 

Årets film: Vi är bäst!

Årets filmupplevelse: Det enda som på något sätt var speciellt var att jag var på bio första gången i mitt liv ensam med pappa någon dag innan jul. Vi såg Hobbit.

Årets utställning: David La Chapelle i Stockholm.

Årets seriealbum: Tror att det varit ganska klent med sådana. Eller så minns jag fel.

Årets musikupplevelse: Hur jag än försöker minnas kommer jag inte ihåg att jag varit på någon konsert i år. Mycket konstigt. Men ingen panik, kom på att jag två gånger i år läst dikter ackompanjerad av ett band.

Årets bok: Martrådar av Mia Franck.

Årets spel: Candy Crush. Fastnade i maj och kom till slutet för några dagar sedan.

Årets teve: en hel massa seriemaraton har jag avverkat. Senast en säsong av Homeland under julen.

Årets reseupplevelse: En mycket impulsiv resa till Stockholm. Någon timme efter att jag fick idén satt jag på båten.

Årets teaterupplevelse: Håpas du trifs bra i fengelset. Var jobbig att se just den dagen.

Årets dansföreställning: Nötknäpparen.

Årets konferens: har bara varit till Malmö på något som kallades un-conference.

Årets bästa beslut: att skriva en forskningsplan för ett nytt projekt.

Årets orosmoln: de tre klassikerna: sjukdomar, döden, och ekonomin.

Årets äckligaste: en kaskad av Orvar. Kan nu meddela att spår inte längre finns kvar.

Årets "Äntligen!": Lämnade in doktorsavhandlingen för förhandsgranskning och skickade iväg ett skönlitterärt manuskript till förlag.

Årets mat: under de senaste månaderna har jag ätit en massa körsbärstomater och svarta bönor i ugn med grynost.

Årets fest: hade en litenliten fest i början av året. Har främst varit en del förberedelser inför nästa års fest.

Årets heldag: firande av brorsa. Först klättring, sedan mat och slutligen en och annan pub.

Årets "Åhå, det hade jag ju glömt bort, tills jag läste det i min blogg": våren. Å andra sidan kunde den gott och väl glömmas. Den var bara tung, mörk och trög. Orkade inte alls vara social. Det enda jag klarade var att gå på tisdagar på skrivkurs + öl, och det var för att det var inrutat i kalendern och inte krävde så mycket mer.

åka bort och stanna kvar

Imorse blev jag inte väckt vid sex för att mata katter halvt i sömnen och sedan sova vidare för att några minuter senare igen bli väckt för att katt tycker att jag inte ska sova vidare. Det är först när de är borta som man märker hur lyxigt det är utan katter. Men tomt.

Igår åkte de på julferie med helpensionat. I torsdags såg jag baletten Nötknäpparen, igår såg jag pjäsen Mina vackra ögon och idag gick jag på bio för att se Vi är bäst! Rekommenderar särskilt filmen.

som man är

1. Var med om en ny grej i fredags. Kom till jobbet med nytt hår och en kollega måste luta sig mot korridorväggen så att hen inte skulle trilla omkull av skratt. Det var efter att hen frågat om jag blivit tokig. Jag tog inte det illa upp. Och nej, jag hade inte blivit tokig. Kollegan har ett flertal gånger nämnt hur lugn jag är, hur man kan lita på att jag inte flippar, och att jag säger lugna, sansade kommentarer under forskarseminariet. Att jag verkar vara sån som tänker smarta saker, säger smarta saker och så är det bra med det, inget yras och flamsas och pratas i evigheter utan att egentligen säga något alls. Varje gång jag fått höra det har jag sagt något i stil med ett nja. Kanske det kan verka så, kanske jag är så ibland, men nja. Berättade det för mamma i går och hon var nära att behöva luta sig mot en vägg för att hon inte skulle trilla omkull av skratt. Det är väl mera det där yra och kaotiska som kommer fram när jag hänger med närmaste sörjande.

2. Igår var jag med mor, bror och far på Cirque du Solei. Det var väl okej. Men jag störde mig otroligt mycket på att det inte fanns någon berättelse. Det var lösryckta, snygga och häftiga saker. Men mest av allt lösryckt. Jag gnällde om det i pausen. Jag gnällde om det i bilen hem. Jag mal på om det tyst för mig själv när de andra åkt hem. Jag skyller på alla skrivkurser jag hängt och hänger på. Vad händer här? Vad handlar det om? Röda tråden? Man blir som man umgås.

3. Ett tips: lyssna på första avsnittet av podcasten Halå. Där kan man (bland annat) höra hur ponks och napalm pratar fritt om vem de är.

när det drar ihop sig

Årets film: de enda som fick fullpoängare av mig: Never Let Me Go, Svinalängorna och King's Speech. Men känns inte helt rätt.

Årets filmupplevelse: Fårödokument 1969 och Fårödokument 1979 i Bergmans privata biograf.

Årets utställning: Logomo i sin helhet. Anade inte att jag skulle kunna gå där så många timmar ensam utan att bli uttråkad.

Årets seriealbum: Ja till liv av Liv Strömqvist.

Årets bok: En dåre fri av Beate Grimsrud

Årets musikupplevelse: Band of Horses i Stockholm för musikens skull och System of a Down i Italien för den konstiga upplevelsens skull.

Årets skivor: I Follow Rivers av Lykke Li om jag tittar på de som gavs ut i år, Relief (från 2010) av Magenta Skycode om jag tittar på de jag lyssnat mest till.

Årets låt:

Årets spel: Shadow Cities (beta). Efter att det slutade vara betaversion, slutade det vara årets spel för mig. Hade en släng av Wordfeudälsk, men arbetade mig bort från det beroendet.

Årets teve: Master Chef Australia. Såg det innan resan var ens bokad. Innnan jag visste att jag verkligen skulle åka. Tänk amerikanska versionen av MasterChef med med över 80 avsnitt. Himmelriket.

Årets resupplevelse: Fårö.

Årets teaterupplevelse: såg elva teaterpjäser (utan att ens vara på teaterfestival). Top 3 (utan inbördes ordning): Cirque Dracula, Mormors svarta tårar och Subtales. Arior från medelklassen.

Årets dansföreställning: är något som jag antagligen inte kan kalla dansföreställning, men får ändå bli Kaleidoskoopi A. En blandning av dans och modern cirkus.

Årets konferens: Den enda jag var på, den i Sundsvall.

Årets bästa beslut: Lätt! Att skaffa Knut och Orvar

Årets orosmoln: känns som om jag varit väldigt o-orolig. Inga ekonomiska problem. Fortsatt återkommande feber som fortsättningsvis (eller igen) utreds, men det har jag blivit så van med.

Årets äckligaste: att dag ut och dag in vara tvungen att städa kattlådan.

Årets "Äntligen!": katterna Knut och Orvar. Ingen kan ha missat det.

Årets mat: restaurangbesöket till vikingarestaurangen Harald med fredagsgänget i december.

Årets fest: min inflyttnings/31års fest. Det var en bra fest. I något skede blev jag faceraped för första gången.

Årets heldag: När den eminenta lilla sammanslutningen ladier som spelar pingis åkte mäkiauto, åt mat på restaurang Panini och avrundade med att spela minigolf på Koulus bakgård i skymning. Det var den dagen jag fick solsting också. Mindre bra.

Årets "Åhå, det hade jag ju glömt bort, tills jag läste det i min blogg": Vad jag gjorde efter System of a Downs konsert. Egentligen verkar det som om jag aldrig bloggade om det. Hittar det inte i bloggen när jag letar. Lång historia kort: KAOS.

När vi, bort från konserten, tog några genvägar över halvfallna staket för att det var så mycket folk där, skrattade och skämtade vi hur we are living on the wild side. Då visste vi inte hur det skulle fortsätta.

Metrostationen med så mycket människor att det inte går att beskriva. Tiotusentals. Om jag minns rätt 40.000 men det kan lika bra ha varit 80.000. Alla skulle klämma fram sig till två (2!!) biljettautomater eftersom vakter ledde tillbaka folk som försökte planka. Vi klämdes och trängdes, tills jag hade så svårt att andas att jag satt mig på golvet i utkanten. Något sades på italienska i högtalarna och folk började rusa mot spärrarna, hoppa över, hjälpa varandra att komma över. Vi hade ingen aning om vad som sades men hoppade också över. Sedan nästa propp vid trapporna som gick ner. Jag, brorsan och två okända valde att springa ner för rulltrappor som gick åt fel håll. Halvvägs springande började jag tvivla på att jag skulle klara resten, men klarade det. Nere var det igen fullproppat. Jag höll i brorsan så hårt jag kunde och sögs med, när han sögs mot metrodörren. Någon tog tag i mig och sögs med in också. Höll på att tappa skon. Tänkte få en armbåge i ögat inne i metron. Plötsligt sades något på italienska, metron stannade, dörrarna öppnades och belysningen slocknade. Efter en tid fick vi veta att den inte kör vidare. Det var nästsista metron från konsertområdet och sista hållplatsen. Fick gå rätt länge för att ta oss mot centralstationen, i vars närhet vi bodde. Och ja, det var den korta versionen.

bara bra saker

Ingen feber längre.

Äter choklad, popcorn och applemallow till middag för att fira. (Men egentligen orkar jag bara inte göra mat. Det råkade helt enkelt finnas närmast soffan (efter jag handlat och satt mig på soffan.))

Köpte biljetter till Kaleidoskoopi A, Kaledoskoopi B och när jag ändå råkade befinna mig vid en biljettförsäljning spontanshoppade jag också biljett till Taistelu.

Slutet gott, allting gott.

den lite längre versionen

Lördag klockan 17.00 satt jag på en stol i Bromarv. Såg Skärgårdsteaterns uppsättning av Alice i Underlandet. Pjäsen var mycket bra. Se den!
Lördag klockan 13.30 satt jag på en gård i Dragsvik, väntade på att en kompis skulle komma hem.
Söndag klockan 6.00. Jag stupade ner på gästmadrassen. Såg flygplan i taket och somnade.
Söndag klockan 14.30 vaknade jag. Kravlade mig upp från madrassen och tittade på leksaksrummet jag sov i.
Söndag klockan 18.00 hade vi tagit ett dopp i havet. När jag gått så långt ut att vattnet nådde till låren orkade jag inte gå längre ut utan lade ner mig. Det var kallt.
Söndag klockan 21.10 satt jag på rälsbussen tillbaka mot Karis.
Söndag klockan 21.25 åkte jag förbi Ekenäs.
Söndag klockan 04.45 satt vi på en gräsmatta i Hangö och åt en hel massa Fisherman's Friends. Efter det här gick vi i riktning hemåt, sedan stannade vi och satt på en stor sten, pratade med människor. Efter det gick vi tillbaka hit och satt på en bänk tills vi gjorde ett nytt försök att gå hem. Vi åt också Fisherman's Friends på stenen och bänken. De var inte särskilt mättande.
Söndag klockan 04.10 satt vi på ett staket. Tittade på människor, pratade med människor vi sett tidigare samma kväll och beundrade byggarbete. Vi gick inte med på att gå för att simma trots att folk frågade. Tjatade. Tjatade så mycket att vi gick vidare.
Söndag klockan 04.10 vände jag mig om och tittade mot stranden. Vi var inte ensamma. Det var Regatta.
Söndag klockan 01.00 var vi plötsligt på Casino. Lyssnade på Von Hertzen Brothers. De var inte så bra som jag hade trott. DJn som spelade efter dem var dålig, men det hindrade inte oss från att dansa till stället stängdes. De hade fin tapet i toalettbåsen.
Lördag klockan 22:50 anlände jag till Hangö.
Lördag klockan 22.10 stod jag i Ekenäs och väntade på tåget.

Lördag klockan 22.05 promenerade jag till Ekenäs tågstation. Innan det hade jag ätit på stadshotellet.

Lördag klockan 13.20 steg jag av tåget vid Dragsvik.

hej konsument!

Bästa promenad: någon som går förbi får, kor eller hästar som man kan titta på.

Favoritgata: Ska man ha en sån? Har folk en sån? Jag har ingen.

Favoritdrink: Kelkka. Den är nostalgi. Den är sena kvällar, tidiga sommarmorgnar med Minna. Den är järnvägsspår i sommarstaden, kryssningar med Viking Line, nattklubbar med dans på bord, den är efterfest i keikkabuss, en liten stuga långt ute på finska obygden, sommarhelger i Åboländska skärgården. Den är ganska frisk, passligt söt. Så god att man glömmer att man blir full.

Äter lyxmiddag på: väldigt få ställen eftersom jag gör det vid väldigt få tillfällen.

Bästa mikromaten: Leverlåda.

Favoritförort: kan jag inte välja. Huvudsaken är att det är betong.

Fikar gärna på: Café Art i Åbo eller vilket som helst café som finns utomlands eller en stad jag inte brukar besöka.

Bästa lunchställe: Blanko och Delhi Darbar i Åbo.

Bästa brunchen: jag är dålig brunchbloggare och därmed också dålig brunchmänniska i allmänhet. Eller så är det precis tvärtom, att det andra kommer före det ena. Kaffe, smörgås och pålägg och jag är nöjd.

Bästa kaffet: hemma hos mamma och pappa. Vet inte vad de gör med det med det är alltid godast där. (Samma sak gäller förresten franskisar)

Bästa konsertlokalen: Nalen i Stockholm var trevlig. Försöker komma på var jag varit: Klubi i Åbo, Tavastia i Helsingfors, Annexet i Stockholm, Konserthuset i Helsingfors, Cirkus i Stockholm, ett ställe i Uppsala jag glömt namnet på. Inget över något annat. Nalen hade fina takkronor och inga stolpar man kunde stå bakom. Cirkus är också fint.

Bästa baren: Bar som i bardisk, med barstolar, bartender. Brukar jag vara på såna ställen? Jag gillar Bremer och Koulu. Räknas det?

Här bjuder jag mamma på middag: Där hon vill. Där hon får titta på menyn innan vi går in och vet att hon kan hitta något hon gillar. Vi har ätit på Brasseriet och gillade.

Här bjuder jag pappa på middag: Knäppens biff på Knäppen i Karis. Men mycket osannolikt att han går med på att inte betala. Eller Silver Burgers i Karis. Då köper jag en ordentlig hamburgare till honom. (Silvers är bäst!)

Senaste Stockholmsupptäckt: Myrorna nära Sveavägen. Råkade bo nära och visste inte från tidigare att den fanns där. Upptäckt, alltså.

Senast sedda teater-/dansföreställning: Mormors svarta ögon.

Senast sedda utställning: Terrakottaarmén

En bra gåbortspresent: Skumpa och något ätbart.

Favoritlyxartikel: olivsked

Läser just nu: Av blygsel blev Adele fet (för andra gången) av Susanne Ringell

Läser helst: grafiska romaner. Och böcker av Liv Strömqvist.

Favoritråvara: ris

Favoritfärg: Lila. Så till den milda grad att vänner köpt böcker som innehåller lila i namnet och lila omslag, eller att kompisar som tidigare inte varit hemma hos mig går till blomaffären och frågar efter lila blommor till mig, eller som när jag senast hade fest och färgade mitt hår mörklila. Jaja. Jag gillar lila.

Favoritmärke: (Och så är nästan alla av mina skor Vagabond)

Favoritskor: sådana jag inte får skoskav av.

Klädkonto per månad: 0 uppåt

Dricksprocent: Enligt turistguideboken.

Motionerar: Knappt alls eller det beror på, om jag rör på mig är det för att jag samtidigt hänger med kompis(ar). Typ tennis, bordtennis, zumba.

Det dyraste jag har köpt: min MacBook(?)

Favoritprodukt på Systemet: skumpa, passligt pris och snygg flaska.

Favoritprodukt på Apoteket: compeed, imodium, ibusal och lactrase. Mina tfyra närmaste vänner.

Bästa fyllekäket: Hesburgers kanaateria

Lyssnar på: allt som hörs. Just nu lyssnar jag på brus i luftkonditioneringen, steg i korridoren, bil utanför, datorsurr.

Bästa förfestmusiken: Något sprittande. Lykke Li, Robyn, och liknande.

Senast gnolade: visulahti visulahti siinä on kesälomatahti. ota suunnaksi visulahti. Om och om och om igen. Fan.

Senast köpta skivan/-låten: Hello Saferides senaste

Mitt sämsta köp någonsin: mat jag kastat, ett flertal klädesplagg jag aldrig använt.

Dansar helst till: bra musik.

Senaste impulsköp: igår impulsköpte jag nästan coca cola, men behärskade mig.

Senaste fyndet: Knut och Orvar

Senaste secondhandfyndet: Alexander Skantzes bok Tribut

Fulaste klädfärg: Hudfärg. Om det finns på mig.

I dvd-spelaren/datorn: Zumba! (Köpt via tv-shop. Jajaminsann.)

Användbar pryl: Måttband.

Mode jag aldrig vill se igen: Magväska

Värsta huvudbonaden: Halmhatten

Bästa huvudbonaden: Stickad mössa på vintern

Favoritaccessoar: Halsband.

Bil/Transportmedel: Cykel och tåg

Återvinner: Papp, pepper. Försöker bli bättre på glas och metall.

Hejar på/håller på: bra människor jag känner

Så får jag tiden att gå i kollektivtrafiken: Jag facebookar eller spelar Shadow Cities.

invigningen av Åbo som Europas kulturhuvudstad 2011

Kallt. Kalla tår. Plats vid Suomen Joutsen. Det bästa var fyrverkeriet, Åbosymbolerna som brann på bergsväggen och folkmängden. Största besvikelse var symfonin som jag bara hörde några båtljud från. De båtar som råkade finnas bredvid. Annars bara knarr i snön. 50.000 människor som promenerade i knarrande snö. Tre timmar utomhus. Mycket frisk luft, aningen trött i benen när jag äntligen promenerat enda hem.

Vad jag såg och innan jag frös så mycket om händerna att jag inte vågade ta bort vantarna: en människa hängandes över en Aura å. Hon är vekan i branden. Det var fint.

när det drar ihop sig

Årets film: An Education

Årets filmupplevelse: har inte varit på filmfestival. Knappt på bio ens. Försöker komma på en minnesvärd gång jag legat i soffan och tittat på film. Nada.

Årets utställning: Denise Grünstein på Kiasma

Årets seriealbum: Prince Charles känsla av Liv Strömqvist

Årets bok: The Room av Emma Donoghue

Årets musikupplevelse: en tävling mellan Green Day, Florence and the Machine på Tavastia, söndag på Ruisrock, och Imogen Heap. Imogen Heap vinner. Såg henne i Stockholm i februari och Helsingfors i november. Stockholmskonserten mycket bättre, om man ska välja mellan dem.

Årets skivor: utan inbördes ordning Infinite Arms av Band of Horses, Between Lungs av Florence and the Machine, Facit av Säkert!, Singing from the Grave av Anna Hausswolff, the Courage of Others av Midlake och Body Talk av Robyn.

Årets låt: från skivan jag såg mest framemot.

Årets spel: Angry Birds

Årets teve: säsong 4 av Dexter.

Årets resupplevelse: semastervecka fylld med snorkling och kamelridning i Egypten vinner konferensresa i ett fattigt och ruralt Upstate New York avrundad med två dygn i New York. I Egypten satt vi på en stor båt, såg en väldigt stor okänd fisk nere i vattnet, hoppade ner i vattnet, snorklade en timme men hittade endast små och halvstora fiskar samt korallrev. När vi kom till Finland stod det en hel del om hajattacker i samma område. Kanske det inte var en delfin? Simmade också väldigt långt ut från stranden och hittade en enorm sköldpadda. Såg också en flera meter lång Morena när vi snorklade.

