På papper.fi är veckans tema bloggar. I en av artiklarna delar Reidar Wasenius "upp bloggarna i huvudsakligen tre kategorier. Där finns de som bloggar för att sprida information. De som vill framföra sina åsikter och de kreativa bloggarna som bidrar med nya tankar. Utöver det finns även de som bloggar bara för att skriva av sig och få uttrycka sig. Men för dem är kommunikationsaspekten av bloggandet inte lika viktigt."
Jag är tveksam.
Hur kan kommunikationsaspekten inte vara lika viktig för de som skriver av sig och vill uttrycka sig? Snarare tänker jag mig det tvärtom. Eller vad är egentligen kommunikation? Jag tänker mig kommunikation som ett ömsesidigt utbyte. Om man bloggar för att förmedla information tror jag inte att man är särskilt intresserad av utbytet. Om man vill prata om kommunikation är det en väldigt enkelriktad kommunikation.
Mitt forskningsmaterial, som består av bloggar från ett ungdomscommunity, kunde kategoriseras som intima, personliga, privata bloggar. Bloggarna vill skriva av sig och få uttrycka sig. I dessa bloggar är det särskilt viktigt att få respons. Att få kommentarer på sina blogginlägg. Att ett utbyte sker. Genom det ömsesidiga utbytet skapas gemenskap, men också motsatsen till gemenskap. Jag kan utläsa identifikation och disidentifikation. Det är fråga om dubbelriktad kommunikation, viktig för just denna bloggare.
Många andra intressanta saker fanns också i artikeln jag reagerade på. Borde kanske ha en bloggar som tema för veckan. Hej, jag har deadline för en tidskriftsartikel om gränser i bloggandet tills onsdag. Det här var en perfekt start tänkandet och skrivande. Bara att fortsätta med den.
2 kommentarer:
Googlade mitt namn (som det ju lönar sig att göra med jämna mellanrum :) och leddes till ditt blogginlägg med kommentarer om Pappers artikel.
Ordvalen i artikeln som du hänvisar till var inte riktigt idealiska. För att klargära min ståndpunkt, så är ju all kommunikation påverkan: På något sätt ändras en deltagare i kommunikation.
Så fort man väljer bloggandet som uttrycksmedel är det ju ganska klart att man vill nå ut till andra: Man vill att ens texter ska påverka någon - i allmänhet på ett alldeles specifikt sätt. Annars skulle man skriva så att ingen kan ta del av texterna.
Många av oss gör mycket i våra sagliga liv utan att vi är medvetna om VARFÖR, så alla som bloggar ids/kan/vågar inte klart formulera orsakerna till varför de agerar som de gör.
Många som skriver personliga och intima saker om sig själv njuter av att får skriva ur sig sina tankar. Nånstans inne i de flesta finns samtidigt behovet att få andra att reagera - gärna t.o.m. så att de ger återkoppling. Det är jag övertygad om.
Synd! Hade missat kommentaren. Håller med!
Skicka en kommentar