Att prata om Bruno Latour en söndagkväll

Det är besök i stan. Det är som om det skulle vara klassträff, långt forskarseminarium och gästmadrassgäst i ett. Jag blir etnolog igen. Jag blir skvallertant. Jag blir forskare. Jag blir första årets studerande. Jag blir studerande i gradugrupp. Jag blir nostalgisk. Vi löser världsproblem. Vi löser frågor om etnologins framtid. Vi analyserar min heminredning genom teoretiska resonemang. Jag kommer ihåg något som någon sa för över tio år sedan och gästmadrassgästen minns något annat samma person sa över tio år sedan. Det är ganska häftigt.