Imogen Heap
anden i glaset
8 minuter sedan
den 13 juli 2009
den 11 juli 2009
proppen
Det bästa man kan göra när man har skrivkramp är att erkänna att man har det och diskutera det med andra.
Det glömmer jag varje gång.
Förra gången gick jag till min handledare efter att jag blivit kvitt krampen. Jag lovade att boka tid i ett tidigare skede nästa gång.
Det gjorde jag naturligtvis inte.
Jag borde lägga in ett månadsåterkommande alarm i min telefon:
"Har du inte skrivit under den senaste månaden? Boka tid till handledning!"
den 10 juli 2009
den 8 juli 2009
k(r)ampen
Om man ska säga nått om ett jobb som i princip endast går ut på att producera text dagarna i enda kan man minst sagt säga att det är ganska skit att både skrivkrampen och det dåliga samvetet samtidigt arbetar på högtryck ett längre tid. (Jaja, satsbyggnaden blev konstig där mot slutet men nu har jag suttit hur länge som helst och möblerat om utan att höra hur det ska vara för att det ska bli rätt och risken för att jag ska radera detta inlägg på grund av detta dilemma + skrivkramp är mycket hög, så låtsas vi som om ingen märker något. Samtidigt som jag nog måste kommentera det, så att alla som trots allt märker det för att det sticker så obehagligt i ögonen kan vara lugna.)
Jag vet att jag också jobbar när jag läser texter men vem orkar läsa arbetsdag efter arbetsdag. Jag vet att det inte är så längesen jag gav skrivk(r)ampstips till skrivkursdeltagare men det är så omåttligt mycket lättare att ge tips än att själv följa dem, trots att tipsen inte nödvändigtvis var allmängiltiga utan mera exempel på hur jag brukar göra för att bli av med proppen. Jag vet att det inte är så längesen jag coachade någon som skrev sitt slutarbete men fortfarande är det så mycket svårare att själva skriva. Jag vet att jag vet vad jag ska skriva men när allt jag skriver blir oanvändbart dravel. Jag vet att jag själv är den mest kritiska läsaren till mina egna texter men oberoende hur jag vänder på det är det skrattretande dåligt om jag ens får något skrivet. Jag vet att ett tips är att skriva annat men det känns som om det här bloggandet inte heller löper, för att inte tala om skönlitterära texter. Jag vet att det brukar hjälpa att byta skrivplats men just nu vet jag inte vart jag ska gå. Jag vet att sista utvägen är att några dygn före deadline skriva som en galning oberoende hur dåligt det än blir men när jag helst skulle vilja att det blir en dräglig textmassa.
den 7 juli 2009
frid och fröjd
Efter två och en halv timme lugnar det ner sig. Sedan sitter man timtal vid datorn och väljer den ultimata ringsignalen till en hipp men kräsen mamma som säger "för mycket skrammel, för lugnt, för trist, för mycket dittan och dattan", åker på konstutställning samt får höra att man trots allt inte kan resa för mycket.
den 6 juli 2009
första chocken
Två och en halv timme har jag befunnit mig här.
Hittills har jag fått veta att:
1. Jag har konstiga byxor
"Jag köpte dem i Amsterdam."
"Jaha, nå sånt där sku de ju inte sälja här."
2. Min tröja inte passar till byxorna
"Jag vet. Det var därför jag tog på mig den när jag kommit inom husets väggar och inte när jag ännu satt på tåget eller bland med folk."
"Nå, men fortfarande passar den inte."
3. Jag reser alldeles för mycket.
"Det är väl helt okej när jag har råd, vill och har möjlighet."
"Kanske. Ja, det är väl det. Egentligen."
4. Att mitt hår inte passar mig.
"Du ser liksom konstig ut."
"Va?"
"Ja, alltså fotot du har på facebook. Inte som du har det just nu."
"Jaha."
"Mmm. Du ska nog inte ha så där lockigt hår."
5. Att min resa till Stockholm var helt onödig
"Ja, du sku ju ha kunnat åka senare i alla fall. Inte på min första semestervecka."
"Hände något speciellt här?"
"Nä."
6. Att jag klär mig som en femtonåring
"Vissa fastnar i 70-talet, men du klär dig som en femtonåring, om femtio år kommer du att klä dig som dåtidens femtonåring."
7. Att jag borde fungera som föräldrarnas tolk och chaufför under eventuella utlandsresor.
"Gärna! Ni skulle gilla Italien till exempel. Eller London. Eller..."
"Jamen man har hört att det är så dyrt."
"Man kan väl undvika turiststråken."
"Men vi måste ju röra oss längs turiststråken."
"Man måste ingenting. Och varför ska ni i så fall ha en chaufför med er så att ni kan åka dit "vanliga" människor bor?"
8. Att jag inte borde ha besökt Ruisrock
"Du är inte femton längre."
"Hej, det var Ruisrock."
"Och?"
"Ingen skulle ha blinkat om ni skulle ha varit där."
"Men man har ju hört så mycket om festivaler. Och då skulle ju du ha kunnat komma hit lite tidigare."
"Hallå. Det första jag gjorde när jag kom in genom portarna var att köpa en kaffe och syltmunk. Hur många femtonåringar står och ser Apulantas keikka med en kaffe i handen?"
Sånt. Men samtidigt mycket roligt. Högljutt skratt. Och en del blickar som förmedlar syskonsamhörighet.
den 4 juli 2009
vadå gå på högvarv?
En fråga när man varit vaken i 18,5 timme efter en kort nattsömn på färjan från Stockholm och spritt över hela lägenhetsgolvet ligger böcker:
Hur gör man med böckerna som är omåttligt spräckliga när man vill färgkoordinera bokhyllorna i regnbågens färger?
den 3 juli 2009
alla världens förslag ska man höra innan öronen trillar av
Egentligen skrev jag en text här som handlade om förslag jag fick idag som jag tackade nej till. Sedan skrev jag hur jag nog aldrig kommer att gå med på sådana förslag för jag är inte en sådan människa. Sedan skrev jag att en kompis nog har rätt när han sa att jag är mera ute efter någon adrenalijunkieaktig som inte förslår myspysigt stillasittande. Det var efter att jag skrivit om det myspysiga som jag raderade allt eftersom jag insåg att det egentligen inte handlar om aktiviteten i fråga, det handlar om sällskapet.
Och så blev det en sådan här text.
Och jag har skrivkramp.
Och jag har varit till Stockholm sedan jag kom hem från Italien.
Och jag fortsätter publicera bilder från Italien trots det.
För jag har skrivkramp som sagt var.
den 29 juni 2009
rödvitt och blågult
Det måste vara något med sommar. Att det är varmt, soligt, semestrigt. Kanske att jag verkligen ser det som ett transportmedel. Att åka färja sommartid känns sällan så angstigt som att åka färja resten av året. Hela ditresan är planerad. Sitta på däck, läsa jobbtexter i allskönsro. Det behövs inte mera än så. Hemresan sovandes i en hytt. Och härbärge ett par dagar mot att jag lyssnar på klagovisan. Den omtalade klagovisan. Klagovisan med alla detaljer istället för "its a long story vi tar det nästa gång vi träffas". Och Stockholm är alltid trevligt. Speciellt på sommaren. Och känslan när jag gräver efter min halvanvända SL-remsa, undrar vart jag lade den, undrar om jag hade några resor kvar, förstår inte varför jag inte lade den i byrålådan och slutligen hittar den på kylskåpsdörren.
Eller så är det helt enkelt så att det är längesen jag var till Stockholm med färja och att jag inte minns hur äckligt det egentligen är.
Eller så är det helt enkelt så att det är längesen jag var till Stockholm med färja och att jag inte minns hur äckligt det egentligen är.
den 28 juni 2009
den 27 juni 2009
lördagskväll
Att gå på dejt kan påminna väldigt mycket om en arbetsintervju. Förutom att man sitter på en uteservering, dricker upp en blåbärscider varpå sällskapet säger "Vill du ha en till?" på vilket man svarar "Nej" och båda parter stiger upp under tystnad, skakar hand och tackar för visat intresse. Sedan tycker man att det var rätt bortkastat att man sminkade sig, tycker att man kunde passa på att spendera resten av kvällen på uteservering med kompisar (för man är ju färdigsminkad och färdigklädd) , känna att man är hungrig, cykla hem för att steka några köttbullar och när man väl ätit känna sig så utmattad och trött (eftersom klockan faktiskt är lite över åtta på kvällen) att man inhiberar allt och lägger sig på sängen för att somna till en film.
den 26 juni 2009
spooky Facebook
För nästan exakt två år sedan drack vi kaffe i södra Österbotten. Det var första och sista gången vi träffades. Jag hade någon dag innan kommit hem från Stockholm och hade ingen lust att dricka den där kaffen på terassen. Det var soligt och varmt. Vi pratade väder. Lite deckare. Mycket musik. Kanske lite sport. Följande dag fick jag erbjudande om en bilresa och sällskap till Ruisrock men jag tackade nej och har ångrat det många gånger.
Idag ploppade personen upp under "People you may know" i Facebook. Vi har inga gemensamma vänner. Om en vecka börjar årets Ruisrock.
Hur gör Facebook egentligen?
