Känner att allt är under kontroll. Går in i auditoriet. Hjälp. Plats för 130 personer. Vad hade de tänkt sig? Var det bara slump? Hade de kastat tärningen när de beslutat sig om vem som skulle presentera var? Jag hade nyss lämnat ett rum för 25 personer där jag lyssnade på en presentation. Vi satt ihopklämda i ett klassrum. Det här auditoriet har sluttande golv, fasta bänkrader, en spotlight som lyser på presentatören.
Just så. Sex sells, konstaterar vi fyra som skall presentera våra enskilda forskningsprojekt. Paraplyrubriken som organisatörerna gett oss är "Online Sexual Relationships" Någon pratar om virtual sextalk, en annan om cuteness på lolcat.com, en om online dating services, jag diskuterar hur unga människor poserar när de tar Today's Outfit som de sedan publiserar på sina bloggar. Men, fortfarande är jag inte helt säker på hur jag passade in. Eller är allt som har gender i rubriken något sexuellt?
Efter att min mun slutat torka av nervositet, mina ben slutat darra kan jag konstatera att det var rätt roligt att stå framför människor och prata. Den här gången också. Gjorde så där passligt bort mig när jag skulle svara på en fråga. Svamlade och förstod inte att avsluta mitt svar tidigare. Longer isn't better. Longer can be more complicated. Yes.
In i konferensdimman. Utmattande. Diffust. Blurry edges. Lyssna på presentation efter presentation. Diskutera forskning med engelsman vid lunchbordet. Hälsa ett glatt hejhej i farten när min väg korsas med en tysk jag lärde känna igår. Höra någon uttala mitt dopnamn med australiensisk accent (vilket jag knappast kommer att bli van med någonsin) när jag tar kaffe. How are you doing today? Did you go to the bar last night? I vimlet råka på en svensk som jag träffade första gången i Stockholm för fyra år sedan. Hur är det med dig nu för tiden? Konstatera att hans barn blivit äldre. Att vi blivit äldre och förhoppningsvis klokare. Och skratta åt att jag fortfarande (och just idag) använder en ryggväska som både han och jag fick för fyra år sedan. Det var faktisk en bra väska, det är en bra väska.
Och samtidigt som allt det här händer måste jag ta en paus, gå några våningar upp i byggnaden, sätta mig vid datorn, andas, inte dras med i hetsen att hinna med så mycket mingel som möjligt, inte lyssna på så många presentationer som möjligt, inte jämföra hur många publikationer jag har jämfört med andra. It's a crazy world.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar