Det har klirrat extra mycket i min kassa för stipendieforskartillvaron. Så mycket att det känns hoppfullt. Riktigt hoppfullt. Men när jag sedan läser om
den här fyndiga idén och min nästa tanke är "jamen sån ska jag ha på min karonkka" blir jag själv också lite orolig över min plötsliga optimism. För att inte tala om att jag nyss diskuterat med min kära mor om att på tumanhand åka till Venezuela när jag ser ljuset i doktorstunneln.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar