11 oktober 2010

Det här med intersektionalitet, liksom

Om jag hade skrivit ordagrant på tavlan vad jag sa, skulle den ha varit fylld av liksom. Liksom. Liksom. Jag blir galen liksom. Galen på liksom. Så galen så att jag efter en tid var tvungen att avbryta mig själv med att säga något om liksom. Hur det irriterade mig liksom. Att jag måste sluta höra på mig själv liksom. Att de skulle sluta höra på mina liksom, liksom. Men helst ta in alla andra ord. Intersektionalitet blir dessutom ett irriterande och svårt ord att säga om man säger det många gånger och dessutom försöker böja det.

Till vänster kan man dessutom se det ledningsnystan jag titt som tätt snavar på. Även om det är fasttejpat i golvet, eller kanske exakt därför. Fult är det. Orörligt. Och en stor kontaktdosa jag hela tiden sparkar till.

5 kommentarer:

bytet sa...

Liksom.

I'm with ya. Hela tiden. Liksom. Har även börjat återta "ba". Känner mig typ som min mamma, försöker LIKSOM verka yngre än vad jag är. Nördigt. Ofrånkomligt.

Martina sa...

åh lotta, nu önskar jag att jag var jättemycket yngre och precis hade börjat på kvinnis så jag fick ha dig som lärare! mest på grund av tavlan, lite på grund av snavandet och inte så mycket på grund av liksom.

miss S. sa...

Det här med liksom var ju ganska roligt:) Har inte upptäckt vad jag har för ifyllnadsord eller manér. Men igår härmade jag skånsk dialekt åt mina studenter (ca 15-åringar). De verka int riktigt uppskatta (eller fatta) vad det var för något!:) Mutta ei se mitään, en minäkään tajunnut! Vet inte var det kom ifrån heller!

miss S. sa...

Men anledningen till att jag skulle öht kommentera var följande: skön introbild eller vad man nu ska kalla det!!

när det börjar sa...

bytet: jag har inte ännu kommit till "ba", aldrig varit där. det är egentligen först de senaste åren jag börjat se och höra "ba" på svenska i finland. tror det sipprat över hit i och med bloggläsandet. ofrånkomligt, ja. snart anammar jag väl också ba. jag ba intersektionalitet liksom, orka.

martina: jag har alltid varit hängiven powerpointare, tills nyligen. råkade i misstag skriva lite på tavlan och fastnade totalt. det är som om man tänker nytt samtidigt som man använder tavlan. skulle ha varit sjukt roligt att ha dig som studerande, och sjukt utmanande (på ett bra sätt).

miss S: jag har märkt att ju mer och ofta jag föreläser, desto mer börjar jag prata dialekt. konstig känsla, eftersom jag sällan annars kommer på mig själv med att göra det i så stor utsträckning. men ingen skånska :D