31 december 2009

september, oktober, november, december

JaHurra
Avatar
District 9
Gomorra

Ja
Hangover
Maria Larssons eviga ögonblick
Mit liv som hund

Ok
The Brothers Bloom
Glenn
Flash of Genious
United 93
Låt den rätte komma in

Nja
Allt flyter
Miffo
Den man älskar
Den japanska schungamålningen
Linas kvällsbok

Blä
Mammoth
Get smart
I could never be your woman
Iscariot
Luck by chance
My life without me
The adventure of food boy
Naked
Miller's Crossing

29 december 2009

en sak efter en annan

Den mest användbara repliken de senaste veckorna:

Man måste skratta så att man inte gråter.

21 december 2009

det är inte bara ord

Revbensspjäll. Prima. Ved. Järnväg. Rönnbärskarameller. Omar. Gröna kulor. Werther's Orginal. Krafttag. Seghet. Uthållighet. Rå styrka. Klättra upp i träd för att såga grenar när ingen annan vågar. Friidrott. Julgransjakt. Tomatodling. Potatisland. Svampplockning. Pilkastning. Chokladkonfekt. Släpvagn. Jordfräs. Motorsåg. Mopo. Ständig solbränna. Bastu.

20 december 2009

Allt det viktiga

Det är mest tröst i det praktiska. Att de sålde lägenheten de bodde i någon dag innan. Att de hyrde lägenhet. Att hon nu ensam flyttar ut. Att hon nu ensam flyttar in. Att nya lägenheten behöver städas. Att hon behöver sällskap för att se på nya möbler. Ny säng. Allt det där hon vill ha. Sängar är viktiga. Det är viktiga beslut man behöver ta när man väljer bokhylla. Det är viktigt att städa lägenheter. Det är viktigt att fundera varifrån man får flyttlådor. Det är viktigt att pumpa luft i cykelringar som behöver luft. Det är viktigt att köra henne till mataffären. Det är viktigt att jag köper ett par svarta pressvecksbyxor. Det är viktigt att köpa en nya säng som håller i tjugo år framåt för henne. Minst tjugo år framåt.

19 december 2009

saker jag tänkt ikväll

Han finns inte mera.
Han finns inte mera.
Mitt julkort hann inte fram.
Jag kommer dit en dag för sent.
Han finns inte mera.
Han finns inte mera.
Han finns inte mera.
Han finns inte mera.
Jag måste packa med mig svarta kläder.
Han finns inte mera.
Han finns inte mera.
Han finns inte mera.

16 december 2009

dilemma just nu

Beställa biljett eller inte beställa biljett till Jamie T:s konsert?

14 december 2009

jag gjorde nyss hummus och kom att tänka på

För tre år och elva dagar sedan flyttade jag till den här lägenheten. Jag hade kommit med ett morgonflyg från Jönköping där jag pratat för lärare och ungdomsarbetare om internetkultur. Genast hemkommen packade jag bilen och släpvagnen och flyttat hit. När det blev kväll insåg jag att alla lampor blivit kvar.

För tre år och tio dagar sedan köpte jag ett paket kikärter för att för första gången i mitt liv göra egen hummus. Idag gjorde jag egen hummus första gången i mitt liv. Den blev extremt god.

För tre år och tio dagar sedan köpte jag också 750g salt. Idag har jag ungefär en tredje del kvar.

Om ungefär en månad flyttar jag från den här lägenheten som var tänkt som en tillfällig nödlösning. Jag kan inte ens beskriva hur skönt det kommer att bli att inte påminnas om att den är tillfällig och att tiden bara rusar iväg.

12 december 2009

sjukdomar, döden, allt jag skjutit upp under hösten och "hur är det? - tack bra/som vanligt/helt okej""

Jag vill skriva. Det är inte det att jag inte vill skriva. Det hjälper inte att vilja skriva när man inte skriver. Det blir inte så mycket skrivet då.

Det är ungefär som böcker. Det finns så många böcker. Det finns så många bra böcker. Det finns så många bra böcker man borde läsa. Men läser man inte då läser man inte. Och inte blir några böcker lästa. De ligger mest hullerombuller i bokhyllorna som aldrig blev färgkoordinerade. De blev bara nästan färgkoordinerade. Men det finns hopp. Snart ska mina bokhyllor stå på ett annat golv. På en golv i en annan lägenhet. Då kanske böckerna blir färgkoordinerade. Men knappast fler böcker lästa.

Det går inte att läsa. Inte att skriva heller när jag är fullt upptagen med att tänka på allt det där jag är rädd för. Sedan kommer uppmaning att lista det man är rädd för. Uppmaningen kommer så där bara. Utan förvarning. Utan att uppmaningen hänger ihop med att jag går omkring och är rädd hela tiden. Eller hela hösten ungefär. Och inte hjälper det att vara rädd. Inte blir det någon lista med rädslor. Inte blir det lättare att skriva upp rädslor när man är rädd. Det blir en lista med de allra minsta rädslorna. Knappt de mindre rädslorna. Och ett dygn senare släpper allt. Det släpper så där olägligt när jag får ett helt vanligt telefonsamtal av min mamma. Och jag försöker snyfta fram att det egentligen inte är så farligt. Att det är värre för att jag är trött. Att det är värre för att jag varit så trött så länge. Att de inte behöver köra hit för att hämta mig. Att jag ringer nog om de behöver köra hit efter mig. Så blir det lite lättare. Precis som vanligt lite lättare och bättre.

Men inte kan jag sova den natten heller. Bara några få timmar. Vaknar och känner mig precis lika trött som innan. Det är inte det att jag inte kan skriva. Jag vågar inte skriva när det är rädslor mest hela tiden.

Jag gick inte ut för restaurangmiddag och festande vänner idag. Jag ska gå ut för att gå och försöka trötta ut mig ännu mer. Trött på ett bra sätt.

höjdpunkten

Silly Eye-Colour Generalizations

There are those boys with earthly eyes
Their eyes are like the ground
You walk and walk, kickin' up dirt
But they don't make a sound

And when they kiss you, they sometimes leave 'em open
To make sure you don't drown
Yeah, the sweetest eyes, the truest eyes are probably dark brown

There are those boys with golden hazel eyes
The colour of weak tea
They spend their nights howlin' at the moon
To let go of the sea

The scope of their depth is terrifying, thrilling
You think you're finally free
When you capture you
'Cause golden eyes are as sticky as honey from a bee
I'm drownin'...

But those with blue I shouldn't trust
'Cause I myself have blue
You fall for them so easy
You think you see right through

You take a leap, thinking the water is deep
When suddenly it's just grey rain
Then puddles at your feet, they turn to dirty ice
But somehow they'll melt back to clean blue water once again
Confusing...

