18 november 2014

bara låt bli

Sak jag måste lova mig att aldrig mer göra, hur lockande det än känns:
Skriva en artikel utgående från ett avhandlingskapitel.

För om jag ändå gör det, kommer jag att undra:
Hur avhandlingen någonsin kunde gå igenom granskningen.

Det gör att jag helst:
Gömmer mig och bränner den förbannade boken.

Att jag dessutom, om en knapp månad ska hålla ett föredrag baserat på avhandlingen, under en öppen tillställning, gör att jag skrattar ganska mycket. Så tokig jag är.

14 november 2014

staden, gotta love it

Igår höll jag en mellanrapport om min forskning för stadens tjänstemän. Det som jag varit orolig för och känt mig oförberedd för visade sig vara hur bra som helst. Så där så att jag fick massor med positiva kommentarer och hurrarop. Alltså shit, jag fick till och med ett par ivriga hejarop innan jag ens börjat prata. Höll mitt föredrag på svenska, sa att frågor får ställas på finska men så gott som alla valde att prata svenska. Och sedan traskade jag ut genom stadshusets dörrar och kände mig så oerhört delaktig i den här staden. Idag fick jag mejl med kontaktuppgifter till någon som är intresserad av forskningen och som inte var där. Ibland, när man minst anar det, liksom.

11 november 2014

och denhär tisdagen

Det var en gång en tisdag. Den här tisdagen, som följt en fredag, lördag, söndag och måndag. Tisdagen då  jag ställde en konkret fråga som gick att svara på eller låta bli att svara på, men oberoende av utgång gav ett form av svar. Så där som man säger att tystnaden är talande. Och så hände det sig den tisdagen att jag satt på ett personalmöte med min  telefon framför mig och svaret kom, med många ord, bra ord, bättre ord än tidigare, också om tidigare ord också varit bra. Och saker föll på plats. Snipp, snapp, slut, så var allt gott i hjärnriket och hjärnan kunde ta en liten paus från hjärnspöken och bara glida med igen.

10 november 2014

en sånhär måndag

För på fredag skickades det sms, jag var glad, drack en öl på Koulu och gick sedan på Runoviikkos avajaisklubi på Monk.

För på lördag var jag upptagen med att handla mat, förbereda en söndagsmiddag, stryka alla mina 28 t-skjortor första gången på dryga 34 år, titta på teve, medan jag väntade på något som aldrig hände.

För på söndag fick jag farsdagsbesök av pappa, mamma och brorsa, gjorde auberginerullar med fetaost, oliver, soltorkade tomater, morotspuré med kokosmjölk, lammkotletter och limoncellopannacotta, och alla andra avlägsnade sig från köket för att jag var helt vimmelkantig av oerfarenhet på husmoderlighetsfronten, spelade Ticket to Ride två gånger, gav pappas farsdagspresent som bestod av att han fick sova på maten och vi andra körde till Luolavuori för att lufsa i skog och mark och berg, slinta omkring i branta leriga backar, ta gruppselfien och jag fick ett nervsammanbrott i bilen så att brorsan under tystnad stannade bilen, öppnade min dörr och bad mig själv köra, se dem åka och blir arg och ledsen över det där väntade som aldrig hände.

För idag har jag jobbat, frågat råd, varit arg och ledsen och sammanbiten och dyster och försökt vara som vanligt och sedan skickat ett meddelande som jag ännu inte fått svar på.

För snart ska jag Nia för att svettas och passa på att bli lite harmonisk eller flyförbannad. Vilket har jag ännu inte bestämt mig.

Och så har jag tänkt att jag gör ungefär 8 av 9 fel i bara det här inlägget, enligt Peppe. Jag försöker verkligen att inte särskriva.

4 november 2014

35 saker jag gjort eller tänkt

1. iiiiiiiiiiiiiiih.
2. aaaaaaaaargh
3. hjälp
4. suttit i mitt vardagsrum, mittemot min brorsa, skrattat så att jag inte fått luft och sett honom skratta så att han gråtit.
5. aj
6. ska bara
7. kanske jag borde
8. äh, det är bara att göra det
9. iiiiiiiiiiiih
10. gått över järnvägsbron för att sätta mig på en träkista och titta på när drygt 30 pingisspelare tävlar.
11. alla gånger jag som barn under helger åkte för att se på pingis
12. hur otroligt familjärt det är att öppna en ytterdörr och höra elva pingismatcher pågå.
13. så många bekanta det finns på bokmässor
14. hur de blir fler och fler
15. jag måste inte blogga
16. jag får blogga om jag vill
17. så svettig man kan bli av att plötsligt och oväntat stå framför 16-åringar i ett klassrum.
18. så gott indisk mat är
19. så gott tacos är
20. alltså va
21. gjort en mycket vild jämnfotahoppdans i mitt kök när forskningsmaterial började droppa in
22. lyssnat på en ytterst förträfflig radiodokumentär
23. så många bra typer jag känner
24. orka
25. iiiiiiiiik
26. men hur går tiden så fort
27. åhå
28. ett specifikt radhus i esbo är ett bra ställe
29. öh
30. vilken siffra var det
31. det var ju inte så svårt
32. man borde fråga när man undrar
33. herregud vilken träningsvärk man får av att springa
34. så mörkt
35. ja ja


24 oktober 2014

direkt från svarven

Igår skickade jag 25 mejl, idag 10 stycken. Och inte bara det, idag droppade de första svaren på min enkät in. Ett tecken på att de jag mejlat till nu har mejlat vidare. En riktig cirkuscirkel. Jag gillar. Jag kan sova. Jag kan andas. Jag kan sluta mejla och gå på fredagsöl istället.

23 oktober 2014

vänta, jag ska bara skriva det här mejlet klart

På måndag skrev jag 27 mejl, på tisdag 44 mejl, igår 19 mejl. Handlar om sammanlagt 41 personer och allt på finska. Jag undrar när det ska bli lättare, när min finskaångest ska lätta. Inte än i alla fall. Det blir värre. Kanske för att jag i ett mejl ombetts ringa, eller för att jag i några andra mejl ombetts komma till en finsk högstadieklass för att prata. Tre andra skolors kanslier borde jag traska till för att muntligen framföra mitt ärende. Jag vet inte riktigt hur jag tänkte när jag planerade det nya projektet.

16 oktober 2014

Muskelavslappnande piller/luft/prat/rörelse

En kompis som hälsar på bara för att, eller bara för att det är så längesen sen sist. Jag, ett hispigt och hungrigt nervvrak som har varmt, klädlager på klädlager och förstår inte att skala av mig ett lager innan någon annan säger det. Och jag vill ta bussen. Och jag har lågt blodsocker. Och jag har domnande armar. Och jag vill inte vara gnällig. Och sedan: få mat, få prat, få ginger joe, få tre varv brädspel på raken och allt är bara bra, bra, bra. Och följande konstiga dag, då kroppen igen går i lås, ironiskt nog efter massage och människa efter människa väller in i arbetsrummet på löpande band, ibland fler på en gång och jag känner hur huvudvärken kommer tillbaka, försöker hålla kvar känslan att allt är bra genom att hålla kvar allt innanför läppar. Tar en lugn fredag, åker tåg, klappar katter, äter chips i föräldrasoffa, tar muskelavslappnande piller för att kunna sova, och släktingar väller in. En oanmäld bror väller in, en oanmäld moster med man, en oanmäld farbror med fru. Och det är ett bra vällande, tills jag inte orkar för huvudet dunkar så och folk vädrar så hemska åsikter och jag går till övervåningen, lägger mig på föräldrarnas säng, ska titta på teve men somnar. Och den ena överröstar den andra, och de åker, och de kommer tillbaka, och en kusin kommer, och vi äter ett hopplock av lunch. Trångt är det runt föräldrarnas köksbord, med matingredienser från flera hushåll och jag står ute på gatan och tittar upp i luften, som mest hundra meter upp, på en flygmojäng som fotar, och jag tittar rakt fram på min pappa och farbror som styr mojängen. De tittar upp mot himlen grimaserande, det är inte ett fint grimaserande och jag tänker att jag ser likadan ut när jag kisar uppåt. Och så plockar jag fickorna fulla med äppel.

