Middagsbjudning hos mig en söndag.
Telefonsamtal 1:
"Hej, det är Lotta."
"Hej, vi har inte starta ännu."
"Bra. Tror du att ni kan ta med kaffe. Jag ids inte köpa ett paket när jag åker till Uppsala imorgon."
"Visst, vi tar med hemifrån."
Telefonsamtal 2:
"Hej, det är jag igen"
"Hej, vi har startat"
"Jahaa, tänkte att ni gärna får ta dressing med om ni vill ha sån på er sallad. Jag klarar mig utan själv"
"Då klarar vi också oss utan dressing"
Telefonsamtal 3:
"Lasagnen är inne i ugnen och jag har glömt att köpa kaffebröd"
"Hej på dig med"
"Jag tänkte att ni kanske råkar köra förbi en öppen butik och då..."
"Vi har örfilar i bilen redan från vår frys"
"Oj, men så bra"
"Ja, vi har ju varit på middag hos dig förut"
"Mmm..."
Det är inte det att jag är likgiltig gentemot middagsgäster. Kan gå med på att jag är glömsk. Kanske lite allmänt slarvig. Jag kallar det bohemisk.
2 kommentarer:
Precis, bohemisk låter mycket bättre! Men du bjuder ju i alla fall på lasange, här är det svårt att få till en bjudning överhuvudtaget..
En gång om året brukar jag klara av. Max. En av middagsgästerna tog till och med ta hem left-over-lasagnen, så helt misslyckat kanske det inte blev
Skicka en kommentar