Jag höll min första föreläsning hösten 2003 eller våren 2004. Jag var inte utexaminerad ännu och jag inledde med att säga precis det man inte skall säga. "Jag vet inte knappt själv vad jag skall prata om idag, höhö, haha" Det har aldrig hänt igen efter det.
Igår slog jag däremot förmodligen personligt rekord. Jag höll en så tråkig föreläsning att jag själv kunnat somna alternativt mer än gärna stigit upp och gått ut mitt i föreläsningen.
Först fick jag inte videoprojektorn att fungera. Jag gick efter hjälp. Videoprojektorn vägrade fortfarande fungera. Då började jag föreläsningen, när vaktmästaren plötsligt sprang in och ut i rummet och sa "bry dig inte om mig, bry dig inte om mig, jag kollar bara projektorn". Jaha. Jag svamlade vidare utan huvud och fötter, berättar om kursuppgiften deltagarna skall utför, avbryts av en deltagare som meddelar att personen ifråga tyvärr måste avsluta för att personen i fråga inte kmmer att hinna göra uppgiften (medan jag står där och tänker: gaaaaah, jag är så usel föreläsare att folk avbryter sitt deltagande i kursen), sedan blir jag trött, sätter mig ner på en stol och gör ärkefelet att i princip läsa rakt av från manuset. Big no no. Efter att det gått 45 minuter tröttnar jag själv totalt och känner att jag har absolut inget mer att säga. Nada. Noll. Orkar inte. Vill hem. Omedelbums. Låt mig slippa. Resterande 45 minuter försöker jag kasta fram frågor tills studenterna, samt själv inflika några kommentarer som jag genast jag sagt det högt tänker "shit, varifrån kom den där smörjan? Vad var det där bra för?". Sneglar på klockan. Håll ut 30 minuter till. Håll ut 20 minuter till. Håll ut 15 minuter till. Håll ut 5 minuter till. Bra, nu slutar vi för idag. Jisses. När jag kommer hem minns jag plötsligt övningarna jag planerat för föreläsningen, meningarna och begreppen jag skulle skriva upp på tavlan för att undvika att sacka ihop på en stol.
Et voilà! En dålig och tråkig föreläsning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar