Veckan ut: sex dagar huvudvärk som började i ett forskarseminarium om min forskningsplan, fem dagar mycket intensivt arbete med samma forskningsplan (och åh! vad jag vill få finansiering för projektet, åh! vad jag vill forska, åh! vad projektet känns viktigt, åh! vad jag känner att finansiering inte kommer att beviljas), tre dagar turné som började med releasefest för Kopparbergsvägen 20, fortsatte med fest i Alberga och avslutades med släktbesök, nödsamtal och jag som insåg att jag inte är bra på att hantera nöd. Och det var det slutet på veckan som stannade. Och allt gick bra till slut. Alla lever. Men hjälp så jag ännu tänker på det, känner yrsel och hjärtslag av minnet. Men alla lever, det är huvudsaken.
Veckan in: allt möjligt och bokmässan i Helsingfors.
2 kommentarer:
Ja tur att allt gick bra! jag vill gärna ha en bild av mig själv av någon som kan klara av att vara kall och rationell i nödsituationer, men tack och lov har jag aldrig varit med om något allvarligare än att en kompis började hosta och hostade så att hon inte fick luft (mest pga hyperventilering). Då visste jag iofs vad jag skulle göra, men den nöden låter väldigt banal i jämförelse med "riktig" nöd
Ja, mycket glad att det gick bra. Redan en sådan sak att just då fatta hur en telefon fungerar kändes ganska dimmigt.
Skicka en kommentar