tillbaka, mer eller mindre

Jag är hemma nu. Jag är i Finland. Om jag skulle ha tid att känna efter skulle jag antagligen kunna konstatera att det är skönt att vara hemma, att resan var hur bra som helst, att det är dags att packa upp för att snart igen packa ner för min vecka i Köpenhamn.

Tid att känna efter har jag inte. Däremot kan jag inte undvika att känna att jag är fullproppad med coldrex och näsan fullsprejad med nässpray. Jag kan göra vad som helst tackvare coldrex. Igår kunde jag göra de sista justeringarna på föreläsningarna jag skall hålla nästa vecka. Idag kunde jag inreda och fixa ihop en hel monter till veckoslutets bokmässa med en hel del hjälp.

Och det var faktiskt en bra resa. Den var hur bra som helst. Bra i Riga och ännu bättre i Munchen. Det var som att komma hem när jag steg av flygplanet i Tyskland. Inte så konstigt egentligen, var tredje året i rad som jag i slutet av september befann mig i Munchen. Dessutom var kontrasten enorm mellan Lettlands och Tysklands arkitektur.

Fortsatte i Tyskland på matprojektet "Äta god mat". Startade med makaronilåda ala värden, lyxig hamburgarmåltid på värdinnans stamkrog, traditionell Bayersk morgonmål i ölkällare och drömlik tapasafton med Sangria. Däremellan cocktails på krog, öl, tjo och tjim på Oktoberfest, besök på utställningen Female Trouble på Pinakothek der Moderne och allmänt turistandet i kyrkotorn.

Det var ungefär det. På flygresan hem slog flunssan till. Precis som det ska vara när man reser.