Idag ploppade personen upp under "People you may know" i Facebook. Vi har inga gemensamma vänner. Om en vecka börjar årets Ruisrock.
Hur gör Facebook egentligen?
italiens djurliv (eller den ena snigeln större än den andra)
Ibland var det nästan som om syftet med resan var att utforska italiens snigelliv alternativt djursafari på landsbygden.
Jag hittade några hästar i vår by Viola i nordvästra Italien.
Och en vitt katt.
Och en gråvit katt i grannbyn Pamparato.
"Se en stor snigel!"
Hela sällskapet böjer sig ner för att fotografera.
Och så fota jag en sån här sak. Den var död, tror vi.
Sedan hittade vi en snigel som mumsade i sig något för att bli ännu större.
En brun och stor snigel.
Våra vägg-i-vägg-grannar i Viola.
En stor snigel med ett hem.
"En stor rödsvart snigel!"
Fota, fota, fota.
En normalstor snigel.
"Nå, vi kan väl fota den också när vi ändå håller på."
efter tre dagar hemma från kappsäcksliv och hetta
Det är svårt att ha semester i Finland. Dessutom är mitt arbetsrum betydligt svalare än min lägenhet.
den 25 juni 2009
den 24 juni 2009
hemma bra, borta bäst
Det första jag gjorde när jag kom hem från Italien var att köpa en espressokokare. Det andra jag gjorde var att fylla i ett visum för en resa till St. Petersburg.
fasader
Har man en förkärlek för att fotografera husfasader kan jag varmt rekommendera Nederländerna.
den 14 juni 2009
Det hàr àr semester
Sju dagar.
Det àr sà lànge jag klarar av att hàlla mig borta fràn ett internet cafe.
Jag har det bra hàr. Riktigt bra. Helt underbart, kan man sàga.
Ibland gjort mycket, ibland gjort vàldigt lite, sett mycket, sovit lànge och àtit gott. Svettats. Klibbat.
Det àr sà lànge jag klarar av att hàlla mig borta fràn ett internet cafe.
Jag har det bra hàr. Riktigt bra. Helt underbart, kan man sàga.
Ibland gjort mycket, ibland gjort vàldigt lite, sett mycket, sovit lànge och àtit gott. Svettats. Klibbat.
den 7 juni 2009
varlden ar liten
I september 2003 traffade jag en polsk student pa en kurs i Belgien. I november 2007 rakade jag av en slump traffa henne pa tagstationen i Kopenhamn och vi kom fram till att vi var pavag till samma kurs. I torsdags rakade jag av en slump traffa henne pa gatan i Holland och vi kom fram till att vi var pa vag till samma konferens.
den 6 juni 2009
konferensdoden
Tredje dagen och konferensdoden har tagit mig.
Sju kolleger har jag gladjen att dela hostelrummet med.
Tolv i natt knallade jag hem fran pubben.
Nio i morse var det min tur att sta framfor publiken
800-900 konferensdeltagare.
Otaliga vanner och bekanta.
Enorm somnskuld.
Extremt roligt.
Sju kolleger har jag gladjen att dela hostelrummet med.
Tolv i natt knallade jag hem fran pubben.
Nio i morse var det min tur att sta framfor publiken
800-900 konferensdeltagare.
Otaliga vanner och bekanta.
Enorm somnskuld.
Extremt roligt.
den 3 juni 2009
tack, men nej tack
Var med om en av de mera konstiga diskussionerna igår. Trodde inte att det skulle komma ett tillfälle där det skulle passa in att sjunga "Puuhamaa on jännä paikka, Puuhamaa se on iloinen, Puuhamaassa vietät vaikka koko päivän kesäisen... sellainen on Puuhamaa!" när man sitter på ett café. Efter att vi avhandlat zombien på gågatan under våren, muterade fåglar, psykmediciner, karaoke, hullut paperit, skolgymnastiken, språkmur, manodepressivitet, William Shattners två musikalbum, Åbos utbud av räkälän och Mikko Alatalos repertoar kändes det helt normalt. När jag närmare tänker efter var Puuhamaasången det enda jag egentligen bidrog med ( som logisk förlängning på att mitt sällskap bjudit på en japansk ballad).
den 2 juni 2009
detta är inte en modeblogg
Det här är inte en modeblogg, men när jag på lördagmorgon i Holland presenterar min forskning om modebloggar kommer jag att ha på mig de här skorna. Jag har tur som har en mamma som köper för små skor när jag själv har skoköparpaus.
den 1 juni 2009
bara vara vänner
Vad jag lärt mig?
Jag ska lita på min första instinkt.
Springa när jag ännu kan.
Inte vara för trevlig.
Alla förstår inte talesättet "bara vara vänner".
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
