20 oktober 2010

20102010

Kabom. Pang. Bam. Krasch. Och jag låg i bitar. Smulades sönder. Tuggades itu, spottades ut, landade på golvet och flöt ihop till en bit igen. Kravlade mig upp.

På måndagen tänkte jag bara lite till, imorgon är en annan dag. Passade på att samla ihop mig på postmötescider, gav mig själv tillstånd att sova länge på tisdag. Tills kabompangbamkrasch igen, med svårigheter att andas. Jag har aldrig tidigare varit med om att vara så dåligt förberedd på en föreläsning som jag var i morse. Aldrig tidigare har jag knypplat ihop en powerpoint för ett konferensföredrag på flygbussen. Aldrig tidigare har jag tagit en taxi för en 1 km lång resa för att jag inte förmått mig att promenera. Aldrig tidigare har jag växlat pengar, köpt adapter, apoteksgrejer en timme innan jag åkt iväg. Aldrig mer. Gör en sak i taget, var på ett ställe i taget, om några dagar minns jag knappt hur hemskt det varit, tänkte jag. Nu är jag där. Här efter. På ett flyghotell så att jag kan sova gott, äta gott (åt bästa surf&turf jag någonsin ätit), och kravla mig till ett flyg. Innan resten. Resten ska bara vara bra.

Inga kommentarer: