råddmaja och gägghjärna

Det var lördagmorgon. Jag satt vid köksbordet hos mina bortresta föräldrar. Min brorsa sov ännu och jag läste det här inlägget av Julia Skott. Blev påmind, gjorde en undersökning och tänkte hur hemskt det skulle vara att hitta något som inte borde finnas där. Jag hittade inget.

Åt upp mitt morgonmål och gick till kylskåpet för att ställa tillbaka mjölken. Jag tog tag i kylskåpshandtaget men släppte. Hade ont i handen. Utan att egentligen tänka på det kände jag på handen. Det var då jag kände knölen som inte skulle vara där. På insidan, stor som en ärta, mellan långfingret och handflatan. Visste inte om jag borde väcka brorsan eller låtsas som ingenting. Så jag googlade. Kände mig lättad. På måndag gjorde den inte längre ont. Inte igår heller. Och inte idag. Men idag beställde jag tid till hälsostation och fick tid 45 minuter senare.

Det var då jag blev råddmaja och gägghjärna av nervositet. Inget att vara nervös över / Jag vet ju redan vad det är / Vill bara få det bekräftat / Inte har jag varit nervös hittills heller ju / Det går nog bra. Men äsch och usch. De visste inte vad det var (förutom att det inte var ganglion). Jag fick tid till en annan läkare om en vecka. Ännu mera tid att vara råddmaja och gägghjärna. Inget att vara nervös över / Det går nog bra / Det är säkert inget märkvärdigt / Inte kan man blogga om sånt här / Inte får man blogga om sånt här.

Så jag bloggar om det i alla fall. Kanske jag blir lite mindre råddmaja och gägghjärna så att jag kan jobba på som vanligt?