20 april 2014

amen och tack

Påskfirande: sill, grillkorv, chips, pepparkakor, premiär av egenhändigt däckbyte, t-skjortsväder, poesigrej, Ekenäsbesök, biltvätt och utomhusluft.

14 april 2014

denna måndagen också ett liv

Så konstigt och ändå inte:
Kursplanering flöt över i lunch, som flöt över i shopping av sommarkläder, som flöt över i terassinvigning.

7 april 2014

Att disputera

Vissa blogginlägg går inte att skriva. Och ändå skrivs de.

Så här känns det: som om det aldrig hänt, som om det var en dröm, som om det var tusen år sedan, som om det var en annan värld.

Det blev till slut en bok, en lectio, en fest, en disputation och en hel massa fint och talangfullt folk jag känner på en och samma plats som sa så fina saker. På festen skrattade jag mest åt alla tokigheter folk hittat på, några dagar senare satt jag mest på soffan och skrattgrät för att jag var så rörd. Jobbmänniskor överträffade sig själv i planerat obskyrt karonkaprogram (candy crush med kollegor som karameller, frågesport (som jag som tur var visste svaren på: för att klara doktorantiden har jag ätit kokt ris med pesto, druckit väldigt mycket cider, vunnit fler poetry slam än jag minns, tittat på Breaking Bad och Orange is the New Black) och avslutning där jag fick poetryslamma en sida av avhandlingen, M hade skrivit den bästa tillfällesdikten (om bland annat riktiga vänner och andra som jag känner) och vid uppläsningen hade hon en bakgrundskör, en massa fredagsmänniskor ställde sig upp och höll ett tal, pingisklubben höll tal där jag mest av allt ville ropa att man inte ska bromsa vid backpingis, Y och M läste egna dikter om att ligga vid universitetet där jag också måste vara med, och som avslutning skrattgråtframkallande tal/sång/dans av L och P. Går inte att beskriva, men kan ses här och här (utan människor).

Det är lite som att åka på en veckas solsemester, komma tillbaka som en ny människa och det känns som om allt har blivit annorlunda tills man stiger av flyget hemma och det känns som om man aldrig ens varit borta.

Den här veckan: fullt ös framåt.


14 mars 2014

14 dagar kvar!

Har hunnit sedan senast:

1. posta/överräcka 256 avhandlingar
2. skaka hand med rektor/överräcka avhandling/berätta om den/skaka hand igen
3. skriva en halvfärdig lectio, ha krissamtal, skriva en ny halvfärdig lectio, ha kristsamtal, radera allt och påbörja ny lectio enligt modellen "enklast möjligast".

6 mars 2014

Moment 22

Fjärde natten i rad som jag drömde om disputation men ingen regelrätt mardröm ännu. Verkar mest som jag förbereder mig på det som ska komma och olika versioner. Samtidigt: avslutade nyss ett 1,5 timme(!) långt telefonsamtal med någon som disputerade i fredags. Kontentan: man kan aldrig helt förbereda sig.

3 mars 2014

saker man hinner med när man inte bloggar

1. slutspurtsjobba en och annan helgdag, också om man trodde att det var slut med sånt.
2. boka catering
3. skicka ut inbjudningar
4. gå på en disputation och en karonka
5. fylla år
6. äta lunch/gå på kaffe/gå på öl/spela squash
7. vara trött och mensvärkig en måndag, gå hem tidigare och sova i tre timmar
8. åka till Alberga för att äta lasagne och spela spel
9. skicka avhandling till tryckeri
10. gå på musikal
11. få en vardagsrumsmatta i födelsedagspresent
12. få en ny frisyr
13. se ungefär tio filmer
14. spontangå på konsert
15. glömma bort en hel massa saker man gjort
16. åka taxi två gånger
17. köpa en disputationsklänning
18. inte köpa en karonkaklänning
19. vakna allt för tidigt fast man kunde sova länge
20. gå allt för sent i sängs när man måste stiga upp tidigt
21. skjuta upp en kaffedejt
22. boka in tidningsintervju om avhandling
23. läst korrektur femtielvahelvetesjävla gånger

19 februari 2014

Värsta harmoniska typen

Värsta harmoniska typen. Det är vad jag är, tänkte jag igår när jag traskade från inspektion av festlokal. Eller så var det solen som spöka. Men sen fortsatte jag tänka det när jag gick på kaffe, tappade bort tiden och trodde att väggklockan i Fabbes var fel. Där hade jag nöjt suttit i en och en halv timme utan att titta på klockan. Imorse när jag gick till föreläsningen tänkte jag det igen, plus att jag var förvånad över hur märkbart piggare jag var än jag brukar vara. Till motsats från gångerna tidigare (alla) då jag kvällen innan ölat. Värsta harmoniska typen när jag sedan gick till Delhi Darbar på lunch, och det fortsatte när jag efteråt gick igen till Fabbes. Och idag lyste inte ens solen. Just nu lyser definitivt inte solen, men jag tänker gå ut på promenad. Det är något skumt på gång. Kanske våren.

16 februari 2014

mysteriet

Ibland när man tänker att man ska gå på fest och att det ska vara kiva, går man istället inte på fest för att man plötsligt inte har lust och man somnar istället tidigt på soffan. Andra gånger när man är lite skeptisk till fest går man i alla fall, tänker att man kan gå hem tidigt men har sen hur kiva som helst när man väl är där. Eller så beror det på att man kvällen innan inte gick på fest utan sov framför teven.

14 februari 2014

9 dagar, på ett ungefär

Man kunde tycka att jag skulle blogga lite oftare efter att jag lämnat in. Istället har jag: planerat undervisning, undervisat, gått på öl, hälsat på Jessica, skrivit dikter, gått på lite mer öl, funderat på layout, gått på kaffe, gått på bio och nu sitter jag här. Ska: boka catering, planera undervisning, gå på öl, gå på fest, sluta oroa mig över saker jag inte kan göra något åt, ha det bra. Och imorgon ska jag läsa dikter på alternativ årsfest och kanske sluta glömma bloggen. Det blir bra.

5 februari 2014

Att sysselsätta sig med

Om man befinner sig i Åbo idag, då ska man gå på Runebergsfest. Det är en order.

Om man vill lyssna på författare prata om fantasy och science fiction ska man lyssna på podcasten Fantastisk Podd.

Om man är intresserad av spel, eller egentligen om man är intresserad av att lyssna på folk som talar om spel och allt möjligt annat, så ska man lyssna på LUCcast. Mycket underhållande. I avsnitt sex fick jag dessutom  tips på spel som just jag borde spela. Eller de gjorde i alla fall ett tappert försök. Jag hade råkat, någon vecka innan, prata med Madmalinskij om spel och blev då tipsat om annat. Har ännu inte hunnit testa, men jag ska.

Om man vill se början av januari från mitt köksfönster kan man se på det här:




31 januari 2014

idag är en dag då jag fyller alla sociala medier med

JAG HAR SKICKAT! JAG HAR SKICKAT! JAG HAR SKICKAT! JAG HAR SKICKAT! JAG HAR SKICKAT! JAG HAR SKICKAT! JAG HAR SKICKAT! JAG HAR SKICKAT! JAG HAR SKICKAT! JAG HAR SKICKAT! JAG HAR SKICKAT! JAG HAR SKICKAT! JAG HAR SKICKAT! JAG HAR SKICKAT! JAG HAR SKICKAT! JAG HAR SKICKAT! JAG HAR SKICKAT! JAG HAR SKICKAT! JAG HAR SKICKAT! JAG HAR SKICKAT! JAG HAR SKICKAT! JAG HAR SKICKAT! JAG HAR SKICKAT! JAG HAR SKICKAT! JAG HAR SKICKAT! JAG HAR SKICKAT! JAG HAR SKICKAT! JAG HAR SKICKAT! JAG HAR SKICKAT! JAG HAR SKICKAT! JAG HAR SKICKAT! JAG HAR SKICKAT! JAG HAR SKICKAT! JAG HAR SKICKAT! JAG HAR SKICKAT! JAG HAR SKICKAT!

Nu ska jag äta lunch. Sedan fira i dagarna fem, ungefär.

29 januari 2014

egentligen ganska bra

Jag är lugn. Mycket lugn. Mycket mycket lugn. Sen är jag uppjagad över att det är så lite tid kvar. Uppjagad på ett bra sett. Jag är babblig, pratar fort. Är otålig, frustrerad för det händer iiiingeeeentiiiiing. Är rastlöst. Blir trött. Irriterad för att hela tillvaron är så inrutad. Vill göra någonting spännande. Något som jag inte brukar göra. Vill skrinna. Vill inte skrinna. Kan inte ens skrinna. Vill gå på museum. Tänker att museum är tråkigt. Vill gå på kaffe. Gå på öl. Gå. Och gå. Tänker ta bussen. Tar inte bussen. Känner mig oroväckande lugn. Ingen panik alls. Och så tänker jag att rastlösheten i kombination med tröttheten som väcker mig mitt i natten är paniken. Men den känns knappt. Jag vill bara göra något roligt. Blir irriterad för jag vet inte vad det roliga är.

24 januari 2014

Det måste bort

Efter ett och annat förståndigt ord av smart typ har jag trollats bort en del av undervisningen som riskerade ruttna där nere i stressbottnet jag inte hinner till. En artikel jag i ett svagt och smickrat ögonblick lovade har jag helt på eget initiativ trollat bort. Nästa veckas seminarium borttrollat. Dagens möte i Helsingfors borttrollat. Nästa veckas undervisning är planerad så att jag ska behöva göra minsta möjliga insats. Dit for de och gott gjord de. Både jag och alla andra inblandade kommer att överleva. Jag kommer närmare slutet. Jag har skrivit förord. Idag är det en vecka till deadline.

Förra blogginlägget måste bort. Det är nya tider. 

15 januari 2014

Något jag egentligen visste från tidigare

Kombinationen som inte är det mest lyckade: somna sent för att man är stressad över att man ska vara trött när man vaknar, vakna halv fem och stiga upp fem för att man är oroad över om man valt rätt lokal för karonkka, äta morgonmål så tidigt att vrålhungern slår till prick kvart över tio när man stiger in i föreläsningssalen, upptäcka att kursdeltagarna blivit betyligt fler än förra veckan, på stående fot planera om och improvisera en ny föreläsning, rusa iväg medan de diskuterar för att försöka hitta ett större utrymme till resten av kursen.

Men allt överlever man.

Och om jag av någon helt sjuk anledning får för mig att skriva en doktorsavhandling till måste jag se till att jag då inte kombinerar slutförandet av avhandlingen med undervisning så att understa ruttnar.

En riktigt bra grej: ska gå iväg från jobbet i klok tid idag eftersom jag ska hänga med kaverin, dricka nån cider, fake-curla och sedan äta på Tintå.

13 januari 2014

Slutet är nära

I något skede förra veckan tänkte jag blogga om den här galna/kaotiska/yra/hjärtklappande tiden innan man ska lämna in en slutlig version av avhandlingen. En sån där version som åker till tryckeri. Sedan var jag för galen/kaotisk/yr/hjärtklappande att jag inte kunde blogga. Följande dag hade det gått om och jag tänkte att det var bra att jag inte bloggade. Sedan kom en dag då det kändes kaotiskt igen. Sedan blev det bättre, för att bli sämre, för att bli bättre. Idag är 18 dagar kvar.

7 januari 2014

sjukbloggen, del 8761234

När jag ändå kommit så bra igång med ögoninflammation och luftrörsinflammation i december tyckte tydligen min kropp att jag lika bra kan, efter en liten jul- och nyårspaus, fortsätta med inflammation i halsmandlarna i januari. Hej så det går.

1 januari 2014

som man börjar ett nytt år

I natt gick jag och sova fyra, vaknade pigg halv tio. Kände mig väldigt väldigt gammal och inte alls så gammal, satte mig vid köksbordet, drack kaffe, åt en smörgås och kom på att jag kanske borde börja skriva dagbok. Så jag började. Och när jag gjort det kom jag på att jag antagligen borde sluta överanalysera allt. Det har jag ännu inte slutat med. Så för att distrahera mig, en form av årsresumé:

I början av året hade jag precis flyttat och installerade mig fortfarande. Stora delar av hösten innan hade jag regelbundet frågats på jobbet om hur jag mådde och om jag kunde sova. Då mådde jag okej och sov. Det tog slut på våren. Jag gick på skrivkurs, gick ut efter skrivkurs, skrev och försökte andas. Ibland föreläste jag och var råddig, ibland stannade jag hemma för att jag var så trött. Jag blev påverkad av och kände hjälplöshet över varje lilla notis jag läste i tidningen. En dag gick jag på lunch på jobbet och erkände att jag knappt sov. Jag fick tips om hur jag kunde göra när det kändes som om jag inte kunde andas. Jag pysslade, målade och satt en hel del hemma framför något form av projekt man gör med händerna mer än huvudet. Efter en tid blev det bättre. Efter en tid var allt som vanligt. En dag åkte jag på mycket spontan ensamresa till Stockholm. Efter en tid var allt bättre än vanligt. Jag orkade vara social också utanför den inrutade, överkomliga, återkommande och enkla arbistisdagen. Jag blogg100:de. I början bloggade jag mest listor, bilder och tipsade om andra bloggar. Jag poetry slammade och vann. Jag poetry slammade och det gick dåligt. Jag poetry slammade och jag vann. Jag uppträdde lite mer med att läsa dikter. Jag höll workshop i poetry slam för två gymnasieklasser och en högstadieklass. Det hade jag inte gjort tidigare. Det var roligt. Annan grej jag aldrig tidigare gjort men gjorde i år, var att prata i radio om bloggar. Jag gick på arbisskrivkurs på våren, skrivkurs i Helsingfors, skrivkurs i Kimito och en ny arbisskrivkurs på hösten, var med i NaNoWriMo i november och klarade det. Jag träffade en massa vänner jag inte orkat träffa tidigare under året. Jag var rysligt social hela tiden och ju mer jag var destu energiskare och gladare blev jag. Jag fick en massa energi och slutspurtade med avhandlingen. Jag skickade in den, fick de två utlåtandena, skickade in den till språkgranskning och jag fortsatte säga till folk att jag inte ska fortsätta forska när folk frågade vad jag skulle göra när jag var klar. Jag visste inte vad jag skulle göra, men jag skulle inte forska. Jag ville fortsätta forska men sa det inte till någon. Kom på ett forskningsprojekt jag ville syssla med, skrev tre ansökningar och blev beviljad finansiering. En grej jag aldrig trodde var möjligt. Jag som var förberedd på att bli arbetslös i april. Jag överanalyserade en hel del, varje lilla detalj analyserade jag. Försökte låta bli men fortsatte. Och det är ungefär här jag är nu. Sitter i vardagsrummet och bloggar. Ska titta på film.

31 december 2013

När det drar ihop sig

Gammal skåpmat: 20122011, 2010 och 2009

Årets film: Vi är bäst!

Årets filmupplevelse: Det enda som på något sätt var speciellt var att jag var på bio första gången i mitt liv ensam med pappa någon dag innan jul. Vi såg Hobbit.

Årets utställning: David La Chapelle i Stockholm.

Årets seriealbum: Tror att det varit ganska klent med sådana. Eller så minns jag fel.

Årets musikupplevelse: Hur jag än försöker minnas kommer jag inte ihåg att jag varit på någon konsert i år. Mycket konstigt. Men ingen panik, kom på att jag två gånger i år läst dikter ackompanjerad av ett band.

Årets bok: Martrådar av Mia Franck.
Årets spel: Candy Crush. Fastnade i maj och kom till slutet för några dagar sedan.

Årets teve: en hel massa seriemaraton har jag avverkat. Senast en säsong av Homeland under julen.

Årets reseupplevelse: En mycket impulsiv resa till Stockholm. Någon timme efter att jag fick idén satt jag på båten.

Årets teaterupplevelse: Håpas du trifs bra i fengelset. Var jobbig att se just den dagen.

Årets dansföreställning: Nötknäpparen.

Årets konferens: har bara varit till Malmö på något som kallades un-conference.

Årets bästa beslut: att skriva en forskningsplan för ett nytt projekt.

Årets orosmoln: de tre klassikerna: sjukdomar, döden, och ekonomin.

Årets äckligaste: en kaskad av Orvar. Kan nu meddela att spår inte längre finns kvar.

Årets "Äntligen!": Lämnade in doktorsavhandlingen för förhandsgranskning och skickade iväg ett skönlitterärt manuskript till förlag.

Årets mat: under de senaste månaderna har jag ätit en massa körsbärstomater och svarta bönor i ugn med grynost.

Årets fest: hade en litenliten fest i början av året. Har främst varit en del förberedelser inför nästa års fest.

Årets heldag: firande av brorsa. Först klättring, sedan mat och slutligen en och annan pub.
Årets "Åhå, det hade jag ju glömt bort, tills jag läste det i min blogg": våren. Å andra sidan kunde den gott och väl glömmas. Den var bara tung, mörk och trög. Orkade inte alls vara social. Det enda jag klarade var att gå på tisdagar på skrivkurs + öl, och det var för att det var inrutat i kalendern och inte krävde så mycket mer.


28 december 2013

min jul

När jag förra söndagen gick till tåget kom jag på att jag glömt att packa andra kläder än underkläder och strumpor. Det blev värre. När jag satt på tåget och öppnade jackan märkte jag att jag glömt att klä på mig nått klokt. Vilket betydde att jag satt i tåget med en åtsittande och ful jumper som var skitig och svettig eftersom jag storstädade i den. Så där så att jag inte städat de senaste två månaderna (eller antagligen längre) och nu gnidit de mesta så rent det gick. Där satt jag alltså på tåget med vinterjackan på för att jag kände mig så äckligt klädd. Men ingen panik. Min jul har varit hur bra som helst. Har en gång varit utomhus under de senaste fem dagarna. Skyller på ihärdigt regn. Mest av allt har jag legat på lilla soffan, stora soffan eller halvsuttit i en fåtölj i vardagsrummet. Inte så mycket mer. För att göra det behövs inte så mycket kläder. Flanellpyjamasen som jag alltid har här i skåpet har fungerat alldeles utmärkt. Bara några enstaka gånger har jag lånat mammas kläder.