Blue eyes, they change like the weather
Blue sea, blue sky, blue pain
I wouldn't trust my own blue-eyed reflection
As far as I could throw that mirror
Bum ba bum bum...

But these are just silly eye-colour generalizations
You shouldn't believe a word I've said
'Cause when you're lying in your bed
Darkness 'round your head
Your eyes might as well be polka-dotted or plaid
Polka-dotted or plaid

11 december 2009

hört

Replikskifte under Regina Spektors konsert:

Han: Ser du nått?
Hon: Nä, men jag kan ju säkert se klipp på youtube imorgon.

7 december 2009

orsak att åka färja

Om allt är som det ska:

- Står jag just nu långt fram, nära scenen i Cirkus, Stockholm.
- Framför mig sjunger Regina Spektor. Live.
- Jenny Owen Youngs har varit förband.
- Jag känner att varje peng jag betalt var värt upplevelsen. Att jag är fattig men lycklig.
- Att följande låtar spelats:


Voice on Tape



Fidelity
all my friends say
that of course it's
gonna get better...




Eet



Calculation
So we made the hard decision
And we each made an incision
Past our muscles and our bones
Our hearts were little stones

Pulled 'em out they weren't beating
And we weren't even bleeding
As we lay them on our granite counter top

We beat 'em up against each other
We beat 'em up against each other
We struck 'em hard against each other
We struck 'em so hard, so hard til they sparked




Folding Chair
Just, come and open up your folding chair next to me
My feet are buried in the sand and there's a breeze
There's a shadow you can't see my eyes
And the sea is just a wetter version of the skies




On the Radio



Better



Samson



Us



Dance Anthem of the 80s



Love Affair



Rejazz



Pavlova's Daughter



Hotel Song



Consequence Of Sounds

2 december 2009

så mitt i prick

Guldkornen bland "you know that you are addicted to World of Warcraft when":

You walk into doorframes trying to compensate for lag
In large crowds you jump around waiting for the raid to start
You refer to money in terms of gold
You say "lol" instead of laughing
Say FTW while not playing WoW
You look out the window and think "Those graphics are good!"
When you say gratz when ever somebody does somthing or finishes a job
You're on MSN and you try to reply to your friends by typing "r" or pressing enter when you're in their MSN window
Washing the dishes and see a wierd looking bird out the window and tries to reach for your mouse to hover over it to see what it was
When you enter a crowded room, and prepare for lag

Och ja, jag är med i facebookgruppen

1 december 2009

Reality TV knäcker mig men aldrig tårar vid romantiska filmer!

Jag grät en skvätt när jag på lördag tittade på Survivor och de fick besök av sina nära och kära. Sedan grät jag en skvätt på söndag när jag tittade på finalen av Big Brother och vinnaren fick komma ut från huset.

Riktigt fjantiga tårar och en orsak till att jag alltid haft svårt att titta på Robinson i sällskap av någon annan. Tänk om det är det här avsnittet de får besök av vänner och familj, får brev hemifrån eller en video inspelad av deras närmaste? Och jag tittar aldrig pjavascript:void(0)å Extreme Home Makeover.

30 november 2009

dagens jobb

Avhandlingsord: en del bokkapitelord som i ett senare skede kan omarbetas till avhandlingsord.

Andra ord: massa mejlord, ungefär 700 ord till ett bokkapitel, ett referat på en vetenskaplig text för en nätkurs jag går.

Läst idag: mejl, statusuppdateringar på facebook, bloggar, text som jag refererade.

Mötestid: 1 timmes lärarmöte direkt på morgonen.

Framgång: skickade nyss iväg mitt färdiga bokkapitel för granskning nummer två. Är för trött för att det ska kallas en höjdpunkt. Bubblande framgång är när jag lyckades ta mig samman och ringa till Tammerfors för att jaga ett övernattningsställe till torsdag, något jag vetat i flera månader att jag borde göra.

Höjdpunkt: flera höjdpunkter under dagens lopp då jag träffat vänner, nuvarande arbetskamrater, gamla arbetskamrater och bekanta här och var. Konstaterade att det lönar sig att röra sig en del utanför mitt arbetsrum. Det ger mer skrivinspiration än det tar skrivtid.

Besvikelse: noll

Distraktion: postkonferensgöromål som någon (läs jag) måste göra.

Jobbighetsnivå: inte nämnvärt

29 november 2009

27 november 2009

det är det ena eller det andra

feber - vara vaken närmare ett dygn - lite feber - somna klockan sex på morgonen, vakna fyra timmar senare - rastlöshet - inte feber - sömnlöshet - lite feber - inte feber - trött - sömnlös - lite feber - somna klockan fyra på morgonen, vakna runt åtta - inte feber - motivationslös - lite feber - sömnlöshet - vara vaken i ett dygn

Inte så att jag skulle säga att jag är sjuk. Lite hängig. Kanske fortfarande trött efter intensivt jobbande. Gnagar inom mig eftersom jag överskridit en deadline (de säger att det är okej, att den reviderade artikeln helt enkelt får komma till nästa nummer, att de vet att det kan bli så ibland) och en annan deadline närmar sig med oerhörda kliv. Får inget gjort trots deadline. Och diskhögen bara växer. Får inget gjort. Jag vill få allt gjort. Genast. Så har jag sedan ro att helhjärtat hålla mig till en sak. Hoppas jag. Det är så lite att göra på de där texterna. Men det blir bara inte gjort. Jag bara tänker att snart måste få det gjort. Att jag egentligen måste just nu och inte snart. Eller att jag egentligen mest måste sova just nu. Men jag somnar inte. Så försöker jag tänka att jag inte ska tänka på sovandet. Men det går inte så bra att låta bli. Och det hjälper inte med ett glas mjölk. Inte att försöka somna till någon film heller. Jag vill sova. Sova länge. Sedan vakna och känna att jag är tillbaka, att jag kan ta itu med saker. Så där helhjärtat och friktionsfritt.

Det har inte varit särskilt aktuellt att skriva ett sådant här inlägg, om man säger så.

24 november 2009

det som blir kvar

Det som blir kvar efter någon månads intensivt konferensarrangerande är:

- ett enormt kaffeberoende som jag tidigare arbetat bort
- ett enormt coladrycksberoende som jag tidigare arbetat bort
- min frisör som säger att jag måste äta mera vitaminer och att jag de senaste två månaderna genom gått ett oroväckande håravfall
- en hop roliga minnen och nya bekantskaper
- erfarenhet jag saknat

Salvador

Jamie T

23 november 2009

saker jag inte förstår:

Mitt matbord av trä har flyttat på sig med nästan en meter. Står ihop med byrån helt plötsligt.

Av allt att dömma var min huvudvärkiga, yrande natt väldigt orolig. Tydligen var inte bara drömmarna kaotiska. Jag har antagligen också gått omkring i sömnen och gjort en ommöblering i min lägenhet.

Jag är rätt skeptisk till att ordna en konferens flera gånger. Helt plötsligt känns det extremt lockande att hålla sig till att skriva en simpel doktorsavhandling.

post-konferensordnandet

När jag kom hem på lördagkväll satt jag mig på sängen. Vaknade halv elva, efter två och en halvtimmes spontan sömn. Av allt att dömma hade jag somnat sittande, bara trillat ner så att jag i princip satt, fötterna på golvet och huvudet i fotändan. Sedan kom post-konferensordnarhuvudvärken. Ihållande, genomborrande, en såndär som kommer när man äntligen slappnar av. Det var söndag. Idag är det måndag. Jag ligger fortfarande i sängen. Har översatt och skickat iväg ett pressmeddelande. Känner att jag snart är beredd på att stiga upp och äta morgonmål. Finns ännu en del konferensordnarsaker att sköta. I morgon. Jag behöver bara ta igen sömnbristen först.

Modersmålslärare

Ett fjärde försök på det här, och samtidigt en form av redovisning över vad som finns i min bokhylla:


I lärarrummet sitter modersmålsläraren Tom Bidén och har det ytterst stressigt.* Stress, stressigt, stressa, stressar, stressat, stresstålig. Ytterom, ytterst, yta, ytterlighet. Modersmålslärare Tom Bidén häller upp en mugg kaffe till. Kaffe, kaffa, klaffa. Det knackar på dörren till lärarrummet. "Kom in eller stå kvar, mig kvittar det" säger modersmålslärare Tom Bidén så tyst att det inte hörs på andra sidan dörren och går sedan för att öppna. Öppna, öppnar, öppnat, öppnade, nattöppet. "Jag söker Rita", säger Fredrika Salmén från klass 7b. "Jaha, geografilärare Rita Palmén", svarar modersmålslärare Tom Bidén. "Nej, hon är nog inte här", tillägger han och stänger sedan dörren. Här, härmed, härleda, härliga tider. Modersmålslärare Tom Bidén tar en ny mugg från skåpet ovanför diskhon, häller i det sista som finns i kannan. Kanna, kan, kanske, kantarell, kan själv. Modersmålslärare Tom Bidén återvänder till uppsatserna som behöver få vitsord.


*Doften i en Wartburg av Mathias Nystrand. Söderström 2004.

20 november 2009

just nu: konferensfestmusik

Vi är halvvägs. Det hoppas jag verkligen. För egentligen vet jag ju inte om vi är halvvägs eftersom det här är ett sånt där skriv i "förtid för senare publicering inlägg".

Men man kan hoppas att:
- jag överlevt konferensdag 1
- jag just nu befinner mig på kvällsfesten
- jag har roligt
- allt gått smidigt.
- jag vid det här laget ätit middag
- alla andra också fått middag
- alla fått den huvudrätt de anmält mig vid registrering
- den inhyrda tekniska utrustningen fungerar som den ska
- jag just nu dansar till konferens-dj
- jag inte försover mig imorgon inför konferensdag 2
- jag inte ännu gått hem för att sova




mitt-i-natten-fniss

Jag trodde att det gått överstyr i förra blogginlägget. Nu, 9 timmar innan konferensstart och 7 timmar innan jag ska vara på plats, vet jag lite bättre hur något är när det gått överstyr. But it's all good. Homma hanskassa, nästan. Undrar om någon av oss kan sova.

18 november 2009

överstyr

Okej. Nu börjar det bli lite väl galet.

Klockan är tolv på natten och jag kollar om jag fått jobbrelaterade mejl. Det har jag fått. Skickat av en kollega halv tolv på natten. På morgonen vaknar vi till mejlboxar fulla med mejl med rubrikerna "saker jag kom på i natt" och "när jag inte kunde sova". Om 56 timmar börjar konferensen officiellt och jag är redan övertrött, uppspelt och jag har konstaterat att jag har käkvärk eftersom jag börjat bita ihop tänderna och antagligen tandgnissla de få timmar jag sover på natten. Men det ska bli roligt. Det ska bli bra. Bara man kan pusta ut.

15 november 2009

Avstånd

Ett tredje försök på det här, och samtidigt en form av redovisning över vad som finns i min bokhylla:



också på avstånd är Kristallpalatset*

bredvid byggnaden bredvid

genomskinligare kanske

alltid större

inte vackrare alls


*Muskeldunder av Sanna Tahvanainen. Schildts 2008.

14 november 2009

Left Behind

CSS

men. liksom. orka.

Fortfarande inte klar.

Utlåtande från reviewer A: The article is potentially very interesting and rich. To improve and draw out the strengths of this paper, attention needs to be paid to the structure of the article.

Min plan: Strukturera enligt förslag och skicka in.

Istället har jag: Läst igenom min artikel och känt att jag skäms över den. Sökt fler referenser. Läst ett ton potentiella referenser. Tittat på nytt på mitt material och min analys. Insett att jag skrivit en del motsägelser i artikeln. Skämts ännu mer. Tittat på materialet med nya ögon. Insett att jag totalt glömt att nämna några för analysen väsentliga begrepp. Sökt mer referenser. Insett att jag egentligen inte svarar på de forskningsfrågor jag ställer i inledningen. Skämts lite till över att jag överhuvudtaget skickade in artikeln. Kommit fram till att det här inte är hållbart. Tänkt att den kanske är halvbra i alla fall, eftersom de vill publicera den med kort varsel. Insett att de knappast gett mig så kort tid på mig om det tyckte att jag skulle omarbeta hela studien. Gått över deadline och sagt en massa fula ord eftersom jag inte helt enkelt kunde lämna det vid att omstrukturera artikeln. Tänkt att de knappast jobbar på veckoslutet och att de inte räknat med att den skulle skickas in av mig en fredag. Beslutat mig för att sova på saken och skicka in den innan måndag.

13 november 2009

dagens jobb

Avhandlingsord: noll.


Andra ord: mest omskrivning av ord inför dagens artikeldeadline. Artikel som inte direkt har något med avhandlingen att göra men tangerar lite. Kanske. Hur som helst: är viktig och kommer att bli årets andra double blind per review publikation. Publiceras i europeisk tidskrift i december.


Läst idag: fler artiklar om identitet och självporträtt online än jag vågat hoppas på. Ett och annat mejl som jag inte svarat på.


Mötestid: noll!


Framgång: kommer förhoppningsvis senare ikväll/natt när jag skickat in den reviderade artikeln.


