åtta fler

När jag ändå klagar, andra störande saker:

1. Att jag inte har någon nämnvärd arbetsresa längre. Det betyder att jag rör mig väldigt lite utomhus numera. Ute i friska luften.

2. Att man inte kan bestämma sig för att ha en jag-är-taggad-att-spela-pingis-dag och sedan helt enkelt ha den. Istället är man gnällig, ynklig och förlamad.

3. Att duscha. Det är så joooobbigt att duscha, och ännu jobbigare om man inte gör det genast.

4. Att mjölken är slut.

5. Att packa.

6. Att flyga med handbagage och inse att man inte har några 1-liters påsar hemma.

7. Att hela tiden glömma att handla mat.

8. Att man är tvungen att tömma diskmaskinen på ren disk innan man lägger in smutsig.

saker man gott och väl kan vara arg på

Att beställa möbler och inredning via nätet är trevliga saker. Och hemtransport, som kostar men inte jättemycket. Hemtransporten som är mycket viktig när man inte har bil. Att försändelsen blir försenad gör en inte särskilt arg, det är bara lite trist. Ibland hittas skråmor på varor och då måste nya beställas från utlandet.

Så händer det att man får en försändelsekod (eller egentligen tre stycken för att möblerna och inredningen är så tung). På morgonen ser man på nätet att paketen är i sorteringscentralen. Man låter telefon vara på och med sig hela dagen i fall de ringer. Man äter lunch, tittar på telefon. Inga samtal. Efter att man ätit tittar man igen på nätet. Då står det att de försökt ge mottagaren paketen, men utan framgång. Men nä, inget missat telefonsamtal. Nå, kanske de ringer upp senare. Någon timme senare ser man på nätet igen, den här gången står det att mottagaren själv är tvungen att hämta paketen från närmaste post.

Men. Men, men, va?

Man söker fram telefonnummer till posten, ringer dit. De beklagar att jag inte råkade vara hemma just idag. Att det blir ibland så att de inte ringer, men att de nog ringer på dörrklockan. Och jag blir ännu argare för jag har ingen dörrklocka. Och hur visste jag att jag skulle vara hemma just idag. Och de rabblar upp min adress och de rabblar upp mitt telefonnummer och allt de rabblar upp är rätt. Allt är rätt. De kan göra ett nytt försök nästa dag, men det kostar. Vill jag betala med kort eller kontakt, frågar de.

jag har läst

Jag tror att det är något fel på mig. Ghost World var helt okej men jag blev varken ivrig, lyrisk eller begeistrad. Det är inte du, det är jag (tror jag). Förlåt boken.

att fira födelsedag eller ett foto i timmen

I onsdags fyllde jag 31. Dagen till ära tog ett foto i timmen. Det var mera än textdeadlinesdag än födelsedag.

Klockan 8 vaknade jag. Det var fortfarande ganska mörkt. Jag låg i sängen och tittade på underkjolen som hänger på väggen som prydnad och sänglampan. Sedan steg jag upp.

Klockan 9 åt jag morgonmål. Svart kaffe och knäckebröd. Det var det enda jag hade hemma. Dagen innan hade jag återvänt från Stockholm och hade inte orkat ta mig till en affär.

Klockan 10 satt jag i arbetsrummet. Tittade på datorskärmen och korten jag försöker pigga upp den vita väggen med.

Klockan 11 tittade jag mera upp i taket än på datorskärmen.

Klockan 12 sökte jag i en ordbok för att kontrollera om det heter diskvalifiera eller diskvalificera. Det senare var korrekt stavning.

Klockan 13 hade jag gått till Fänriken efter lunch. Lunchen åt jag vid datorn medan jag försökte göra de sista ändringarna.

Klockan 14 sökte jag böcker i bibliotektkatalogen. Man kan också notera att jag hängde lite på facebook.

Klockan 15 skrev jag ett blogginlägg.

Klockan 16 tittade jag på mina anteckningar för texten och gjorde en kö av Ahlgrens bilar på pappret. Bilarna åt jag upp. Egentligen åt jag en hel påse av dem medan jag skrev. Jag konstatera att jag inte tycker att de är särskilt goda.

Klockan 17 skrev jag in min sista referens i texten och skickade sedan in den.

Klockan 18 var jag hemma. Hade fortfarande inte varit till affären. Jag hade köpt en burk jordnötssmör i Stockholm. Jag älskar jordnötssmör. Jag tänkte göra pestoris, men testade istället jordnötssmörsris. Det är inget jag rekommenderar som måltid. Det blir väldigt torrkletigt att äta och man är tvungen att dricka väldigt mycket.

Klockan 19 gick jag för att spela pingis. Jag tittade på min lägenhet och konstaterade att den var väldigt rörig.

Klockan 20 tog jag inget foto. Men lite över åtta var jag hemma igen. Steg in i lägenheten och konstaterade att det fortfarande var rörig, men att det doftade gott. Den doftade jordnötssmör.

På kvällen gjorde jag inget annat än duschade och tittade på Masterchef Suomi och Sveriges Mästerkockar. Jag hade huvudvärk efter att textdeadlinesjobbandet.

familjesporten

Genast efter min livsförsta pingistävling som spelare istället för publik ringde jag min påriktigtpingisspelande bror. Pratade och redogjorde för varje lilla detalj och tror att jag knappt andades under hela samtalet. När jag var färdig fick jag ett meddelande av min mamma, hon som fick oss alla att spela och hon som insisterade att vi skulle ha ett riktigt pingisbord hemma hos oss när jag var runt nio år gammal, hon som spelat en del som tonåring. Hon undrade hur det gått. Jag pratade igen, nästan utan att andas. När jag berättat klart och lagt på luren ringde min pappa, han som har tävlingslicens, tränar tre gånger i veckan och är på-riktigt-sjuk om han missar en pingiskväll. Mamma hade vägrat berätta vad jag sagt, men sagt att han skulle ringa mig för att jag hade ärende. Så berättade jag för tredje gången, nästan utan att andas. Nu är jag nästan hes. Vi vann inte, men det gick bättre än mina förväntningar. Det var roligt.

åldersglömskan

Ett blogginlägg som mycket väl kan publiceras idag, även om det utspelade sig en knapp vecka sedan:

Kompis: Senast såg jag en film på bio med han... han... (nämner filmer han varit med i)
Jag: Matt Damon!
Kompis: Ja!
Jag: Har han nån ny film? Det visste jag inte. Den har jag inte hört om.
Kompis: Hereafter.
Jag: Den? Men den var jag ju med dig och se! För en månad sedan.
Kompis: Va? Var det du?
Jag: Ja! Vad var det den handlade om?

Åldern. Ack, denna glömska.

(Och förlåt kompis, jag kunde bara inte låta bli)

ta seden dit man kommer

Genast jag anlände till Centralstation gick jag till Pressbyrån för att köpa en SL-remsa. Två personer stod framför mig i kön.

Försäljare: Ska du åka långt?

Kund 1: Göteborg

Försäljare: Ska du till Hard Rock Café på Avenyn?

Kund 1: Nja

Försäljare: Det är där jag alltid hänger.

Kund 1: Jaha.

Försäljare: Ska du ha en kaffe till den?

Kund 2: Nej, bara den här.

Försäljare: Jaja, du får dricka vichy när du kommer hem.

Kund 2: Jag har ingen vichy hemma.

Jag: En SL-remsa

Försäljare: Hur gammal är du?

Jag: Gammal.

Försäljare: Så du är över 20?

Jag: Definitivt

Försäljare: Och så kommer du från Finland.

Jag: Jepp

Försäljare: Mitä kuuluu?

Jag: Hehe

Försäljare: Näkemiin.

Jag: Näkemiin.

söndagsbilder

världens bästa brorsa

Först fick jag det här rimmet:

Då dom sett dej har dom ofta mött sin död.

Nu kan du titta på dem då du är i nöd.

Andra ser dig komma och gå.

Men de gånger du ser andra, ja de är få.

Sedan fick jag ett födelsedagspaket som innehöll det här:

Blizzards officiella action figurer från World of Warcraft. En av mina favoriter. Murlocs.

sådana som känner mig

Jag köpte 24/7 av det finska Big Brother i höstas. Nu har jag fått mejl av svenska Big Brother som undrar om jag vill köpa deras 24/7. Specialerbjudande. Åh, de känner mig så väl. Betalar gärna för att se det dygnet runt. Försöker bortförklara det med att jag inte har en fungerande teve. Jag känner mig inte särskilt övertygande.

jag, jag, jag!

