Det var för mycket för två veckor sedan. Det var för mycket för en vecka sen. Förra veckan var mycket. Det har varit en proppad höst, efter en semesterfri sommar. Sedan satte jag mig vid föräldrarnas köksbord. Det skulle bara vara tillfälligt. Jag blev sittande där. Kunde inte stiga upp. Eller jag kunde ha stigit upp, men föräldrarna tvingade mig att sitta kvar. Om så bara för en så kort stund att jag hann se att något var riktigt galet med mig.
Den här veckan avbokar jag (nästan). Tar mig tid att snyta mig. Säger nej. Tyvärr inte just nu. Hostar. Bojkottar mediciner som håller mig på benen. Håller de planerade föreläsningarna. Det är så långt jag sträcker mig. Nästa vecka håller jag två föredrag i Köpenhamn. Veckan efter det de sista föreläsningarna. Jag längtar till november.
4 kommentarer:
Raring, ta det från ett undertecknat pucko som blev liggande apatisk i veckor: försök att lära dig att tacka nej. Är antagligen världens jobbigaste grej och jag funderar fortfarande på det varje dag hur man egentligen gör det utan att dö av ångest men för din egen skull. I små etappet. Kram!
Punktknulleri: * etapper.
Lägg dig ner med Chuck P's senaste och skit i allt några dar. Funkar, tro mig ;)
malin, vänligen informera mig om du kommer på hur man gör. det är svårt att inte tänka på allt roligt och intressant man missar (eller sådant som kunde vara roligt och intressant men sällan är varken roligt eller intressant när man väl sitter där utmattad). Kram
chris, det är under arbete. Man kan alltid lita på Chuck.
Skicka en kommentar