Höjdpunkt: när jag tog skrivpaus och spelade lite WoW.


Besvikelse: när jag kokade en hel panna kaffe och någon timme senare insåg att det jag trodde var en termos egentligen var en stor termosliknande flaska av metall.


Distraktion: två okända nummer som ringt och jag vägrat svara på.


Jobbighetsnivå: så jobbigt att jag inhiberade mitt deltagande i kvällens födelsedagsfest på grund av att festdeltagande skulle innebära att jag måste klä på mig annat än tråkgråa mjukiskläder idag samt stjäla tid från artikelreviderandet.

Början

Inte nu, men nu börjar jag på allvar.

Sen när jag gjort det här börjar jag på allvar.

Efter att jag gjort det här vägrar jag börja göra något annat. Då börjar jag på allvar.

Nu är det allvar. Jag ska bara...


Det känns bra att jag har en tidpunkt, har en månad och ett år fastslaget. Först tänkte jag tidpunkten några gånger för mig själv. Sedan nämnde jag den för handledaren. Sedan bekräftade handledaren tidpunkten genom att fråga mig om tidsplanen vid mitt senaste seminarium. Då är det bara att skriva. Det är det jag försöker börja. Skriva på allvar. Bara skriva. Skriva. Skriva. Skriva.


Om en veckan, då ska jag skriva som en galning. En allvarlig galning. Om en vecka är mitt extraknäckiga, universitetsvärdsliga, doktorandmeriterande jobbet gjort. Konferenssekreterande undanstökat. Då. Skriva. Skriva. Skriva. Tacka nej om annat dyker upp. Oberoende nivå av universitetsvärdslighet och doktorandmeriterande. Målet är ju inte att vara doktorand i alla evighet. Det känns som om jag redan hunnit vara doktorand i all evighet. Det blir så när den mesta tiden går åt till att halvtidsjobba och snuttjobba för att få mat på i magen och hyran betald, gång på gång. Men nu ska jag alltså skriva. Skriva. Skriva.


Skriva. Snart. Jag har kommit ganska bra igång den senaste månaden. Främst när jag suttit på tåg. Jag har funderat på möjligheterna att skriva hela avhandlingen på tåg. Jag skriver bäst där. Jag har också funderat på att göra en liten tavla som jag skulle ha på skrivbordet. "En sida text om dagen är bra för nattsömnen", tänkte jag att det kunde stå på tavlan. Men så kom jag på att det egentligen är en av mina ursäkter. Tid att göra tavlan är tid bort från att skriva. Precis som alla mappar jag har. Med snygga innehållsförteckningar. Noggrant skrivet vilket avhandlingskapitel som ska finns i vilken flik. Jag vill inte tänka på hur många timmar jag ordnat innehållsförteckningarna i de tomma mapparna. Tid jag kunde använt till att skriva. Fylla mapparna med text. Visserligen har jag tänkt. Det behöver man också. Jag har tänkt och tänkt medan jag med sirlig handstil skrivit kapitelrubriker på mappflikarna. Men någongång måste jag börja skriva. In nu. Men efter den 20-21 november.

12 november 2009

Rosenbergare

Ett andra försök på det här, och samtidigt en form av redovisning över vad som finns i min bokhylla:


Det var en besynnerlig, kvav sommar, den sommaren de skickade makarna Rosenberg till elektriska stolen, och jag visste inte vad jag gjorde i New York.* Makarna Rosenberg. Det var så de framställdes i dagspressen. De var inte Rosenbergs. De var inte hon och han. De var inte herr med fru. De var makarna Rosenberg som tillsammans skulle avrättas. Jag föreställde mig dem sitta bredvid varandra, i varsin elektrisk stol. De var tvungna att vrida på huvudet för att titta på varandra. De tittade inte på varandra. De satt där som om de satt i sitt vardagsrum och tittade på teve. Framför sig hade de naturligtvis ingen teve. Framför sig hade de ett fönster och på andra sidan fönstret satt åskådare. Deras åskådare som skulle titta på när de dog. Avled. Led av sitt brott. Åskådarna satt på rad, på bänkar. Fem bänkrader såg jag framför mig. Det var en besynnerlig, kvav sommar, den sommaren jag satt på tåget mot New York, bort från Chicago där makarna Rosenberg förberedde sig på avrättning. "Det här är inte bra", skulle bli fru Rosenbergs sista ord.


*Glaskupan av Sylvia Plath. Forum 1999 (original The Bell Jar 1974)

11 november 2009

men egentligen

Kanske det är lite högtryck, humörsvängningar och stress i alla fall. De senaste två inläggen känns nästan lite för motsägelsefulla när man tänker på att de skrevs dagarna efter varandra. Och när man tänker på hur många humörsvängningar och vredesutbrott jag haft mellan dem. Det känns som om det skulle ha gått en vecka inom loppet av ett dygn.

högtryck

"Säg till om det behöver borras ett litet hål i ditt huvudet för att släppa ut lite högtryck".
Det är sånt folk säger till mig nuförtiden.

Hål behövs inte. Inte ännu i alla fall. Den dagen kommer kanske. Nu är jag för trött för att vara riktigt stressad. Egentligen är jag oroväckande lugn.

10 november 2009

inte alltid som man tänkt sig

Jag är väldigt mycket kaninteorkarintevillinte just nu. Har väl varit det en tid. Sedan söndagen den 18 oktober egentligen. Kortare stunder då jag tänkt på jobb istället för sjukdomar, eller helt vanliga roliga saker istället för sorgligheter och döden, eller stunder då jag inte alls tänker på något speciellt istället för kroppar som är så extremt mycket magrare, nästan så att de inte finns längre. Helst av allt skulle jag stanna hemma från jobbet. Men det gjorde jag redan på fredag och också på måndag.

9 november 2009

det var en fredag

När jag för någon/några (och tiden den bara rusar i väg. trots försök att stanna upp, ligga still, sitta ner. bara gå hem. inget annat. bara gå hem och sluta läsa mejl. som behöver svar, fyllda med frågor, större och mindre problem. och tiden den bara rusar iväg. var det för en vecka sedan jag var på konsert? var det två? det var en fredag. det vet jag.) veckor sedan gick på Ane Bruns konsert fick jag Jennie Abrahamson och Rebekka Karljord på köpet. Enormt trevliga överraskningar.

Late Night Show

Jennie Abrahamson

The Noble Art of Letting Go

Rebekka Karljord

sen senast

Allt ska man höra tills öronen trillar av. Den senaste tiden mest bara chockerande, dåliga och hemska saker.

4 november 2009

en hel natts sömn

Det finns knappast något skönare än att säga att man måste gå hem tidigare för att man är trött och sedan verkligen gå hem tidigare. Genast hemma äta kåldolmar och mos istället för Subway/Kotipizza/Hesburger, kravla sig i säng, se tjugo minuter av en film innan man somnar.

Det var det jag gjorde igår. Innan jag gick tillbaka till jobbet för att fortsätta med budget, minneslistor, mejl och möte.

3 november 2009

inte nu, men snart

Nu är jag inne i en såndär tidssnurra igen. Jag hinner inte. Vill men kan inte. Gör det mest akuta. Mest mejl, budget, möte, mejl, budget, möte, mejl, möte, budget. Ibland lite social, enstaka gånger motion. Aldrig film, teveserier, långa nätter, spela dataspel, frukost, städa, slösurfa, diska, tvätta kläder, mat som inte kommer från Subway/Kotipizza/Hesburger. Ikväll igen social. Efter att jag mejlat, budgeterat, hastat hem efter glömd dator, hastat tillbaka, handlat dryck+tilltugg till kvällen, förberett morgondagens första möte och hittat på några skrivövningar tills ikväll. En och en halv timme på mig.

1 november 2009

Sörens hej

Ett första försök på det här, och samtidigt en form av redovisning över vad som finns i min bokhylla:


Hej.*

Det är en hälsningsfras.

Efter ett första hej förväntar man sig ett svar. Eller folk i allmänhet förväntar sig det. Vanligtvis ett hej tillbaka. Minst ett hej tillbaka. Det är egentligen inte det där hejet som känns problematiskt för mig. Det problematiska är vad jag ska fortsätta med. Vad ska jag säga efter det? "Hej jag heter Sören. Vad heter du?" Det fungerar inte längre. Det fungerade kanske 50 år sedan men jag använde det inte ens då. Jag tittade tyst på Sten, eller Göran, eller Stina, eller Stig, tills de gick.


Ibland tänker jag att jag borde ha övat mera då för att ha det lättare idag.

Jag tänker så ganska ofta.

Att allt kunde ha varit annorlunda då. Lättare nu.

Jag brukar lista möjliga alternativ. Hittills har jag kommit på följande:


Hej. Jag heter Sören. Vad heter du? (Passar knappast en femtiåtta år gammal herreman)

Hej på dig tillbaka. (Skall helst sägas med klämkäck röst. Jag har ingen klämkäck röst)

Hej. Hur går det? (Låter konstigt. Och vad säger man efter att personen svarat "Bra"?)

Hej. Och hejdå. Jag måste gå nu. (Kanske dte inte finns någonstans man behöver gå)

Hej. Trevligt att träffas. (Hur kan man veta det om man bara sett personen i någon sekund)



*Första meningen i boken Mellan Linn Sand av Ulrika Nielsen, Schildts 2006

Det här kommer inte att bli en Alex Schulman

I den svenska blogosfären är det just nu populärt att göra en Alex Schulman, det vill säga be bloggläsare ge rubriker för inlägg och sedan beta av förslagen en efter en.


Jag har inte tänkt göra det. Istället tänker jag slumpmässigt ta böcker från min bokhylla, ta den första meningen i boken och fortsätta därifrån. Det får bli vad det blir. Kanske personligt upplevt, kanske skönlitterärt. Kanske torrt. Kanske motsträvigt. Kanske något jag inte alls tänkt skriva om.


Man kan se det som ett experiment och som en redovisning bok för bok vad som finns i min bokhylla.



30 oktober 2009

ännu mer lunch i Göteborg

"Brukar du besöka Sverige ofta", undrar kollegan.

"Några gånger i året. Och så har jag bott i Uppsala några månader", svarar jag.

"Men inte Göteborg tidigare", frågar kollegan.

"Nej det är första gången. Blivit mest Stockholmstrakten, Uppsala, Gottland, lite Jönköping, Örebro och Åre", svarar jag.

"Åre", utbrister kollegan. "Varför?"

"Skida slalom", svarar jag och känner mig dum.

"Men kan man inte göra det i Finland, i Lahtis", undrar kollegan.

"Lahtis! Nja det är väl mera backhoppning som gäller där", skrattar jag.


Jag har varit både till Lahtis och Åre. Det här är första gången jag hör någon jämföra platserna.

29 oktober 2009

... eller hipp, hipp, hurra

Internets födelsedag firade jag helt oplanerat med att publicera fyra blogginlägg. Det är förmodligen rekord.

jubileumsdag

Jag tänkte nästan glömma: internet fyller 40 år idag.

Jag firade med att äta gröt, gå på personalmöte, läsa arga och upprörda mejl, skriva arga och upprörda mejl, skriva panikartade första utkast av bidragsansökningar, äta lunch mol alena, uppdatera föredragningslista, uppdatera budget för konferensen, känna uppgivenhet inför budgeten, skriva en preliminär budget för föreningsverksamhetsår, få telefonsamtal från hotell, tänka att det inte alls är det här jag vill göra idag utan att jag egentligen vill forska om kultur på internet, få frågan om jag är stressad, svara att jag nog är lite stressad, ordföra styrelsemöte, gå på efterstyrelsemötesöl och där dricka cider, känna att det är ganska skönt att komma hem tidigt från utskänkningsetablissemanget, skjuta upp städandet till söndagkväll, konstatera att jag inte handlat mat på flera veckor, igen äta gröt.

de ringde nyss från lost and found

Jag skall aldrig igen glömma lettisk valuta och kvitton (som betyder ännu mer ekonomisk förlust) i skrivbordslådor på hotellrum. Jag skall aldrig igen glömma lettisk valuta och kvitton (som betyder ännu mer ekonomisk förlust) i skrivbordslådor på hotellrum. Jag skall aldrig igen glömma lettisk valuta och kvitton (som betyder ännu mer ekonomisk förlust) i skrivbordslådor på hotellrum. Jag skall aldrig igen glömma lettisk valuta och kvitton (som betyder ännu mer ekonomisk förlust) i skrivbordslådor på hotellrum. Jag skall aldrig igen glömma lettisk valuta och kvitton (som betyder ännu mer ekonomisk förlust) i skrivbordslådor på hotellrum. Jag skall aldrig igen glömma lettisk valuta och kvitton (som betyder ännu mer ekonomisk förlust) i skrivbordslådor på hotellrum. Jag skall aldrig igen glömma lettisk valuta och kvitton (som betyder ännu mer ekonomisk förlust) i skrivbordslådor på hotellrum. Jag skall aldrig igen glömma lettisk valuta och kvitton (som betyder ännu mer ekonomisk förlust) i skrivbordslådor på hotellrum. Jag skall aldrig igen glömma lettisk valuta och kvitton (som betyder ännu mer ekonomisk förlust) i skrivbordslådor på hotellrum. Jag skall aldrig igen glömma lettisk valuta och kvitton (som betyder ännu mer ekonomisk förlust) i skrivbordslådor på hotellrum. Jag skall aldrig igen glömma lettisk valuta och kvitton (som betyder ännu mer ekonomisk förlust) i skrivbordslådor på hotellrum. Jag skall aldrig igen glömma lettisk valuta och kvitton (som betyder ännu mer ekonomisk förlust) i skrivbordslådor på hotellrum. This sucks!

mera lunch i Göteborg

"Jag vill åka till björnlandet", säger kollegan.

"Ursäkta vart", undrar jag.

"Björnlandet", förtydligar kollegan.

"Östra Finland. Det måste vara omåttligt vackert där", säger kollegan efter att jag suttit tyst.

"Östra Finland. Karelen. Kallas det Björnlandet", undrar jag.

"Det gör det väl. Visst är det vackert där", frågar kollegan.

"Ja, jag kan tänka mig att det är vackert", svarar jag.

"Menar du att du aldrig varit dit?. Trots att du bor i Finland", utbrister kollegan.

"Eh. Ja. Inte ännu.", säger jag.

27 oktober 2009

hänt vid ett lunchbord i Göteborg

"Var Lili och Susie populära i Finland", frågar min kollega.

Jag tittar frågande på henne.

"Det var de väl. Eller man visste väl vem de var", säger jag efter en tvekan.

"Ja, de är ju finska, det är därför jag undrade", säger kollegan förklarande.

"Jaha, det har jag aldrig tänkt på", svarar jag.

"Jag trodde nästan de gjort comeback eller liknande", tillägger jag.

Så skrattar vi.


Sedan får jag frågan hur populär Mark Levengood och Arja Saijonmaa är i Finland. Jag känner mig väldigt exotisk.

26 oktober 2009

efterdyningar

1. Jag blir aldrig klok på postresandet. Jag är trött. Inspirerad och full med idéer om hur jag ska gå vidare i Texten. Men trött.

2. Göteborgsbudskapet jag fick var att jag ska bli mera kavat. Inte smussla med den kunskap jag besitter. Inte skriva att "Jag hoppas att diskussionen är utformad så att den kan intressera även de som inte är specifikt intresserade av kroppslighet, flickskap och ätstörningar". Stryka hoppas. Ta plats. Säga här är jag. Det här gör jag. Jag är bäst på det här.

3. Det andra budskapet var att jag är modig. Det gör mig lite rädd. Det påminner mig om att det finns människor jag borde prata med. Berätta vad exakt jag forskar om. Hur jag skriver. Vad jag skriver. Att det ingår egna upplevelser. Att det bitvis kan vara självutlämnande.

4. Imorse tänkte jag "Jävlaskit typiskt. Någongång måste det väl hända" medan jag kände kalla kårar längs ryggraden, magen knyta sig, handflatorna domna. Jag har glömt kvar nått på hotellrummet. Något viktigt. Något jag behöver för att redogöra för resan. Få ut stipendiepengar. Jag brukar aldrig lägga något i skrivbordslådor eller lådor i allmänhet på hotell. Den här gången gjorde jag det. Och där blev det kvar.

25 oktober 2009

Arlanda

Jag kommer knappt alls ihåg tiden då jag tyckte att det var helt okej att mellanlanda och vistas några timmar på Arlanda flygplats.

24 oktober 2009

hänt idag

- Besök på Universeum
- Besök på Konstmuseet i Göteborg
- Chai latte och toast på café Zenit
- Besök på deisgnmuseet Röhsska museet
- Shopping av ny vinterjacka från Monki
- Shopping av den mest puffigtpluffärmiga och tacky paljettglittriga festklänningen från favoritaffären Beyond Retro som jag ämnar använda nästa helg tillsammans med mina nyinskaffade over the top lösögonfransar.
- Köp av en bunt seriealbum av svenska serietecknare samt nyaste numret av min favorittidning Galago, varpå personen vid kassan sa "Det här är ett riktigt supernummer av tidningen". "Jaha, hurså", frågade jag. "Jag har skrivit en av de illustrerade novellerna som ingår", svarade han. "Och dessutom ska du titta extra noga på pärmens baksida, där finns ett otroligt bra skämt", tillade han.
- Åkt en hel massa spårvagnar och lokalbussar.
- Kommit på att det är sängdags och jag inte ätit annat än hotellfrukost och en toast idag.
- Inte hunnit med allt jag ville men är glad ändå.

lustigt i Göteborg

Jag befinner mig ungefär en kilometer från hotellet när jag stoppas av en norrman. Han ursäktar sig och undrar om jag kan hjälpa. Jag hinner inte säga att jag endast är turist innan han frågar vägen till samma hotell som jag bor på. Jag har endast befunnit mig i staden ett par timmar och har redan gett vägbeskrivning.

22 oktober 2009

jag tror att det är det där undermedvetna eller vad det nu heter som motarbetar mig

Det här är så jag. Sparar de senaste versionerna av texter jag arbetar med på en minnessticka så att jag inte behöver avbryta arbetet med dem när jag åker bort. När jag kommer fram till resmålet inser jag att minnesstickan fortfarande sitter fast i datorn i arbetsrummet. Ja, jag har nu anlänt till Göteborg.

18 oktober 2009

"lukten smakar skit"

Ungefär 6 timmar av en lördagskväll tar det om man vill smaka på samt betygsätta smak, doft och utseende på 23 stycken energidrycker. Det finns fortfarande 24 stycken kvar i kylskåpet för del två av det massiva projektet.

Jag blev inte särskilt pigg men nog lite uppspelt av sällskapet. Jag fick inte ont i magen men vi konstaterade att energidrickor är något vätskeutdrivande. Vid halvlek åkte vi till bensinstationen. Jag köpte en stor kaffe och ett paket knackkorvar. Det är sånt man blir sugen på vid den här typen av test.

16 oktober 2009

tgif

Det ligger en massa halvfärdiga, halvtkaserade blogginlägg bakom bloggkulissen. Jag tror att de är en delorsak till att jag har svårt att blogga just nu. Jag borde egentligen radera dem. Istället tar jag helg. Åker tåg.

15 oktober 2009

22 november

Det behövs pauser ibland. Just nu behöver jag en paus från jobb. Jag vill bara lämna det. Syssla med annat jobb. Vill skriva, läsa, tänka. Inte svara på mejl. Inte ursäkta för att vi är efter i tidtabellen. Inte förklara att det beror på sjukdom och resor, oförutsägbara saker. Inte se på när budgeten skärs ner. Inte läsa om nya regler som införs.