Jag ska flyga till Stockholm på söndag för mina flygpoäng. Jag ska se Kinas terrakottaarmé i Östasiatiska museet. Jag ska sova gott i hotellakan och äta god hotellfrukost. Jag ska på måndagkväll se Band of Horse och First Aid Kit som förband. Jag ska fika. Jag ska fila på på bokkapitlet som ska skickas in när jag kommer hem. Jag ska sitta på favoritcafé, äta deras frukostpaket mitt på dagen och skriva skönlitterärt. Jag ska köpa en ny klänning från Beyond Retro. Jag ska köpa en kaninlampa från Coctail Deluxe.

Jag ska unna mig själv. Jag ska ha lite kvalitetstid.

liknelse och minneslapp

En liknelse jag kom på för några minuter sedan när jag gick förbi Domkyrkan:

Jag är som Blondinbella. När det händer mycket och jag har mycket program är jag dålig på att blogga.

Minneslapp till mig själv och övriga intresserade:

Grymt kallt. Alexanderteatern i Helsingfors är liten och söt. Pjäsen Fanny och Alexander var först okej, sedan blev den mycket bra. Bremer är Bremer och Bremer är bra. Pocket shop i Helsingfors är litet men har ändå många böcker man vill köpa. Jag är inte bra på att stiga upp klockan 6 för att åka på möte. Om jag stiger upp i alla fall och sedan tar ett tåg som är tillbaka hemma klockan ett på natten är jag en sådan människa som tar taxi trots fjuttigt promenadavstånd. Det är trevligt med bio. Filmen the King's Speech är väldigt bra. Man blir också svettig av att cykla på en motionscykel i ett gym. Jag såg pingis idag i gymmet. Turneringsmatcher i samma turnering vi själva har matcher i nästa vecka. Min första tanke var faaaaaaan, vi kommer att göra bort oss. Jag har för få dagar på mig att skriva bokkapitlet jag jobbar på just nu.

Klippet från Svenska Teaterns hemsida.

måttstock

Jag insåg nyss att min jumper har varit avig hela dagen.

Det har varit ett långt, händelserikt, intensivt och väldigt uttröttande veckoslut.

goda nyheter, gång på gång

När jag i slutet av november flyttade, flyttade jag samtidigt över mitt internet. Eller försökte flytta det. Då fick jag goda och dåliga nyheter. De goda nyheterna var att jag var den första Sonerakunden i huset, medan de dåliga nyheterna var att de inte visste om internet kunde kopplas nästa vecka eller om ett år. Jag skulle fortsätta betala räkningarna och ett nytt försök skulle göras senare. Har ringt, ringt, ringt. Ringt igen. Tappat räkningen på alla gånger jag ringt. Ringt.

Ringde i början av veckan. De skulle ringa tillbaka, men ringde aldrig så jag ringde dem idag igen. De visste inte hur läget var men skulle ringa tillbaka. Nu ringde de. Det har varit en internetgubbe här idag, men han kunde inte göra något eftersom han inte hade nyckel till internetrummet. Jaha. De goda nyheterna den här gången var att jag "har goda möjligheter till att få återbetalning för de månader jag varit utan nät".

januari

Av någon anledning ser jag alltid flest filmer i januari. I år såg jag 24 stycken. Siffran innan dem är mitt betyg (1-5 där 5 är bäst).

1 Beck: Levande begravd

4 Where the Wild things are

2 Scott Pilgrim vs the world

1 the American

3 Cyrus

4 Inception

1 wallander: arvet

4 salt

4 going the distance

4 the kids are all right

3 somewhere

4 remember me

2 knight and day

4 the ghost writer

5 armadillo

3 frozen

3 red

3 sebbe

3 flickan

3 apan

4 hereafter (sågs på bio)

3 Charlie St Cloud

2 The Other Guys

3 The Tourist

4 Machete

hur jag tänker

Ett exempel:

1. Wow, bokrean i Sverige börjar snart.
2. Undrar när den börjar?
3. Den 23.2!
4. Jag är i Stockholm 20-22.2.
5. Tur, eftersom jag försöker dra ner på bokinköp.
6. Eller egentligen: buhu! Jag vill ha mer böcker!
7. Vänta!
8. Jag är i Göteborg 1.3-3.3.
9. Tjohoooo!
10. Voi, voi, voi! Oj, oj, oj!

dagens måltid

Jag är som med mat, som jag oftast är med kläder. Jag byter inte klädsel varje dag.

I måndags tillredde jag lyxmiddag till mig själv: sparris, pilgrimsmusslor, färska fikon, getost, pretzel.

I tisdags åt jag: pretzel till frukost och sparris och en pilgrimsmussla till middag.

I dag åt jag: sparris, färska fikon, getost.

Imorgon äter jag förmodligen: sparris

Det är trevligt att äta gott flera dagar, lite mer sorgligt att jag oftast köper för mycket mat i affärer där jag handlar vid fiskdisk, köttdisk, bröddisk eller ostdisk endast för att jag skäms över att endast handla för en person. En tunn skiva getost, tack. En pretzel, tack. En laxmedaljong, tack. En bakelse, tack. En biff, tack. 200 gram malet kött, tack. Två skivor hamon serrano, tack. Den skamkänslan är något jag gärna arbetar bort.

bara vitt

Jag känner att jag desperat behöver inreda arbetsrummet.

sedan kom det inre lugnet

En gång i tiden tröstshoppade jag kläder. Eftersom jag redan nu har stor del av min garderob vakuumförpackad under sängen, nerpackad i förrådet och i kassar bredvid bokhyllan, tröstshoppade jag idag mat.

Förrätten bestod av stekta pilgrimsmusslor, stekt sparris och stekta körsbärstomater.

Huvud/mellanrätten bestod av en (för) färsk Pretzel.

Efterrätten blev stekt getost (som tyvärr var en annan än den jag brukar köpa och den här klarade inte riktigt av stekning utan blev kornig och ful), stekta fikon med balsamvinäger.

Efter efterrätten ett piller D-vitamin. Det tog jag inget foto av.

Jag blev genast på bättre humör.

det blir bra, ska jag se

Det är bra med kriser. Kriser är bra. Kriser är inte egentligen inte kriser. Inte som när man pratar om sina kriser. Kriser borde endast sånt som är på riktigt stort och viktigt kallas. Det här är varken stort eller viktigt. Inte tillräckligt stort eller viktigt. Det här är inte världsproblem. Världsproblem är kriser. Det kommer bra saker från (sådana där små grejer som man ibland kallar) kriser. Man kommer vidare.

Jag skriver på teoridelen av avhandlingen. Jag skriver alltså är allt bra. Bra. Allt är bra. Bra, bra. Bättre än förra veckan och veckan innan dess. Men samtidigt som jag skriver har jag ett konstigt tryck över bröstkorgen. Som om jag inte kan andas djupt. Nej, det är inte fråga om som om, jag kan inte andas djupt. Jag försöker och de blir några ytliga andetag och de resulterar endast att jag känner mig yr. Trots att det egentligen känns bra att jag skriver. Det jag skriver känns också som helt okej text. Jag kan vara nöjd. Det är bara trycket över bröstkorgen och yrseln.

Ålderskris. Kan det vara det, tänker jag. Att jag om några veckor fyller 31. Eller lite höstgrejen som hänger kvar, som dök rätt upp på ytan idag, bokstavligen som ett brev på posten. Det där som envist hänger kvar, stressar. Eller människor som ringer med så konstiga idéer. Eller så är det kroppen. Att jag varit sjuk mer eller mindre hela hösten och vintern, med jämna mellanrum. Minst en ordentlig febervecka per månad sedan någon gång i augusti. Att jag känner mig (k)risig för att kroppen är trött och sjuk. Eller så blir min kropp trött och sjuk för att jag oroar mig för mycket. Som ägget och hönan, känns det som.

Jag borde kanske ha en födelsedagsfest. Eller en vårfest. Eller inflyttningsfest.

igår, idag och några till dagar

- kommit till snorstadiet

- fortfarande trött

- ute är det soligt men jag blev andfådd av att gå till tvättstugan

- igår lyckades jag läsa mina två texter på Runebergsfesten utan att varken nysa, hosta eller snyta mig.

- jag vet inte om det var så bra att envisas med att inte ringa mig sjuk, men gjort är gjort.

- jag var inte den enda som var sjuk, festtalaren nämnde luftrörskatarr, musikern var hemma med influensa.

- ingen chans att jag piggnar till tills kvällens pingis.

idag

feber

feber

feber

feber

feber.

jag har läst

Det är kanske en skam att säga, men jag gillade den inte särskilt mycket. Trots att Bokbabbel rekommenderade den, gav den strålande recensioner och lånade den till och med till mig. Men det är inte bara en dålig sak att inse att jag inte gillade den, det är också bra eftersom jag gillat alla grafiska romaner jag läst hittills. Jag har gillat dem så mycket att jag börjat fundera om jag är okritisk och gillar dem endast för att de (ofta) är lättlästa. Jag fastnade inte helt enkelt.

The Art of Shameless Self-Promotion*

Om man råkar befinna sig i Åbo på lördag. Om man råkar befinna sig i Åbo på lördag och har ingenting att göra på kvällen. Om man råkar befinna sig i Åbo på lördag och har ingenting att göra på kvällen och eventuellt är intresserad av att fira Runebergsdagen, då. Då kan man (om man vill) gå till Runebergsfesten (tidpunkt: 18.00, plats: Svenska klubben - 5th Floor på Auragatan) som ordnas av Runebergssällskapet i Åbo. Där hålls festtal, sjungs livemusik och så ska jag uppträda** med att läsa egna texter. Vilken/vilka har jag ännu inte bestämt mig för.

*Self-promotion är inte min grej. Men nu är det gjort. Huj, känns som om jag skrev ut mitt förnamn, mellannamn och efternamn på bloggen och dessutom ställde mig upp och skrek kom, kom och lyssna på mig. Ja, egentligen är det precis vad jag gjort.

**Jag har gjort det en gång tidigare på samma tillställning. Den gången visste jag inte att Märta Tikkanen skulle hålla festtalet. Jag trodde att jag skulle svimma när jag stod där framför och hon satt på första raden.

ny poesi

Hit tycker jag att man kunde skicka in något.

Det här livet.

Den här fasen:

Jag kommer aldrig att doktorera. Jag är för korkad att doktorera. Jag är helt värdelös. Att jag envisas med att fortsätta är inte på grund av envishet eller uthållighet, utan för att jag är dumdristig. Sa jag redan att jag aldrig kommer att doktorera? Sa jag att det jag hittills gjort är bortkastat. Jag förstår inte hur jag någonsin kunde tro något annat. Jag kan inte ens formulera en fullständig mening. Jag har inte läst tillräckligt mycket teori. Jag har inte läst de rätta teoretikerna. Jag har inte förstått det jag läst. Och vad tror jag jag kommer aldrig att kunna skriva något annat heller. Borde söka annat jobb. Men annat jobb kommer jag inte heller att få. De ser att jag forskat i alla år, de kommer inte att vilja ha mig. Usel, omotiverande lärare är jag dessutom.

Det är där jag var i måndags.
It sucks.

en lugnande modersröst

En lugnande modersröst, men i skepnaden av ett textmeddelande efter att jag skickat länken till bilden och ljudet och mitt tillägg jag tror jag borde börja sola i solarium:

Det ser nog ut som du, men det låter inte som du.

Tack.

"eftersom jag tydligen är så insnöad på bloggar ser jag framemot att läsa Alex Schulmans nya bok"

Det sa jag i något skede. Efter att jag sagt blogg hit, bokblogg dit och en hel massa bloggblogg i radio. Jag skyller på att jag var hög på hostmedicin och febernedsättare. Och inte visste jag att man syns i radio heller. Blek är jag tydligen. hoppas det bara gäller idag eller att det var på grund av belysningen.

Nu hem och sova några timmar, sedan ny sats febernedsättande och vårens sista föreläsning. Hipp hej. Hej hipp. Coldrex är bra. Och om man inte kan sova på grund av kroppsvärk ska man gräva fram sin spikmatta. Då somnar man. Hipp hej.

under mina skrivpauser

Under mina skrivpauser förra veckan bokade jag teaterbiljett till pjäserna:

Fanny och Alexander (som en egen avslutning på en jobbmötesdag i Helsingfors)
John-Eleanor (som ska bli spännande)
Utrensning (som jag var besviken att jag missade tidigare)

Det är dyrt det här skrivandet och pauser som inte tillbringas i kafferummet.