i natt och följande natt

Jag är konferenssekreterare igen. Samma konferens som förra hösten. Men den här gången är det samtidigt förra veckans arbetsresa med utvecklingsdiskussioner om nätverket mellan universiteten. Vi är mitt i skogen. Jag ska skriva. Jag ska hålla föreläsning följande dag. Jag koordinerar konferensens arbetsgrupper. Learning café, tänker jag. Men vet inte om det fungerar utan en värd vid varje cafébord. Jag ska ta nattbussen från finskspråkiga uttröttande diskussioner, prata olika former av feminism följande morgon. Men det finns endast två utetoaletter. I den ena, som jag köar till, finns ett hål. Den andra toaletten har stora fönster och två sittplatser. Alla toaletter är upptagna. Jag måste dit. Nu. Toaletten jag köar till blir aldrig ledig. Det sitter en tant i den andra toaletten, hon vinkar till mig genom fönsterrutan. Glad ser hon ut. Jag försöker visa till henne att jag vill köa till det privata hålet i träbänken. Då stiger hon upp, öppnar dörren, kommer ut. Jag går dit och ser att toaletten är enorm. Som en stor stockstuga är den. Nära dörren finns inte två hål, men två pinnstolar, längst bak finns ett hål. Jag undrar vem som vill sitta på pinnstolarna medan någon annan kissar i samma rum. Det är tomt. Jag stänger dörren med en metallhake. Då väller det en barngrupp med en fotbollstränare mot fönstren. De vill in. De vill sitta på pinnstolarna. Jag visar att det är upptaget. Att jag är här. De vill in. En av dem slår sönder ett fönster, klättrar in. Jag förklarar på engelska att jag måste kissa, att jag måste göra det ensam. Han förstår inte. Tycker att det är ologiskt. Yes perhaps, säger jag. Men det är som att vissa likes strawberries, other like porridge. Och jag vill vara ensam. Jag måste vara ensam. Jag har huvudvärk säger jag. Sedan är jag tillbaka i en korridor. Någon undrar hur jag tänkt presentera feminismen. Om jag har en broschyr. Några bra boktips. Men jag hinner inte. Måste fortfarande på vessan.

Ungefär då vaknar jag. Går till toaletten med en enorm huvudvärk, axlar som är spända. Besluter mig för att inte åka på konsert. Inte se The New Pornographers, trots att jag har biljett. Orkar inte med konsert, nattbuss och sedan tidig föreläsning. Och genast känns allt lite bättre.