Årets teaterupplevelse: verkar som om jag inte sett något riktigtriktigt bra. Blir mitt sista minuten deltagande i Ny Text. Stressraderade ord och skrev om. Gick inte vidare, men var roligt att läsa och ändra efter att jag inte öppnat dokumentet på väldigt länge.

Årets dansföreställning: närmast dansföreställning jag kommit är svettig zumba. Jag tror inte att det räknas.

Årets konferens: deltog endast i en konferens i år, Reimagining Girlhood: Communities, Identities and Self-Portrayals.

Årets bästa beslut: att flytta till lägenheten jag blev tipsad om.

Årets orosmoln: framtiden. Alltid denna oroväckande framtid.

Årets äckligaste: alla förskräckligt många feberdagar. Och den kombinerade högfeber/spy varje droppe vatten jag försökte dricka/extrem törst/extremt svag/yr/somna i badkaret för att jag inte orkade tå och duscha-sjuka som slutade med inkallning av hjälp och mittinattenbiltur till en annan säng med övervakning.

Årets "Äntligen!": ett antagningbrev till LittSkap.

Årets mat: åt en extremt god middag på hotellrestaurangen i flygplatshotellet innan jag åkte till USA.

Årets fest: min inflyttnings/30års fest. I något skede var jag helt förbluffad över att jag faktiskt kände alla människor i min lägenhet just då.

Årets heldag: en utflykt till Gröna Lund, med samma sällskap som årets heldag år 2009 och årets heldag år 2008 i väldigt jämn kamp med ett inbördesveckoslut som man också kan se att blev årets veckoslut i denna blogg.

Årets "Åhå, det hade jag ju glömt bort, tills jag läste det i min blogg": Att jag hade en resa till Amsterdam inbokad, blev för sjuk för att åka, och sedan skulle det ha slutat med att jag inte kommit hem därifrån som planerat på grund av ett vulkanmoln.

allt jag har att säga idag

Man får grymt mycket energi av zumba. Och svettig blir man med.

när det drar ihop sig

Årets film: Inglourius Basterds, tätt följt av The Boy in the Stripes Pyjamas och Frozen River.

Årets filmupplevelse: Det är knepigt med filmupplevelse. Det handlar inte endast om filmen. Det innefattar också platsen, sällskapet, stämningen. Avatar var den första filmen jag såg som 3D på bio. En okej film som blev ännu bättre tack vare sällskapet, bilfärden till och från Helsingfors en sen måndagskväll en av de sista dagarna i 2009. Jag behövde tänka på något annat. Göra något annat. Vi åt hamburgare och gick på café innan filmen. Körde hemåt mitt i natten, lyssnade på musik, när jag tänker efter en av de dagar då jag inte alls tänkte på sorgliga saker. Samtidigt känns det som om Tarantinos Inglourious Basterds borde vara årets filmupplevelse. Såg den som avslutningsfilm på Espoo Ciné. Hade beställt biljetter långt innan, för att få plats på läktaren. Satt i Esbos Kulturcentrum tillsammans med 782 andra personer. Förlorar titelns som årets filmupplevelse eftersom jag samma morgon hittat en mystisk knöl i min hand. En knöl som senare visade sig vara en snäll knöl.

Årets utställning: Har varit ett utställningsfattigt år, tänkte jag skriva, men det är inte helt sant när jag tänker efter. Flera mindre utställningar har jag gått på, tänkte jag skriva, men det är inte heller helt sant när jag tänker efter. Varit flera gånger än vad jag minns till Stockholm och samtidigt till Kulturhuset och utställningarna där. Minns inte någon särskild utställning där, så antar att ingen kan tävla om årets utställning. På sommaren såg jag Helena Schjerfbecks utställning i Ekenäs. På hösten besökte jag Göteborgs konstmuseum och Röhsska Museet. Som utställningsupplevelse skulle Kandinsky-utställningen i Munchen vinna, men om jag tänker på innehåll vinner den stora Picasso-utställningen i Helsingfors.

Årets seriealbum: Top Shelf 2.0

Årets musikupplevelse: Band of Horses med Jessica Lea Mayfield som förband.

