OrvarKorvar

Från att vara en livrädd och mycket skygg katt har han blivit än rätt modig katt. Ställer sig i min famn och stångar sitt huvud mot mitt med ett ordentligt klonk och så hårt att jag måste se till att inte råka ha tungan mellan tänderna, när han tycker att jag krafsar honom för lite under hakan. Om jag inte pratat med honom på en tid kommer han fram till mig, stirrar mig i ögonen och jamar (ibland med ljud, ibland utan) hjärtskärande. Jag svarar. Han svarar. Jag svarar. Han svarar. Sedan går han tillbaka dit han kom ifrån och tycker att vi pratat tillräckligt igen för en tid. Han gillar också mina skor. Alla mina skor. Tossor, högklackade, gummistövlar, ballerinas. Mest mina ballerinas. Hans två framtassar placerar han i en av dem och så lägger han sig.