27 februari 2009

dagens visdomsord alternativt dagens suck

Plagiera icke. Det är varken roligt för dig själv eller din lärare.

26 februari 2009

kan inget annat än rekommendera

The Station Agent. Höst. 2003. Guildford i England. Några vänners lägenhet. Hemkörd pizza. Dagen spenderad i Windsor. Trötta. Flunssiga.

The Visitor. Snöslask. 2009. Hektisk vecka. En mötesfri lucka i kalendern. Gå hem tidigare. Äta franskisar och den sista biten prinsesstårta. Koppla av. Gå tillbaka till jobbet efteråt. Senare. Innan jag drar på mig mina fotbollsskor.

Jag tycker att Thomas McCarthy borde skriva och regissera fler filmer. Jag vill inte vänta till 2015.

25 februari 2009

The Vanishing


Ännu har jag inte läst en bok av Jodi Picoult som jag blivit besviken på. The Vanishing är inte hennes bästa men läsvärd.

”Försvinnanden är en mångfacetterad bok som handlar om identitet, relationer, etik, moral och vanliga familjeband. … Picoult kan verkligen konsten att blanda god skönlitteratur med viktiga samhällsverkliga frågor.”
Nerikes Allehanda

23 februari 2009

22 februari 2009

söndag 18.47

Vet inte hur många gånger jag tappade bort mina skor. Efter femton timmar fest i ett streck kröp jag i aftonklänning under ett bord för att få med skorna hem. Jag vaknade nyss och har ännu inte vågat se efter om klänningen borde till kemtvätt innan nästa fest om en månad.

20 februari 2009

inför fest

Tar det lugnt. Laddar upp för lördagen och dagen som kommer efter det. Egentligen borde jag väl också ladda upp inför måndagen, när jag riktigt tänker efter. Ser framemot helgen.

ny aftonklänning - check
nya svarta höga spetsiga pumps - check
skorna inpromenerade - check
ny kuvertväska - check
kameran laddad - check
makeup inköpt - check
frisörstid inbokad - check

Det enda som återstår är att sy fast kårbandsrosetten i klänningen. Och skönhetssömn. Sömn för hela helgen.

Nightmares


Billy The Vision And The Dancers

18 februari 2009

idag

Jag är på allvar förvånad över att det inte finns någon tågsång/tågvisa/tåglåt. Är det verkligen så?

Dagens tågresa resulterade i att det kommer att bli ännu mer tågresor för mig. Borde kanske börja boka in kaffedejter i Helsingfors. Ta vara på tillfället liksom. Känns halvt tokigt att åka dit endast för ett stycke möte. Dagens varade i 30 minuter. Sedan åkte jag tillbaka hem.

17 februari 2009

årets första (men inte sista) utlandsresa

I vanliga fall skulle jag redan ha plockat åt sidan kläder och eventuellt lagt dem tillbaka i klädskåpet för att det trots allt är lite för tidigt att packa, alternativt skrivit en lista på saker jag behöver med mig och förargat mig över att jag aldrig kommer ihåg att spara listan jag använde förra gången (eftersom den här sortens resor är återkommande), alternativt fått panik över att jag inte finslipat mitt prat klart, alternativt räknat dagar för att ha koll på hur många sidor prat jag behöver skriva resterande dagar. Den här gången har jag inte gjort något av ovan.

Jag har jobbat, varit på restaurangmiddag, planerat dejter, avbokat dejter, shoppat, festat, trott att jag blivit efter-lördagskväll-sjuk, tyckt att det inte vara möjligt för mig att vara efter-lördagskväll-sjuk, insett att det var någon annan basilusk, vilat, sovit, jobbat, sovit, jobbat och totalt glömt bort att jag ska resa om någon vecka. Blir en Tysklandsturnering. Lite Hamburg, mycket Bremen, och en del Munchen. Prata om bloggar, fotovinklar, självporträtt och dagens outfit.

Förstår inte hur jag kunde glömma en sådan sak. Å andra sidan är det kanske inte så konstigt. De här resorna och praten börjar kännas så odramatiska.

16 februari 2009

14 februari 2009

"håll i hatten"

Att (försöka) skriva doktorsavhandling är egentligen som att åka berg- och dalbana. Utan pauser. Ibland är det uppförsbacke och ibland nedförsbacke. Ibland känns det som om man behöver spy över vagnkanten, medan man ilar vidare. Så kommer en loop, man åker upp och ner och återvänder till utgångsläge. Man sitter där i vagnen och undrar vad som hände, men hinner inte komma till några slutsatser innan vagnen knycker iväg vidare. Nedförsbacken kan vara angenämt kittlande. Det kan väl kallas flyt. Samtidigt kan nedförsbacken vara obehaglig, okontrollerbar. Jag minns att jag som liten på Borgbacken alltid slöt ögonen när vi närmade oss tunneln i slutet av banan. Det kändes tryggare att blunda, men samtidigt gjorde det att jag länge trodde att tunneln också betydde att jag var upp och ner. Så stannar vagnen med ett ryck. Man kan pusta ut/ha dåligt samvete för att man står stilla/pilla bort stoppet med nerbitna naglar/ta semester.

De två senaste veckorna har jag ryckigt och halvförberedd åkt till höger. Kände att jag ville experimentera lite. Tog tag i vänstra vagnkanten och vippade lite försiktigt. Skrev något som kunde bli en fristående artikel samtidigt som jag lekte med tanken att släppa taget och se vart det bär. Presenterade första versionen i början av veckan för mina kolleger. Från att jag satt med orden jag är allt för personlig/det här är egentligen bara flum/blir jag anklagad för att vara narcistisk nu/jag vet inte vad jag gör/jag bara experimenterar lite/vågar jag ta steget över kanten/sträcker jag ut vänster hand för mycket/skriver jag för ovetenskapligt/skriver jag för skönlitterärt/skall jag köra eller radera i halsgropen, fick jag höra att jag skall släppa taget/det fungerar/kör/använd/konstruktiv kritik/det är som om du håller fast dig panikartat med högra handen samtidigt som du sträcker fram vänstra till en ny dimension/och den gamla klassikern vad är din huvudfråga (som jag kanske kom lite närmare ett svar den här gången).

Från att jag ensam åkt i den röda vagnen och mitt material (bloggtexter om kroppen och ätstörningar) åkt i blåa vagnen sitter vi plötsligt i samma vagn. Tidigare har jag jagat dem, men främst har de jagat mig (nattetid med sömnlöshet och dagtid med illamående). De skrämmer mig fortfarande. Men de skrämmer mig inte lika mycket som jag själv skrämmer mig. Jag utnyttjar mina egna erfarenheter. Jag går tillbaka till min egen tonårstid. Jag läste min första blogg från början av 1998. Jag läser min gamla blogg, jag analyserar mig själv. Situated knowledge. Autoethnography. Namnen är tydligen många. Jag går tillbaka till minnen från 1992, när jag som tolvåring skrev in till ungdomstidningen Okej, redogörde för min längd och vikt och frågade om det var normalt. Jag går tillbaka till högstadietiden då jag regelbundet fick väga mig på grund av undervikt hos skolskötaren. Jag går tillbaka till mat, hunger, våg, måttband, oro, obehag, kontroll, kontrollöshet, kalorier, köld. Jag går tillbaka till egna blogginlägg skrivna över tio år sedan som beskriver ett problematiskt förhållande till min kropp. Det är obehaglig läsning. Det är kanske inte så konstigt att jag haft problem med att förhålla mig till och obehag inför mitt forskningsmaterial. Avhandlingen fick nu en överraskad (men antagligen nödvändig) vändning. Jag vet inte ännu om det går uppåt eller neråt. Men upp och ner går det inte. Jag har slutat blunda och åker in i tunneln.

13 februari 2009

me like

Shi gan en sydkoreansk film som är obskyr på rätt sätt.

Single Wife

Jag är lite allergisk mot chic lit just nu. Jag var rädd för att det skulle vara hömppälitteratur. Visade sig vara helt okej bok. En sån där vanlig bok. Vanlig fiktion. Till och med en bok som jag kan rekommendera till folk.

Most men who leave their wives have the courtesy to (at least) leave a note, but not journalist Laz Brookman. At the start of this charming first novel, he casually leaves his New York apartment one morning and never returns: "He left as if he were going... to buy the Sunday Times (although they had it delivered) or to walk the dog (but they had none)." Anxious to save face and preserve the precarious normality of her life, and certain that he will soon return-mysterious several-day-long disappearing acts not being uncommon with her husband-Grace Brookman secretly begins living two lives, Laz's and her own.

12 februari 2009

11 februari 2009

ordfattigdomen.

Och i väntan på att jag ska få en energikick till att själv blogga så vill jag puffa för Bloggskrift. Där finns texter man gärna får läsa och kommentera. Här är det just nu ordfattigt.

dagens upptäckt i litteraturväg

Bok-SM. Lockande.

10 februari 2009

Merry Happy


Kate Nash

jyvät akanoista

"Kom inte meddelandet fram?"
"Jovisst. Jag har bara inte hunnit svara"
"Så du undviker inte mig?"
"Nej"
"Jag ville bara kolla"
"Okej"
"Så meddelandet kom alltså fram?"
"Ja. Jag har bara bråttom just nu"
"Så du hör av dig när du hinner?"
"Ja. Jag lovar."
"Imorgon?"
"Nja. Har jobbmöten och annat jag lovat till kvällen"
"Jaha. Men i övermorgon?"
"Ja. Eller nja. Beror på när jag blir klar med en deadlinsgrej."

Just nu undrar jag mest hur jag trodde att jag skulle kunna klämma in en ny grej i mitt liv. Eller grej och grej. Ett tillägg helt enkelt. Istället för att vara roligt får det mig att känna mig som en snorkig och dålig människa. Och om jag ska vara riktigt ärligt så stör osäker efterhängsamhet (eller vad man ska kalla det) mig väldigt mycket. Jag kanske gallrar mellan fröna. Hoppas bara något frö blir kvar. Men om inget blir kvar är väl också det bättre än att spara ett frö som orsakar (...irriterad klåda höll jag på att skriva, men det låter lite tokigt i sammanhanget) eksem.

9 februari 2009

shaktimatta

Och nu har jag också en.

Första dagen gjorde det ont och blev varmt, jag klarade inte av mer än några minuter. Andra dagen gjorde det ont, blev varmt och jag klarade inte av att ligga mer än 15 minuter. Och tredje dagen somnade jag på den och vaknade en timme senare, trots att det också nu gjort ont. Det trodde jag aldrig skulle hända.

efter allt prat om internets risker

S: Ska vi spela Betapet?
L: Orkar inte just nu. Du kan ju spela med någon annan.
S: Nää (helt förskräckt)
L: Varför inte?
S: Det kan ju vara någon...
L: Vadå? Om den skriver hej skriver du hej eller så låter du bli. Spela för spelandets skull. Om du vill.
S: Men... men tänk om den är en blottare.

Jag tror att S missförstått något väsentligt angående onlinespel.

7,9 på imdb

Office Space hade sina stunder (eller scener, eller one liners). Löjlig på ett bra sätt tills den blev löjlig på ett dåligt sätt och sedan slutade den abrupt. Jaha. Liksom.

8 februari 2009

E8


Detektivbyrån

inget nytt under solen

Jag testade min blogg på BloggPartiTestet och kom fram till att jag skriver främst som en socialdemokrat samt miljöpartist, allra minst som en kristdemokrat och centerpartist. Jag trodde inte att mina blogg skulle vara så uppenbar.

6 februari 2009

5 februari 2009

tästä se lähtee

Syftet var inte att få en chans att öva på att skriva på finska. Syftet var något helt annat. Men när jag för en gångs skull vet alla ord på finska, samtidigt som jag inte vet om den andra personen förstår orden på svenska kan jag lika bra skriva på finska.

Det gick trögt i början. Men efter någon dag har det börjat flyta riktigt fint. Min grammatik är inte alltid enligt skolböckerna.
Mest handlar det om att våga.

4 februari 2009

Orgelbyggaren

Med tanke på det här blogginlägget kan jag å det varmaste rekommendera Orgelbyggaren av Robert Åsbacka. Precis så bra som alla sagt, kanske till och med bättre.

Dessutom var mitt exemplar ett fynd. Hittade ett hårdpärmsexemplar i en fyndlåda i Stockholm i slutet av november. 10 kronor kostade boken. De visste knappast vad de sålde.

3 februari 2009

mitt roskis är relativt tomt

Igår somnade jag fem på eftermiddagen och sov en tre timmars lång tupplur efter jobbet. Idag sitter jag fortfarande på jobbet och känner att jag fått extra mycket energi av att skriva på avhandlingen (på riktigt skriva, skriva sida upp och sida ner, istället för det vanliga stirrande på gammal text alternativt blanka sidor). Så olika är det ibland.

2 februari 2009

januariskörden i filmväg

JaHurra - guldkornen i januari
Wendy and Lucy
Gran Torino
Three and Out
White Oleander
Slumdog Millionaire
Boy A

Ok - underhållande, snyggt, intressant, men något som fattades.
Arn - Tempelriddaren
Arn - Riket vid vägens slut
A Complete History of my Sexual Failures
The Wackness
Zack and Miri Make a Porno
Choke (förstördes av att den var baserad på en bok av min favoritförfattare/jag hade för höga förväntningar/borde ha sett filmen innan jag läst boken)
Das Leben der Anderen
Wall-e
Ghost Town
Milk
Smart People
Adulthood

Nja - inte bortkastad tid. Men: för ointressant/ojämn
Ping-pongkingen
Untraceable
Step Brothers
Jumper
Henry Poole is Here
W Delta Z

Blä - Kunde gått och väl spenderat tiden på annat
The Scorpion King 2: Rise of a Warrior
My Moms New Boyfriend
Vicky Christina Barcelona
Elegy
Frost-Nixon