som man är

1. Var med om en ny grej i fredags. Kom till jobbet med nytt hår och en kollega måste luta sig mot korridorväggen så att hen inte skulle trilla omkull av skratt. Det var efter att hen frågat om jag blivit tokig. Jag tog inte det illa upp. Och nej, jag hade inte blivit tokig. Kollegan har ett flertal gånger nämnt hur lugn jag är, hur man kan lita på att jag inte flippar, och att jag säger lugna, sansade kommentarer under forskarseminariet. Att jag verkar vara sån som tänker smarta saker, säger smarta saker och så är det bra med det, inget yras och flamsas och pratas i evigheter utan att egentligen säga något alls. Varje gång jag fått höra det har jag sagt något i stil med ett nja. Kanske det kan verka så, kanske jag är så ibland, men nja. Berättade det för mamma i går och hon var nära att behöva luta sig mot en vägg för att hon inte skulle trilla omkull av skratt. Det är väl mera det där yra och kaotiska som kommer fram när jag hänger med närmaste sörjande.

2. Igår var jag med mor, bror och far på Cirque du Solei. Det var väl okej. Men jag störde mig otroligt mycket på att det inte fanns någon berättelse. Det var lösryckta, snygga och häftiga saker. Men mest av allt lösryckt. Jag gnällde om det i pausen. Jag gnällde om det i bilen hem. Jag mal på om det tyst för mig själv när de andra åkt hem. Jag skyller på alla skrivkurser jag hängt och hänger på. Vad händer här? Vad handlar det om? Röda tråden? Man blir som man umgås.

3. Ett tips: lyssna på första avsnittet av podcasten Halå. Där kan man (bland annat) höra hur ponks och napalm pratar fritt om vem de är.