Han talade till mig. Idag talade han till mig. Jag hade precis satt mig i bilen, backade ut från parkeringsrutan vid matbutiken i Karis, när han sa: "Jag är inte sån". Det var inte bara en överraskning för mig, utan också för honom.
För det är så här: jag har inte skrivit sedan slutet av maj. Jag har tänkt. Jag har läst. Jag har hållit uppe skrivandet med att nu och då skriva väldigt korta saker i min lilla anteckningsbok. Men egentligen har jag inte skrivit. Jag har fastnat.
Jag har känt att nu går det inte vidare, nu finns det ett problem med den här karaktären i texten, han som jag från tidigare inte känt så bra som de andra två. Han har mest av allt varit ett namn. Ett namn som har gjort en sak. Sedan har jag försökt skriva om hans tankar efteråt men det har inte blivit varken trovärdigt, levande eller spännande. Så tänkte jag meningen "Jag är inte sån", när jag backade ut bilen och det är så mycket som faller på plats. Plötsligt blir det intressant att han har gjort den där saken, för han är inte sån. Det fick mig att tänka på Mias inlägg om Elaka karaktärer.
2 kommentarer:
Det är ju en suvve utgångspunkt "jag är inte sån". Kör hårt på det. Om du inte får ihop text direkt så skriv om typen utgående från det. För om han inte är sån så hurdan är han då? Eller om han ändå är sån men inte själv tycker det? Det finns mycket att fundera på i den. Skriv skriv!
Han lever. Han lever.
Skicka en kommentar