Jag är väldigt mycket kaninteorkarintevillinte just nu. Har väl varit det en tid. Sedan söndagen den 18 oktober egentligen. Kortare stunder då jag tänkt på jobb istället för sjukdomar, eller helt vanliga roliga saker istället för sorgligheter och döden, eller stunder då jag inte alls tänker på något speciellt istället för kroppar som är så extremt mycket magrare, nästan så att de inte finns längre. Helst av allt skulle jag stanna hemma från jobbet. Men det gjorde jag redan på fredag och också på måndag.
3 kommentarer:
Tråkigt att höra att du känner dig nere. Vår fest på lördag (där temat är glöm verkligheten och njut av stunden) skulle säkert pigga upp dig. Du är hjärtligt välkommen, ifall du hinner!
Jag läste ditt superlånga ord så här "kanin-te-..." tog en stund att fatta vad du egentligen skrev. Sidu, i mitt vokabulär finns inte kan inte ;)
Tack för inbjudan men måste hålla mig kvar i Åbo för att slutspurta med jobb. Egentligen är det kanske bättre att vara nere ibland för att riktigt njuta av att vara uppåt. Vinner en jämntjock vardag iaf :) Hälsosammare med kanin-te än kan inte.
Visst är det så, hellre åker man berg-och-dal bana än nåt tuff-tuff-tåg. Mer intressant.
Skicka en kommentar