Jag vill att det ska vara 22 november.
Eller nej. 22 november är för tidigt. 22 november är dagen efter. Det är en söndag.
22 november hoppas jag att jag får vila. Och känna mig nöjd. Att konferensordnandet gick okej.

Jag vill krypa under täcket och låtsas som om jag aldrig tog emot det här extraknäcksjobbet.

01:36

Jag borde få ordning på min dygnsrytm. Jag försöker få ordning på min dygnsrytm. Jag får inte ordning på den hur mycket jag än försöker.

Känns som om jag är i dvala. Ganska glad. Ganska nöjd. Ganska trött. Ganska pirrig. Men ändå inte.

Kylskåpet surrar.

13 oktober 2009

8.10.2009


Nouvelle Vague - Road to Nowhere

8 oktober 2009

jag hatar den här tiden på året

Igår:

"Vad har du på gång just nu?", frågade en person som jobbar med administration vid universitet.
"Skriver ansökningar om forskningsfinansiering", svarade jag.
"Ja, ni skulle nog vara såna experter på sånt där om ni kom ut i arbetslivet", sa personen [sic: Alla administratörer tänker inte lika som den här personen].

Klockan var 15 och jag hade ännu inte ätit lunch. Jag var en stressad surpuppa. Jag orkade inte prata. Det enda jag kunde tänka på just då var att den här diskussionen uppehöll mig från att få mat och sedan skriva ansökan färdig innan dagens post åkte iväg. Men jag undrar nu:

Vad kallas det jag gör nu om det inte är arbetsliv? Kommer jag någonsin att komma till det där som kallas arbetsliv? Har man nytta av att skriva ansökningar om forskningsfinansiering då?Vad räknas som arbetsliv? Tyckte personen att denne hörde till arbetslivet?

6 oktober 2009

slitsamt, men bra

Jag vill blogga. Men jag behöver sömn mer än bloggning. Jag behöver mat mer än bloggning.
Man kan säga att det går bra just nu. Det är slitsamt, men bra. Idag så bra att jag hoppade jämnfota. Det kan inte vara normalt. Hoppa jämnfota när man inser att man får ännu mer jobb, mer jobbtexter att skriva, mer deadliner. Det är därför jag behöver sova. Och äta.

4 oktober 2009

när cirkusen redan varit till stan

Om man får chansen att se Cirque du Soleil så ska man ta chansen. Det rekommenderar jag det allra varmaste.

2 oktober 2009

misstag

En lista kan alltid revideras.
En lista kan aldrig vara komplett.
En lista lever.
Min lista lever.

Jag förstår till exempel inte hur jag kunde glömma Lloyd I'm Ready To Be Heartbroken av Camera Obscure. Den borde finnas med på min 00lista,
Precis som Tonight av Lykke Li, något av Weeping Willow och eventuellt You are the light eller någon annan låt av Jens Lekman.

30 september 2009

det där med att skilja på fritid och arbete

Jag bloggade.
Jag bloggar.
Jag jobbar med bloggar.
Jag skriver blogg.
Jag skriver om bloggar.
Jag läser bloggar.
Jag läser jobbrelaterade bloggar,
om ätstörningar
och flickskap
och kroppen.
Jag tänker hur, hur, hur.
Jag tänker motstånd, skam,
gemenskap, identifikation, normativitet
och kontroll.
Jag tänker att jag borde tänka färre begrepp.
Jag bloggar om något helt annat.
Jag bloggar nästan inga ord alls.
Jag skriver om mitt eget bloggande,
då jag började blogga,
då när det ännu inte kallades att blogga.
Jag återvänder till att jobba vidare,
på texten om bloggforskning och metod.
Det är deadline, deadline, deadline.

29 september 2009

25 september 2009

med ålder kommer klokhet?

Jag är lite orolig. Har upptäckt tendenser i mig som jag aldrig trodde att skulle uppenbara sig. Det är tio år sedan jag flyttade till Åbo och därmed tio år sedan jag flyttade från Karis. Tio år sedan jag pustade ut och tänkte "jag skall aldrig, aldrig, aldrig flytta tillbaka", "jag kommer aldrig, aldrig, aldrig att vilja flytta tillbaka", "jag kommer nog aldrig, aldrig, aldrig att försvara Karis". Så går det tio år. Jag blir tio år äldre:

- Jag hurrar när jag får veta att tågstation i Karis valts till årets tågstation i Finland. Är så där innerligt och helhjärtat glad över en sådan sak.
- Jag går omkring i stan och tänker att visst är kariskan helt underbar. Får en trygghetskänsla och brer på lite extra dialekt när jag pratar.
- Hör någon säga "Ekenäs fick Karis och Pojo" (i och med kommunsammanslagningen till Raseborg) och jag ryggar tillbaka, harklar mig undrar "fick?"
- Säger "Inte skulle det egentligen vara helt fel att bo här".
- Blir upprörd när jag läser att de överväger att stänga mitt gamla gymnasium.

23 september 2009

dendär tiden på veckan

Jag har blivit lite sådär. Vad ska man kalla det? Inspirerad. Motiverad. Helt till mig. Ivrig. Lite farlig. Farlig för mig själv. För helt plötsligt nappar jag på erbjudanden jag får.

Säger att jag nog kan bidra med någon kort text under hösten till den där tidskriften eftersom de ber mig så snällt, inte har jag ju något färdigskrivet men visstvisst. Säger att jag absolut vill vara med i den där boken som planeras, att jag minsann skickar min version ett av mitt bidrag i början av oktober eftersom de frågar mig så snällt. Säger att jag visst kan skicka in ett bokkapitelsförslag, javisstvisst, att jag kan ju kombinera också den saken med mitt avhandlingshelvetesjävlaskitsjok / avhandlingsgulligulltuttilullhärlighet eftersom de frågar mig så snällt. Säger att jag vill åka på internetforskningsdagen i Stockholm även om jag tänkt att jag ska hålla mig hemma och skriva allt klart, att jag kanske till och med kan tänka mig att presentera något under dagen eftersom de frågar mig så snällt, att det gör jag ju faktiskt gärna och nej inte tar det ju särskilt länge för mig om jag åker över med nattbåten och tar nästa nattbåt sedan tillbaka så att jag är brightandshining nästa morgon på jobbet och skriverskriverskriver som om jag inte ens förlorat nån tid alls.

Egentligen är det ju så att jag är bra på att säga nej. Det är inte duktig-flicka-syndromet som spökar. Nehej. Jag är bara ivrig. Inspirerad. Motiverad. (Smått galen.) Och jag har faktiskt inte tackat ja till tidskriftstexten eller internetforskningsdagen än. Men jag inte heller tackat nej.

22 september 2009

bam-ba-bam-bam-ba-bam-bam-bam

Hurra! Jag har kommit mig upp ur sängen. Har överkomlig träningsvärk. Har bara lite ont i svanken. Fotsulorna är bara lite ömma.

Provade afrodans för första gången igår. Det var roligt. Roligare än fotboll. Roligare än spinning. Roligare än aerobic. Till och med roligare än Bailatino.

Väldigt svettigt.

21 september 2009

15 september 2009

för varje hjärtslag


Anna Järvinen och Annika Norlin

14 september 2009

musik & 00-talet

Tidskriften Novell har bett kända musikmänniskor att göra en lista på sina 100 favoritlåtar från 00-talet. Listorna sammanställs och de börjar om några dagar avslöja en låt per dag.

Jag älskar listor. Jag lyssnar ganska mycket på musik. Jag gjorde en egen lista.

Vad jag lärde mig:
- jag kan omöjligt rangordna dem, det var tillräckligt svårt att välja vilka som skulle få vara med bland 100 bästa, det blev i alfabetisk ordning istället.
- jag lyssnar inte bara på musik från det senaste året
- jag lyssnar mer på finsk musik än jag trodde
- jag lyssnar mindre på svensk musik än jag trodde
- jag lyssnar på mer rock än jag trodde
- jag kan finjustera hur länge som helst
- det är tillfredställande att syssla med listor
- jag blev tvungen att begränsa mig till tre låtar per artist för att den inte skulle bli löjligt centrerad runt ett fåtal artister

om man har Spotify kan man lyssna på min lista här (låtarna i kursiv finns inte på Spotify).

Listan:
2012 - Gossip
Again & Again - The Bird and the Bee
Allt som är ditt - Säkert!
Alone Together - Marit Begrman
And I Found This Boy - Maia Hirasawa
Anna - Hello Saferide
Atlas - Battles
Blue Orchid - The White Stripes
Body and Soul - Tori Amos
Bounching Off Clouds - Tori Amos
By the Grace of God - The Hellacopters
Candy - El Perro Del Mar
Candylion - Gruff Rhys
Carry Me Home - The Hellacopters
Cliffhanger - Britta Persson
Coin-Operated Boy - The Dresden Dolls
Dance with Me - Nouvelle Vague
Date with the Night - Yeah Yeah Yeahs
Ddiamondd - Battles
Det kommer bara leda till nåt ont - Säkert!
Dirty Dancing - Frida Hyvönen
Ditt kvarter - Säkert!
Dry off your Cheeks - Jamie T
E18 - Detektivbyrån
Eet - Regina Spektor
Every You Every Me - Placebo
Everyone Else in the World - Stina Nordenstam
Fidelity - Regina Spektor
First Day of My Life - Bright Eyes
Fold - Archive
Forever Doesn't Live Here Anymore - Marit Bergman
Foundations - Kate Nash
Funny Little Frog - Belle and Sebastian
Gatekeeper - Feist
Going to Town - Rufus Wainwright
Gotta Leave My Troubles Behind - Miss Li
He Keeps Me Alive - Sally Shapiro
Heartbeats - Jose Gonzales
Hide and Seek - Imogen Heap
Hitten - Those Dancing Days
Homecoming - The Teenagers
How to Save a Life - The Fray
I Try - Macy Gray
I'm Good, I'm Gone - Lykke Li
Jag saknar dig - Emma Nordenstam
In the Sign of the Octopys - The Hellacopters
I Will Kill Her - Soko
Kill Rock 'n Roll - System of a Down
Kim & Jessie - M83
Kiss Me Again - Jessica Lea Mayfield
Kiss with a Fist - Florence + The Machine
Knights of Cydonia - Muse
Koka-kola Veins - The Tough Alliance
Lauren Caught My Eye - The Crash
Let's Make Love and Listen to Death from Above - CSS
Like a Fading Rainbow - Jenny Wilson
Lonely Day - System of a Down
Lost Boys - The 69 Eyes
Lua - Bright Eyes
Meds - Placebo
Mercy - Duffy
Minus Celsius - Backyard Babies
Missed Me - The Dresden Dolls
No One's Gonna Love You - Band of Horses
Once and Never Again - The Long Blondes
Once I was a Serene Teenage Child - Frida Hyvönen
Over my Head - Gentleman Reg
Overdosing with You - Billie the Vision and the Dancers
Release Me - Oh Laura
Rich - Yeah Yeah Yeahs
Rock Me Now - Metric
Run to the Hills - Hellsongs
Samson - Regina Spektor
Sane - Archive
Searching - Hanne Hukkelberg
See the World - Gomez
Sell Your Body (to the Night) - Turbonegro
Sheila - Jamie T
Smokers Outside the Hospital Doors - Editors
Solta O Frango - Bonde Do Role
Song No. 6 - Ane Brun (feat. Ron Sexsmith)
Sprout and the Bean - Joanna Newsom
Summer Time. The Roughest Time - Jenny Wilson
Surupuku - Timo Rautiainen & Trio Niskalaukas
Sweet Marie - Timo Räisänen
Tallulah - Sonata Activa
The Funeral - Band of Horses
The Kill - The Dresden Dolls
The Opposite of Hallelujah - Jens Lekman
The Quiz - Hello Saferide
The Wooden Chair - Jenny Wilson
This Piece of Poetry is Meant to Do Harm - The Ark
Transylvanian Concubine - Rasputina
Trophy - Bat for Lashes
We're Going to Be Friends - Jack Johnson
Weballergy - Sonata Arctica
You are not my Boyfriend - Britta Persson
You Know I'm No Good - Amy Winehouse
Young Folks - Peter Bjorn and John

13 september 2009

så ska en slipsten dras

Jag har gjort allt på listan och lite till. Eller lite till är kanske inte så lite. Spelat i en fotbollsturnering. Klockan är fem på eftermiddagen och det känns som om det finns massor med extra tid det här veckoslutet.

the fight song


Ane Brun

12 september 2009

lördagsdilemma

1. göra färdig min påbörjade nollnolltalet-lista på spotify.
2. spela wow.
3. diska/dammsuga/handla mat

graden av lathet just nu:
jag gick till cafét över gatan (som har (nästan) allt man kan önska och är öppet varje dag från tidig morgon till nio på kvällen precis som bra caféer ska vara) där jag inte bara köpte en mozzarellasmörgås utan även en stor mugg takeawaykaffe.

vilket innebär:
det ser rätt dåligt ut med punkt 3. och min dammtäppta näsa.

11 september 2009

lärdom

Det är tungt att shoppa (efter en kort natt). När man kommer hem tar man en tupplur och vaknar tre och en halv timme senare. Då tror man att det är nästa morgon men det är det inte. Klockan är halv tio på kvällen och jag äter morgonmål.

the threehouse song


Ane Brun