Idag inser jag att det är egentligen rätt trevligt att vakna tidigt. Äta morgonmål och ändå vara beredd på kaffe vid nio. Vara vrålande lunchhungrig vid elva. Äta lunch när andra äter lunch. Dricka eftermiddagskaffe när andra dricker eftermiddagskaffe. Promenera hem när andra promenerar hem. Känna för ett varmt mål mat vid fem.
Nästan så att jag funderar på att göra det till en vana.
Vaknade halv sex av veckans huvudvärk. Tog traditionella värkmedicinen och tittade på Wanted medan den verkade. Det är sådana huvudvärksmorgnar jag brukar somna om. Huvudvärkslösa morgnarna sover jag oavbrutet tills klockan är mycket. Idag steg jag upp halv sju och resten av dagen har jag varit lugn och harmonisk.
Såja. En dagsresumé, men ändå inget om allt det viktiga, det som egentligen betyder något. Som att jag faktiskt skrev några sidor avhandlingstext. Ny avhandlingstext, inget bearbetande tjafs. Och faktiskt finns det annat viktigt också, men det tänker jag inte skriva om, istället skall jag prova Snövits klänning och tänka på betydelsefulla saker.
Såja. Som om någon skulle bry sig.
31 oktober 2008
30 oktober 2008
pling, pling, plong
Idag håller jag på att bli tokig. Till och med tokigare än igår. Plingplongandet på dörrklockan. Varför, o, varför kan folk inte skaffa sig nycklar till huset? Hör steg när någon går för att öppna dörren. "Hello, hello, I can show you where the copy machine is".
Jag har öppnat avhandlingdokumentet idag. Ändrat font och konstaterat att jag nu har 72 sidor text. Det är vad jag åstadkommit. Eventuellt ändrar jag fonten tillbaka. Jag vill ju så gärna skriva. Jag har till och med något att skriva. Istället sitter jag och väntar på att det skall gå fem minuter och dörrklockan pling, pling, plongar igen så att jag kan få fortsättning på mitt raseri.
Jag har öppnat avhandlingdokumentet idag. Ändrat font och konstaterat att jag nu har 72 sidor text. Det är vad jag åstadkommit. Eventuellt ändrar jag fonten tillbaka. Jag vill ju så gärna skriva. Jag har till och med något att skriva. Istället sitter jag och väntar på att det skall gå fem minuter och dörrklockan pling, pling, plongar igen så att jag kan få fortsättning på mitt raseri.
29 oktober 2008
28 oktober 2008
på väg till jobbet
Jag ledde cykeln uppför backen.
Jag tänkte: Hur var det nu igen? Var det så att man skulle svara att det finns lika många uppförsbackar som nerförsbackar i Finland om någon frågade "Hur många uppförsbackar och nerförsbackar finns det i Finland?". För frågan är väl menad som en komppakysymys där man automatiskt börjar fundera på antal? Men hur ofta händer det egentligen att frågan ställs? Och vad är egentligen komppakysymys på svenska? Guppfråga? Gropfråga? Nä, komppa är ju varken grop eller gupp. Vad tänker jag egentligen? Trick question. Trickfråga? Nä. Men hur är det egentligen? Finns det verkligen lika många uppförsbackar som nerförsbackar? Tänk om landet lutar på något sätt så att det måste finnas en uppförsbacke mer. Äsch. Vad håller jag på med? Nu glömde jag att jag redan kommit uppför backen och kan igen sätta mig på cykelsitsen och rulla neråt.
Jag cyklar nerför backen.
Jag tänker: Kuggfråga. Det är såklart en kuggfråga. Men komppa, trick och kugg? Hur går det egentligen ihop? Och ja, nu minns jag ju nog. Om backen går uppför eller nedför beror på var man som betraktare befinner sig. Det var ju därför de alltid är lika många.
Det här kommer att bli en lång arbetsdag.
Jag tänkte: Hur var det nu igen? Var det så att man skulle svara att det finns lika många uppförsbackar som nerförsbackar i Finland om någon frågade "Hur många uppförsbackar och nerförsbackar finns det i Finland?". För frågan är väl menad som en komppakysymys där man automatiskt börjar fundera på antal? Men hur ofta händer det egentligen att frågan ställs? Och vad är egentligen komppakysymys på svenska? Guppfråga? Gropfråga? Nä, komppa är ju varken grop eller gupp. Vad tänker jag egentligen? Trick question. Trickfråga? Nä. Men hur är det egentligen? Finns det verkligen lika många uppförsbackar som nerförsbackar? Tänk om landet lutar på något sätt så att det måste finnas en uppförsbacke mer. Äsch. Vad håller jag på med? Nu glömde jag att jag redan kommit uppför backen och kan igen sätta mig på cykelsitsen och rulla neråt.
Jag cyklar nerför backen.
Jag tänker: Kuggfråga. Det är såklart en kuggfråga. Men komppa, trick och kugg? Hur går det egentligen ihop? Och ja, nu minns jag ju nog. Om backen går uppför eller nedför beror på var man som betraktare befinner sig. Det var ju därför de alltid är lika många.
Det här kommer att bli en lång arbetsdag.
27 oktober 2008
samtal
Dotter: Jag hade tänkt fira att jag är hemma med att äta morgonmål i sängen men blev tvungen att stiga upp. Det är så obehagligt med brödsmulor i sängen.
Mor: Jag visste väl att du skulle bli vuxen förr eller senare.
Mor: Jag visste väl att du skulle bli vuxen förr eller senare.
26 oktober 2008
23 oktober 2008
dagsstart
Min toalettstol gör konstiga ljud. Jag kan inte bestämma mig om den låter som om den skulle kippa efter andan eller som om någon krattar löv inne i den. Jag borde väl spola. Jag borde väl sluta planera dagens föreläsning och gå till jobbet.
I natt räddade jag en långhårig katt från att bli uppäten av en enorm gädda. Sedan smög jag tillbaka rädd för att gäddan ätit upp en annan katt. Så var inte fallet. Gäddan låg död bredvid en trappa. Vi hurrade och jag höll hårt om den långhåriga katten.
Jag har huvudvärk.
I natt räddade jag en långhårig katt från att bli uppäten av en enorm gädda. Sedan smög jag tillbaka rädd för att gäddan ätit upp en annan katt. Så var inte fallet. Gäddan låg död bredvid en trappa. Vi hurrade och jag höll hårt om den långhåriga katten.
Jag har huvudvärk.
22 oktober 2008
konferensdöden
Den är här nu. Konferensdöden. Vill inte, orkar inte, kan inte. Måste. Den slår till när man varit hemma en dag och tror att man undvikit den.
Jag är hemma igen. Mer eller mindre. Betonade mindre på veckans jobbmöte på förmiddagen. Om en halv timme skall jag föreläsa, imorgon skall jag föreläsa. Helst av allt skulle jag blunda och vila mina trötta ögon. Omåttligt glad att det idag är planerat att kursdeltagarna skall presentera sin projekt och jag kommentera dem. Omåttligt glad att det är först imorgon jag ska få till stånd någon form av slutknorr på kursen, avslutande, avrundande föreläsning.
Jag har redan bokat min nästa jobbresa. Om 33 dagar sitter jag i flygplanet igen.
Jag är hemma igen. Mer eller mindre. Betonade mindre på veckans jobbmöte på förmiddagen. Om en halv timme skall jag föreläsa, imorgon skall jag föreläsa. Helst av allt skulle jag blunda och vila mina trötta ögon. Omåttligt glad att det idag är planerat att kursdeltagarna skall presentera sin projekt och jag kommentera dem. Omåttligt glad att det är först imorgon jag ska få till stånd någon form av slutknorr på kursen, avslutande, avrundande föreläsning.
Jag har redan bokat min nästa jobbresa. Om 33 dagar sitter jag i flygplanet igen.
21 oktober 2008
att turista i Köpenhamn
Tog en sväng via kyrkogården.
Cykel bredvid cykel på cykel på cykel bakom cykel vid en station.
En gubbe i Kungen Haven - The King's Garden.
Nyhavn som påminde en del om Bryggen i Bergen.
Först såg jag turistgrupperna, sedan såg jag den Lilla Sjöjungfrun.
Amalienborg och andra turister.
Besökte Fristaden Christiania. Visste inte vad jag skulle vänta mig. Diskuterade turistmål med en dansk på konferensen, berättade att jag tänkt besöka fristaden och hon förstod inte varför jag ville göra det, eller varför konferensarrangörerna tipsat oss extra om det tillsammans med Vikingamuseet. Annoslunda kan man definitivt säga att det var.
Konstmuseet Arken en bit utanför Köpenhamn. Hade två helt otroliga utställningar; surrealism samt Picasso och kvinnorna.
Jag tog en promenad vid Kastellet två gånger, eftersom jag första gången inte visste att den lilla sjöjungfrun fanns där.
En av många kanaler (och kanalbåtar).
Utställningshall efter utställningshall, våning efter våning i Nationalmuseet.
En och annan skulptur med och utan huvud i Ny Carlsberg Glyptotek.
Bygga slott av Lego på Rådhusplatsen.
I något skede kommer det en vägg emot när det gäller hur många stilleben jag orkar titta på och jag helst vill springa blundande genom hela museet. Här besöker jag Statens Museum for Kunst.Därtill såg jag Jesper Just-utställningen i Nikolaj Kunsthall. Jag promenerade, såg en kyrka, tänkte se en kyrka, nog måste man väl gå in i en kyrka vid varje stadsresa? Gick in i kyrkan och konstaterade att de gjort om hela kyrkans bottenvåning, torn och hela faderullan till en konsthall och att de just nu råkade ha en videoutställning som jag jättejättejättegärna ville besöka.
The pleasure is to play, it makes no difference what you say
Blev den absolut bästa arbetsresan hittills. Rätt mängd arbete och arbetstid som kändes som fritid (nästan), rätt människor, rätt mängd förnuft när det vara dags att säga nej, jag orkar inte just nu och förnuft att stanna länge på de rätta festerna.
Har aldrig varit på en så rolig bankett. Började redan när jag med svensk och engelsman testade our dancing shoes vid busshållplatsen innan. Jagade upp oss över att nästa års konferens ordnas i Millwaukee. Sedan mingel och öl. Sedan mingel och champange. Sedan tre rätters middag. Sedan dansk dj och discoljus. Sedan Singstar med storskärm. Debuterade sångvråligt med Motorheads Ace of Spades. Diskuterade Singstarforskning med en australiensare (alltid dessa australiensare). Tydligen är det ovanligt att inleda med en svår hardrocksång. Slutade med att konstatera att det kanske var något finländskt eftersom de enda som uppträdde med sången var jag och en annan finländare. Och om man inte hinner få med alla ord kan man alltid kompensera med luftgitarr. Har jag hört...
Idag sover jag och har lite dåligt samvete över alla mejl jag varken läst eller svarat på den senaste dryga veckan. De är många.
Har aldrig varit på en så rolig bankett. Började redan när jag med svensk och engelsman testade our dancing shoes vid busshållplatsen innan. Jagade upp oss över att nästa års konferens ordnas i Millwaukee. Sedan mingel och öl. Sedan mingel och champange. Sedan tre rätters middag. Sedan dansk dj och discoljus. Sedan Singstar med storskärm. Debuterade sångvråligt med Motorheads Ace of Spades. Diskuterade Singstarforskning med en australiensare (alltid dessa australiensare). Tydligen är det ovanligt att inleda med en svår hardrocksång. Slutade med att konstatera att det kanske var något finländskt eftersom de enda som uppträdde med sången var jag och en annan finländare. Och om man inte hinner få med alla ord kan man alltid kompensera med luftgitarr. Har jag hört...
Idag sover jag och har lite dåligt samvete över alla mejl jag varken läst eller svarat på den senaste dryga veckan. De är många.
17 oktober 2008
detour eller getting stalked by Australians
A1: So what's happening tonight?
F1: Reception and red wine, I assume
A1: Yeah I know, but afterwards?
F1: Huh?
(long silence)
A1: Ey, let's get drunk!
F1: Sounds like a plan!
A2: This is only my first glass.
F1: I'm on my second.
A1: Me too.
A2: I'm getting drunk already.
F1: Me too.
A1: Cheers to that!
F1: I feel weird.
A1: I'm starting to feel drunk in a bad way.
A2: If we don't go out clubbing after this, what could we do?
(silence)
F1: Let's go to the Tivoli!
A1: Hurray!
A1: But what is the Tivoli?
F1: Amusement park in the middle of the city. Closes in a couple of hours.
A1: Let me get my jacket.
A1, A2, F1 sitter på metron mot centrum.
NZ1: Is this seat free? You're from the same conference as me, right?.
(jada, jada, jada)
F1: Hey, why do I always end up with a bunch of Australians and New Zealanders?
NZ1: Do you know each other from before.
A1: Nah, I stalked her after listening to her presentation earlier today.
A2: Me to.! I love research about Sweden.
(jada, jada, jada)
F1: I feel sick. Have to get off at the next station.
A1: Maybe not a good idea to go to the roller coaster tonight.
A2: Maybe tomorrow.
F1: Maybe.
A2: See you tomorrow.
F1 stiger av metron. Inser att F1 glömt kartan på hotellrummet. Får i sig lite frisk luft. Hittar en buss som går mot centrum. Stiger av vid fel håll plats. Trasslar runt en stund tills F1 hör rop från tivolit. Följer ljuden, stiger in i hotellet som är granne med tivolit.
F1: Reception and red wine, I assume
A1: Yeah I know, but afterwards?
F1: Huh?
(long silence)
A1: Ey, let's get drunk!
F1: Sounds like a plan!
A2: This is only my first glass.
F1: I'm on my second.
A1: Me too.
A2: I'm getting drunk already.
F1: Me too.
A1: Cheers to that!
F1: I feel weird.
A1: I'm starting to feel drunk in a bad way.
A2: If we don't go out clubbing after this, what could we do?
(silence)
F1: Let's go to the Tivoli!
A1: Hurray!
A1: But what is the Tivoli?
F1: Amusement park in the middle of the city. Closes in a couple of hours.
A1: Let me get my jacket.
A1, A2, F1 sitter på metron mot centrum.
NZ1: Is this seat free? You're from the same conference as me, right?.
(jada, jada, jada)
F1: Hey, why do I always end up with a bunch of Australians and New Zealanders?
NZ1: Do you know each other from before.
A1: Nah, I stalked her after listening to her presentation earlier today.
A2: Me to.! I love research about Sweden.
(jada, jada, jada)
F1: I feel sick. Have to get off at the next station.
A1: Maybe not a good idea to go to the roller coaster tonight.
A2: Maybe tomorrow.
F1: Maybe.
A2: See you tomorrow.
F1 stiger av metron. Inser att F1 glömt kartan på hotellrummet. Får i sig lite frisk luft. Hittar en buss som går mot centrum. Stiger av vid fel håll plats. Trasslar runt en stund tills F1 hör rop från tivolit. Följer ljuden, stiger in i hotellet som är granne med tivolit.
16 oktober 2008
sex sells & in i konferensdimman
Känner att allt är under kontroll. Går in i auditoriet. Hjälp. Plats för 130 personer. Vad hade de tänkt sig? Var det bara slump? Hade de kastat tärningen när de beslutat sig om vem som skulle presentera var? Jag hade nyss lämnat ett rum för 25 personer där jag lyssnade på en presentation. Vi satt ihopklämda i ett klassrum. Det här auditoriet har sluttande golv, fasta bänkrader, en spotlight som lyser på presentatören.
Just så. Sex sells, konstaterar vi fyra som skall presentera våra enskilda forskningsprojekt. Paraplyrubriken som organisatörerna gett oss är "Online Sexual Relationships" Någon pratar om virtual sextalk, en annan om cuteness på lolcat.com, en om online dating services, jag diskuterar hur unga människor poserar när de tar Today's Outfit som de sedan publiserar på sina bloggar. Men, fortfarande är jag inte helt säker på hur jag passade in. Eller är allt som har gender i rubriken något sexuellt?
Efter att min mun slutat torka av nervositet, mina ben slutat darra kan jag konstatera att det var rätt roligt att stå framför människor och prata. Den här gången också. Gjorde så där passligt bort mig när jag skulle svara på en fråga. Svamlade och förstod inte att avsluta mitt svar tidigare. Longer isn't better. Longer can be more complicated. Yes.
In i konferensdimman. Utmattande. Diffust. Blurry edges. Lyssna på presentation efter presentation. Diskutera forskning med engelsman vid lunchbordet. Hälsa ett glatt hejhej i farten när min väg korsas med en tysk jag lärde känna igår. Höra någon uttala mitt dopnamn med australiensisk accent (vilket jag knappast kommer att bli van med någonsin) när jag tar kaffe. How are you doing today? Did you go to the bar last night? I vimlet råka på en svensk som jag träffade första gången i Stockholm för fyra år sedan. Hur är det med dig nu för tiden? Konstatera att hans barn blivit äldre. Att vi blivit äldre och förhoppningsvis klokare. Och skratta åt att jag fortfarande (och just idag) använder en ryggväska som både han och jag fick för fyra år sedan. Det var faktisk en bra väska, det är en bra väska.
Och samtidigt som allt det här händer måste jag ta en paus, gå några våningar upp i byggnaden, sätta mig vid datorn, andas, inte dras med i hetsen att hinna med så mycket mingel som möjligt, inte lyssna på så många presentationer som möjligt, inte jämföra hur många publikationer jag har jämfört med andra. It's a crazy world.
Just så. Sex sells, konstaterar vi fyra som skall presentera våra enskilda forskningsprojekt. Paraplyrubriken som organisatörerna gett oss är "Online Sexual Relationships" Någon pratar om virtual sextalk, en annan om cuteness på lolcat.com, en om online dating services, jag diskuterar hur unga människor poserar när de tar Today's Outfit som de sedan publiserar på sina bloggar. Men, fortfarande är jag inte helt säker på hur jag passade in. Eller är allt som har gender i rubriken något sexuellt?
Efter att min mun slutat torka av nervositet, mina ben slutat darra kan jag konstatera att det var rätt roligt att stå framför människor och prata. Den här gången också. Gjorde så där passligt bort mig när jag skulle svara på en fråga. Svamlade och förstod inte att avsluta mitt svar tidigare. Longer isn't better. Longer can be more complicated. Yes.
In i konferensdimman. Utmattande. Diffust. Blurry edges. Lyssna på presentation efter presentation. Diskutera forskning med engelsman vid lunchbordet. Hälsa ett glatt hejhej i farten när min väg korsas med en tysk jag lärde känna igår. Höra någon uttala mitt dopnamn med australiensisk accent (vilket jag knappast kommer att bli van med någonsin) när jag tar kaffe. How are you doing today? Did you go to the bar last night? I vimlet råka på en svensk som jag träffade första gången i Stockholm för fyra år sedan. Hur är det med dig nu för tiden? Konstatera att hans barn blivit äldre. Att vi blivit äldre och förhoppningsvis klokare. Och skratta åt att jag fortfarande (och just idag) använder en ryggväska som både han och jag fick för fyra år sedan. Det var faktisk en bra väska, det är en bra väska.
Och samtidigt som allt det här händer måste jag ta en paus, gå några våningar upp i byggnaden, sätta mig vid datorn, andas, inte dras med i hetsen att hinna med så mycket mingel som möjligt, inte lyssna på så många presentationer som möjligt, inte jämföra hur många publikationer jag har jämfört med andra. It's a crazy world.
15 oktober 2008
konferansdrogad
Är det jag som har ändrats? Har jag blivit mera mingelmingel? Eller är det helt enkelt så att internetforskare är för mig bättre konferensmänniskor överlag än andra forskare? I alla fall kan jag konstatera att de är yngre. De är i min ålder. Jag vet inte och egentligen bryr jag mig inte heller om att fundera mera över orsakerna. En orsak till mitt humör kunde också vara att jag inte känner mig stressad, inte pressad och inte trött. En annan orsak är att jag befinner mig i Köpenhamn. Jag tycker om Köpenhamn. Jag tycker om att bo på samma hotell jag bott på tidigare. Jag tycker om att bo mitt i centrum. Jag tycker om att kunna kommunicera på svensk/danska med busschauffören.
Det känns helt enkelt som "Honey, I'm home". We speak the same language, so to speak. Vi har inte kostymdress, skjorta, högklackade klackskor just because vi skall stå framför en massa människor och prata. Vi kommer i converse, men blåa jeans och en t-skjorta med musikbandstryck.
Jag hade en out-of-body-upplevelse. Om det var till för- eller nackdel vet jag inte riktigt, men den infall sig precis när jag stod upp och presenterade min forskning. Inte snegla på mitt manus, inte sacka ner på en stol och idka högläsning. Det börjar äntligen kännas som om jag vet vad jag håller på med. Det var på tiden. Och förhoppningsvis får jag hålla kvar den känslan. Lite till, bara lite till.
Imorgon skall jag presentera en annan studie, min sommarforskning. Jag har blivit ihopbuntad med online sexual relations gänget och jag ska prata om hur både manliga och kvinnliga modebloggare använder "the male gaze" när de tar today's outfit-bilder.
För några dagar sedan var jag tveksam till att ha båda mina presentationer under de två första konferensdagarna. Jag var väl egentligen tveksam till att presentera något överhuvudtaget. Just nu känns det bra. Ha mitt jobb undan och sedan njuta resterande fyra dagar. Bara lyssna, kommentera andra, mingla, äta gott och framför allt gå på en öl eller två på kvällarna med människor som jag ivrigt och gärna diskuterar forskning med.
Tänk att föra diskussion efter diskussion där jag inte behöver inleda med att förklara vem Sherry Turkle är, the definition of a web log, community, virtual performativity, att SNS står för Social Network Site och FPS står för First Person Shooter in games such as CS som står för Counter-Strike. I'm in heaven och nu gäller det att också sova och vila mellan varven. En Granada-konferens-upplevelse-aldrig-mer.
Det känns helt enkelt som "Honey, I'm home". We speak the same language, so to speak. Vi har inte kostymdress, skjorta, högklackade klackskor just because vi skall stå framför en massa människor och prata. Vi kommer i converse, men blåa jeans och en t-skjorta med musikbandstryck.
Jag hade en out-of-body-upplevelse. Om det var till för- eller nackdel vet jag inte riktigt, men den infall sig precis när jag stod upp och presenterade min forskning. Inte snegla på mitt manus, inte sacka ner på en stol och idka högläsning. Det börjar äntligen kännas som om jag vet vad jag håller på med. Det var på tiden. Och förhoppningsvis får jag hålla kvar den känslan. Lite till, bara lite till.
Imorgon skall jag presentera en annan studie, min sommarforskning. Jag har blivit ihopbuntad med online sexual relations gänget och jag ska prata om hur både manliga och kvinnliga modebloggare använder "the male gaze" när de tar today's outfit-bilder.
För några dagar sedan var jag tveksam till att ha båda mina presentationer under de två första konferensdagarna. Jag var väl egentligen tveksam till att presentera något överhuvudtaget. Just nu känns det bra. Ha mitt jobb undan och sedan njuta resterande fyra dagar. Bara lyssna, kommentera andra, mingla, äta gott och framför allt gå på en öl eller två på kvällarna med människor som jag ivrigt och gärna diskuterar forskning med.