Årets skivor: Nej, jag tänker inte ens försöka välja en skiva,

It's Blitz av Yeah, Yeah, Yeahs

Far av Regina Spektor

Hardships! av Jenny Wilson

Ellipse av Imogen Heap

Lungs av Florence + the Machine

Kings and Queens av Jamie T

Two Suns av Bat for Lashes.

Still Night, Still Light av Au Revoir Simone

Årets låt:

No Ones Gonna Love You av Band of Horses, den låt jag lyssnat överlägset mest på, även om det inte är en ny låt.

Årets spel: World of Warcraft. Jag hade tänkt börja spela för flera år sedan. Istället började det med att jag en sommarnatt satt i en husvagn ute på en äng. Jag har under de senaste åren läst mycket forskning, inkluderat litteratur om spelet i föreläsningar jag hållit, så satt jag alltså plötsligt i en husvagn och pratade med någon som spelat sedan det startade för fem år sedan. Några veckor senare köpte jag det, installerade det, spelade, köpte nästa expansion, spelade, fick senaste expansion i julklapp, spelade och sitter nu och väntar på RAM-minnet jag beställt för att min dator skall klara av spelet bättre.

Årets teve: säsong 4 av Dexter.

Årets resupplevelse: Besökt fem länder och övernattat i flera olika städer i de flesta av länderna. Resan till Italien vinner överlägset.

Årets teaterupplevelse: Jag är din flickvän nu av teater Viirus.

Årets dansföreställning: The Square

Årets konferens: Har presenterat min forskning på tre internationella konferenser och en nordisk. Jag vill fortfarande helst glömma att jag ordnade den årliga nationella konferensen. Vinnare av årets konferens är the 7th European Feminist Research Conference i Utrecht, Holland. Innehållet, deltagarna, pubkvällarna, restaurangbesöken, nya kontakter och återknytandet av gamla kontakter och övernattningen i enormt hostelrum med nordiska kollegor jag träffat, bott ihop med och tyckt om redan innan konferensen.

Årets bästa beslut: Att ta emot forskningsfinansiering och sluta på jobbet jag hade under våren. Bubblare: att en del av sommaren ensam bo i husvagnen på ängen mellan viken och skogen. Visade sig vara supermedicin mot avhandlingseländig skrivkamp.

Årets orosmoln: sjukdomar, döden, och ekonomin.

Årets äckligaste: allt det jämntjocka, hemska, motsträviga och sorgliga.

Årets "Äntligen!": När jag på sensommaren läste en artikel och fick en aha-upplevelse och äntligen förstod vilket perspektiv min avhandling ska ha.

Årets mat: Grilled tuna (200 g) seasoned with wasabi sesame spice mixture, king prawns on a skewer, coriander–garlic sauce, iceberg lettuce, spiced mayonnaise, fennel–cucumber salad, and Memphis-potatoes. Jag åt det i restaurang Memphis på hösten och tänker fortfarande på det.

Årets fest: ASR/grillfesten vid husvagnen.

Årets heldag: oavgjort mellan en utflykt till Särkänniemi med samma sällskap som årets heldag år 2008 och ASR/grillfesten som egentligen varade i två dagar.

Årets "Åhå, det hade jag ju glömt bort, tills jag läste det i min blogg": Att min vår var nästan lika eländig som min höst. Extremt mycket jobb, extremt mycket tågresor, extremt lite lön för mödan.

när cirkusen redan varit till stan

Om man får chansen att se Cirque du Soleil så ska man ta chansen. Det rekommenderar jag det allra varmaste.

bam-ba-bam-bam-ba-bam-bam-bam

Hurra! Jag har kommit mig upp ur sängen. Har överkomlig träningsvärk. Har bara lite ont i svanken. Fotsulorna är bara lite ömma.

Provade afrodans för första gången igår. Det var roligt. Roligare än fotboll. Roligare än spinning. Roligare än aerobic. Till och med roligare än Bailatino.

Väldigt svettigt.

tema vecka 20

Jag är lycklig.

Igår: Mord och några visor + Jenny Wilson.
Idag: Teaterpjäsen Jag är din flickvän nu
Imorgon: Dansföreställningen The Square