Dessutom en farmor som inte är farmor längre. Utan någon helt annan som går ut sent på kvällen i pyjamas tills hon blir upphittad av främmande människor. Och jag fortsätter tänka att det där är farmor. För mig är hon alltid farmor. Och så fint det låter, men hur ärrigt det egentligen är.

Idag, femte veckan och femte gången massage. Knutar finns kvar och ett helt nytt problemområde har hittats, som alltid funnits där, som helt enkelt tidigare inte hunnits med, och ny tid bokad och sedan en till och först efter det kan jag tänka på att gå mer sällan än en gång i veckan. Jag tänker på hur dyrt det blir, men hur mycket min kropp behöver det, och hur jag borde ha gått tidigare innan hela jag är låst. Men det är så dags att tänka nu.

Och känslan: lämna in avhandling, känna sig befriad, överleva disputation, känna sig befriad, fortsätta jobba, känna sig befriad, ha semester, känna sig ännu mer befriad, fortsätta jobba, känna mig ännu mer befriad, och nu har jag kommit till ett stadie av jobbet där jag känner mig så befriad att jag inte ens riktigt vet vad jag ska göra om dagarna. Efter att jag gjort en enkät, översatt den till finska, pysslat lite med nätkurs, svarat på alla mejl, tackat ja och tackat nej, skickat iväg enkäten och mest väntar på att jag hoppeligen får svar så att jag kan fortsätta jobba. Vad är det meningen att jag ska göra på dagarna? Så konstig känsla. Kanske njuta och förstå att det gäller att njuta för att det inte kommer att vara så här i all evighet, inte ha dåligt samvete över njutandet.

8 oktober 2014

ett annat kalenderinlägg

En gång i tiden var jag spontan. Den senaste tiden är det mest spontana jag gjort, att städa strumplådan. Det är en himla massa rutor i min kalender som gör att det där spontana inte får plats. Till och med det roliga är inrutat. Helt plötsligt skriver jag in en träff med någon som bor på sjuminuters promenadavstånd två veckor framåt, för att det inte går tidigare, och precis efter att vi sagt "vi kan väl helt enkelt göra så i framtiden att vi hörs och säger: ska vi ses om en halvtimme", men när man försökt några gånger, rutar man in i alla fall. Och hoppas på att det där veckoslutet inte ska försvinna av ännu oklar orsak.

2 oktober 2014

145 ord från en kalender

Svampskogen, lunch på Delhi Darbar, inbandning av kurspodcast, kaffe på Kirjis gård, en extremt ihållande huvudvärk, en Mia som tänkte för mig som inte klarade av tänkandet och tvingade mig att ta tag i saken och huvudvärket och ryggen, Sin Cos Tan på Klubi, Nia på Arbis, skrivtisdagskväll på Arbis, Massage, Bremer, Koulu, Massage igen, Svampskog, Middag hos mig, Bristol, Massage igen, Portti, Fantastik 2014, en lunch till på Delhi Darbar, Nia på Arbis, en skrivtisdagskväll på Arbis, nätkursstart, en monstruös forskarfinansieringsansökan, ett forskningsseminarium, Åbo pride, kattförning till föräldrar, Göteborg i fem dagar, scenintervju, scenintervju i repris på ett ungefär, en intervju med P3, singeringskö, ett föreningsstyrelsemöte, en missad textdeadline, en lite mindre monstruös forskarfinansieringsansökan, en skrivtisdagskväll på Arbis, ett oändligt antal osvarade mejl. Och ett uppträdande på Åbo bokmässa på söndag med mina finska dikter på inkommande, förhoppningsvis med sällskap som inhiberat annat program.

1 september 2014

Att bli lite modigare, igen

Det är konstigt egentligen. Jag kan vara nervös över att uppträda med egna texter, men när det dyker upp filmklipp av uppläsningarna på nätet tar jag nervositeten till en helt annan nivå. Det blir mera avklätt på något vis. Går inte att tänka att publiken förmodligen glömt. Tvingar mig själv till att höra min egen röst, känna igen darrningarna, minnas hur det kändes i kroppen, vilja säga åt mig att inte ta så lång tid på mig, skynda, skärpa rösten, variera mer. Men så finns de där på nätet, filmklippen. Och nu när jag har jag blivit lite mer bekväm med tanken att de finns där, att jag till och med själv vågat lyssna och se dem en gång, tänker jag att någon gång måste jag väl bli så modig att jag erkänner att de finns där för andra också. Och det är ungefär där jag är nu. Nervositet, igen till en annan nivå. Och jäklar så jag ska bli snabbare.


