Det sköna med att bo i kollektiv är när:
Jag mitt i natten trött går till utomhusroskis för att slänga en luktande pizzakartong, ser att det lyser i köket och där träffar på en pluggande turk. Han har sluttent och såg om än tröttare ut än mig. Blev att sitta vid köksbordet en stund och prata om hans resa till Helsingfors nyligen. Sen var både jag och han lite piggare för en stund. Eller i alla fall verkade han lite gladare.
Jag älskar min lägenhet i Åbo men jag undrar hur det kommer att kännas att flytta tillbaka. Hur snabbt det går tills jag igen blir van och inte vill något annat än att bo icke-kollektivt?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar