on the radio uh oh, on the radio uh oh*

Jag har ett dilemma.

På tisdagmorgon ska jag ge boktips i radion. En nyutkommen bok och en äldre bok, båda ska finnas tillgängliga på svenska. Aningen lustigt är det eftersom jag inte läst så mycket den senaste tiden som jag brukade göra. Jag vill tipsa om något riktigt bra och något som inte är helt självklart. Utrensning av Sofi Oksanen var bra, men alla har redan hört om den.

The Room (på svenska Inlåst) av Emma Donoghue ska jag tipsa om. Böckerna ska jag ta med till radiostudion, men det är omöjligt eftersom mitt exemplar är utlånat. Vilket ju måste vara det sanna tecknet på att det är en bok jag vill rekommendera.

Sedan den äldre boken. Den är svårare. Tänkte först The Bell Jar (på svenska Glaskupan) av Sylvia Plath. Läste den under gymnasietiden, hade ett föredrag om den, har köpt flera exemplar av den. Men: Plath. Jag kan inte uttala det ordentligt. Så vad tipsar man då om för äldre favorit? Märta Tikkanens bok Århundradets kärlekssaga är lättare att uttala.

* Reginas Spektors låt On the Radio.

Halls of Origination

Söndagkväll. Klockan är halv elva och jag har inte varit online på hela dagen. Loggar in och tänker att jag bara ska göra en random bg. Bara för att visa mig och för att kolla vilka andra som spelar. Runt tio stycken från guilden är inloggade. Jag signar up för bg, men det blir genast prat om en random hc som guildrun. Vår första. Jag gör en snabb random bg. WG och vi vinner överlägset. Genast jag är färdig är de andra klara för random hc. Fyra av fem platser upptagna. Jag är den enda som inte signat up, så jag går med. Är jag, K och E som dps, U som tank och B som healer. Vi hamnar i HoO. Definitivt inte en av mina favoriter. Ingen av oss har varit där ännu som hc, bara normal. Jag har inte ens varit in i en hc förut. Inte i Cata. Wipe. Wipe. Wipe på Anhuur. Tills vi fattar vad vi ska göra. Sedan Phat. Piece of cake. Anraphet. Nice. Seteh, några wipe. Kollar tacts. Fixar det. Sedan Isiset. Ammunae. Och sist Rajh. En wipe tills vi fick det att funka. Ganska lite cloth loot som drop. Men roligt i alla fall. Jag var inte där för looten. Efter wipen på Rajh och den gången vi klarar det skriver jag brb. Springer så fort jag hinner till köket. De få stegen. River åt mig ett rågbröd, margarinet från kylskåpet. Springer tillbaka. Diskuterar tacts medan jag brer margarin på smörgåsen. Tar några tuggor. Springer tillbaka till köket för lite mjölk. Hinner inte äta hela smörgåsen innan vi börjar. Lite halvkaotisk och omöjligt att ta flera smörgåstuggor. Jag needar en chaos orb och vinner den. Needar också på en ring, men E kastar högre tal. Så var det. En hel massa jeee, wheee. Gz och ty. En av oss måste gå till jobbet, en annan ska på jobb om tre timmar. Och jag som skulle sova 12 går och sova nu. Klockan är halv tre och det var så värt det. Historiskt.5-manna hc instanser är så mycket svårare i Cataclysm än WotLK.

Det är sånt här jag gör ganska ofta, ungefär dagligen, men väldigt sällan bloggar om. Jag hade tänkt blogga när jag blev lvl 85, men det glömde jag. Inte för att det hade så liten betydelse utan för att jag var så exalterad.

Jag önskar att jag hittade andra svenskspråkiga bloggare som spelar WoW. Som skrev om det och som man kunde kommentera och diskutera.

när min söndag precis ska börja

Att leva med en diskmaskin gör underverk. Jag har alltid varit den där som äter smörgåsar som morgonmål, lunch och middag, varvat med kokt ris med burkpesto. Också om jag minns att jag en gång i tiden gjorde hela måltider när jag kom hem från jobbet. Då när det var någon annan som krävde det och det inte gick att argumentera mot.

Nu bor jag alltså med min diskmaskin och det är det bästa som hänt. Jag improviserade ihop en middag igår. Musslor, paprika, körsbärstomater, grädde, passerade tomater, färsk dragon, olivolja, chilipulver, salt. Det blev en sås till färskpasta. Det blev gott.

Någon dag innan gjorde jag hemgjord maki. Sushiriset kokt enligt alla konstens regler. Maki med gurka, avokado och mango. Innan det gjorde jag ett första försök på Rocky Road (som inte blev särskilt gott, men ätligt).

Idag äter jag gårdagens rester. Tänker på hur det här inte alls skulle handla om matlagning i allmänhet, utan mera om att jag igår gick till affären för att hämta ett paket. På vägen dit gick jag förbi ett höghus. När jag gick förbi steg en äldre tant ut och frågade om jag kunde föra hennes kuvert till en postlåda. Det gjorde jag och sedan var jag glad resten av dagen.

Förlåt

Jag har varit allt för upptagen den här veckan med att tänka att jag borde skriva klart.
Den där texten.

Den där förbannade jävla texten som ska vara mellan 22000 och 27000 tecken inklusive blanksteg. Bra gick det, tyckte jag. Det var när jag skummade igenom vad jag skrivit hittills. Att skicka in den för en första granskning på tisdag ska nog inte vara något problem, tänkte jag. Några tecken till och så skulle det vara klart. Idag är det fredagkväll och jag läste igenom texten en gång till. Jag har gjort allt fel. Jag är korkad i mina teoretiska resonemang. Ja, egentligen finns det inget teoretiskt resonemang över huvud taget. Jag har analysera helt annat material än vad planen var. Planen går inte att ändra.

Och jag behöver den där första granskningen. Jag behöver folk som läser och kommenterar. Och helt galet är det att tänka att jag senast igår lugnade en kollega som var orolig över att skicka in något halvfärdigt till ett seminarium. Det är då ett seminarium är som bäst, sa jag. Då man som skribent har mest nytta av ett seminarium, sa jag. Ingen förväntar sig en helt färdig text, tillade jag.

Idag är det fredagkväll. Jag byggde upp en panik i maggropen för en halvtimme sedan när jag insåg uselheten i min egen text. Panikskrev tre rader som behandlade det jag egentligen skulle skriva om.

Det är fredagkväll och förmodligen sysslar jag med en konstruktion av ett doktorandliv. Om man inte känner så här är man ingen doktorand. Jag måste känna så här. Det lugnar jag mig själv med. Så är det, eller så är jag helt enkelt bara lat. För nu ska jag hem. Oberoende av tisdagsdeadline eller inte.

När man blir trött

Orkar inte skriva mer än det här och det här.

Hur man inte blir övermäktigt trött

kl. 9-11 Klädshopping på stan

kl. 11-12 Lunch på stan

kl. 12-13 Jobbmöte

kl. 13-15 Forskarseminarium

kl. 15-17 Middag och mental vila

kl 17-20 Föreläsa (om sociala medier och bloggar, surprise, surprise)

kl. 20.20-21.20 Zumba

Tamtada! Det var min dag.

Det kanske inte ser så gott ut men det är gott ändå

Pizza med päron, getost, gräddost, fetaost och valnötter på sconesbotten.

här utanför

Jag undrar om jag någonsin blir van med att råka titta ut genom fönstret och se, fyra meter bort, människor som står och beundrar huset jag bor i. Antingen är det huset eller lampan med stjärnor jag har i fönstret. Det är människor som jag inte känner.

Nu såg jag nyss två harar skutta förbi.

knappa två timmar senare

Jag är trött som en klubbad säl.

Det var det.

Och väldigt typiskt.

någonstans i maggropen

Jag vet inte vad det är.

Med mig.

Det är liksom som om jag skulle ha energi i kroppen. Till och med kunna kalla mig lite sprudlande, energisk. Så där framåt. Glad. Hej och hå det här fixar sig. Utan och hå. Och det är längesen det var så här. Helt ärligt så längesen att jag inte minns när det senast känts så här. Att jag på riktigt kan säga att jag är glad utan någon direkt orsak (förutom att jag sett människor hela dagen). Det har mest varit jämntjockt eller mot det där riktigt trögtjocka hållet. Lagom, helt okej partier.

Jag borde kanske inte sitta i arbetsrummet och försöka skriva dagarna i enda. Inte kolla mejl var fjärde minut, så att jag resterande minuter kan ha dåligt samvete över alla mejl jag inte svarat på, allt jag inte gjort. Jag glömde idag att jag överhuvudtaget hade en mejlbox. Kollade den bara medan jag åt lunch. Och tog i tu med allt jag inte svarat på sent på eftermiddagen när jag varit borta från den.

Ska resten av kvällen söka resterande referenser. Inte för att jag borde. Bara för att det känns som en bra sak att göra just nu. Fredagkväll och allt.

borta från arbetsrum, skrivbord, mejlbox och text.

Och sedan var det fredag. Jag vaknade tidigt. Ivrig. Drack kaffe på morgonen. Ägnade hela dagen på en mässa. Bland människor. Bakom ett bord. Det var bra. Råkade till och med vara så ivrig att jag i misstag gick dit en timme tidigare än instruktionerna. Jag var som en ny människa.

såja, dags att återgå till att hitta referenser

pricken över i

Och när man går hem helt förtvivlad och nedstämd, för att koka lite kaffe och trösta sig med en smörgås, för att på det viset få kraft att gå tillbaka till jobbet, då inser man att kaffet är slut. Det här är inte min dag.

den sortens dag

Jag skulle lägga till några appar till min telefon via iTunes. Råkade radera 2/3 av alla appar. De var ganska många. Fan!

Jag har haft problem med mejlen. Jag trodde att jag åtgärdade igår. Kanske jag gjorde det också, men idag upptäckte jag att över hälften av viktiga mejl jag sparat i olika mappar försvunnit. Fan!

Jag skiver på en text. Av någon anledning har jag tidigare inte skrivit in referenser ordentligt. Nu upptäcker jag att det inte är så där superlätt att hitta Kaplan (1998), för att inte tala om Weingarten (XXXX). Fan!

Klockan är bara 12:50 och jag vill hem!

Lättpåverkad Lotta pysslar

Jag har en teori.

För en tid sedan var det omåttligt populärt att göra cupcakes och ha fina prickiga kakpapper på serveringsfaten. Ta bilder av dem och blogga om dem. Jag gjorde cupcakes (med inte särskilt stor framgång, de var ätliga men inget extra) och köpte en hel massa kakpapper från bland annat Lagerhaus i Stockholm.

Ja, jag läste alltså cupcakebloggar, åkte till Stockholm, fraktade hem en hel massa kakpapper och ett stort rosa kakfat av glas (vilket jag för det mesta har en boktrave med böcker av Chuck Palahniuk på, sällan kakor). Nu har det dykt upp nya pysseltips i pysselbloggar. Vik fyra kakpapper, limma ihop dem, vips har du väggdekorationer. Ja, jag läser alltså pysselbloggar, får användning för en del av mina kakpapper och har nu väggprydnader.

Jag var kanske inte den enda som köpte en hiskelig mängd kakpapper för att senare inse att jag inte var en bakakakamänniska.

dagens jobb

Avhandlingsord: noll. Borde verkligen ta tag i skrivandet. Borde. Måste

Läst: noll. Om man inte räknar mejl.

Mötestid: noll. Egentligen vet jag inte vad jag gjort idag. kom hit halv 10, har ännu inte ätit lunch.

Framgång: börjat sortera, radera och arkivera på hårddisken. Detta efter att jag inte kunnat spara något de senaste dagarna för att den är full.

Höjdpunkt: väntar jag fortfarande på. Eller vänta. Höjdpunkten var när en ny engelskspråkig kurs jag planerat fått finansiering och jag kan hålla den om ett år.

Besvikelse: när jag inte lyckades få scannern att fungera som jag ville. Inscannandet av två tågbiljetter tog förmodligen närmare en timme.

Distraktion: alla hemsidor med recept. Javisst ja, jag har faktiskt skrivit något. En inköpslista.

Jobbighetsnivå: stillastående.

invigningen av Åbo som Europas kulturhuvudstad 2011

Kallt. Kalla tår. Plats vid Suomen Joutsen. Det bästa var fyrverkeriet, Åbosymbolerna som brann på bergsväggen och folkmängden. Största besvikelse var symfonin som jag bara hörde några båtljud från. De båtar som råkade finnas bredvid. Annars bara knarr i snön. 50.000 människor som promenerade i knarrande snö. Tre timmar utomhus. Mycket frisk luft, aningen trött i benen när jag äntligen promenerat enda hem.

Vad jag såg och innan jag frös så mycket om händerna att jag inte vågade ta bort vantarna: en människa hängandes över en Aura å. Hon är vekan i branden. Det var fint.

inte helt säkert

På min kylskåpsdörr finns en blekt konsertbiljett. Säkert! den 3 december 2007 i Cirkus, Stockholm. I min gamla blogg skrev jag några dagar senare:

"Det är som om någonting. Jag vet inte vad. Det är lite av allt. Det är som om det är längesen jag bloggat. Det är som om allt har en förklaring. Det är som om jag inte har lust att åka hem. Och jag har inte åkt hem ännu.

När jag var på väg hemåt från Stockholm första gången, blev det annorlunda. Det blev en annan säng i Stockholm, i en annan lägenhet, i andra ändan av tunnelbanelinjen. När jag var påväg hemåt därifrån blev det igen annorlunda. Det blev en färja som gick till en annan stad än min egen stad. Det blev som det blev. Jag tycker inte om att planera för mycket, men vill ändå ha saker att se fram emot.

I Stockholm gissade jag låtnamn och artistnamn med blandad framgång, somnade i soffan framför film, besökte Vasamuseet, besökte Aquaria vattenmuseet, besökte Kulturhuset, åt restaurangmat ute och mytomspunnen Club Sandwich inne, handlade second hand på Södermalm, gick på konsert, (Här vill jag att man ska kunna läsa en strålande och lovordande recension avSäkert!:s konsert i Stockholm. Vad jag vill få sagt, men med mer välvalda ord är att: Det var som skivan, men bättre. Det var mera energiskt. Annika Norlin var mera stutsig i sina högklackade skor. Mera rockig. Mera klappig i händerna. Och Cirkus kändes som rätt ställe för en sådan konsert. Som att sitta på teater, men som att sitta på en så gott som slutsåld konsert, liksom. Lyssna på förband jag aldrig hört förut. Ogillade gillande. Kanske. Måste man bestämma sig? Detektivbyrån. Inte som något annat, om man säger så.)

Stort tack till min värd och värdinna. För sällskap ni erbjöd när jag rymde hemifrån, distans från beslut som måste tas, pausen som behövde göras, andningen av icke-aboensisk-luft, för möjliggörande av våldsgästande och Sverigeturnering. Det ordnar sig alltid. Det fixar sig nog.

Från färjan steg jag ner på helsingforsisk mark. Tog tåget och hoppade av halvvägs. Öppnade ytterdörren till ett folktomt egnahemshus, där jag nu sitter vid köksbordet. Som om jag var hemma, men ändå inte. Det är allt för längesen jag var här senast. Tror jag ska packa ner mig under en filt på soffan och sova tills jag hör nycklar i ytterdörren.

Jag tror att jag snart är beredd på att åka hem."

Det var en bra resa. Det var då jag bestämde mig för att byta huvudämne på riktigt. Då jag beslöt mig för att åka till Uppsala på utbyte. Då jag såg Säkert! och Detektivbyrån (som jag efteråt insåg att jag gillade och som jag fortfarande lyssnar på).

Amie undrade för några dagar sedan vilka svenska artister man vill se. Jag skrev Säkert!, googlade dem och såg att de skulle spela i Göteborg. Inte samtidigt som jag var där vilket var en besvikelse. Sedan hittade jag att de skulle ha en konsert i Helsingfors samma dag jag har möte i Göteborg och fick svårt att andas (jo, helt bokstavligt, det är ibland konstigt hur jag reagerar så starkt på vissa saker, löjligt starkt). Så jag väntar med att boka Göteborgsresan. Försöker komma på ett sätt som gör att jag kan vara på möte och sedan flyga till Helsingfors för att inte missa konserten. Eller stanna lite (ganska mycket) längre efter Band of Horses konsert i Stockholm för att se Säkert! i Uppsala. Eller åka lite (ganska mycket) tidigare till Göteborg för att åka till Uppsala först.

Jag tror inte att det här är bra för mig.

Men: om man är i Uppsala samma datum som Säkert! se dem! om man är i Helsingfors samma datum som Säkert! se dem! om man är i Göteborg samma datum som Säkert! se dem!

efter alla dagens tåg

Nej, största nackdelen med att åka tåg fram och tillbaka är att man blir oerhört trött. När jag steg ut från tåget i Kuppis och promenerade hem kändes det som om jag varit borta i flera dagar.

Ett resultat av mötet: Jag ska starta en blogg till. Men en som mera ser ut som en hemsida för ett forskningsnätverk och som jag inte ska blogga på.

Annat resultat: Åt mitt livs sämsta sushi på Stockmann Deli. Kall, torr, hårt ris och smaklös, med dålig soja som tillbehör.

Och så klart: Glitterscenen av Monika Fagerholm, dubbla diktantologin Detta är ingen sanning/ Som en februarifjäril, två kökshanddukar, en flaska hårbalsam. Som om man måste åka till Helsingfors för att köpa sånt.

Mera torsdagståg

Tillbaka på tåget konstaterar jag att den allra största fördelen/nackdelen med att åka fyra timmar tåg och sitta en timme på möte är att man får lite dödtid i Helsingfors. Det finns förskräckligt mycket affärer där. En del av dem har bokrea. Jag höll mig till att köpa sånt som var ofattbart att jag inte redan ägde.

Torsdag

Fördel med att många jobbmöten är i Helsingfors: jag tycker om att skriva på tåg.

Nackdel: det är trist att stiga upp tidigt på morgonen för att hinna till tåget.

Lyxmiddag på två minuter

Det här åt jag idag. Hade igår tagit en bit lax från frysen. Skar den i bitar, lade den på en tallrik, hällde över lite soja, hällde över sesamfrön. Jag vet inte hur mångte gången det var som jag tänkt göra fisksoppa, men blivit för sugen på rå lax innan jag hunnit hälla ner den i en kastrull med hett vatten. Det är många gånger. Det är för gott.

Några tips:

- Frys ner och tina upp fisken innan den äts.

- Helst en fin och fet lax.

- Välj en god soja. Det är rätt stor skillnad på dem.

- Sesamfrön är överflödiga. Det var första gången jag testade med dem på. Hade för mig att de kanske skulle fungera som en extra smak. Det märktes inte alls.

urplock från gårdagens festprat

Sminkteknik och redskap (hemligheten är att använda fingret för att ögonskuggan ska fästa bättre och att det inte ska bli så mycket löst som trillar ner under ögat), jobb, jobbigt jobb, roligt jobb, för mycket jobb (och jag hade egentligen tänkt innan jag gått till festen att jobb inte ska pratas), skidning (jag skidade senast i skolan, jag vill skida igen, planen är att skida i år, snön kommer antagligen att vara borta innan jag förmår mig att ta mig till ett skidspår och skiduthyrning), barns och vuxnas förhållande (eller hur vuxna möter och pratar med barn), en fråga om jag är heartbroken (nä, först var jag väl ganska chockad och besviken), om jag trivs i min nya lägenhet (ja!), taklister (det finns också taklister som kan rymma kablar), uppbyggnad av studier (kan räknas till kategorin världsförbättrande samtalsämne), fotboll (eller hur längesen det är sen jag spelade senast).

Min veckolånga huvudvärk blev värre och värre under kvällens gång. När jag halv två traskade hemåt, längs oplogade trottoarer, halvtomma gator, trodde jag att huvudet skulle sprängas. Idag vaknade jag huvudvärksfri. Första dagen den här veckan. Hemligheten var tydligen inte värktabletter, hemligheten var att dricka alkohol.

du kan ta repstegen när du kommer till mig

Jag åt lunch med en vän i tisdags. Hon är britt och vi pratade engelska. I morse när jag vaknade var det första jag tänkte "Shit! När jag förklarade vart jag flyttat sa jag antagligen att jag bor i ett treehouse. Shit! Shit! Shit! Jag bor ju i ett wooden house. Hur kunde hon hålla sig från att skratta eller kommentera?"

en blogg om en blogg

Jag har startat en ny blogg. En blogg om den här bloggen. Kan låta knasigt. En blogg om en blogg, liksom. Hur och varför jag började med den kan man läsa här. Den heter meta.

Bokat och bekräftat

System of a Down i Milano, Italien.

helgdagsoutfit

Grå poncho (känns som om jag går omkring med en filt runt mig. Väldigt behändigt)

Rutiga julklappspyjamasbyxor (på universitetsområdet i USA utbrast jag varje gång jag såg en student med sådana utomhus "nämen fjärde paret", eller "åhå sjunde paret". Nu är jag så hemma i dem att jag nästan kunde tänka mig att gå ut i dem. "De är ju så sköna!")

Officiella Big Brother tofflor (en överraskningspresent. Ja, jag använder dem på riktigt! Hur snygga och sköna som helst)

bloggläsartips

Shadows of Echoes.

Riktigt sjuktbra skriven.

måndag gjord jag ingenting, ingenting, ingenting, tisdag åt jag lunch på stan, lunch på stan, lunch på stan, på onsdag gick jag på jobb, jag på jobb

Jag sitter i mitt arbetsrum. Första dagen efter jul och nyår. Efter en nio timmar lång sömnnatt med jobbrelaterade mardrömmar (och enligt sleep cycle sov jag väldigt oroligt alla nio timmar. Kan nog stämma). Så jag kom hit, tänkte att jag måste få de där mardrömmiga sakerna undanstökade. Och nu känner jag mig febrig, har en vänstranackmuskelhuvudvärk. En till dag i doktorandlivet.

inte egentligen värt att notera

Man vet att man tagit det lite för lugnt under en längre tid när det enda man orkar göra en dag är att äta lunch på stan.

vilken tur jag hade

För några timmar sedan ropade pappa:
"Lotta kom! En Wallanderfilm börjar nu"

Det var tur för vid den tidpunkten hade vi endast sett sju filmer under årets två första dagar.


(Och nu ser vi en Steven Segal-film. Verkar som om vi började mitt i. Vi diskuterar om Steven Segal eller Dolph Lundgren är sämre skådespelare. Vi har inte kommit fram till något.)

när det drar ihop sig

Årets film: An Education

Årets filmupplevelse: har inte varit på filmfestival. Knappt på bio ens. Försöker komma på en minnesvärd gång jag legat i soffan och tittat på film. Nada.

Årets utställning: Denise Grünstein på Kiasma

Årets seriealbum: Prince Charles känsla av Liv Strömqvist

Årets bok: The Room av Emma Donoghue

Årets musikupplevelse: en tävling mellan Green Day, Florence and the Machine på Tavastia, söndag på Ruisrock, och Imogen Heap. Imogen Heap vinner. Såg henne i Stockholm i februari och Helsingfors i november. Stockholmskonserten mycket bättre, om man ska välja mellan dem.

Årets skivor: utan inbördes ordning Infinite Arms av Band of Horses, Between Lungs av Florence and the Machine, Facit av Säkert!, Singing from the Grave av Anna Hausswolff, the Courage of Others av Midlake och Body Talk av Robyn.

Årets låt: från skivan jag såg mest framemot.

Årets spel: Angry Birds

Årets teve: säsong 4 av Dexter.

Årets resupplevelse: semastervecka fylld med snorkling och kamelridning i Egypten vinner konferensresa i ett fattigt och ruralt Upstate New York avrundad med två dygn i New York. I Egypten satt vi på en stor båt, såg en väldigt stor okänd fisk nere i vattnet, hoppade ner i vattnet, snorklade en timme men hittade endast små och halvstora fiskar samt korallrev. När vi kom till Finland stod det en hel del om hajattacker i samma område. Kanske det inte var en delfin? Simmade också väldigt långt ut från stranden och hittade en enorm sköldpadda. Såg också en flera meter lång Morena när vi snorklade.

Årets teaterupplevelse: verkar som om jag inte sett något riktigtriktigt bra. Blir mitt sista minuten deltagande i Ny Text. Stressraderade ord och skrev om. Gick inte vidare, men var roligt att läsa och ändra efter att jag inte öppnat dokumentet på väldigt länge.

Årets dansföreställning: närmast dansföreställning jag kommit är svettig zumba. Jag tror inte att det räknas.

Årets konferens: deltog endast i en konferens i år, Reimagining Girlhood: Communities, Identities and Self-Portrayals.

Årets bästa beslut: att flytta till lägenheten jag blev tipsad om.

Årets orosmoln: framtiden. Alltid denna oroväckande framtid.

Årets äckligaste: alla förskräckligt många feberdagar. Och den kombinerade högfeber/spy varje droppe vatten jag försökte dricka/extrem törst/extremt svag/yr/somna i badkaret för att jag inte orkade tå och duscha-sjuka som slutade med inkallning av hjälp och mittinattenbiltur till en annan säng med övervakning.

Årets "Äntligen!": ett antagningbrev till LittSkap.

Årets mat: åt en extremt god middag på hotellrestaurangen i flygplatshotellet innan jag åkte till USA.

Årets fest: min inflyttnings/30års fest. I något skede var jag helt förbluffad över att jag faktiskt kände alla människor i min lägenhet just då.

Årets heldag: en utflykt till Gröna Lund, med samma sällskap som årets heldag år 2009 och årets heldag år 2008 i väldigt jämn kamp med ett inbördesveckoslut som man också kan se att blev årets veckoslut i denna blogg.

Årets "Åhå, det hade jag ju glömt bort, tills jag läste det i min blogg": Att jag hade en resa till Amsterdam inbokad, blev för sjuk för att åka, och sedan skulle det ha slutat med att jag inte kommit hem därifrån som planerat på grund av ett vulkanmoln.

Nytt år, nya filmer

Började året med att se Where the Wild Things are.




Samma soffa, mera choklad, ser Beck: levande begravd.




Samma soffa, annan ställning. Ser the American.