Det är påsk. Folktomt och tyst. Oändligt ensamt i huset. Duschen renskrubbad, samtliga toalettgolv tvättade. Skärtorsdag klockan elva på kvällen och jag botade tillfälligt min hemlängtan med att prata ett par timmar med bror och en timme med mor. Och en liten förhoppning om att ännu samma kväll få besök av någon man känner. Tills planer ändrats. Alla loggat ut. Då var den tillbaka. Hemlängtan, tristessen, tystnaden. Och jag är inte det minsta trött så att jag kunde sova bort några timmar. Jag vet inte om man kan kalla det hemlängtan. Det är saknaden efter att kunna gå på stan och se bekanta, hälsa på människor man möter. Jag möter inga människor här på gatan jag kan hälsa på eller ta en spontankaffe med. Fyra dagar kvar av påsk.
Och det är skrattretande. Det här är egentligen min första helg här. Första helgen spenderade jag i Mariehamn och andra i Åbo. Jag borde vara nöjd. Efter det här blir det kompishelg, Helsingforshelg, kompishelg, kompishelg, teaterpjäshelg och sedan åker jag hem. Ett helt veckoslut för mig själv.
Jag har inte hemlängtan. Jag är sällskapssjuk.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar