filmer i december

JaHurra

Never Let Me Go

Ja

Our Idiot Brother

Rise of the Planet of the Apes

The Help

Ok

Prinsessa

Happythankyoumoreplease

In Time

Nja

Hangover 2

Blä

Contagion

Friends with Benefits

Coolbellup, del 4

A special edition: gott nytt år!

Coolbellup, del 3

Noterat: det känns inte som om jag skulle vara i Australien eftersom resesällskapet och de jag bor hos pratar alla svenska.

Coolbellup, del 2

Noterat: jag är inte jetlaged på så sätt att jag skulle ha en finsk dygnsrytm i Australien. Istället är jag trött hela jäkla tiden och sover massor.

hälsningar från Coolbellup, del 1

Bara tre saker kan man göra när man är jetlaged och i Freemantle första hela dagen:

- Sova 15 timmar
- Ta lokalbussen till stort köpcentrum och gå där några timmar
- bli snabbt trött och gå till sängs tio på kvällen

jag har läst (nej, misslyckats)

Det här är alldeles säkert en bok jag skulle gilla, andra skulle gilla, alla skulle gilla. Det var vad jag förberedde mig på innan jag började läsa. Efter 25 sidor var jag tvungen att ge upp (för nu). Klarar inte av att komma in i den. Känns nästan lite sorgligt.

år 2012 vill jag

Enligt hur jag gjorde i slutet av 2010 för att sedan göra bokslut i slutet av 2011.

År 2012 vill jag vara mindre jag, jag, jag. Ska hälsa på mina föräldrar oftare. Göra mat när jag är där.

År 2012 ska vara året då jag lämnar in min doktorsavhandling. Jag hoppas att jag i slutet av året vet vad jag jobbar med i januari 2013 och framåt. Jag hoppas att jag då vet att jag har ett jobb eller forskningsfinansiering.

Jag vill skicka in min teaterpjäs till fler ställen. Jag vill fortsätta tro på den. Jag hoppas att någon ska bli intresserad av att sätta upp den. Jag vill skriva mera fokuserat på ett skönlitterärt projekt så att jag i slutet av året är beredd att skicka in det till förlag eller har en större textmassa att arbeta vidare på. Jag vill åka på Mariehamns litteraturdagar.

Jag reser till Australien, Norge och Sverige. Förhoppningsvis också till Ungern. Jag köper mindre kläder och böcker. Säljer en del av mina ägodelar på loppis. Jag behöver ha en ordentlig storstädning då jag rensar bland mina saker. Jag ska sortera i bokhyllan.

Jag ska använda löpbandet på gymmet regelbundet, nu när jag kommit över rädslan att använda ett sådant. Jag ska fortsätta spela pingis och ska spela fler än en gång tennis nästa sommar.

Jag vill gå på konserter, teater, bio. Behöver inte göra det i överdriven mängd. Jag vill gärna ha en fest. Vill också ha övernattande kompisar. Vill hänga i Hangö på sommaren.

Jag önskar att alla vänner, släkt och bekanta får vara friska och levande. Jag och katterna ska fortsätta trivas tillsammans. Jag ska vara bättre om mindre ängslig över att träffa nya människor. Jag ska andas mer, vara mer kroppsmedveten, mera närvarande, mindre panikartat uppjagad.

När jag har åkt

Perth av Bon Iver

Sydney (I'll come running) av Brett Dennen

febern, piggheten

Tre och en halv timme från väckning.

Kan.

Inte.

Sova.

år 2011 skulle jag

Sista dagen år 2010 skrev jag ett blogginlägg om mina förhoppningar och planer för år 2011.

Jag hoppades att det skulle bli ett bra år, bättre år, med mindre sjukdomar och att alla nära släktingar fick leva. Det blev ett bra år, men ett år då en släkting blev sjuk och inte fick leva.

Jag trodde att jag skulle skriva en del. Jag skrev mer än någonsin tidigare. Jag skrev till och med ett teaterpjäsmanus som jag skickade in till en teater, en regissör och en teaterorganisation i oktober. Jag fick ett nej, en inbokad träff med dramaturg i januari för feedback, och av en hörde jag ingenting. Jag skrev också annat. Jag började på LittSkap och gick dessutom på arbis skrivkurs och andra skrivkurser. Jag kände mig tidvis usel för att jag inte skrev, tidvis riktigt usel och tidvis skrev jag som aldrig förr.

Jag hoppades att jag skulle skriva så många avhandlingsord att jag kunde skicka den till förhandsgranskning, men det gick inte riktigt som planerat också om det gick framåt. Jag kände mig inte tvungen att tacka ja till allt och jag skrev inte heller fler bokkapitel till vetenskapliga antologier, precis som planerat alltså (också om det var nära ögat genast i början av året). Jag skrev också att jag bara ville åka på en konferens, och det gjorde jag också. Jag åkte till Sundsvall på konferensen Challenging Gender. Normalization and Beyond. Det var bra. Dessutom åkte jag med flickforskare till Bergmansgårdarna på Fårö. Det var mäktigt.

Jag skrev också att jag skulle vara glad. Det höll. Jag var glad och till och med gladare är normalt, vilket berodde främst på att jag höll en annan sak jag lovat mig själv: höra av mig oftare till kompisar som jag sällan träffar. Jag planerade en resa till Italien och en resa till Australien. Jag åkte till Italien med brorsan. Också om det såg dåligt ut med Australienresan, men tjoho: jag åker imorgon. IMORGON!

Jag skulle gå på konserter. Det gjorde jag. Jag såg von Hertzen Brothers i Hangö (mer av en slump och på grund av att jag blev ditkidnappad av kompisar, men i alla fall), System of a Down i Milano, Rush i Helsingfors, Band of Horses i Stockholm och First Aid Kit i Stockholm. Väldigt få konserter för att vara jag.

Jag skrev också att jag skulle gå på bio fler gånger än året innan. Det gjorde jag också. Tre gånger gick jag på bio + ett biobesök hemma hos Ingmar Bergman. Jag skrev att jag vill se fler bra filmer än okej filmer. Det gick inte så bra. Utan att räkna känns det som om det blev tvärtom.

Jag siktade på att gå oftare på museum. Det blev inte riktigt så. Jag gick bara fem gånger. Jag siktade också på att läsa mer böcker jag har i bokhyllan innan jag köpte nya. Det fungerade till en början, då jag knappt läste. Sedan tog jag igen med att (i mina mått mätt) tokshoppa böcker. Jag skulle läsa två finska böcker. Jag läste noll.

Jag skulle tänka vänligare tankar och gnälla mindre. Det gick relativt bra.

Jag skulle gå på gym och träna mage/rygg. Det gjorde jag några gånger på våren. Men jag gick på zumba, jag spelade pingis och jag spelade tennis en (1) gång.

Jag skulle ha minst en fest. Jag hade en fest. Jag skulle inte flytta. Jag flyttade inte. Hemmet skulle vara snyggt och välstädat. Välstädat, not so much, efter att katterna och katthåren flyttade in, också om jag blev tvungen att dammsuga oftare. Jag planerade göra vardagsrumslampan och lyckas. Jag gjorde den. Misslyckades. Igen. Jag skulle äta mer riktigt mat än lunchsmörgåsar. Det gick varierande.

Det var det året.

en julafton

Stadens kärna medan jag stod i regnet och väntade på skjuts.

finn fyra fel

Klockan är halv åtta på morgonen. Jag har varit vaken i en och en halv timme. Jag har ätit morgonmål redan. Jag har sett ett avsnitt av Project Runway redan. Jag funderar på att gå på jobb nu, eftersom jag inte vet vad jag annars skulle göra.

möte/möte/seminarium/möte/möte/julfest/sliten

Igår var jag på möte, möte, seminarium, möte, möte och julfest. Minutprogram från klockan 10 framåt med en femton minuters paus så att jag hann gå och köpa en väldigt torr lunchsemla. Trots det: julfestfireri som blev längre och längre och längre och därmed kan ni med fördel istället besöka Mikael Sols blogg och läsa det här mycket bra blogginlägget (medan jag ska försöka göra mig till människa igen och sedan gå på jobb).

2:30 minuter katt, eller hund, eller katt

eller Knut som visar sin bravur, Orvar tittar på och jag kan inte låta bli att säga något även om jag försökte vara tyst.

Den här bloggposten innehåller nötkräm

Foto: UNICEF/Pelle Bergström

Det pågår en tyst katastrof. En katastrof som varje dag dödar 21 000 barn under fem års ålder. De flesta barnen dör av näringsbrist, diarré eller andra sjukdomar. De dör av orsaker som med enkla medel skulle kunna förebyggas. Det som saknas är vaccin, medicin, rent vatten och näringsriktig mat. Saker som UNICEF kan leverera. Saker som vi tillsammans kan leverera.

Den här bloggposten är mitt sätt bidra. För i och med att jag publicerar den här bloggposten blir inte bara fler uppmärksammade på den tysta katastrofen utan dessutom innebär det att re:member skänker sex påsar av den nötkräm som UNICEF använder vid behandling av undernärda barn. Tre påsar nötkräm om dagen är allt som krävs för att ett barn som lider av undernäring ska kunna överleva.

Har du också en blogg och vill göra något viktigt i jul? Hämta bloggmaterial här! Tillsammans räddar vi barns liv.

Ps. Vill du köpa fältprodukterna som räddar barns liv, besök UNICEFs gåvoshop. Du kan välja ett snyggt gåvobevis designat av bland annat Tove Styrke eller Elsa Billgren att ge bort i julklapp.

skäms!

Om det råkar sig att man gärna läser om bloggar, kvinnlighet, skam och ätstörningar då kan man läsa den här essän. Den råkar dessutom vara skriven av mig.

Eftersom jag skrev den rätt nyligen skäms jag inte över den ännu. Skammen brukar komma efter några månader då jag inte vill att någon ska läsa eller hitta det jag skrivit. Jag brukar försöka ta det som ett tecken på att jag utvecklat mitt tänkande och kommit på nya, smartare grejer.

sista minuten (tidigare idag och om sju minuter)

Jag har haft nästan tolv månader på mig att gå till Logomo här i Åbo. Idag var utställningarnas sista dag och jag var där. Första gången. Köade en och en halv timme i regn. Gick omkring där två timmar och kunde väl ha stannat längre om jag inte blivit så trött i benen. Bättre sent än aldrig.

Och! Klockan 22.00 kommer filmen Kampen om Åbo på yle2. Den missade jag när den kom på bio.

Perfekt!

jag har läst

Den drunknade av Therese Bohman.

Får fyra näckrosor av fem möjliga.

Fin, obehaglig, väldigt långsamt lunk, välskriven, poetisk, skriven med alla sinnen.

kattlördag

Jag sitter på soffan, läser bloggar.

Biffen bloggar bilder på Hjördis och Gremlin som lördags- chillar.

Jag tittar till höger.

Där ligger Knut och Orvar i en hög.

Orvar har framtass och baktass över Knut. Knut använder Orvars huvud som dyna.

dagens nyheter

Jag har inte baksmälla.

Jag är fortfarande mätt efter gårdagskvällens trerättersmiddag på vikingarestaurangen Harald.

finare än på bilder

När man minst anar det, eller exakt två månader efter att jag åkte till Fårö, Götland, gräver jag fram lite flera iPhonebilder därifrån.

det straffar sig alltid

Jobbar helger, vardagar, självständighetsdag, sena kvällar. Tokskriver. För att få så mycket text som möjligt. Sedan blir man så trött. Dedikerar en fredag till att sova ut, gå till frissa mitt på dagen, träffa kompisar.

Idag är det den fredagen. Ledigfredagen.

ett sent påkommet HJÄÄÄÄLP!

Om man ska fira en liten fredagsjulfest med vänner och man ska ta med sig en 3 euros julklapp, som försvinner inom ett år. Läs: man får inte köpa en porslinskatt. Vad köper man då? Jag vill vara rolig och överraskande.

jamensåklart

Tvånattsövernattande kollega och jag diskuterar lite alltmöjligt. Så kommer hon plötsligt på: Du tycker om och har relativt ofta övernattande kompisar för att din mamma var dagmamma och du aldrig egentligen haft ett eget rum. Ja! Så var det bestämt och färdiganalyserat.

Sedan åkte hon hem och bestämde sig för att oberoende om hon nästa vecka bor hos mig eller någon annan ändå hälsar på katten Knut. När hon gått satt han vid ytterdörren en stund och hoppades på att hon skulle återvända.

inte bara ett foto, utan fyra

När Jessica tipsade om Pic Stich hade hon nog ingen aning om att hon skapade ett monster:

inte mitt stoltaste ögonblick

Diskussion (i grova drag) mellan mig och annan kvinnlig genusvetare i mitt kök:

"Jag tyckte inte om att hänga med andra flickor när jag var liten", säger hon.

"Inte jag heller", säger jag.

"Egentligen är det så fortfarande. Jag känner mig inte bekväm".

"Inte jag heller"

Sedan pratar vi lite om olika människor vi känner, vänner, bekanta och människor vi umgås med..

Hon frågar: "Är hon flickig".

Jag: "Nä, inte egentligen".

Hon: "Den då? Flickig?"

Jag: "Nja"

Och så där håller vi på en tid.

Först följande dag slår det mig. Jag är flickforskare och så sitter jag och pratar om flickighet, någon form av normativt flickskap. Helt okritiskt. Ganska galet hur snabbt jag kan falla tillbaka till okritiskt prat om vad som är flickigt och inte flickigt.

Och senare börjar jag också fundera mer på det där med att säga att man inte gillade att umgås med flickor när man var liten. Hänger det ihop med makt, normer och pojkar/mannen som norm? Att man vill "stiga i hierarkin"? Att man samtidigt igen och igen nervärderar flickan och kvinnan. Skrämmande.

och Orvar vågade efter sex timmar komma fram från sin gömma

Har en kattälskande kollega som övernattande gäst. Knut blir inte gladare och nöjdare än så här.

the reality

Igår var det final i finska Big Brother. Jag grät som aldrig förr, av delad glädje med vinnaren, av delad nervositet med de som steg ut från huset efter 103 dagar instängda, av delad spänningar, av den mesta känslofyllda finalen för vinnaren som inte alls hölls ihop.

Det var värre än när de i Robinson/Survivor får brev av anhöriga eller när de i Extreme Makeover: Home Edition får ett nytt hem.

Slut på meddelande

Obeskrivbart trött efter littskapveckoslut från fredag till söndag med en littskapjulfest inklämd mellan lördag och söndag.

William Fitzsimmons

To the Lighthouse

Memoryhouse

ibland är det inte meningen

Eftersom jag bränner mig lätt och ska åka mitt i vintern till australiensisk sommar hade jag tänkt gå i solarium innan. Första gången jag gick till självbetjäningssolariet, som är öppet från tidig morgon till sena kvällen, hade de stängt två timmar tidigare för att installera nya myntmaskiner. Av alla kvällar råkade jag gå dit just då. Ikväll gjorde jag ett nytt försök. Ytterdörren var låst. Jag ryckte lite i den. Då öppnades den ägaren kom ut. Berättade att solariet nyss blivit rånat och hon väntade på polisen. Av alla kvällar råkade jag gå dit just då.

igår och idag, och allt är ett enda mos

The Great Escape

Patrick Watson

självständighetskvällen 2011

(Hemma konstaterade jag att det är bra med blogg. Det var textmeddelande år 2009 jag behöver skämmas över. Sommaren 2008 gick jag tydligen fallskärmhopparkursen och var väl mest trevlig, vänlig och snäll.)

när det är som bäst

Idag har jag skrivit en avhandlingssida i timmen.
Hipp hej!

