välkommen ombord

Det här minns jag från min första vecka här i Uppsala.

"Hejsan och välkommen ombord", sa han antagligen.
"Ursäkta", sa jag frågande och blev stående framför honom samtidigt som jag blockerade ingången.
"Välkommen ombord", sa han igen och log fortfarande.
"Ursäkta, jag uppfattade inte", envisades jag.
"Jag ville bara hälsa dig välkommen ombord", skrattade han.
"Oj tack, jag trodde att det var något fel på min bussbiljett", sa jag rodnande och gick så snabbt jag kunde längst bak i bussen.

Det händer inte alltid att man blir välkomnad, men ofta. Att det händer på stadsbussarna känns rätt komiskt eftersom det kan stiga på 20+ pers samtidigt och de flesta får också då hälsningsfrasen. Oftast väntar busschauffören dessutom på att man satt ner sig innan han åker vidare. Det har börjat störa mig. Okej, det är en trevlig gest. Okej, det är helt förståeligt om man är skranglig på benen eller bär på en massa väskor. Men jag är van att man får hålla i sig så snart man stigit på bussen i Åbo för att inte trilla omkull när chauffören gasar iväg och man får vingla ryckigt iväg till en tom plats. I Uppsala blir jag ibland stressad av att alla passagerar får vänta för att jag envisas med att sätta mig bak i bussen.


Idag tog chauffören första priset.

"Hejsan och välkommen ombord"
"Hej och tacktack", svarade jag på gott humör.
När alla var inne i stadsbussen meddelade chauffören i mikrofonen (som jag aldrig sett någon använda tidigare) att bakdörrarna tyvärr hade problem, att vi skulle stiga av längst fram och hoppades att vi skulle ha en trevlig resa. Jag fnissade lite till "Trevlig resa" eftersom det tog max 15 minuter till ändstationen.
"Ha en trevlig dag", önskade han mig när jag steg av.
"Tack det samma", svarade jag.
"Tack ska du ha och hejdå", sa han.

Jag uträttade mitt ärende och ställde mig vid busshållplatsen för att åka tillbaka mot centrum. Jag skrattade när bussen närmade sig och jag såg att det var samma chaufför från tidigare. Dörrarna öppnades.
"Men hejsan igen, nu fungerar bakdörrarna också", skrattade han när jag steg på. Väl framme använde han mikrofon för att igen önska mig en fortsatt dag när jag steg av i bakre delen av bussen.

Det här skulle aldrig hända i Åbos stadsbussar.