Trött steg jag av Uppsalabussen på fel hållplats igår kväll. Fick stå en god stund på en ödslig gata studerandes hållplatsens karta. Försökte hitta min lilla gränd. Jag hittade den och det tog slutligen endast femton minuter att promenera hem. För att mötas av kaos i köket, innerligt ringande på dörrklockan, spring i trappan, fransmannen och hans femtielva kompisar som tittade på fotboll i rummet bredvid. Jag var trött efter torsdagen, trött efter fredagen, trött efter lördagen, trött efter söndagen.
Såg framemot vardagen och den gemensamma lunchen klockan elva, tills jag insåg att jag ju inte är i Åbo nu. Här äter man inte gemensam lunch. Här värmer man sin mat i mikron och äter var och en ensam i sitt rum, om man alls äter. Om man alls äter annat än en macka, eller går på gratis-cappuchinon i kaffeautomaten. Och jag saknar min egna dyna, mitt matbord, min garderob, men mest av allt min egen dyna.
Det regnar ute och jag beslöt mig för att ta en ledig dag. Sitta inne i min mysbyxor. Sova. Ingen som dagtid spelar musik på högvolym, bjuder hem alla de känner, tittar på fotboll.
2 kommentarer:
Hur var Mariehamn då? Skönt att kunna ta en hemmadag! Underligt asociala luncher därborta i Svealand! Nu ska jag på lunch o sen blir det London! Kommer du på miniskrivsemi i maj förresten?
Rapport inom kort. Det var mycket, det var bra och det behöver smältas. I'll be there in May! En av de saker jag längtar efter... Njut av London nu!
Skicka en kommentar