kan vi gå nu?

För tillfället är jag en stor geggamoja. Nött, stött och blött. Postforskarseminarium, postmangling. Posteljon kunde för min del när som helst hämta mig, placera mig i den stora cykelväskan och köra hem mig. Jag behöver sova. Det är inte ledsna miner. Det var bra kommentarer. Det är min frustration över att jag endast var förmögen att nicka, anteckna, lyssna och sedan inte få något ur mig. Här sitter jag nu, oförmögen att jobba vidare, jag väntar så att grannrumskollegan jobba tillräckligt så att hon känner att hon kan komma med mig på mat och dryck. Jag behöver mat och dryck. Men mest behöver jag sova.