På fredag plockade jag upp Mia med bilen och vi begav oss mot Karis. Gjorde en grundlig runda som började med att åka förbi höghus jag bott i , flerfamiljshus jag bott i, egnahemshuset jag bott i och en hel massa andra hus och ett kaffe i Serendi. Innan kvällens poetry slam fick jag en runda i Ekenäs. Gick dels i martrådarnas spår.
Och poetry slammet, vilket poetry slam. Tog rekord i att vara nervös och rekord i att vara på ett slam med bästa publikfiilis. Och jag vann. Efter en superjämn kamp.
Jag hade enorm tur. Hade bara tänkt ta med mig tre dikter, men i sista minuten tog jag en fjärde utifall jag inte skulle känna att jag kan läsa en dikt om ett inte så smickrande Karis. Men jag läste den. På lördag mera Bokkalas. Lyssnade på intervju med Philip Teir och sedan intervju med Mia. På kvällens supé fick jag höra Philip, Mia och andra läsa ur eller prata om sina böcker. Och jag fick läsa dikten om Karis igen. På söndagmorgon åkte jag till Åbo bokmässa. Såg Philip och Mia på scenen samtidigt och jag uppträdde med två dikter under Runoviikkos programdel. En av dikterna en finsk variant av Karisdikten. Och absurdaste känslan, efter att jag uppträtt på Åbo bokmässa kom en person från ett finskspråkigt förlag fram för att prata. Jag visste inte att det händer sånt.
Och nästbäst med veckoslutet: jag lever fortfarande på adrenalinkickarna. Skrev nyss klart en ny forskningsplan.
 |
| Olivia Bergendahl, MC för kvällen. |
9 kommentarer:
Yay, yay, yay.!!!
I know, know, know!!!
Grattis till vinsten. P berättade stolt hur det gått :)
Helt legendariskt säger jag som inte ens var där! Go Lotta go!
Jamen,den finska versionen vill vi också höra. På Kirjakekkerit i Karis 15.3, kanske? Om du vågar.
Alltså innehållet är ju förstås i lyssnarens öron inte alltid det samma som i skrivarens tanke.
"inte så smickrande Karis" skriver du.
Jag hörde "boring handboll i ett helt kiva Karis". Och herregud så jag garva. Varje gång. Åt den där ramsan. Men så är jag ju förstås in- och inte utflyttad. Och har ännu inte sett en enda match. Fast jag haft det på min todo-lista i flera år. Det är ju dock en del av stadens kultur. Om man vill kalla det så eller inte.
En jädrans bra dikt är det. Och än bättre är den uppläst av Lotta. Både på svenska och finska. Och om du, Lotta, följt mig och Philip i spåren så har jag följt Karis & Karisdikt under veckoslutet. En mycket bra grej det att följa.
Jill och Jessica: Tack!
Situationsdiktaren: Ja till kirjakekkerit! Tycker om lyssnarnas öron. Och helt kiva tycker jag nog också att staden är, trots allt. Annars skulle jag knappast stolt kuska runt folk för att visa varje del.
Så bra med garv! Det mest skräckfyllda för mig var att jag såg en handbollsspelare i aulan innan. Och när jag läste att staden har landets bästa handbollslag hörde jag hurrarop. Senare hörde jag att också handbollsspelare gillat. Ska sluta vara nojig i onödan, hehe.
Mia: Javisst är Karis en häftig stad oberoende om man är där, i Ekenäs eller Åbo.
Nå, den där handbollspelaren som du såg har ju nog humor och lite självdistans. Antar att vi tänker på samma.
Jo, låter nog som samma handbollsspelare. En bra typ.
Skicka en kommentar