31 december 2010

år 2011 ska jag

Den där om Jenny bloggade en annorlunda nyårslista. En sådan som jag önskar att jag alltid skrivit. Jag skriver den nu och hoppas jag skriver den om ett år igen.

Inga löften. Bara förhoppningar, planer.

År 2011 hoppas jag att blir ett bra år, ett bättre år än i år. Jag hoppas på mindre sjukdomar. Jag önskar att alla nära släktingar får fortsätta leva.

Jag kommer antagligen att skriva en del. Jag hoppas att jag skriver en hel del. Det blir ett LittSkap-år. Det blir förhoppningsvis ett år då jag också skriver så många avhandlingsord att den kan skickas in till förhandsgranskningen. Jag vill inte skriva fler bokkapitel till vetenskapliga antologier, väntar redan nu att tre ska publiceras. Jag vill inte tacka ja till allt. Jag vill inte känna mig tvungen att tacka ja till allt. Jag vill koncentrera mig mer på några få saker. Jag vill åka på högst en konferens.

Jag ska vara glad. Jag ska åka till Italien. Jag ska åka till Australien. Jag ska gå på konserter. Jag ska gå fler gånger på bio än år 2010 och jag vill se fler filmer. Jag vill se fler brafilmer än okejfilmer. Jag ska gå oftare på museum. Jag ska tänka vänliga tankar. Jag ska läsa skönlitteratur som jag redan har i bokhyllan istället för att köpa böcker. Jag ska läsa minst två böcker på finska. Jag ska gnälla mindre. Jag ska gå till gymmet och också träna mage/rygg istället för endast ben/armar som är mina favoriter. Jag ska höra av mig oftare till kompisar som jag sällan träffar. Jag ska ha minst en fest.

Jag ska inte flytta. Jag ska ha ett snyggt och välstädat hem. Jag ska göra vardagsrumslampan, och lyckas. Jag ska äta mera riktig mat än lunchsmörgåsar. Jag ska minst en gång i veckan orka ta mig till lunchrestaurangen för att äta med sällskap.


26 december 2010

middagsprat

Jag vet inte riktigt hur det började. Största delen av familjemiddagen idag berättade jag för mor, far och bror om Blondinbella och Kissie,varför de blivit så stora bloggare och hur de använt sig av det. Det kanske beror på att det är nästan bara de som uppdaterar sina bloggar i juletid.

Har du träffat Kissie, frågade mamma.
Nä, men jag har en kollega som forskar om henne, svarade jag.

24 december 2010

God jul II

Jag försökte blogga när jag satt på tåget igår.
Eller det måste ha varit i förrgår. Jag har sovit två nätter i den stora sängen, med det fluffiga täcket och två ljuvliga dynorna.

"Det är jobbigt att resa med tåg med fyra väskor. En så tung att jag inte orkade lyfta upp den. En annan så stor att den inte rymdes på hyllan. Den tredje av modell öppen kasse full med julklappar. Den vågade jag inte lyfta upp på hyllan. Den fjärde väskan var jag säker på att jag skulle glömma kvar eftersom jag lagt den på hyllan."

Det var ungefär så jag skulle ha bloggat.
Alla väskor fick jag med mig ut. Men lite halvilla såg det ut. De glömde meddela att vi var framme och att man skulle stiga av tåget om man inte ville åka vidare.
Det blev lite bråttom.

Det är kallt.
Kallt att gå utomhus.
Människor i bilar som inte stannar vid övergångsställen och man blir ganska frustrerad där man står och trampar,
fryser.
Och det kommer bara fler och fler bilar. Tills någon stannar och då blir andra människor i bilar frustrerade för att de måste vänta på någon typ som någon annan människa i en bil bestämt dig för att låta gå över, istället för att stå kvar och trampa, frysa.

Till ett loppis gick jag. Köpte en gubbkeps, en plåtburk och en ljusstake.
Det var igår.

Idag har jag sovit länge. Ätit morgonmål. Haft papiljotter i håret. Det närmar sig.


God jul






och en riktigt vit och snörik jul!
just nu verkar det som om mitt foto inte syns.

22 december 2010

true, true

Lite rosa är himlen. Inte jätterosa, men skiftar mellan vitt och rosa bakom domkyrkan. Knappt något blått alls. Jag tittar ner och antecknar lite mer viktiga saker.

Writing about yourself does not liberate you, it just shows how engrained the ideology of freedom through selfexpression is in our thinking. Kauffman 1993

Jag tror att jag vet hur jag ska relatera det till avhandlingen. Blir distraherad och tänker att det inte alls fungerar att relatera till prataomdet. Jag gillar #prataomdet.

20 december 2010

men alltså

Jag bor i fel stad. Jobbar på fel dagar. Kan inte åka bort den måndagen.

19 december 2010

innan

På dryga två timmar gick jag in till stan, köpte fem julklappar, åt en varm smörgås och drack en kaffe på café, gick hem. Började paketera julklapparna, halvvägs började jag googla pysseltips och inredningstips. Det var fem timmar sedan. Hälften av julklapparna fortfarande opaketerade. Två byrålådor med saker som kan vara bra att ha när/om man pysslar utspritt på köksgolvet. Ännu är inget pyssel pysslat.

18 december 2010

lucka nummer 17 och 18


Igår såg jag Rare Exports på bio. En ex tempore grej.

Satt i soffan och slösurfade, telefonsamtal, åt den nästsista av makaronilådaportioner (min livskvalitet och humör har inte bara lyfts av att flytta från höghus till flerlägenhetsträhus, utan jag gör betydligt oftare egen mat när jag numera har diskmaskin, varm hemgjord mat ger energi på ett annat sätt än smörgåsar/franskisar/fiskpinnar/pestoris. Man glömmer bort sånt ibland. Däremot måste jag lära mig att inte tillreda mat för en stor familj. Makaronilådan blev sju portioner. Det om det), gick till centrum, drack en chai latte och skvallrade, såg bio, gick hem genom julgranskantad trottoar.

Filmen var riktigt bra. Så bra att den förmodligen blir en film jag ser varje jul. Idag övervägde jag museibesök, men kommit fram till att temat på konstutställningen inte är det ultimata.

17 december 2010

Jag har fortfarande svamp som han plockat i frysen

För exakt ett år sedan satt jag på jobbet i trähuset. Jobbet skulle flytta. Jag och en arbetskompis gick till nya stället för att titta hur våra blivande rum såg ut. Vi hade svårt att hitta. Vi förfasade oss över väggfärgerna när vi kom fram. Vi förfasade oss över det lilla kylskåpet, avsaknaden av spis. När vi var där brast jag och berättade för första gången för någon att min farfar var sjuk.

Jag hade några veckor innan träffat honom. Vi satt i hans vardagsrum. Jag på soffan. Han i fåtöljen. Han hade benen uppe på en pall. Jag flyttade mig till en stol vid bordet för att dricka kaffe och äta tårta och han fick sin tårtbit på en pall vid fåtöljen. Han var så smal.

Det var första gången jag berättade för någon och innan hade jag bara bloggat om det några dagar innan utan att nämna alla ord. Det var ungefär när jag berättade det som han dog, samma dag, men det fick jag veta först senare.

Den här hösten finns nya allvarliga sjukdomar i släkten. Unga människor och äldre. Det är för jävligt.

Och jag saknar fafa.

bara små petitesser i livet

Det var väldigt onödigt av mig att klaga på tvättstugsbokningen.

- Senare igår insåg jag att min cykel försvunnit och efter misstanke och några telefonsamtal kom jag fram till att fastighetsskötarna skyfflat bort den, de ska höra av sig på måndag och vi ska komma överens om träff för återförening.

- Jag har fortfarande inget nät. Ringde internetleverantören förra veckan, de skulle undersöka saken och höra av sig. De hörde aldrig av sig. En vecka senare ringde jag igen. De var fortfarande väldigt förvånade över att jag inte hade nät. De skulle undersöka saken och höra av sig. Idag hörde de av sig. De vet inte hur det blir, men jag ska fortsätta betala räkningarna, så kan jag när det fixats få det tillbakabetalt så länge jag kommer ihåg att ringa deras faktureringsavdelning.

- Min ytterdörr krånglar. Hjälp på väg så snart de hinner. Innan dess kan jag inte gå ut.

jag har läst, jag ska läsa

Igår avslutade jag boken Baby Jane av Sofi Oksanen. Inte like bra som Utrensning.
Idag kom hennes bok Stalins kossor i posten.

16 december 2010

den typen av människa

I huset jag bor i kan man inte ha tvättmaskin i lägenheten. Inget problem, tänkte jag eftersom det finns en tvättstuga med tre tvättmaskiner man kan boka. Jag skrev mitt namn på listan igår. Tänkte tvätta från klockan 16 till 22 idag. Beräknade att jag har fem eller sex maskiner tvätt. Går ner till tvättstugan klockan 15 för att tjuvstarta, men ser att någon sedan igår bokat den från klockan 14 och maskinerna var upptagna. Gick ner igen kvart över fyra, men fortfarande är alla tre maskiner upptagna. Enligt klockorna på maskinerna är det ännu 45 minuter till 1 timme och 30 minuter tills de är klara. Jag vill inte vara den typen av människa som blir arg, skriver en lapp eller knackar på hos människan, men just nu känns det ganska nära.

jag har fått skrivtid igen

Någongång idag tänkte jag så här: Om jag hade choklad är jag säker på att jag kunde tänka lite klarare. Choklad, glögg, chips och knaperstekt bacon.

Vad jag gjort innan: läst ett blivande bokkapitel som fått vila i flera veckor. Gillat vad jag läst. Läst högt, kännt att inte bara tankarna funkat utan också rytmen. (Gör jag det för komplicerat? Tänker andra som skriver akademiska texter också på rytmen?) Varit ett flertal gånger förvånad över att det verkligen är jag som skrivit texten. Sedan kom jag till partiet där jag helt klart slutade senast. Det hackar, spretar, är ologiskt.

Jag försöker bena ut: bloggar som behandlar ätstörningar -> subkultur? ja, gemenskap och samhörighet-> motkultur? ja, en motkultur mot samhällets rådande sociala normer -> men samhällets sociala normer: att vara smal -> inte motkultur? -> men bloggarna upplever sig inte som smala eller smala på rätt sätt? alltså motkultur -> men motkultur mot vad? -> motståndet frammanar en motkultur -> motståndet inte bara riktat mot kroppsideal -> motståndet riktat mot sin egna kropp, andra personer, mat, ätande, sociala praktiker (som att äta tillsammans) -> ätstörningar kan ses som ett feministiskt motstånd, men bloggarna är inte uttalat feministiska?

Och det kanske intressantaste i allt detta: varför tror jag att choklad, glögg, chips och knaperstekt bacon löser mitt dilemma? Betyder dessa saker samma för mig som för bloggarna jag studerar? Hur är det lika? Hur skiljer det sig? Hur kan mitt bacontänk relateras till forskningen?

Tips? Tankar? Synpunkter?


15 december 2010

dagens kärna

Det är fint med fina saker och fina människor, då förlorar det fula plats i hjärnan.

14 december 2010

jag har inte bara gjort annat den senaste tiden, jag har också läst


De senaste:

Utrensning av Sofi Oksanen
Prins Charles känsla av Liv Strömqvist
Room av Emma Donoghue


Recension: De var alla superbra.

13 december 2010

Hej det är Elin!

Jag får ett telefonsamtal. Noterar att det är ett telefonnummer från Sverige.

Hej, säger jag.
Hej är det Lotta? Mitt namn är Elin, säger Elin med sverigesvenskt uttal.
Whaaaat, tänker jag. Elin! Det är Elin! Vad vill Elin mig?, tänker jag.
Jag ringer för ett finskt företag, är det du som har hand om hushållets el, fortsätter Elin.

Och jag förstår inte hur jag tänkte. Hur jag kunde tro att det verkligen skulle vara Elin som hade ärende till mig.

12 december 2010

kokkonst

Nice! Som om jag skulle kocka/baka.

Blodiga kravaller rådde inte på politiker

Igår såg jag filmen The Time Traveler's Wife. En riktig snyfthistoria som jag är glad att jag inte såg i en biosalong.

I morse läste jag fredagens morgontidning. Började gråta när jag läste att de skulle höja universitetsavgifterna i Storbritannien. Behärskade mig. Började gråta när jag läste att facebooks grundare skulle donera miljarder. Behärskade mig. Började gråta när jag läste att flygresenärer varit instängda i fem timmar i Göteborg. Behärskade mig. Började gråta när jag läste om facebookgruppen "Conans nya show till Finland". Behärskade mig. Nu överväger jag att sluta läsa tidningen, eller gå vidare till lördagstidningen.

11 december 2010

det börjar kännas bättre

Om det var dag 3, rubriken var mina föräldrar och om jag var med i den här bloggrejen där man skriver under en viss rubrik en viss dag (men som jag inte är med i eftersom jag kände att det skulle vara för svårt), då skulle jag skriva ungefär det här:

Min mamma har skickat fb-meddelande varje dag jag varit sjuk för att kolla hur det är. Jag har svarat. Idag ringde hon för hon tänkte att jag kanske skriver att jag håller på att bli friskare, men att jag egentligen är väldigt sjuk. Min släng av riktigt horribelt sjuk tidigare på hösten skrämde både mig själv och andra. Nåja, nu blev det här ett sjukdomsinlägg igen, trots att det skulle handla om mina föräldrar. Tillbaka.

Min mamma ringde idag för att kolla hur jag mår. Hon frågade om jag hade febernedsättande medicin och tillade att min pappa kan köra 120+120 kilometer om jag har för långt till apoteket och medicinen är slut. Det är mina föräldrar. Mina fina föräldrar.

10 december 2010

aptitretare


Kallas det brunch om man klockan 15.36 kombinerar frukost och lunch i form av gröt med hemgjord äppelingefärasylt, akompanjerad av toalettpappersrulle på snytslutrakan?


Mitt liv är inte glammigare än så här.

Bord: ikea
Bordstablett: lagerhaus
Tallrik: ikea
Sked: liten affär i Utrecht, Holland
Gröt: k-affären
Sylt: hemgjord
Toalettpapper: k-affären

hej från soffan

På måndagkväll, i bilen, på väg på Gogol Bordellos konsert, sa jag att jag hade ont i halsen. Efter ungefär halva konserten frågade jag om någon i sällskapet hade näsdukar med sig. Oanvända eller använda, just då hade det ingen betydelse. I bilen hem efter konserten kände jag mig febrig. Och hej, här ligger jag fortfarande på soffan sen dess. Ett stort näsdukspaket avverkat, halvvägs in på en toalettpappersrulle, sover lite när som helst. Jag som skulle hålla en workshop om bloggandet imorgon. För sjuk för att hålla den, för frisk för att inte vara aningen besviken. Hej, filmtittandet som bara fortsätter och fortsätter. Såg idag film nummer 70 för i år.

5 december 2010

tack bara

Efter att jag suttit vid festmiddagen i ungefär 3,5 timme går jag på toaletten. Det första jag ser när jag kommer är mig själv i spegeln. Min eyeliner som tydligen gett upp och runnit ner över kinderna. Går tillbaka till bordet och kan inte hålla mig. Men herregud jag såg ju för jävlig ut. Har jag sett ut så där länge? Mina tre närmaste bordskamrater skruvar på sig lite, sedan Så gott som hela middagen. Vi ville inte säga nått. Och jag undrar om det är jag själv som skulle ha varit ohyffsad och otrevlig om jag sagt till och det varit någon annans eyeliner som runnit ner för kinderna.

saker jag hoppas just nu

Det är förmodligen aldrig bra att avsluta ett nattligt meddelande med orden: det här är inte ett fyllesms, det är bara ett sms mitt i natten.

Men ja, det var inte ett fyllesmsm. Jag lovar. På hedersord!

(Även om jag är medveten om att ju mer man bedyrar (och att man överhuvudtaget tar upp möjligheten) desto mera misstanke väcks).

3 december 2010

flickskap/tyttöys/girlhood

Nationell forskarträff. Elva deltagare, varav jag som enda svenskspråkig. Berättade om min forskning på svenska av praktiska skäl istället för språkpolitiska. Att prata på finska skulle ha resulterat i

a) att jag aldrig skulle ha blivit färdig eftersom det skulle ha tagit tid att hitta varenda litet ord.
b) att min forskning skulle ha låtit som en skoluppsats skriven av en lågstadieelev
c) att varken jag själv eller åhörarna skulle ha förstått vad jag försökte förklara

När jag var färdig fick jag kanske den bästa kommentaren någonsin:

Spännande och jättebra, även om det var på svenska.

(Vilket åtföljdes av en rad ursäkter och förtydliganden, så att kommentaren inte skulle förstås fel. Och jag som försökte förklara att det inte alls var tokigt sagt, att jag förstod, att det var helt okej.)

Egentligen vill jag nångång hålla en presentation på finska. Det händer något med hur man tänker, man kommer kanske på andra saker, nya saker, gör automatiskt förtydliganden när man presenterar på ett nytt språk. Till exempel har jag fått kommentarer att jag är mera samhällskritisk i min forskning när jag skriver på engelska.

2 december 2010

här utanför

Medan jag panikskrev morgondagens föredrag, tog jag paus. Tittade ut genom fönstret och blev förtjust i det fina ljuset utanför.



Sedan panikskrev jag lite till. Tittade ut och såg att det blivit mörkare, men var ganska fint fortfarande.

Konstaterade att man mest såg mig själv och mitt arbetsrum. Tänkte på hur ofta varje dag jag tittar ut och vill ta ett foto. Och hur galet det egentligen är. Att det skulle bli så mycket finare om jag tog fotona utomhus och inte genom fönstret.

1 december 2010

mera om bloggpriset

Här kan man läsa väldigt smarta ord av Sebastian Bergholm. Läs! Läs!

Och egentligen vill jag också själv säga något. Kommentera hans inlägg och andras inlägg. Men istället ska jag fortsätta skriva a course description. Jag tänker att jag kommentera senare, nu arbeta mot en jobbdeadline. Och jag vet redan nu att nästa jobbdeadline kommer sen. Och sen följande och vips har jag inte alls sagt något eller kommenterat. Det blir så tyvärr. Oftast. Men kanske inte den här gången. Kanske.

ingen vanlig onsdag*

Ikväll är det dags för Bloggpriset 2010. Själv ska jag fortsätta med att packa upp mina ägodelar, försöka hitta platser för dem, titta på Bloggpriset förutsatt att det live streamas på nätet, eftersom min television inte behagar fungera i nya lägenheten.

* egentligen är det väl kanske en helt vanlig onsdag. Imorgon är det torsdag. Sedan fredag. Igår var det tisdag.

30 november 2010

och snart är det måndag igen

Tre biljetter till Gogol Bordellos konsert trodde jag att jag hade i plånboken. En till mig, en till brorsan och en till mamma. Men plötsligt var de inte där. De var borta. Jag var helt säker på att jag lagt dit dem så att de inte skulle försvinna i flytten. Sökte i flera timmar, övervägde att kolla om det fanns biljetter ännu till salu och om jag i så fall skulle köpa tre nya och inte säga något till nån. Efter en halvdag av magont, ringde jag brorsan för att fråga om han sett dem när han hjälpte till att packa upp. Nä, men de dyker väl upp. Och dyker de inte upp, dyker de inte upp, sa han medan jag hyperventilerade. Jaha, sa jag och lade på luren. Sedan hittade jag dem. I ett litet fack inne i ryggväskan. Där hade jag lagt dem så att de inte skulle försvinna i flytten. I fredags.

några nja-filmer (eller översatt till stjärnor: 2 stjärnor)

The Bands Visit
Nights and Weekends
Away We Go
World Trade center
In Search of a Midnight Kiss
Snabba Cash
Sherlock Holmes
The Line of Beauty (bbc miniseries)
The Dark Knight
Adventureland
9*
Life During Wartime
Cloudy with a Chance of Meatballs
The Contract
Mr Nobody

* långt efter att jag sett filmen känns det väldigt orättvist att jag då bedömde den som nja.

29 november 2010

min måndag

Här kan man läsa vad jag gjort idag. Med några tillägg:

När jag kom hem tände jag inget ljus istället satte jag mig vid datorn och fyllde i en ersättningsansökan eftersom mitt tåg hem från Helsingfors var enligt konduktören 62-63 minuter försenat. Mitt tåg till Helsingfors var lite över 30 minuter försenat, men gränsen för att man kan få 25% tillbaka av biljettpriset är vid 60 minuter.

Det är helt grymt kallt.

Jag tog ett foto av skumppaflaskorna och glasen från andra hållet, men jag orkar inte gräva fram bilden från telefonen.

Jag åt en Snickers på tåget och en Pätkis på tågstation.

Jag ska nu dricka kaffe.

Mitt hem ser ut som en bombnedslag (det blir lätt så när man flyttar) och jag orkar inte ta itu med röran.

På tåget läste jag färdigt Utrensning av Sofi Oksanen (den får fem stjärnor av fem möjliga) och på Pocketshop på tågstationen köpte jag Baby Jane av samma författare.

Tack för idag, slut för idag. Nu ska jag dricka kaffe och sörja att det är första dagen man inte kan se på Big Brother sedan tre månader tillbaka. (Igår var det final. Fel person vann och jag röstade inte bara en gång utan fler).

28 november 2010

Lotta är online*

Internetleverantör: Jag har bra och dåliga nyheter. De bra nyheterna är att du är vår första kund i det här huset. De dåliga nyheterna är att vi inte vet om du får internet nästa vecka eller om ett år.

*en ganska cheesy romanhänvisning.

27 november 2010

lite som ett Birkaknep

När man packar vinglas och sulfitpappret tagit slut kan man packa de sista glasen i sina pyjamasbyxor. Det ryms tre glas per ben.


23 november 2010

några ok-filmer (eller översatt till stjärnor: 3 stjärnor)

Adam
Sunshine Cleaning
21 grams
The informant
Prinsessa
Crazy Heart
Festen
Paper Heart
The Children of Huang Shi
Valkyria
Nowhere Boy
Twilight Eclipse
Fish Tank
The Men who Stare at Goats
Harold and Maud
Winnebago man

en blogg om en blogg

Jag har startat en ny blogg. En blogg om den här bloggen. Kan låta knasigt. En blogg om en blogg, liksom. Hur och varför jag började med den kan man läsa här. Den heter meta.

lite som postskrift

Jag har startat en ny blogg. En blogg om den här bloggen. Kan låta knasigt. En blogg om en blogg, liksom. Hur och varför jag började med den kan man läsa här. Den heter meta.

bakom, postskift eller vad det kunde heta

Jag har startat en ny blogg. En blogg om den här bloggen. Kan låta knasigt. En blogg om en blogg, liksom. Hur och varför jag började med den kan man läsa här. Den heter meta.

se mitt kök, se mig

Flyttfirman kom med flyttlådor.

Jag stängde dörren till köket för att dölja diskberget (relativt litet men väldigt utstrött), alla tomma läskflaskor, kastrullen med quinoa som nyss kokat över, den stationära datorn med World of Warcraft i full gång mitt på matbordet, den halvtomma chipspåsen, skålen med godis, de utdruckna kaffekopparna.

"Saanks kurkkaa paljonks tavaraa sul on", frågade flyttmannen några år yngre än mig själv och öppnade dörren till köket.
"Nåjåå", svarade jag, blundade för en liten stund och tänkte "jag dör".

Han kunde inte dölja sitt fniss.

min fina torsdagskväll





22 november 2010

om jag skriver det minns jag det, kanske

Hur ska jag någonsin kunna använda bloggen som en minnesanteckning för mig själv om jag inte skriver att jag såg Jonas Gardell fredagen den 5.11. Han var bra.

En kanske mera värdefull minnesanteckning för mig själv är: om man dricker cider innan en sådan tillställning kunde det vara smart att inte dricka en cider, gå på toaletten och sedan dricka en cider till. Det förstör koncentrationen för en hel föreställning. Inte bra.

några ja-filmer (eller översatt till stjärnor: 4 stjärnor)

A Love Song for Bobby Long
Almost Famous
Band, bang your dead
Finding Nemo
Dear John
An Education
Män som hatar kvinnor
Flickan som lekte med elden
Luftslottet som sprängdes
In the Loop
My Sister's Keeper



Det är knepigt med poäng. En del av dessa såg jag i början av året. Det var samtidigt fick stjärnorna. Nu är jag inte säker på om en del av dem var värda varje stjärna.

måndagsfail

Ännu i morse trodde jag att jag skulle lyssna på Marina and the Diamonds live på Tavastia ikväll. Biljetten hade jag köpt för flera månader sedan. Den var uppsatt på kylskåpsdörren. Jag låg i sängen och planerade vilken buss eller vilket tåg jag skulle ta. Steg upp, åt morgonmål, tog ner biljetten från kylskåpsdörren när jag lade tillbaka mjölken. Fan. Jag har skrivit fel datum i kalendern. Jag har flyttat dagens och morgondagens möten till slutet av veckan. Då när konserten i egentligen är. Fan. Flyttgubbar som kommer 8.30 och jag som kommer hem med nattbussen lite efter 4 om jag bestämmer mig för att åka. Inte så lockande.

Och ingen är mindre förvånad än jag själv.

20 november 2010

mera böcker än vad det ryms i bokhyllan

3,5 lördagstimmar på en bokmässa utan att köpa en bok. Därefter gick jag till Akademen, spontanshoppade Åh, kom och se här av Hannele Mikaela Taivassalo, antologin Min Ellinor/Blod och Vips så blev det liv av Bob Hansson. Nu är jag sugen på att göra den största Adlibrisbeställningen jag någonsin gjort.

17 november 2010

att vara tillbaka, på ett ungefär

Efter sju dagars snorkling i Röda havet, ungefär 30 minuter ridning på en kamel och en nästan 10 km lång promenad längs en fyrfilig väg mitt i öknen under stekande sol mitt på dagen (eftersom jag och brorsan är jag och brorsan, och vi blir extra mycket jag och brorsan när vi umgås tätt en längre tid och gör såna hardcore/extrema/dumdristiga saker) behöver jag semester.

Men nu är jag hemma. Imorgon sitter jag igen på jobbet. Imorgon fortsätter jag där jag blev innan Egypten. Imorgon gör jag en sista ansträngning att hitta min sladd till kameran. Imorgon försöker jag förmodligen klura ut hur jag köper en ny kamerasladd. Imorgon åker jag till Helsingfors för att lyssna på Imogen Heap. Imorgon hoppas jag att hon är lika bra som hon var när jag såg henne i Stockholm i februari.

4 november 2010

Get some (dans i vardagsrummet med persiennerna fördragna)



Lykke Lis nya singel. Mycket dansigare än de äldre låtarna av henne. Utmärkt att dansa till när man är riktigt glad.

3 november 2010

Osprunget

Redan innan jag gått förbi domkyrkan in mot centrum borde jag ha fattat att resten av dygnet inte skulle bli som jag tänkt mig. Han svängde ut på trottoaren framför mig. Efter alla dessa år.
Bara så där. Så gick han några steg framför mig och jag kände obehaget knyta ihop sig till en hård knut i magen, sakta lösa upp sig, bara för att nysta ut sig i otaliga nervösa snören som spreds i benen, armar, fingrar, hela jag. Alla dåliga år. Alla bra år efter alla dåliga år som raderades bort, hur jag än försökte hålla fast i bra känslor. Gamla obehagliga minnen. Elaka ord. Samma gamla höstjacka hade han på sig. Så gick vi efter varandra, förbi domkyrkan, över bron, mot biblioteket.

När jag kom fram till Forex, fick jag veta att de inte hade egyptiska pund. Fick göra en beställning. Gick vidare till Instrumentarium där jag tänkt välja nya glasögon. Bara för att konstatera att de skulle stänga om fyra minuter. Gick vidare till skoaffärer för att trösta mig med skor, men hittade inga som passade. Gick vidare till klädaffärer, bara för att konstatera att inget passade på mig. Gick hem.

Klockan är snart halv elva på kvällen. Jag tänkte byta om till joggingkläder. Tänkte gå ut för att springa. Och jag som sällan mera springer. Aldrig springer. Då sprang jag. För att jag var tvungen. Och jag tänkte springa nu igen bara för att han så många år gnällde att jag var så fet, så karaktärslös, hade så tjocka fotvrister, att jag inte skulle tro att jag någonsin skulle träffa någon som ville ha barn med mig så länge jag var den jag var. Springa. Bara för att jag gick mot centrum just den vägen, just det klockslaget.

Här ska inte springas.


dagens jobb

Nu får det räcka, tänkte jag idag.

Plockade fram en liten tom papperslapp. Skrev 500 ord/dag överst på papperslappen. Höll mig från att fortsätta dagen med att fylla resten av pappret med blommor. Sedan öppnade jag dokumentet. Kände för att dunka huvudet i bordsytan några gånger men nöjde mig med att pusta, slita mig i håret, skjuta bort mig från skrivbordet i min skrivbordsstol. Skrev 503 nya ord.

Jag kan inte längre skylla på att jag undervisar. Tröttnat på frågor om när det är dags för karonkka (strunt i disputationstillfället!). Nu tusan ska det bli doktorsavhandling.

2 november 2010

puff, puff

Nu har Bloggskrift börjat igen. Ser framemot en hel massa trevliga texter.

1 november 2010

flygfilmer

På hemresan såg jag uteslutande ganska okej filmer:
Toy Story 3 (mer än okej) och Legendary (sådär okej).

som om jag alltid suttit här

Så här var det. Jag var i Cortland, jag var i New York, jag var på Arlanda längre än planerat, jag var hos föräldrar, jag var hos brorsan, jag var hos J. Nu är jag här igen. I Åbo, arbetsrummet. Med mörker utanför fönstret. När jag promenerade hit idag kändes det som om jag varit borta i flera månader. Flera år, till och med. Tills jag satt. Tills jag fortsatte där jag slutade. Det finns så mycket jag kunde berätta. Men väl när jag satt mig ner tog det några minuter och det kändes som om jag aldrig varit borta.

Så här såg det ut i Cortland (i norra delstaten NY) där jag var den mesta av tiden:Här kan man se stadens absoluta centrum. Mitt på eftermiddagen en lördag. I värsta rusningstrafik, när människor hopade sig längs gatorna för att stirra på oss, som kom promenerande. Det var inte alls som man tänkt sig.


Sedan åkte jag till New York City, för två dygn:Det var annorlunda. Mest var det för lite tid. Mest tid för att se på sevärdheter från en turistbuss med guide.


Det kommer kanske mer.

29 oktober 2010

som om det var åtta på morgonen

Saker man kan tycka:
att det var synd att jag inte skrev ett bloginlägg när jag var hyperenergisk, multiordig, övertrött, jetlagig, och att det samtidigt väl var tur att jag inte gjorde det, för man vet inte vad det skulle ha blivit.

Jag är hemma nu. Det är skönt, konstigt, en lättnad, lite sorgligt.

22 oktober 2010

bottenskrapet

Filmer jag sett i år och inte kan rekommendera till någon: Bitch Slap, Hannah takes the stairs, Sex drive, A serious man, Kick ass, Valhalla rising.

first impression

Sista flygetappen gjordes i ett minimalt flygplan, som rymde ca 40 personer. Det fanns fyra nödutgångar. Jag satt vid en av dem. Innan resan började kom flygpersonalen fram till mig och frågade om jag var villig att assistera vid en nödlandning och om jag visste hur jag skulle göra.

Bredvid mig satt ett kvinna från Texas. Hon var flygrädd, åkturen var turbulent och hon höll i min arm mer eller mindre krampaktigt under hela resan. Jag försökte distrahera henne med att föreslå att hon skulle försöka läsa, berätta för mig om hennes dotter hon skulle besöka, kommentera the lovely landscape vi flög över.

Bäst i resenärstestet

Bäst under en sexton timmar lång resa från hotelldörr till hotelldörr:
- stickade halsduk på flyget
- resesällskapet
- såg två CSI avsnitt
- såg ett House avsnitt
- såg filmen Grown Ups
- såg filmen Sherman's Way
- att vi slutligen kom fram

Helst vill jag glömma att jag tänkte missa första flygetappen (och därmed också alla andra) eftersom jag var upptagen med att springa några varv mellan terminal 1 och 2 i Helsingfors när jag egentligen borde ha stått stilla i terminalen jag först steg in i. Gaaaaah, det här är så typiskt jag, tänkte jag när jag sprang och kände hur jag började hela resan med att jobba fram en svettig kropp.

Comfort inn

Om man inte vill känna sig som en grym miljöbov ska man inte boka en svit med en jacuzzi och använda den. Dessutom tar det en halv evighet tills man får den fylld, och i badrummet finns ett normalstort badkar som (nästan) lika bra kunde användas. Om man trots allt vill ligga i jacuzzin i vardagsrummet och samtidigt se på teve, måste man skruva upp volymen på teveprogrammet och känna sig skyldig för att det antagligen hörs till rummet bredvid.

Klockan är 20:10 och jag kommer att somna som ett tryggt, rofyllt, litet barn (i en säng som är bredare än vad jag är lång).

20 oktober 2010

20102010

Kabom. Pang. Bam. Krasch. Och jag låg i bitar. Smulades sönder. Tuggades itu, spottades ut, landade på golvet och flöt ihop till en bit igen. Kravlade mig upp.

På måndagen tänkte jag bara lite till, imorgon är en annan dag. Passade på att samla ihop mig på postmötescider, gav mig själv tillstånd att sova länge på tisdag. Tills kabompangbamkrasch igen, med svårigheter att andas. Jag har aldrig tidigare varit med om att vara så dåligt förberedd på en föreläsning som jag var i morse. Aldrig tidigare har jag knypplat ihop en powerpoint för ett konferensföredrag på flygbussen. Aldrig tidigare har jag tagit en taxi för en 1 km lång resa för att jag inte förmått mig att promenera. Aldrig tidigare har jag växlat pengar, köpt adapter, apoteksgrejer en timme innan jag åkt iväg. Aldrig mer. Gör en sak i taget, var på ett ställe i taget, om några dagar minns jag knappt hur hemskt det varit, tänkte jag. Nu är jag där. Här efter. På ett flyghotell så att jag kan sova gott, äta gott (åt bästa surf&turf jag någonsin ätit), och kravla mig till ett flyg. Innan resten. Resten ska bara vara bra.

18 oktober 2010

innan måndag

Helgens händelse för de som kan läsa kodspråk:
Helgens största händelse är att jag har talked the talk. Det framkom att människor inte är blinda. Inte det minsta blinda.

Helgens andra händelser mindre kodade:
Pokerturnering, We Sing, börjat sticka en halsduk, åkt tåg.

16 oktober 2010

en pärla

Det finns bra blogginlägg, och så finns det väldigt, väldigt bra blogginlägg.

15 oktober 2010

mitt största problem

Om man åker på en (mestadels arbets)resa till USA för knappt en vecka: hur stor resväska är för stor väska, när man inte vet om man kommer att ha tid för shopping? När man åker med väldigt lätt bagage i övrigt? Hur mycket tomt utrymme vill man släpa på? Vet nån?


14 oktober 2010

köksstegen och jag

Vad jag inte kommer att sakna med den här lägenheten, och knappast grannarna heller: varje gång jag tillreder mat, glömmer att stänga köksdörren och brandvarnaren börjar tjuta.

Idag började den tjuta innan klyftpotatisen i ugnen ens var klara.

Jag har blivit väldigt snabb när det gäller att springa efter köksstegen, kliva upp på den och ta ut batteriet i brandvarnaren.

efter alla andra, men ibland bara blir det så

Jag må vara sen i vändningarna, men:

Bloglovin är otroligt bra. Behändigt. Enkelt att använda. Överskådligt. Nu kommer jag aldrig att missa ett blogginlägg av de ca 50+ bloggar (jag har egentligen inte koll, men det är förmodligen väldigt många) som jag mer eller mindre regelbundet läser. Om jag inte vill missa ett blogginlägg i och för sig.

Jag läser en e-bok för första gången, i läsaren Stanza som finns för iPhone. Behändigt. Enkel att använda. Överskådlig. Förvånansvärt läsarvänligt. (Och något jag tänkt blogga lite mer om, bara jag känner att jag har tid med sånt.)

ikväll och andra kvällar

en telefonkamerabild som blir aningen tydligare
och läsligare när man klickar på den.

13 oktober 2010

kropp hit, kropp dit och kroppar mest hela tiden

Dagens föreläsningstema var kropp. Det blev mindre liksom. Mer att jag tänkte men åh, inte borde det vara så här tydligt att jag är bekvämare i att prata om kroppslighet än vad jag är i att prata om jämställdhet. Det var inget jag sa högt. Jag behövde inte säga det, det sipprade ut i alla fall. Sipprade ut i min kropp, hur jag använde mina händer, gick omkring i rummet, drog upp mina axlar till öronen för att exemplifiera något. Snart dags att rensa bort allt introduktionsaktigt från bokhyllan och lämna kvar kropp och metod. Det känns ganska vemodigt.


12 oktober 2010

det finns inget som heter chokladstrejk


Det började med det här, sedan gick det några dagar och jag skrev det här, rätt harmlöst var det. Efter det exploderade det, och jag kände att det kanske gick lite överstyr. Jag bestämde mig för att nu fick det vara nog. Fortsatte köpa choklad, men slutade redovisa för det.

Så låg det plötsligt ett kuvert på tamburgolvet. Oväntat kuvert från Nina, som verkar haft en agent som frågade efter min adress. Egentligen rev jag upp kuvertet innan jag ens hunnit titta vem avsändaren var. Och åh! Det innehöll choklad! Så:

Första reaktion: snabbt och effektivt öppna förpackningen. Bryta en bit choklad, smaka.

Första ljud: mmm

Första tanke: åh, gott. men var är tranbären?

Första överraskning: åhå, där är tranbären. Det finns små tranbärsbitar som kommer fram efter att chokladen smält.

Sämst: när man nyligen druckit kallt vatten eller annan mat och äter en bit.

Bäst: när man är varm i kroppen, till exempel tränat/promenerat raskt och äter en bit.

Ett önskemål: att de gjort tranbären till en form av kräm som fanns inne i chokladen istället för bitar.

Placering på toplistan: nedanför chokladen med ingefära och citron, men ovanför de andra.

Och förstås: tack, tack, tack.

11 oktober 2010

Det här med intersektionalitet, liksom

Om jag hade skrivit ordagrant på tavlan vad jag sa, skulle den ha varit fylld av liksom. Liksom. Liksom. Jag blir galen liksom. Galen på liksom. Så galen så att jag efter en tid var tvungen att avbryta mig själv med att säga något om liksom. Hur det irriterade mig liksom. Att jag måste sluta höra på mig själv liksom. Att de skulle sluta höra på mina liksom, liksom. Men helst ta in alla andra ord. Intersektionalitet blir dessutom ett irriterande och svårt ord att säga om man säger det många gånger och dessutom försöker böja det.

Till vänster kan man dessutom se det ledningsnystan jag titt som tätt snavar på. Även om det är fasttejpat i golvet, eller kanske exakt därför. Fult är det. Orörligt. Och en stor kontaktdosa jag hela tiden sparkar till.

10 oktober 2010

efter en söndagstimme utanför lägenheten

Tillbaka till mina skor som bytt plats i tamburen, bordstabletter som flyttats bort från bordet, ryggsäck som hängts upp bland mina jackor, handduk i toaletten som vikts ihop på tvättmaskinen istället för att hänga på en handduksknopp på väggen som tidigare, doften av olika parfymer, olika människor. Jag öppnar balkongdörren för att vädra bort det. Det som gör att det inte riktigt känns som om jag bor här längre.

9 oktober 2010

ryggen, hösten, teatern och idrotten


Det är slitsamt för kroppen med teater och sport. Speciellt om man sitter på dåliga platser i en teatersalong och följande dag sitter på en obekväm läktare utan ryggstöd i sju timmar.

På fredagskväll såg jag Les Miserables. Den har fått bra recensioner, alla rekommenderar den. Den var okej. Jag är ingen musikalmänniska. Det kunde jag konstatera igen. Jag väntar på att bli insugen, översköjd, medryckt. Istället sitter jag okoncentrerad och tänker "visst sjunger de otroligt bra, men är det här teater, när ska det börja?" Ja, eller kanske det är därför det kallas musikal och inte teater? Uppe på andra raden, aldrig mer.


Innan teater


Idag har jag sett pingis. Finländska mästerskapet i lag, singel a-klass och dubbel a-klass. Jag är en pingismänniska, även om det inte direkt märks när jag själv spelar. Ljudet av nio matcher samtidigt i en hall är obeskrivbart. Lukten som blir doft, tills man kommer ut i friska luften och inser att det var svett. Kaffe i pappmugg, hembakt blåbärspaj, bulla, skinksmörgåsar. Stiger upp tidigare en lördagsmorgon än vad jag skulle göra under vardagen. Klär på mig bekväma, mjuka kläder och igen konstatera att trots 60-70 tävlare var det ungefär 10 personer i publiken som inte själv tävlade utan agerade uteslutande beskådare. Det gör mig ledsen, när jag tänker på en fullsatt teater kvällen innan. Varför ingen publik (förutom de tävlande som också sitter på läktaren när de inte har match)? Varför ingen reklam?

Mellan macher

8 oktober 2010

jag läser


1) Vad heter boken du läser just nu/nyligen läst?
Det andra målet av Jonas Karlsson

2) Hur långt har du kommit?
Läst hela boken.

3) Beskriv boken med tre ord.
grymbra, novellsamling. grymbra!

4) På en skala 1-5, hur bra är den hittills?
5/5

7 oktober 2010

innan jag kom hem ikväll

Vi går pratandes längs Biskopsgatan, stannar upp vid domkyrkan. Vi har mer att säga.
"Om vi skulle gå på en drink", säger hon.
Vi leder cyklarna till Bremer. Ställer dem utanför och går in. Fortsätter prata om det vi pratat om innan. Viktiga saker. Beslut som måste tas, miljöer, människor som säger saker, olika saker, olika vinklar, till olika personer.
Jag dricker en cider. När det är lite kvar i glaset berättar jag att jag igår reserverat min drömlägenhet. Vi skålar.
En av studenterna går förbi. Tackar för gårdagens föreläsning, säger varför den var bra. Jag blir berörd. Riktigt berörd.
Vi dricker upp och jag går hem glad.

Jag känner mig fullare än man borde känna sig efter ett stop. Jag skyller på allt prat, student som tackat och att jag igår sade upp min nuvarande lägenhet och reserverade en anan. Efter att söndagens öppna lägenhetsvisning är överstökad, börjar jag packa. Oberoende om det kommer folk hit för att titta på den. De får ha överseende med alla lådor.**

* Det här föreläsandet är inte bra för mig. Jag blir en uppblåst mallig skithög som tror jag att är guds gåva till mänskligheten.
** Och framtida gäster med. Lådor främst i sovrummet så ryms det människor att sova på vardagsrumsgolvet.

mina fördomar och en variant av dagens outfit


Biffen utmanade till att räkna vad kläderna man har på sig kostar. Idag har jag:

svarta jeans (Zara) 40 euro
svarta skor (Vagabond) 90 euro
vit skjorta (Kappahl) 30 euro
svart kort kofta (Only) 25 euro
material till egetgjort smycke 10 euro
grå kappa (Monki) 90 euro
svart sjal (Only) 15 euro
underkläder 30 euro

sammanlagt ca 330 euro


Betydligt högre summa än normalt (hoppas och tror jag). Speglar antagligen mina fördomar om hur en person som föreläser för en hop franska professorer är klädd. Svart -vitt-svart-vitt. Har spenderat första halvan av dagen med att vara standny ifall riktiga föreläsaren skulle få förhinder. Föreläsaren uppenbarade sig, och jag fortsatte med att sitta i mitt arbetsrum och känna mig stel och svartvit.

6 oktober 2010

gammalt och nytt

Det händer. Snabba ryck. Bara så där. Pang.

Jag vill berätta det för alla. Hela världen. Istället tänker jag att något ännu kan gå fel. Att det kanske inte blir som man tänkt sig. Det är bättre att vänta lite. Jag låter bli att skriva i klartext, istället skriver jag:

1. Jag ska ut på öl i kväll. Tvekade inför ölintag först, men efter bra nyheter tänkte jag att jag gott och väl kunde tänka det som att fira. Så bra är det som hänt.

2. Det var ödet att lägenheten jag bor i ska säljas. Ödet!

3. Nej, jag har inte träffat min future husband och ska flytta ihop med honom.

dagens jobbild



5 oktober 2010

allt jag har att säga idag

Man får grymt mycket energi av zumba. Och svettig blir man med.

4 oktober 2010

det här (doktorand)livet

Detta kunde mycket väl ha varit min dag:

Istället blev den så här:

8:00-8:30 Snooze
8:30-10:15 Morgonmål, påklädning, smink, hår, promenad till jobbet
10:15-11:45 Föreläste.
11:45-13:00 Läsa/svara på mejl, läsa bloggar.
13:00- 13:30 Förberedelser inför onsdagens föreläsning.
13:30- 14:20 Komma ihåg att jag inte läst morgondagens text till forskarseminarium, inleda läsandet. Bli distraherad och skriva ett blogginlägg. Fortsätta läsa.
14:20-14:25 Hoppa högt upp från stolen när professorn går förbi och sade"du är så rysligt flitig. Får inte glömma att äta och ha kaffepaus". "Jaja, och nejnej", svarade jag. "Och helst innan jullov", ropade hon när hon gick vidare.
14:25-14:27 Känna efter om jag var hungrig/kaffesugen.
14:27-14:58 Läsa resterande av forskarseminarietexten.
14:58-15:14 Bli distraherad och skriva en första version av detta blogginlägg.
15:14-15:34 Skriver mejl till kursdeltagarna angående onsdagens föreläsning och resterande kurs.
15:34-16:52 Jag läser kursdeltagarnas texter som ska diskuteras på onsdagen.

Sedan kom jag på att jag inte ätit, flyttade biblioteksbesöket till följande dag, beslöt mig för att gå hem i den soliga höstdagen, via matbutiken/takeawayställe och leva ett lyckligt och produktivt liv resten av mitt liv.

jajustja, det har varit helg

Jag hittade svamp i skogen. En massa svamp i skogen. Så mycket att jag blev tvungen att frysa in dem i föräldrarnas frys och skicka ett meddelande till min bror att han får hämta den, eftersom min frys redan är proppfull (och eftersom jag är en så godhjärtad person, förståss).


På mina föräldrars trappa fanns en höstinstallation (och jag själv i lånade skor).

det händer i svenskfinland

Bloggpriset 2010.

OjOjOj.

3 oktober 2010

jag läser

1) Vad heter boken du läser just nu?

2) Hur långt har du kommit?
Läst hela boken.

3) Beskriv boken med tre ord.
superduper grafisk roman

4) På en skala 1-5, hur bra är den hittills?
4/5

2 oktober 2010

del 3 i chokladtestet, eller när det gått överdrift

Allt smakar illa. Jag ger mig. Inget är så gott som den här.






1 oktober 2010

jag läser

1) Vad heter boken du läser just nu?
Albatross av Hans Gunnarsson

2) Hur långt har du kommit?
Avbröt efter några kapitel.

3) Beskriv boken med tre ord.
(för) många golfrelaterade ord

4) På en skala 1-5, hur bra är den hittills?
1/5

30 september 2010

slutsatser jag gjort de närmaste dagarna

Generellt:
- det är störande att hela tiden ha snyggt och städat hemma. Stressande att på morgonen kontollera att jag inte har underkläder som hänger på tork, odiskade tallrikar framme. Fotografier, räkningar och annat som känns för privat undanplockade.
- de flesta vill se lägenheten tidigt på morgonen innan jag normalt hunnit fly den, eller precis efter arbetstid då jag skulle vilja gå hem och ligga på soffan.
- det gjorde mig lite ledsen när jag såg bilderna på mitt hem på nätet. Det hjälpte inte att det stod att hyresgäst ingår, eftersom det efterföljdes med "som har 3 månaders uppsägningstid".

Vid meddelande om att ett par kommer för att titta på lägenheten:
+ de tycker förmodligen att lägenheten är lite väl liten.
- det är knappast fråga om investerare som låter mig fortsätta hyra

Vid meddelande om att en person kommer för att titta på lägenheten:
+ personen är förhoppningsvis en investerare som låter mig fortsätta hyra
- personen vill bo där och tycker att lägenheten är perfekt för ändamålet

29 september 2010

natt och dag

I natt:
1. Samtliga studenter på kursen knackar på hemma för att jag försovit mig till föreläsningen jag ska hålla.
2. Jag håller sedan hela föreläsningen från början till slut, ganska kaotiskt.
3. Studenterna fyller plakatet med ritade blommor istället för att skriva ord


I verkligheten:
1. Försov jag mig inte.
2. Höll föreläsningen från början till slut, tämligen okaotiskt.
3. Studenterna frågade om de får rita på plakatet efter att de skrivit ord
. En och annan blomma ritades.

27 september 2010

just for the record

JaHurra-filmer jag sett sedan början av januari:


The Road som jag minns även om jag såg den i början av januari, precis som Where the Wild Things are som jag såg då och minns tydligt. Sedan såg jag Twilight tätt följt av The Twilight Saga: New Moon, kunde då inte förstå hur jag väntat så länge med att se dem. Happiness minns jag knappt, jag bara minns att jag tänkte att jag borde se den igen. Shutter Island var så bra som alla sagt att den skulle vara. A Single Man tyckte jag att var super, nu minns jag den knappt och vet inte längre varför jag höjde den till skyarna. The King of Kong var en dokumentär i min smak. Mera sånt. De ofrivilliga hade jag gärna redan sett på Stockholms filmfestival. Jag hade väldigt svårt att förstå hur det råkade sig att jag såg Donnie Darko först i år.



jag läser

1) Vad heter boken du läser just nu?
Vi i villa av Hans Koppel

2) Hur långt har du kommit?
Slutade halvvägs

3) Beskriv boken med tre ord.
Ful layout störde (allt för mycket för att läsa boken till slut)

4) På en skala 1-5, hur bra är den hittills?
1/5

24 september 2010

bloggar, bloggar, bloggar

Det bloggas en del om bloggseminarier, bloggföreläsningar och workshopar om bloggar. Det känns ibland som om alla de populära finlandssvenska bloggarna kontaktas stupikvarten för att prata om bloggandet.

Jag brukar lite avundsjukt tänka att jag också vill. Jag vill, jag vill, jag vill. Sedan tänker jag att jag är barnslig. Att jag ju redan nu ju faktiskt föreläser om bloggar och bloggandet på flera olika universitetskurser. Att det räcker. Att jag får tillräckligt av bloggtänk av forskandet om dem. Att nej, jag behöver inte vara avundsjuk. Hellre än att bloggföreläsa skulle jag faktiskt sitta som åhörare på en bloggföreläsning som hålls av någon annan.

Men nu, plopp. Så fick jag en förfrågan om att hålla en workshop om bloggar och bloggandet. En oakademisk workshop. En om kreativt bloggande. Det är ganska tjoho.

22 september 2010

dagens jobb

Hade en skräpdag, med vad jag kände att var en ganska skräpig föreläsning. Sedan gick jag hem och kände mig lite halvskräpig tills jag fick ett överraskande mejl av någon som tackade mig för dagens föreläsning. Bara så där. Känner mig lite mindre skräpig. Mycket mindre skräpig.

erkännande

Jag kan lika bra erkänna det.
Jag köpte idag Big Brother 24/7.

21 september 2010

härmapa


Jennym bloggade om höstskor. Jag blev förtjust. Igår jagade jag dem för att slutligen hitta dem i sjätte affären jag besökte. Nu är de mina. Jag ska använda dem varenda dag, förutom idag då det råkar regna. Råkar regna. Råkar regna. Känns som om det regnat i flera veckor. Flera långa jävla veckor.

19 september 2010

min söndag

Jessica gjorde en enkät idag. Jag försökte göra en också, men det var omöjligt. Jag har gjort för mycket idag, det har bara varit bra saker, ingen jag saknat, inget dumt, inget sjukt.

Start med morgonbastu i infrarödbastu, plockat plommon från föräldrars plommonträd, äpplen från äppelträd, gjort svamprisotto av svamp jag plockade igår, fått 8503/9000 poäng när jag sjöng With Every Heartbeat med We Sing Encore, åkt tåg, ätit gudomlig bulla, öppnat pingissäsongen, tänkt lite på morgondagen föreläsning. Sånt. Ganska typiskt söndag.

17 september 2010

bloggar och bokmässa

Åh!

Mats Jonsson bloggar.
Simon Gärdenfors bloggar.
Loka Kanarp bloggar.


Och samtliga ska såklart till bokmässan i Göteborg. Åh! Jag vill också vara där. Åh! Jag skulle hänga vid Galagos monter och köpa varenda pryl/bok de säljer (förutom de jag redan har, alltså). Känns som om mina senaste adlibrisbeställningar inte bestått av annat än grafiskt.

16 september 2010

innan jag ens är där

Det är lite mer än en månad tills konferensresan till Cortland och några dagar i New York, men redan nu känner jag att jag blivit beroende. Måste tillbaka, trots att jag inte varit dit en enda gång, ännu. Matt är där nu. Och jag tänker att mina tre dygn är väldigt lite tid, men att det inte gör något, eftersom jag åker dit relativt snart igen. När, vet jag inte. Jag tänker att det här är en introduktionsresa. Att jag nu bara flyter med. Har inga planer. Inga turistmål som jag måste kryssa av i min lista. Inga affärer jag inte får missa. Det är konstigt, men jag har ingen brådska. Det är lite som om det är en självklarhet att jag en gång i året ska resa dit framöver. Jag minns inte att jag någonsin tidigare skulle ha haft den här känslan.

Facit

Igår kom Säkerts nya skiva Facit. Efter några genomlyssningar är det omöjligt att inte gilla. Den växer. Orden växer, träder fram. Jag vill citera hela skivan. Inte lika genomangstig som första skivan, men. Ja jag kan inte bestämma mig. Hittills vet jag bara att den är riktigt bra. Riktigt riktigt bra.

15 september 2010

mitt lilla styvbarn

Ett dygn innan deadline grävde jag fram mitt gamla monster/dåliga samvete/styvbarn, kapade bort tvåtredjedelar och skickade hit det. Vips, så var jag entusiastisk igen och tänkte att det kanske blir något någongång i alla fall. Om inte uppsatt så i alla fall något jag själv kan vara nöjd med. Det kändes ganska konstigt.

13 september 2010

kan någon förklara?


En mäklare kommer för att fotografera lägenheten.
"Om det är okej med dig. Jag tar inte foton från sovrummet och sängen", säger hon.
Och jag undrar varför sängen är så privat.



Något jag inte vill säga högt för att jag tror att det kan vara dåligt, men jag skriver det i alla fall: Det ser inte helt hopplöst ut. Finns relativt stora chanser att jag får bo kvar.

12 september 2010

i natt och följande natt

Jag är konferenssekreterare igen. Samma konferens som förra hösten. Men den här gången är det samtidigt förra veckans arbetsresa med utvecklingsdiskussioner om nätverket mellan universiteten. Vi är mitt i skogen. Jag ska skriva. Jag ska hålla föreläsning följande dag. Jag koordinerar konferensens arbetsgrupper. Learning café, tänker jag. Men vet inte om det fungerar utan en värd vid varje cafébord. Jag ska ta nattbussen från finskspråkiga uttröttande diskussioner, prata olika former av feminism följande morgon. Men det finns endast två utetoaletter. I den ena, som jag köar till, finns ett hål. Den andra toaletten har stora fönster och två sittplatser. Alla toaletter är upptagna. Jag måste dit. Nu. Toaletten jag köar till blir aldrig ledig. Det sitter en tant i den andra toaletten, hon vinkar till mig genom fönsterrutan. Glad ser hon ut. Jag försöker visa till henne att jag vill köa till det privata hålet i träbänken. Då stiger hon upp, öppnar dörren, kommer ut. Jag går dit och ser att toaletten är enorm. Som en stor stockstuga är den. Nära dörren finns inte två hål, men två pinnstolar, längst bak finns ett hål. Jag undrar vem som vill sitta på pinnstolarna medan någon annan kissar i samma rum. Det är tomt. Jag stänger dörren med en metallhake. Då väller det en barngrupp med en fotbollstränare mot fönstren. De vill in. De vill sitta på pinnstolarna. Jag visar att det är upptaget. Att jag är här. De vill in. En av dem slår sönder ett fönster, klättrar in. Jag förklarar på engelska att jag måste kissa, att jag måste göra det ensam. Han förstår inte. Tycker att det är ologiskt. Yes perhaps, säger jag. Men det är som att vissa likes strawberries, other like porridge. Och jag vill vara ensam. Jag måste vara ensam. Jag har huvudvärk säger jag. Sedan är jag tillbaka i en korridor. Någon undrar hur jag tänkt presentera feminismen. Om jag har en broschyr. Några bra boktips. Men jag hinner inte. Måste fortfarande på vessan.

Ungefär då vaknar jag. Går till toaletten med en enorm huvudvärk, axlar som är spända. Besluter mig för att inte åka på konsert. Inte se The New Pornographers, trots att jag har biljett. Orkar inte med konsert, nattbuss och sedan tidig föreläsning. Och genast känns allt lite bättre.

jag läser

1) Vad heter boken du läser just nu?
Du eller aldrig av Malin Kivelä

2) Hur långt har du kommit?
Läst hela boken.

3) Beskriv boken med tre ord.
Omöjlig att beskriva. Det kändes som om det inte hände något alls i den, tänkte flera gånger på Döden och Pingvinen av Andrej Kurkov, som jag älskade. Språket var enkelt, men trollbindande, "enkelt" är egentligen fel ord. Fyllig var den. En hel massa som inte sägs, men finns med ändå.

4) På en skala 1-5, hur bra är den hittills?
4/5

11 september 2010

del två i chokladtestet

Inte alls lika god som den här. Smakade knappt annat än mörk choklad. Besvikelse, men trots det kan det kännas extremt ledsamt att en lördagskväll inse att en halv platta finns i en skrivbordslåda i arbetsrummet och att man själv ligger hemma på soffan i pyjamas och ett extremt chokladsug.



10 september 2010

swisch

Och jo. Jag lever. Sedan senast:

Tredagarlångt skrivarseminarium på en ö. Köpt biljett till Marina and the Diamonds. Jobbat. Varit ordförande på föreningens möte. Inlett zumbasäsongen. Hållit introduktionskursens första föreläsning. Varit på höstens första personalmöte. Varit på höstens första forskarseminarium. Varit på en tvådygnlång arbetsresa med utvecklingsdiskussioner. Köpt en ny höstjacka på Monki.

kvalitetstid

Jag har två timmar kvalitetstid på tåget mellan Helsingfors och Åbo. Eller egentligen förmodligen mer än två timmar, eftersom tåget redan vid start var dryga 20 minuter försenat. Det är fint med kvalitetstid. Det är ibland helt underbart med tåg.


3 september 2010

min höst och lite till

12.9 The New Pornographers i Helsingfors
17.11 Imogen Heap i Helsingfors
22.11 Marina and the Diamonds i Helsingfors
7.12 Gogol Bordello i Helsingfors
21.2 Band of Horses i Stockholm

Det känns som om jag slutspurtar.
Biljett är köpt till allt utom Marina and the Diamons, eftersom de börjar säljas först på måndag.

2 september 2010

i äkta blogganda

Köp den här:

Den är grymt god!

1 september 2010

t-shirtsnördighet


Julia Skott brukar ha bild på dagens t-shirt. Jag har flera gånger tänkt att att jag också borde. Jag har massor. Hittills har jag och Julia endast en likadan, trots att vi båda verkar köpa en del från threadless (som förövrigt är ett övermäktigt himmelrike).

Men nu. Nu ska jag sporadiskt visa. Jag kan helt enkelt inte låta bli. Jag har nämligen köpt världens (i alla fall World of Warcraft)nördigaste t-shirt. Den är så nördig att jag noga överväger när jag använder den. Och de gånger jag använt den har jag varje gång varit beredd på att prata dataspel, kunnat se någon igenkännande le när de sett den. Insidegrej på hög nivå.


31 augusti 2010

den tiden på året

Någonstans långt borta i korridoren hör jag "fem stycken bort".

Jag tänker genast Big Brother. Och ja, jag är fortfarande besviken på att endast två personer röstades bort i söndags. Och den nya signaturmelodin är otroligt dålig.

är det så här det ska vara?

Det är tre dagar sedan jag bloggade. Idag gick jag in på bloggen först 16:58, hade inte läst en blogg, innan dess inte ens haft en tanke att jag ens har en blogg. Undervisningen börjar nästa vecka. Jag har en hel vecka att ångra och ändra allt jag hittills planerat.

27 augusti 2010

att jinxa något

För några veckor sedan köpte jag en enorm tavelduk. Jag började skissa. Tänkte mig en naivistisk lottaversion av området jag bor i. Nu har jag oväntat fått veta att det antagligen är dags att söka ny lägenhet.

Vad jag lärt mig: man ska inte planera måla en tavla av området man bor i om man inte äger lägenheten.

25 augusti 2010

vindpusten

Ålderdomen kommer som en vindpust varje höst. Ett år extra varje höst. Samtidigt som årets nya studerande kommer till staden. Jag höll nyss ämnespresentationen för nya studerande, 30-40 stycken var de. Jag undvek att berätta när jag själv började studera och när jag blev magister. Jag kom fram till att det är 11 år sedan jag flyttade till Åbo, 6 år sedan jag blev magister. 9 år sedan jag ägnade ett år till studentkåren. Och det känns som igår.

jag läser


1) Vad heter boken du läser just nu?
Dotterbolaget av flera olika som hör till seriekollektivet.

2) Hur långt har du kommit?
141/173

3) Beskriv boken med tre ord.
serieantologi, omväxlande, feministisk

4) På en skala 1-5, hur bra är den hittills?
4/5

23 augusti 2010

måndagigt

"Tulit mieleen. Jos innostuisin käymään niin keitätkö kahvit?"
"Keittäisin, mutta joku toinen päivä."

Det är måndag. Jag är trött. Jag har spänningshuvudvärk.

22 augusti 2010

jag läser


1) Vad heter boken du läser just nu?
Cynisk romantiker av Åsa Grennvall

2) Hur långt har du kommit?
135/135

3) Beskriv boken med tre ord.
serieroman, opretentiös, svart

4) På en skala 1-5, hur bra är den hittills?
3/5

20 augusti 2010

man blir så glad

1. Min iPhone4 har anlänt med posten.
2. Jag ska aktivera den genom att skicka sms. Jag får felmeddelande.
3. Jag försöker aktivera den genom nätet. Jag får ett felmeddelande.
4. Jag ringer till TeliaSoneras kundtjänst som ändrat sitt system. För att kopplas vidare ska man numera inte trycka på sifferknappar, istället ska man säga sitt ärende. Fungerar inte eftersom den inte verkar förstå svenska. Efter några försök på finska förstår den äntligen. Frågar om den förstått rätt, jag ska säga kyllä eller ei.
5. Jag kommer fram till TeliaSoneras kundtjänst. Blir tillfrågad om jag kan prata finska eller engelska.
6. Simkortet jag postats aktiveras av kundtjänsten.
7. Telefonen ska aktiveras genom iTunes, men min dator är köpt 2007 och har för gammalt operativsystem. Det fungerar inte.
8. Jag installerar iTunes på min speldator. Jag får felmeddelande.
9. Jag spenderar en del av jobbdagen med att städa bort filer från min jobbdator så att det iTunes ska få plats på den.
10. Jag installerar iTunes på jobbdatorn. Jag aktiverar min telefon.
11. Jag har en ny telefon.

19 augusti 2010

ja tack eller det där med nätverk

Jag har haft väldigt svårt att förstå det där med nätverk. Jag har förstått att det är väldigt viktigt. Man ska redogöra för dem i forskningsfinansieringssammanhang. Man ska nämna dem i sin meritförteckning. Men vilka är det? Vad är ett nätverk?

Jag är med i alla fall ett. Så där så att det heter Nätverket för blablabla. Jag får mejl ibland om aktuella konferenser, träffar, ny litteratur. Men andra? Räknas det som nätverk för att jag gått på fyra doktorandkurser arrangerade av Nordic Research School in Interdisciplinary Gender Studies? Inget direkt nätverk, men jag har träffat en hel massa människor och knutit kontakter, håller kontakten. Hur är det med forskare jag känner i Göteborg? De jag boksamarbetat med efter att vi träffades på en konferens? Det är väl ett nätverk, trots att det inte har ett namn?

Nätverkar man för att man samarbetar? I så fall har ett nätverkande lett till ett annat och sedan till följande. Och av någon anledning råkar de flesta kontakterna befinna sig i Göteborg.

Idag tackade jag ja till att skriva ett kapitel i en bok som några svenska litteraturvetare arbetar med. Nätverkande eller inte. Det rullar på. En sak till en annan. Och det är roligt. Men jag förstår inte fortfarande exakt vad jag ska skriva under Nätverk på meritförteckningen.

Jag läser


1) Vad heter boken du läser just nu?
Bultar som ett bläckfiskhjärta av Kira Nalin

2) Hur långt har du kommit?
40/111

3) Beskriv boken med tre ord.
Dålig layout, dagbok.

4) På en skala 1-5, hur bra är den hittills?
2/5

18 augusti 2010

med måtta

För att inte glömma att klubben också planerar utvidga sin verksamhet med squash, badminton, laserskjutning. Och redan sysslar med fotboll, rodd och gym. Samt joggar. Men joggandet skyr jag som elden. Någon måtta tänker jag. Jag är inte gjord för att springa så där så att man inte gör något annat samtidigt.

Jag har funderat en del. Klubbar. Vad är det med klubbar? Inofficiella klubbar bland vänner. Kanske något jag ska blogga om. Efter att jag tänkt lite.

17 augusti 2010

klubben

Det finns så mycket jag ännu inte gjort. Vill göra.

Igår åkte jag backbil för tredje gången (den här sommaren, hela mitt liv, vill snart igen). På vägen hem planerade vi GoKart, bowling, flow park, racketlon, inomhusklättring, megazone, minicurling. Funderade på konceptet "göra något roligt varje måndagskväll, och däremellan också".

"Åh, jag vill genast cykla till GoKartstället för att bara kolla när det är öppet. Det skulle vara typiskt mig", sa jag.
"Vi är ju faktiskt nästan halvvägs redan", fick jag till svar.

Men vi åkte inte genast. Det skulle ha varit ungefär 20 kilometer till att cykla. Inte riktigt halvvägs. Men helt rätt inställning.

Ikväll är två tennisbanor bokade.

jag läser


1) Vad heter boken du läser just nu?
Allt av Martina Lowden

2) Hur långt har du kommit?
22/628

3) Beskriv boken med tre ord.
Räcker. Inte. Till. Dagsboksform, men får inget grepp. Har tjuvläst lite här och var i boken, men jag får ge mig. Den må vara personers favoritbok, ett mästerverk, kultförklarad. Jag orkar inte med den.

4) På en skala 1-5, hur bra är den hittills?
1/5

15 augusti 2010

Jag läser


1) Vad heter boken du läser just nu?
Pojken i skogen av Mats Jonsson

2) Hur långt har du kommit?
200/222

3) Beskriv boken med tre ord.
Uppväxt, serieroman, tristess.

4) På en skala 1-5, hur bra är den hittills?
1/5 men jag älskade Hey Princess av Jonsson.

13 augusti 2010

hurra, buhu, crap.

Först, som på beställning.

Sedan, sånt som man blir ledsen av.

Och nu:
"Battles and Tyondai would like to let their fans know they have chosen to follow their own musical paths.

Due to Battles' ambitions of finishing their second studio album followed by commitments to a full touring schedule in 2011, and Tyondai's own commitments as a solo artist and his desire not to tour, both Battles and Tyondai have decided to move on without each other.

It is a sad but amicable split.

Battles wishes Tyondai all the best"


Jag är: Det här är inte klokt.

12 augusti 2010

jag bara säger

Jag blir tokig på människan på andra sidan korridoren som suckar så högljutt som möjligt. Femtielva helvetesjävlagånger per dag.

Ja, jag hörde tre första gångerna.
Nej, jag tänker inte ropa nått i stil med "Voi, vad det är synd om dig. Jag kommer över igen, fast jag var där fem minuter sedan, och ser om jag kan trösta dig/prata bort en timme till om inget viktigt/hålla med om att du har så mycket jobb och jag bara dagdriver".



(Ja. Det här var ett enormt blogginlägg som ett ganska kort inlägg.)

också de små

Jag försöker tänka att också de korta blogginläggen räknas. Att det ibland kanske räknas mer än de långa.

(Men det här inlägget tror jag inte att räknas varken som ett långt eller kort. Det är väl egentligen inte ett regelrätt blogginlägg ens. Nu har jag skrivit det i alla fall.)

Hang with Me

10 augusti 2010

övriga detaljer onödiga


- Jag har gått ner fem kilo.
- Jag har aldrig tidigare varit så sjuk.
- Jag blev tvungen att ringa efter hjälp, hjälp kom, jag är evigt tacksam.
- Jag börjar känna mig som en människa igen.
- För någon timme sedan fick jag skjuts hem och jag klarar mig igen på egen hand.

5 augusti 2010

på återseende

Det här kan ni underhålla er med, medan jag ligger på soffan, med yllesockor, tröja, mjukisbyxor och tänker "men jag vill ju. jag kan inte ha feber nu":

Läsa sidorna 16 till 20 om feminism och ätstörningar.

Ja, och därefter kommentera om det är bra. Är det en bok man borde medverka i? Typ, sen när man inte har feber. Om man råkar vara en sån med feber.

----------------------------
Tillägg klockan 23:31:
Ibland tänker man inte klart. Ibland tänker man inte hela meningar. Som när man plötsligt har 39 graders feber och man har precis googlat telefonnummer dit man kan ringa och rådfråga om sjukdomstillstånd och när det är dags att uppsöka läkare. Telefonnumret i närheten av soffan, där man ligger och tror att man dör. Då kan det vara bra att försöka sova, dricka mycket och sedan återvända till sin blogg för att fylla på det som egentligen skulle stå i blogginlägget. Telefonnumret ouppringt. Känner mig som en ny och fräsch människa med 38,2 grader.

4 augusti 2010

kvällens insikt


Jag provade att stå som fotbollsmålvakt och det enda jag kunde tänka var "Vah! Men det här är ju som att spela Nintendo Wii".