10 november 2008

Tacksamheten

Jag avskyr den här ovissheten, osäkerheten, fattigdomen. När jag inte kan annat än tacka och ta emot tågpengar. Eller tacka för att min väska är fylld av godsaker, mat och till och med fyra donerade ölburkar när jag åker hem till mig. När levnadskostnaderna är nerskruvade så att de till och med mindre än när jag var studerande. När jag plötsligt inte kan tänka på annat än möjligheter till extraknäck. Jag fick min senaste nämndvärda kontoinsättning på försommaren. Men jag vill göra det jag gör. Jag vill skriva klart min avhandling. Och jag är tacksam över att jag har tak över huvudet. Men som det är nu skulle jag nog aldrig rekommendera någon att bli stipendieforskare. Undrar om jag borde söka ett kvälljobb. Undrar om jag skulle orka med det andra. Men tacksam är jag i alla fall.

2 kommentarer:

Anonym sa...

nä nä. ta inte någo extra jobb. det blir inte till någo. kör extra jobb som hör ihop med det du gör. bli expert. du är ju på go väg redan när du nu känner nån som känner nån som känner nån och så vidare. ta emot tågpengarna och käket och inse att rik sku du int bli ändå. ja, lotto finns ju förstås. och där är ju chanserna enorma. eller nåt annat inbringande penningspel. förresten så är int di så häppy alla dagar heller. di rika alltså. hu mycke roligare de än må vara att böla i en rolls så får man väl skratta hela vägen till banken två dar i månan istället. typ.

Anonym sa...

Och gröt är underskattat.