Tänk att föra diskussion efter diskussion där jag inte behöver inleda med att förklara vem Sherry Turkle är, the definition of a web log, community, virtual performativity, att SNS står för Social Network Site och FPS står för First Person Shooter in games such as CS som står för Counter-Strike. I'm in heaven och nu gäller det att också sova och vila mellan varven. En Granada-konferens-upplevelse-aldrig-mer.
12 oktober 2008
får inte klia mig i ögonen, får inte klia mig i ögonen, får inte...
Jag hackade chili habanero utan handskar igår kväll. Sedan tvättade jag händerna med tvål, duschtvål och fairy, smörjde in dem med handkräm och kräm för kliande eksem, stod med händerna under iskallt vatten, försökte tejpa bort eldkänslan från händerna med tejp, somnade med händerna inlindade i en våt kall handduk och en plastpåse, vaknade varje 30-45 minuter för att det inte längre fungerade, kylde dem under rinnande kallt vatten, somnade och vaknade igen för att upprepa proceduren varje 30-45 minuter.
Mina fingrar brinner fortfarande. Jag hittar inga fler tips genom att googla. Fan.
Mina fingrar brinner fortfarande. Jag hittar inga fler tips genom att googla. Fan.
11 oktober 2008
the Hellacopters
Jag är stundvis förnuftig men ingen tant. Jag gick på the Hellacopters igår med stödstrumpor.
Utan att egentligen planera det råkade jag nära scenen. Där människor crowdsurfade och dansknuffade till höger och vänster. Skapades dominoeffekt och jag taktikerade en del med att stå nära sådana som såg ut att ha någorlunda balanssinne och stadga i benen så att jag inte skulle trilla omkull allt för mycket när personen närmast mig blev knuffad. Jag gav upp mot slutet av konserten när jag fått en knytnäve mot kindbenet. Började arbeta mig bakåt. Publiken längre bak var väldigt glest utspridd och stod stilla och lyssnade. Som om man varit på en annan konsert helt enkelt.
Utan att egentligen planera det råkade jag nära scenen. Där människor crowdsurfade och dansknuffade till höger och vänster. Skapades dominoeffekt och jag taktikerade en del med att stå nära sådana som såg ut att ha någorlunda balanssinne och stadga i benen så att jag inte skulle trilla omkull allt för mycket när personen närmast mig blev knuffad. Jag gav upp mot slutet av konserten när jag fått en knytnäve mot kindbenet. Började arbeta mig bakåt. Publiken längre bak var väldigt glest utspridd och stod stilla och lyssnade. Som om man varit på en annan konsert helt enkelt.
9 oktober 2008
personligt rekord
Jag höll min första föreläsning hösten 2003 eller våren 2004. Jag var inte utexaminerad ännu och jag inledde med att säga precis det man inte skall säga. "Jag vet inte knappt själv vad jag skall prata om idag, höhö, haha" Det har aldrig hänt igen efter det.
Igår slog jag däremot förmodligen personligt rekord. Jag höll en så tråkig föreläsning att jag själv kunnat somna alternativt mer än gärna stigit upp och gått ut mitt i föreläsningen.
Först fick jag inte videoprojektorn att fungera. Jag gick efter hjälp. Videoprojektorn vägrade fortfarande fungera. Då började jag föreläsningen, när vaktmästaren plötsligt sprang in och ut i rummet och sa "bry dig inte om mig, bry dig inte om mig, jag kollar bara projektorn". Jaha. Jag svamlade vidare utan huvud och fötter, berättar om kursuppgiften deltagarna skall utför, avbryts av en deltagare som meddelar att personen ifråga tyvärr måste avsluta för att personen i fråga inte kmmer att hinna göra uppgiften (medan jag står där och tänker: gaaaaah, jag är så usel föreläsare att folk avbryter sitt deltagande i kursen), sedan blir jag trött, sätter mig ner på en stol och gör ärkefelet att i princip läsa rakt av från manuset. Big no no. Efter att det gått 45 minuter tröttnar jag själv totalt och känner att jag har absolut inget mer att säga. Nada. Noll. Orkar inte. Vill hem. Omedelbums. Låt mig slippa. Resterande 45 minuter försöker jag kasta fram frågor tills studenterna, samt själv inflika några kommentarer som jag genast jag sagt det högt tänker "shit, varifrån kom den där smörjan? Vad var det där bra för?". Sneglar på klockan. Håll ut 30 minuter till. Håll ut 20 minuter till. Håll ut 15 minuter till. Håll ut 5 minuter till. Bra, nu slutar vi för idag. Jisses. När jag kommer hem minns jag plötsligt övningarna jag planerat för föreläsningen, meningarna och begreppen jag skulle skriva upp på tavlan för att undvika att sacka ihop på en stol.
Et voilà! En dålig och tråkig föreläsning.
Igår slog jag däremot förmodligen personligt rekord. Jag höll en så tråkig föreläsning att jag själv kunnat somna alternativt mer än gärna stigit upp och gått ut mitt i föreläsningen.
Först fick jag inte videoprojektorn att fungera. Jag gick efter hjälp. Videoprojektorn vägrade fortfarande fungera. Då började jag föreläsningen, när vaktmästaren plötsligt sprang in och ut i rummet och sa "bry dig inte om mig, bry dig inte om mig, jag kollar bara projektorn". Jaha. Jag svamlade vidare utan huvud och fötter, berättar om kursuppgiften deltagarna skall utför, avbryts av en deltagare som meddelar att personen ifråga tyvärr måste avsluta för att personen i fråga inte kmmer att hinna göra uppgiften (medan jag står där och tänker: gaaaaah, jag är så usel föreläsare att folk avbryter sitt deltagande i kursen), sedan blir jag trött, sätter mig ner på en stol och gör ärkefelet att i princip läsa rakt av från manuset. Big no no. Efter att det gått 45 minuter tröttnar jag själv totalt och känner att jag har absolut inget mer att säga. Nada. Noll. Orkar inte. Vill hem. Omedelbums. Låt mig slippa. Resterande 45 minuter försöker jag kasta fram frågor tills studenterna, samt själv inflika några kommentarer som jag genast jag sagt det högt tänker "shit, varifrån kom den där smörjan? Vad var det där bra för?". Sneglar på klockan. Håll ut 30 minuter till. Håll ut 20 minuter till. Håll ut 15 minuter till. Håll ut 5 minuter till. Bra, nu slutar vi för idag. Jisses. När jag kommer hem minns jag plötsligt övningarna jag planerat för föreläsningen, meningarna och begreppen jag skulle skriva upp på tavlan för att undvika att sacka ihop på en stol.
Et voilà! En dålig och tråkig föreläsning.
7 oktober 2008
kvällsprogram i Åbo
Ikväll kan man i Åbo lyssna på författare Torbjörn Flygt (vars bok Underdog jag inte kan annat än rekommendera) och författare/professor Torsten Pettersson.
Klockan 18:30, Gamla Rådhuset, fritt inträde.
Klockan 18:30, Gamla Rådhuset, fritt inträde.
jobbigt ojobbig
Det är så svårt, så svårt. Att bara vila. Att inte nonchalera feberhuvudet. Att låta bli febernedsättande för att orka gå på möte. Om jag vilar hela långa dagen, kan jag väl undvika att avboka eftermiddagsmötet och kvällsprogrammet, tänker jag. Om jag går och sova nu och ställer klockan på väckning en timme före mötet, har jag väl sovit tillräckligt och kan köra på halvfart (om inte helfart) resten av kvällen, tänker jag.
Sedan minns jag hur det var en vecka sedan. När jag proppade mig själv med coldrex, satt på mötet och inte minns så mycket mer av mötet än att jag satt där. Där på stolen satt jag. Det var allt. Vad gjorde jag för nytta på det mötet? Inte blev jag friskare i alla fall. Inte var jag konstruktiv, engagerad. Jag bjöd på lettisk choklad som jag själv inte ens hade lust att smaka på.
Jag har dåligt samvete, men ibland måste man också göra de svåra sakerna.
Sedan minns jag hur det var en vecka sedan. När jag proppade mig själv med coldrex, satt på mötet och inte minns så mycket mer av mötet än att jag satt där. Där på stolen satt jag. Det var allt. Vad gjorde jag för nytta på det mötet? Inte blev jag friskare i alla fall. Inte var jag konstruktiv, engagerad. Jag bjöd på lettisk choklad som jag själv inte ens hade lust att smaka på.
Jag har dåligt samvete, men ibland måste man också göra de svåra sakerna.
6 oktober 2008
miniatyrversion av gång-i-väggen
Det var för mycket för två veckor sedan. Det var för mycket för en vecka sen. Förra veckan var mycket. Det har varit en proppad höst, efter en semesterfri sommar. Sedan satte jag mig vid föräldrarnas köksbord. Det skulle bara vara tillfälligt. Jag blev sittande där. Kunde inte stiga upp. Eller jag kunde ha stigit upp, men föräldrarna tvingade mig att sitta kvar. Om så bara för en så kort stund att jag hann se att något var riktigt galet med mig.
Den här veckan avbokar jag (nästan). Tar mig tid att snyta mig. Säger nej. Tyvärr inte just nu. Hostar. Bojkottar mediciner som håller mig på benen. Håller de planerade föreläsningarna. Det är så långt jag sträcker mig. Nästa vecka håller jag två föredrag i Köpenhamn. Veckan efter det de sista föreläsningarna. Jag längtar till november.
Den här veckan avbokar jag (nästan). Tar mig tid att snyta mig. Säger nej. Tyvärr inte just nu. Hostar. Bojkottar mediciner som håller mig på benen. Håller de planerade föreläsningarna. Det är så långt jag sträcker mig. Nästa vecka håller jag två föredrag i Köpenhamn. Veckan efter det de sista föreläsningarna. Jag längtar till november.
5 oktober 2008
2 oktober 2008
som om någon tänkt på mig
Jag läste nyss färdigt Liv Strömquists seriealbum Hundra procent fett. Jag läste första sidan och tänkte "Jamen, den här måste jag definitivt ta en kopia på och tejpa upp på passande vägg", sedan läste jag andra sidan och tänkte "Jamen, den här måste jag definitivt ta en kopia på och tejpa upp på passande vägg", sedan läste jag tredje sidan och tänkte "Jamen, den här måste jag definitivt ta en kopia på och tejpa upp på passande vägg", sedan läste jag fjärde sidan och tänkte "Helt otroligt, det här vinner ju nästan över Nina Hemmingssons enrutingar eller Joanna Rubin Dranger".
Naturligtvis googlade jag seriealbumen (för man googlar ju allt nuförtiden och då kom jag på att det var ju något jag funderade på i Tyskland som jag skulle googla vid passande tillfälle. Vad det var jag skulle googla har jag glömt, för det gör man ju trots allt rätt ofta, glömmer alltså) och när jag googlade hittade jag detta.
Naturligtvis googlade jag seriealbumen (för man googlar ju allt nuförtiden och då kom jag på att det var ju något jag funderade på i Tyskland som jag skulle googla vid passande tillfälle. Vad det var jag skulle googla har jag glömt, för det gör man ju trots allt rätt ofta, glömmer alltså) och när jag googlade hittade jag detta.
1 oktober 2008
tillbaka, mer eller mindre
Jag är hemma nu. Jag är i Finland. Om jag skulle ha tid att känna efter skulle jag antagligen kunna konstatera att det är skönt att vara hemma, att resan var hur bra som helst, att det är dags att packa upp för att snart igen packa ner för min vecka i Köpenhamn.
Tid att känna efter har jag inte. Däremot kan jag inte undvika att känna att jag är fullproppad med coldrex och näsan fullsprejad med nässpray. Jag kan göra vad som helst tackvare coldrex. Igår kunde jag göra de sista justeringarna på föreläsningarna jag skall hålla nästa vecka. Idag kunde jag inreda och fixa ihop en hel monter till veckoslutets bokmässa med en hel del hjälp.
Och det var faktiskt en bra resa. Den var hur bra som helst. Bra i Riga och ännu bättre i Munchen. Det var som att komma hem när jag steg av flygplanet i Tyskland. Inte så konstigt egentligen, var tredje året i rad som jag i slutet av september befann mig i Munchen. Dessutom var kontrasten enorm mellan Lettlands och Tysklands arkitektur.
Fortsatte i Tyskland på matprojektet "Äta god mat". Startade med makaronilåda ala värden, lyxig hamburgarmåltid på värdinnans stamkrog, traditionell Bayersk morgonmål i ölkällare och drömlik tapasafton med Sangria. Däremellan cocktails på krog, öl, tjo och tjim på Oktoberfest, besök på utställningen Female Trouble på Pinakothek der Moderne och allmänt turistandet i kyrkotorn.
Det var ungefär det. På flygresan hem slog flunssan till. Precis som det ska vara när man reser.
Tid att känna efter har jag inte. Däremot kan jag inte undvika att känna att jag är fullproppad med coldrex och näsan fullsprejad med nässpray. Jag kan göra vad som helst tackvare coldrex. Igår kunde jag göra de sista justeringarna på föreläsningarna jag skall hålla nästa vecka. Idag kunde jag inreda och fixa ihop en hel monter till veckoslutets bokmässa med en hel del hjälp.
Och det var faktiskt en bra resa. Den var hur bra som helst. Bra i Riga och ännu bättre i Munchen. Det var som att komma hem när jag steg av flygplanet i Tyskland. Inte så konstigt egentligen, var tredje året i rad som jag i slutet av september befann mig i Munchen. Dessutom var kontrasten enorm mellan Lettlands och Tysklands arkitektur.
Fortsatte i Tyskland på matprojektet "Äta god mat". Startade med makaronilåda ala värden, lyxig hamburgarmåltid på värdinnans stamkrog, traditionell Bayersk morgonmål i ölkällare och drömlik tapasafton med Sangria. Däremellan cocktails på krog, öl, tjo och tjim på Oktoberfest, besök på utställningen Female Trouble på Pinakothek der Moderne och allmänt turistandet i kyrkotorn.
Det var ungefär det. På flygresan hem slog flunssan till. Precis som det ska vara när man reser.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)