Hometown Glory

Adele

I’ve been walking in the same way as I did
Missing out the cracks in the pavement

Vi besökte rötter, människor, lyssnade på samma berättelser de alltid berättat, alltid berättar. Som om gråstarren i ögonen var en nyhet. Lika entusiastiskt varje gång. Sjukdomarna. Åt smörgåstårta, havtornskräm med vaniljglass. Jag bad om en extra portion. Sedan steg vi upp. Satte oss i bilen. Vinkade till personerna som stod vid fönstret, alltid står vid fönstret. Får inte försvinna från fönstret. Vi kommer hem. Jag klär på mig min mjuka mörkblåa byxor, som egentligen är ganska fula, lånar mammas tossor och rock. Vi klär på oss vantarna. Han stolt över sin kondition. Jag mindre stolt. Ont i mina vader och smalben. Det är mörkt. Reflexväst, ser inte konstigt ut i denna småstad, längs de stora vägarna utan trottoar. Gatulampor som knappt lyser upp och hål i vägen som lappats. Svarta asfaltsfläckar. Flås. Förbi kyrkan. Jag joggar bredvid för att hinna med. Förbi nya hus. Torget. Under järnvägen, nerför, nerför tills vi är hemma. Irish coffee, varsin soffa, framför teven. Jag lånar mammas gröna filt. Jag och pappa är ensamma hemma.

Det är det här som är semester och vila när det är som bäst.