Jag undrar om jag någonsin blir van med att råka titta ut genom fönstret och se, fyra meter bort, människor som står och beundrar huset jag bor i. Antingen är det huset eller lampan med stjärnor jag har i fönstret. Det är människor som jag inte känner.
Nu såg jag nyss två harar skutta förbi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar