28 april 2009

smärtgränsen

Under tre dagar klarar jag av att sitta på en läktare och titta på bordtennis i sjutton timmar. Det är nästan sjukt. Efter sjutton timmar var jag tvungen att gå mitt i tävlingen. Mina ögon klarade inte av det längre. Två familjemedlemmar tävlade och jag satt på läktaren. Jag var den enda som kom hem med vinster. Två lotter, två finfina vinster. Jag ångrar att jag inte längre har kvar min gamla rakett.

Dig Ophelia


Rasputina

27 april 2009

oh brother

Min veckoslutskämppis (aka brorsa) har börjat utöka sina vistelser till vardagar. Kom på fredag, åkte nyss.

Han köper choklad och råkar glömma den kvar. Han bjuder på makaroner och korv och jag på sushi.

När vi ska gå någonstans tar det väldigtväldigtväldigt länge tills vi kommer iväg. Jag provar skor och jackor. Han provar t-skjortor och hattar. Hans nyaste t-skjorta är rosa med dödsskalle och hela vägen in till stan diskuterade vi om det skulle vara too much om t-skjortan dessutom hade blåa paljetter. Och jag berättade om min analys av modebloggar och today's outfit.

Rock Me Now


Metric

24 april 2009

att skymta målet, eller iaf veta åt vilket håll man ska springa

Det har klirrat extra mycket i min kassa för stipendieforskartillvaron. Så mycket att det känns hoppfullt. Riktigt hoppfullt. Men när jag sedan läser om den här fyndiga idén och min nästa tanke är "jamen sån ska jag ha på min karonkka" blir jag själv också lite orolig över min plötsliga optimism. För att inte tala om att jag nyss diskuterat med min kära mor om att på tumanhand åka till Venezuela när jag ser ljuset i doktorstunneln.

med risk för att verka tjatig

Än en gång inser jag att jag bor i fel stad. Fel stad, om och om och om och om och om igen.

Det är vår i Åbo och jag har saknat redan i flera månaders tid något annat så oerhört mycket.

Momma was an Opium Smoker


Rasputina

23 april 2009

att göra en höna av en fjäder

Jag har tydligen lättare för att skicka iväg en djupgående och kritisk kulturvetenskaplig analys av fenomenet "gå på dejt" än att skicka iväg meningen "ska vi ta en kaffe".

Jag är inte särskilt stolt över mig själv just nu (även om analysen nästan kunde publiceras i en vetenskaplig tidskrift).

22 april 2009

Summer Time - The Roughest Time


Jenny Wilson

att sånt (eller blogginlägg i serien: saker jag kanske ångrar att jag någonsin publicerat)

Ex tempore är bäst. Även om kvällens sista (halvdesperata) försök efter att jag vid trakten av domkyrkan högt använt uttrycket "guld och gröna skogar" i samband med "mycket potential" (och övertygat mig själv att skogar och guld är hur bra saker som helst en tisdagsnatt) kanske kunde skippats. Eller egentligen inte skippats, men det skulle ha varit betydligt trevligare med guld och gröna skogar än en tisdagsöverförfriskad typ med sårigt jack i pannan som ville bjuda på öl.

När jag väl kom hem slog jag slag i saken. Slag i den där saken som jag borde ha gjort för hur längesen som helst. Sov sedan väldigt oroligt på grund av att jag gjort den där saken som jag borde ha gjort för längesen. Vaknade gång på gång under natten eftersom jag inte var säker på om jag alls borde ha gjort den där saken som trots allt kanske borde ha blivit ogjord för alltid. Vaknade sista gången sextiden. Superpigg. Supernervös. Superallting. Insåg att någon annan också suttit uppe mitt i natten vid datorn. Om inte annat har jag nu skrivit en av de konstigaste texter i just det där sammanhanget. Och nu kan man väl bara vänta? Jag är så dålig på att vänta. Om jag inte får svar inom en dag betyder det att svar utarbetas/om jag inte får svar inom en dag betyder det att svar uteblir helt. Två dagar? En vecka? Två veckor?

Jag vet inte om jag tycker om uttrycket "låt det bära eller brista". Och i all ovisshet är jag dessutom lite sur för att jag inte sparade ett eget exemplar av texten, för att om inte annat kunna ta fram den under ett senare skede och skrattat åt att jag verkligen skrev det där och skickade det till en annan människa.

21 april 2009

tisdag

Sol ute, mörker inne. En helt vanlig arbetsdag.

20 april 2009

A Quitter


Rasputina

fiskarna i havet

Jag vet fortfarande att jag inte vet. Det är ganska skönt. Det betyder att jag inte behöver fundera på det mer. Om jag någonsin kommer att ha kommit till insikt borde jag ha kommit till insikt vid det här laget. Det jobbiga i hela situationen är att någon annan tydligen vet. Eller tror sig veta. Då är det inte så där bara att fråga om folk kommer ut en sväng. Så mycket vet jag.

19 april 2009

och idag ska jag inte göra någonting

Min jacka luktar fortfarande rök. Som när man stått bredvid grillen och grillat 65+ grillkorvar och 64 bananer fyllda med choklad. Jag har nu åkt över Finlands längsta bro (och tillbaka över den) och kanske haft de tyngsta och roligaste arbetsdygnen. Det är krångligt att sova i en sovsäck på golvet när man hela tiden vaknar av att man tvinnat in sig så att man inte kan röra armarna. Och ändå var det första jag sa på morgonen "Jag har glömt hur skönt det är att sova i sovsäck", tittade på klockan som visade 7:43 en lördagsmorgon och kokade sedan drygt tio pannor kaffe, plockade fimpar från en skolgård, skar upp tiotals brödskivor, var arbetsledare för köksstädningspatrullen och inledde mitt prat med "vad är utbildningspolitik?". För att nämna något smått.

Jag ångrar fortfarande att jag inte provade rutchkanan. Men det var kallt, det var vått, det hade nyss slutat snöa och jag hade sommarkläder på mig.

18 april 2009

14 april 2009

Cheated Hearts


Yeah Yeah Yeahs

packning

Varför får man inte sova i sovsäck på vissa lägergårdar? Jag packar sängkläder och handduk till arbetsresa ett. Jag packar dyna, sovsäck och liggunderlag för arbetsresa två. Jag packar inte alkoholhaltiga drycker. I programmet för arbetsresa två står det att man skall respektera de som ordnar programmet och att man därför inte skall dricka alkohol. Jag är väl i princip en av dem som ordnar. Jag ska sova på ett golv i ett klassrum och följande morgon föreläsa om utbildningspolitik. Undrar om det skulle vara klokt att packa ner två liggunderlag. Jag önskar att jag ägde en uppblåsbar madrass.

12 april 2009

Friend of the Night


Mogwai

lyckorus och träningsvärk

Igår hoppade jag säsongens första hopp. Idag har jag träningsvärk.

Ur teknisk synvinkel var det bästa hoppet hittills. Armarna där de skulle vara. Halsen sträckt på rätt vis. Ryggen böjd. Bra avsats. Borde ännu jobba med att få höftet i rätt vinkel. Gjorde en sidokullerbytta vid landning för att minimera risken att skada mig. Hade en hoppmästare som ropade "Mene" uppe i planet. Han hade jag inte haft tidigare. Han var bra. Det var sista gången jag hade en hjälm med inbyggd radio och en typ som stod nere på marken och sa "Lotta - vasen, vasen, suora". Packandet av fallskärmen tog två timmar och då fick jag hjälp. Det var varmt och jag hade bara t-skjorta under den tunna halaren när jag hoppade. Precis som sommar. Jag har ett blåmärke på insidan av högra armen. Precis som efter tidigare hopp. Och jag förstår fortfarande inte i vilket skede eller varför jag får det.

10 april 2009

9 april 2009

"Nåmen, morjens morjens"

"Är du gift", frågar han medan han sprutar ketschup i min hamburgare.
"Nä", svarar jag.
"Nåmen har du barn då", fortsätter han.
"Nä", säger jag igen.
"Men en karl i alla fall", säger han.
"Nä, int det heller." Jag lutar mig mot disken. Tittar mig omkring. Köket är större, matplatserna fler. På ett bord ligger en kvällstidning.
"Int nu längre", tillägger jag innan han hinner ställa nästa fråga.
"Men någå måst du väl ha", frågar han.
"Jag har jobb. Helt kiva jobb."
"Vardå?"
"Kvinnovetenskap"

Han skrattar. Jag skrattar. Hans fru skrattar och frågar om hon får komma med mig. De frågar om jag känner denochdens barn som också flyttat till Åbo. Sedan pratar vi om att det är tio år sedan jag flyttade från staden. Ett halv år sedan de flyttade sin kiosk i staden. Snart tolv år sedan jag började jobba i deras kiosk.

Jag var sjutton år gammal. Den första arbetsdagen hade jag på mig en svart allt för kort klänning med svarta lacksandaler med klack, mina fötter svällde och jag försökte dra ner klänningen utan att lyckas. Jag stod och gömde mig i köket när jag hörde bjällran på dörren klinga till och hon sa "Det är alltid nervöst första gången men det är bara att gå fram. Säg hej". Han frågade mig ofta "Å va vet du ida?", vilket jag till en början sällan hade ett bra svar på. Det gick bra och jag jobbade där så länge de hade kiosken på samma ställe. Det var då jag började blogga, eller skriva dagbok på nätet.

Mycket har hänt sen dess.

Och om något år går jag igen in i deras kiosk och vet att jag får något gott när jag beställer maxiburgare, wienerburgare, kebab eller tonnfiskburgare, så frågar de igen om jag är gift, har barn och vi konstaterar att deras småflickor inte längre är småflickor.

8 april 2009

No Ones Gonna Love You

Band of Horses

tillstånd: handlingsförlamad


Någonting som är bra med att tidvis syssla med annat än forskning och avhandling är att man blir så inspirerad och ivrig att få återvända till texten, texterna och texter i allmänhet. När man sedan väl har en dag som är tillägnad den så stirrar man bara på skärmen, på högarna och på sin höjd orkar ta sig till kopieringsmaskinen för att kopiera kvitton för att man ska kunna skicka reseräkningar och reseberättelser. Få i alla fall en sak ur världen. Just nu vill jag inget hellre än att sluta arbeta med det andra, sluta åka på konferenser, sluta undervisa. Jag längtar faktiskt till sommaren då jag kan skriva. Jag tror att det här blir en skrivsommar. Efter junikonferensen. Och efter junisemestern. Det ska bli så skönt.

6 april 2009

måndag

Just nu skulle jag vilja skriva långt och analyserande. Istället blir det kort och koncist. Fåordigt och exakt. Huvudet på spiken:

Jag vet inte. Jag vet inte varför jag inte vet. Det enda jag vet är att jag kan ha fel.

5 april 2009

säsong

Jag tycker om min säsongsbetonade deltidskämpis. 

Min lägenhet är liten, kanske till och med pytteliten. Men inte för liten för att ha gästmadrassen bäddad på golvet. Vi pratar knappt om annat än fallskärmshoppandet och gemensamma hoppbekanta. Ja, och kläder och mode pratar vi om. 

Nu är gästmadrassen undansatt. Min pyttelägenhet känns stor. Kanske tills nästa veckoslut.

3 april 2009

Munich III


Enorm Kandinskyutställning. Jag köar, i tidvis regn, i en och en halv timme för att få köpa biljett. Värt varje peng.

1 april 2009

Norrlands Riviera


Peter, Bjorn, John

Munich II




Obehag. Koncentrationsläger.