"Det är som om någonting. Jag vet inte vad. Det är lite av allt. Det är som om det är längesen jag bloggat. Det är som om allt har en förklaring. Det är som om jag inte har lust att åka hem. Och jag har inte åkt hem ännu.
När jag var på väg hemåt från Stockholm första gången, blev det annorlunda. Det blev en annan säng i Stockholm, i en annan lägenhet, i andra ändan av tunnelbanelinjen. När jag var påväg hemåt därifrån blev det igen annorlunda. Det blev en färja som gick till en annan stad än min egen stad. Det blev som det blev. Jag tycker inte om att planera för mycket, men vill ändå ha saker att se fram emot.
I Stockholm gissade jag låtnamn och artistnamn med blandad framgång, somnade i soffan framför film, besökte Vasamuseet, besökte Aquaria vattenmuseet, besökte Kulturhuset, åt restaurangmat ute och mytomspunnen Club Sandwich inne, handlade second hand på Södermalm, gick på konsert, (Här vill jag att man ska kunna läsa en strålande och lovordande recension avSäkert!:s konsert i Stockholm. Vad jag vill få sagt, men med mer välvalda ord är att: Det var som skivan, men bättre. Det var mera energiskt. Annika Norlin var mera stutsig i sina högklackade skor. Mera rockig. Mera klappig i händerna. Och Cirkus kändes som rätt ställe för en sådan konsert. Som att sitta på teater, men som att sitta på en så gott som slutsåld konsert, liksom. Lyssna på förband jag aldrig hört förut. Ogillade gillande. Kanske. Måste man bestämma sig? Detektivbyrån. Inte som något annat, om man säger så.)
Stort tack till min värd och värdinna. För sällskap ni erbjöd när jag rymde hemifrån, distans från beslut som måste tas, pausen som behövde göras, andningen av icke-aboensisk-luft, för möjliggörande av våldsgästande och Sverigeturnering. Det ordnar sig alltid. Det fixar sig nog.
Från färjan steg jag ner på helsingforsisk mark. Tog tåget och hoppade av halvvägs. Öppnade ytterdörren till ett folktomt egnahemshus, där jag nu sitter vid köksbordet. Som om jag var hemma, men ändå inte. Det är allt för längesen jag var här senast. Tror jag ska packa ner mig under en filt på soffan och sova tills jag hör nycklar i ytterdörren.
Jag tror att jag snart är beredd på att åka hem."
När jag var på väg hemåt från Stockholm första gången, blev det annorlunda. Det blev en annan säng i Stockholm, i en annan lägenhet, i andra ändan av tunnelbanelinjen. När jag var påväg hemåt därifrån blev det igen annorlunda. Det blev en färja som gick till en annan stad än min egen stad. Det blev som det blev. Jag tycker inte om att planera för mycket, men vill ändå ha saker att se fram emot.
I Stockholm gissade jag låtnamn och artistnamn med blandad framgång, somnade i soffan framför film, besökte Vasamuseet, besökte Aquaria vattenmuseet, besökte Kulturhuset, åt restaurangmat ute och mytomspunnen Club Sandwich inne, handlade second hand på Södermalm, gick på konsert, (Här vill jag att man ska kunna läsa en strålande och lovordande recension avSäkert!:s konsert i Stockholm. Vad jag vill få sagt, men med mer välvalda ord är att: Det var som skivan, men bättre. Det var mera energiskt. Annika Norlin var mera stutsig i sina högklackade skor. Mera rockig. Mera klappig i händerna. Och Cirkus kändes som rätt ställe för en sådan konsert. Som att sitta på teater, men som att sitta på en så gott som slutsåld konsert, liksom. Lyssna på förband jag aldrig hört förut. Ogillade gillande. Kanske. Måste man bestämma sig? Detektivbyrån. Inte som något annat, om man säger så.)
Stort tack till min värd och värdinna. För sällskap ni erbjöd när jag rymde hemifrån, distans från beslut som måste tas, pausen som behövde göras, andningen av icke-aboensisk-luft, för möjliggörande av våldsgästande och Sverigeturnering. Det ordnar sig alltid. Det fixar sig nog.
Från färjan steg jag ner på helsingforsisk mark. Tog tåget och hoppade av halvvägs. Öppnade ytterdörren till ett folktomt egnahemshus, där jag nu sitter vid köksbordet. Som om jag var hemma, men ändå inte. Det är allt för längesen jag var här senast. Tror jag ska packa ner mig under en filt på soffan och sova tills jag hör nycklar i ytterdörren.
Jag tror att jag snart är beredd på att åka hem."
Det var en bra resa. Det var då jag bestämde mig för att byta huvudämne på riktigt. Då jag beslöt mig för att åka till Uppsala på utbyte. Då jag såg Säkert! och Detektivbyrån (som jag efteråt insåg att jag gillade och som jag fortfarande lyssnar på).
Amie undrade för några dagar sedan vilka svenska artister man vill se. Jag skrev Säkert!, googlade dem och såg att de skulle spela i Göteborg. Inte samtidigt som jag var där vilket var en besvikelse. Sedan hittade jag att de skulle ha en konsert i Helsingfors samma dag jag har möte i Göteborg och fick svårt att andas (jo, helt bokstavligt, det är ibland konstigt hur jag reagerar så starkt på vissa saker, löjligt starkt). Så jag väntar med att boka Göteborgsresan. Försöker komma på ett sätt som gör att jag kan vara på möte och sedan flyga till Helsingfors för att inte missa konserten. Eller stanna lite (ganska mycket) längre efter Band of Horses konsert i Stockholm för att se Säkert! i Uppsala. Eller åka lite (ganska mycket) tidigare till Göteborg för att åka till Uppsala först.
Jag tror inte att det här är bra för mig.
Men: om man är i Uppsala samma datum som Säkert! se dem! om man är i Helsingfors samma datum som Säkert! se dem! om man är i Göteborg samma datum som Säkert! se dem!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar