när det drar ihop sig

Årets film: No Country for Old Men, som visserligen hade premiär under 2007, men premiär i Finland 2008. Och så såg jag den under 2008. Om man nu ska vara petig om sådana saker.

Årets filmupplevelse: Ryska filmfestivalen Kino Rurik i Uppsala. Räddade min påskledighet.

Årets utställning: David LaChapelles utställning på Fotografiska museet på Nacka Strand i Stockholm.

Årets seriealbum: Överlägsen vinnare är Liv Strömqvists album Einsteins fru.

Årets musikupplevelse: Britta Persson i Uppsala under våren och the Hellacopters i Åbo under hösten.

Årets skiva: Måste ändras till årets skivor eftersom det är omöjligt att välja mellan Frida Hyvönens Silence is Wild, Hello Saferides More Modern Short Stories, Britta Perssons Kill Hollywood Me och Lykke Lis Youth Novels,

Årets låt: Cliffhanger med Britta Persson. Perfekt att lyssna på när jag går till jobbet. Perfekt att lyssna på för att bli glad. Perfekt att lyssna på för att bli peppad.

Årets spel: Guitar Hero 3 tätt följt av Wii Fit. Om jag skulle bortse från tillverkningsår skulle Rayman Raving Rabbids (2006) vara med och tävla.

Årets teve: Dexter. Följt av Prison Break, Hero, Desperate Housewives och Californication. Det har varit mycket teve i år, precis som det har varit mycket film. Samtidigt betyder det att det inte blivit årets bok. Jag har för få böcker att välja mellan.

Årets resupplevelse: Svårt att välja en favorit i år. Riga var annorlunda, Munchen lika roligt som alltid, Bergen en rolig impulsresa, Köpenhamn var speciellt (kanske för att jag var ensam, kanske för att jag var där en hel vecka, kanske för att jag kände mig som hemma), till Stockholm har jag varit flera gånger än jag minns, Tallinn var Tallinn. Vinnare blir förmodligen Bergen. Och speciellt för resesällskapets skull och fjällvandringen som var breath taking i dubbel bemärkelse.

Årets teaterupplevelse: Hangö teaterträff och särskilt pjäsen I våra tunnlar. I mina mått mätt har det varit ett tätt teaterår. Började med finska Ruksaaks mua, otätt följt av Tjuven i Uppsala och sedan intensivare med Vattenfärgat, I våra tunnlar, Bodies in Construction, Das Fliegande Spektakel, Kvinna på halvtid, Pimpinellans strof och Godhet.

Årets dansföreställning: Private Dancer av Niklas Laustiola, som egentligen är den enda jag sett. Den var så bra att jag fick mersmak. Varje gång jag var i Stockholm råkade såklart Danshuset inte ha någon föreställning och jag kunde också konstatera att utbudet inte precis är stort i Åbo.

Årets konferens: IR9.0 i Köpenhamn.

Årets bästa beslut: Att bo i Uppsala några månader.

Årets orosmoln: Inkomster och betalning av hyran. Ack, detta liv som stipendieforskare.

Årets äckligaste: Det var väldigt nära att skriva syltfläckarna på kollektivets köksgolv i Uppsala, men sedan kom jag att tänka på mina matproblem.

Årets "Äntligen!": Fallskärmhoppande. Konstigt nog känns det också som en sak jag så lätt glömmer bort. Jag ville göra det så länge att när jag sedan började kändes det som om jag hållit på med det hela livet.

Årets mat: Sushi. Jag trodde att jag började min sushibegeistring under min tid i Uppsala men när jag bläddrade bakåt i bloggen insåg att den startade någon vecka innan jag åkte. Den stora skillnaden var väl egentligen prisskillnaden som gjorde att jag åt betydligt mer sushi i Uppsala än i Åbo.

Årets fest: Sommarfest i södra Österbotten eller årets Oktoberfest i Munchen. Samma sällskap, olika länder.

Årets heldag: Borgbacken, Southern Fried Chicken och Högholmen med utmärkt sällskap en sommardag.

Årets besvikelse: Utebliven grillfest i snörik pulkkabacke och en sjuk Lykke Li som måste inhibera sin konsert.

Årets "Åhå, det hade jag ju glömt bort, tills jag läste det i min blogg": Tröttheten i början av tiden i Uppsala, längtan tillbaka till Uppsala i maj.