Tacksamheten

Jag avskyr den här ovissheten, osäkerheten, fattigdomen. När jag inte kan annat än tacka och ta emot tågpengar. Eller tacka för att min väska är fylld av godsaker, mat och till och med fyra donerade ölburkar när jag åker hem till mig. När levnadskostnaderna är nerskruvade så att de till och med mindre än när jag var studerande. När jag plötsligt inte kan tänka på annat än möjligheter till extraknäck. Jag fick min senaste nämndvärda kontoinsättning på försommaren. Men jag vill göra det jag gör. Jag vill skriva klart min avhandling. Och jag är tacksam över att jag har tak över huvudet. Men som det är nu skulle jag nog aldrig rekommendera någon att bli stipendieforskare. Undrar om jag borde söka ett kvälljobb. Undrar om jag skulle orka med det andra. Men tacksam är jag i alla fall.