Ett uppträdande i Karis. När jag äntligen vågade se den här, hade jag totalt glömt hur jag slutade läsningen. Nu har jag kommit till ett stadie då jag kan fnissa åt det istället för att försöka kamoflera mig på golvytan.



Ett annat uppträdande i Karis, där jag håller på och håller på (och håller på i all evinnerlighet) med någon form av improviserad intro till själva dikten (och min existens egentligen). Jisses, men nu mer tokigt är pinsamt.


Ett tredje på finska i Helsingfors. Här blir jag frågad i början hur mångte gången det är jag läser inför publik innan jag börjar och jag förstår inte först frågan, för att sen säga "många". Ville skrattgråta första gången jag hörde det. Dessutom häftig grej när uppläsningarna ackompanjerades med improviserad visuell konst, vilket beskrevs av arrangörerna som "Esitysten yhteydessä nähdään valkokankaalla ammattivisualisoijien taidonnäytteitä, jotka rytmittävät lausuttuja esityksiä ja luovat taiteiden välistä vuoropuhelua". Hade själv ingen aning om vad som hände på skärmen när jag läste.

29 augusti 2014

Höstlistan!

Om någon säger att jag ska stjäla nått, stjäl jag det. Eller, den här skulle jag stjäla oberoende. Eller, vad som helst stjäl jag inte. Eller, jag har egentligen inte för vana att stjäla. Den här är knyckt av den bästa Nina jag känner.


Mina tre bästa hösttips (till mig själv):
1. ha roligt och inte oroa. Höra av mig till människor av varierande slag, för att jag vill höra av mig och inte generellt tänka att det finns något som är för mycket/ofta.
2. använda gummistövlar när det regnar, inte glömma paraplyet, använda cykellampa. Ha yllesockor så ofta som möjligt.
3. äta varm mat, koka grytor och soppor.

Och en fjärde, använd sjal. På olika sätt.
Den här hittade jag och stal jag via/av Liisa:


Det här ser jag mest fram emot i höst:
Att åka till Göteborg, hänga med vänner, testa nya saker, utmana mig själv, på riktigt börja med nya forskningsprojektet, fortsätta känna att jag lever, skrivtisdagar,  niamåndagar, ölfredagar och allt däremellan. 

Om du skulle förändra en sak i ditt liv under hösten, vad skulle det vara?
Jag skulle göra ungefär samma sak som Nina, gå lite fler långpromenader och samtidigt lyssna ikapp mig på podcastar.

Det här vill jag läsa i höst:
Allt, allt, allt. Eller, jag vill läsa helt enkelt. Det har varit lite skralt på senaste tiden.

Det här bävar jag för i höst:
Att jag inte ska få en ordentlig start på etnografiska fältarbetet.

Vilka inköp behöver du göra inför hösten?
En lång, svart, mjuk tröja. Som inte sticks. Eller jag behöver kanske inte, men jag vill ha. En skruvmejsel så att jag äntligen vet om det går att reparera min söndriga dator.

Det här lyssnar jag på i höst: 
Morgonpasset i P3, Värvet, Sommarprat i P1, bra musik, live musik.

Tycker du också att ordet "höst" börjar förlora sin betydelse nu när du har läst det så många gånger? 
Nä. Inte det minsta. Höst är fortfarande fint.

27 augusti 2014

onsdagsschema

Idag är dagen då jag inte bara satte hudkräm på tandborsten, utan också ska träffas vid en fontän och sedan spela biljard (första gången i mitt liv, typ).

Innan det, storstädning av varje mapp, papper, epost och pryl i arbetsrummet.

25 augusti 2014

Om exakt en månad

Antagligen den häftigaste följden av att jag skrev en doktorsavhandling.

Och jag älskar Göteborg. Och jag som aldrig varit till bokmässan. Och jag som varit på väg men den gången råkade dubbelboka och åka till Tyskland istället. Och så mycket saker att jag inte vet vad jag ska skriva.

22 augusti 2014

oproportionerligt

Jag blev oproportionerligt glad av att ta bilen till jobbet lite över tio och hitta en parkeringsplats. Nu gäller det bara att minnas att inte gå hem.

15 augusti 2014

Den här veckan, en high-five på den.

Alltså den här veckan. Oj.

Av andra lär man sig en hel del om sig själv. På något sätt se hur man flyter ihop med andra människor, skvalpar längre bort från människor, förändras men är precis den samma. Och det handlar väl mest om ett tidsperspektiv. Om femton år. Och femton år sedan jag första gången flyttade till Åbo för att studera. Satt i Humanisticums kafferum i en stol som jag sjönk ner i, väntade på min tur att bli intervjuad för ett inträdesprov. Hur jag träffade henne som var nära mig i efternamnsalfabetet. Och sedan började vi båda studera. Blev vänner. I år hade vi inte setts på två år tills hon hälsade på. Den här veckan. Få veta om missförstånd som jag varit ovetandes om. Hur mitt paket räddade efter fyra månader, som jag inte hade någon aning om. Och jag fick en guldig skumpa och en kylskåpsmagnet som är så rätt, så beskrivande och så fel.

Kylskåpsmagnet av Nina Hemingsson.


Och hur jag nostalgiskt gått i Åbo den här veckan, fast jag aldrig flyttat bort. Inse att platser som för mig är Åbo inte var Åbo för någon annan. Att mitt sommaråbo aldrig upplevts av den andra. Att man är så olika. Att staden kan betyda så olika. Hur självklart det är att jag vill bo kvar här.

För att inte tala om att skriva ironiska dikter om hemmafruar, vara rädd för att någon ska rusa ut från festsalen medan jag läste dem, inte kunna vara annat än ironisk också om jag inte vill såra. Men det gick bra. Satt (förhoppningsvis) diskret framför publiken och skrev ett textmeddelande om att jag blir sen. Få en blomma av arrangörerna, gå till Fontti med en röd blomma i handen och känna att det här är verkligen inte ultimata sättet att stiga in genom dörren. Men ändå skratta, vara avslappnad, prata allvar, bli väldigt chockad och bokstavligen göra fler (kanske fem) high-five över bordet än jag minns. Säga hejdå och gå åt olika håll för att träffa vänner. Virra omkring på konstens natt. Se vänner och bekanta. Vakna på soffan lite över ett när man får ett textmeddelande.

10 augusti 2014

inlärningskurvan

Vad jag mer och mer förstått under de tre senaste dygnen: ju mer jag tror att jag bara ska gå ut en kort sväng på kvällen desto senare kommer jag hem. Igår skulle jag bara hämta hem min cykel som stod utanför Koulu.

7 augusti 2014

att brodera

Man får inget gjort om man inte sätter sig ner och gör det. Jag borde brodera den meningen och spika upp den på väggen. Borde egentligen brodera två stycken, en för hemmet och en för jobbet. Eller egentligen borde jag inte brodera något alls. Brodera är inte min grej. Om jag ska brodera kommer jag inte att få något annat gjort.

Men det är gjort nu. Väggen är klar! Tapeter borta, spacklad, slipad, grundmålad och målad (i K366). Skrivit första versioner av två dikter om hemmafruar. Påbörjat en artikel om medias porträttering av kvinnliga bloggare. Städat skrivbordet på jobbet. Överhuvudtaget tagit mig till jobbet. Det var en stor bedrift. Och här är luftkonditionering.

I övrigt, uppträdde med dikt om Karis i Helsingfors i helgen. Det var roligt. Idag ska jag försöka göra något tredje gången gillt. Första gången inhiberades det av en andra part, andra gången inhiberades det av mig.

2 augusti 2014

Fyra stycken

Plötsligt har jag hittat och börjat lyssna på en massa bra finska band.


Över nio minuter olika lager med variation. Precis som det ska vara.


Alltså sångrösten.


Och när jag tänker att jag det inte kan vara så här långsamt blir det långsammare, tills betydligt snabbare.


Min nyaste promenad- och skrivmusik.