Jag känner mig inte helt som mos i hjärnan.
Tror jag klarar en till.

Känner att jag nu måste stiga upp och hoppa fram lite energi, hoppa bort lite kroppsspänningar.
Jag ska bara dra för gardinerna först,
och stänga arbetsrumsdörren.


Har jag berättat att jag börjat gå hos en kroppspsykoterapeut?

böcker jag läst

I havet finns så många stora fiskar av Sara Lövestam får 3,5 stjärnor av 5.

Var rätt svårt i början att förstå vem som berättade, vilken karaktär som pratade. Kan bero på att jag läste boken på telefonskärmen, kanske perspektiv/karaktärskiften var utmärkta i den tryckta boken på något sätt. Övervägde till och med att sluta läsa. Glad att jag fortsatte. En riktigt bra, hemsk, viktig och gripande bok.

Jag <3 (äntligen tillgång till) elib + iphone.

Jag läser betydligt snabbare på skärmen än i en bok.

glad påsk

Under påsken hade jag ännu inte katter. Påsken var antagligen en av de senaste gånger jag var ut på min balkong. Jag fick påskliljor som jag ställde ut på balkongen i en skål.

Sen kom katterna.

Knut har varit extremt olycklig över att bli utestängd från vardagsrummet och jag har inte haft hjärta att ha balkongdörren öppen, vardagsrumsdörren stängd och lyssna på hans gnäll och krafs. Så där har påskliljorna stått i ur och skur, över sommaren, över hösten, in i december. De har för längesen vissnat ner och skålen översvämmats med vatten. Idag var jag ut på balkongen. Knut har äntligen slutat gråtgnygnälla genast jag stänger dörren. Han ligger lugnt på andra sidan dörren, sticker in ena tassen under dörren och ligger där tills jag öppnar. Kan äntligen utan dåligt samvete använda balkongen.

Idag städade jag balkongen. Hittade det här:

kanske för bra för att vara sant

Egentligen är jag lite rädd att det ska bli som när jag skulle se Battles. Konserten inhiberades och sångaren beslöt sig för solokarriär. Egentligen är jag väldigt förvånad över att det överhuvudtaget finns biljetter kvar och att jag har en biljett som jag ska hämta ut en timme innan.

dagens iiiiiiiiiik

Dresden Dolls och jag kommer att vara i Perth samtidigt.

Jag är så ivrig att jag nästan får lite andnöd.

runt 1500 ord per dag (i motsats till tidigare 500)

Det är egentligen rätt konstigt. Jag är inte på väg på bloggpriset 2011, men det är inte det som är konstigt. Jag trodde att jag var på väg, men så förstod jag hur få dagar jag har kvar, hur många sidor jag ska skriva och ge till handledaren innan jul, innan semester, innan resa. Alltså ingen gala för mig. Det konstiga är att jag varken är besviken, ledsen eller berörd på nått sätt. Jag är mest
autopilot. Skriva, skriva.
Så pass att jag knappt läser bloggar. Istället jobbar jag vardag och helg och använder fritiden till att sova och hänga med vänner. Det är faktiskt ganska skönt, förmodligen för att jag vet att det är tillfälligt.

Det här blogginlägget innehåller 132 ord, men de räknas inte.

eine (inte så) kleine boklista

1. Favoritbok i barndomen?

Tror inte att jag hade en favoritbok. I något skede plöjde jag igenom Kittyböcker som om jag var besatt. Det var jag också, i och för sig.

2. Vad läser du just nu?
I havet finns så många stora fiskar av Sara Lövestam. Är lite över halvvägs. Total fastnat i Spill och överväger att snart ge upp.

3. Vilka böcker har du reserverade på biblioteket?
Ingenting. Varken skönlitterärt eller facklitteratur.

4. Dålig bokvana?
Att köpa böcker och inte läsa dem förrän 3, 5, 10 år senare, eller aldrig.

5. Vad har du för tillfället hemlånat från biblioteket?
Två e-böcker i iPhone: I havet finns så många stora fiskar av Sara Lövestam och Kerstin Ekmans Grand final i skojarbranschen.

82(!) fackböcker från universitetsbiblioteket.

Två seriealbum, en novellantologi och en novellsamling som alla är försenade på stadsbibban (ikväll ska jag lämna tillbaka dem och betala straffavgifter, gulp).

6. Har du en läsplatta?
Nej, nöjd med att läsa på iPhone.

7. Föredrar du att läsa en bok åt gången eller flera på en gång (slalomläsning)?
En åt gången. Jobböcker läser jag alla på en gång, utan att egentligen läsa någon från pärm till pärm.

8. Har dina läsvanor ändrats sedan du började blogga?
Nej, inte alls. Eller egentligen jo. Har minskat. Innan jag bloggade var jag väldigt aktiv på ett internationellt bokforum. Då läste jag massor. När jag började blogga aktivare, orkade jag inte hänga på forumet längre.

9. Sämsta boken du läst i år?
Tyvärr Karlstads Zoologiska.

10. Bästa boken du läst i år?
En dåre fri.

11. Hur ofta läser du utanför din egen bekvämlighetszon?
Typ aldrig.

12. Vilken är din läsebekvämlighetszon?
grafiska noveller, poesi, dramatik, "vanliga" romaner.

13. Kan du läsa på bussen?
Nej, men på tåg.

14. Vilken är din favoritplats att läsa på?
I sängen eller soffan. Ensam.

15. Vad anser du om att låna ut böcker? Regler?
Lånar utan regler. Har inte ens tänkt på att jag borde ha regler.

16. Viker du hundöron i dina böcker?
Nej aldrig.

17. Skriver du någonsin i bokens marginaler?
I egna jobböcker hela tiden.

18. I studierelaterade böcker då?
Inte om de inte är mina egna.

19. Vilket är ditt favoritspråk att läsa böcker på?
Svenska. Jag läste nästan bara på engelska tidigare.

20. Vad får dig att älska en bok?
Oftast berättarstilen.

21. Vad inspirerar dig att rekommendera en bok?
Om någon frågar om tips, annars är jag rätt sparsam med rekommendationer.

22. Favoritgenre?
Grafiska noveller.

23. Genre du sällan läser (men önskar att du gjorde oftare)?
Fantasy har jag egentligen inte alls läst, det tänker jag ibland att jag borde testa.

24. Favoritbiografi?
Kommer inte på en enda jag läst.

25. Har du någonsin läst en självhjälpsbok?
Jo, men tror aldrig jag läst en hel.

Åbomörker

Kunde nästan vara dagtid.

ingen recension

Såg Timmarna med Rita ikväll. Tyvärr hade jag för höga förväntningar. Den var inte dålig, men inte revolutionerande. Eller så var orsaken att jag var lite distraherad. Distraherad på bra sätt (vi är tre kusiner som bor i Åbo. Vi var alla omedvetet om varandra på föreställningen. Ena kusinen hade jag inte sett på flera år(?). Publiken satt i cirkel runt scen. Mitt i första akten insåg jag att vi alla var samlade) och dåligt sätt (men det ska jag inte skriva om. Det vill jag inte ens tänka på).

en bra eller oroväckande grej

Igår när jag tisdagstraditionellt gick fram till bardisken, sa jag:

en päroncider
utan is, inflikade barpersonalen innan jag hann säga utan is.
jo, skrattade jag.

Det är kanske inte bara mitt påhitt att kalla den min stampub.
Och då var det ändå exakt en vecka sedan jag varit där senast.

böcker jag läst

Bäst jag läst på länge (och finaste):

Här och här kan man läsa mera.

några timmar kvar

Idag är sista datum för att delta i Tidningen Skrivas novelltävling.

Hepp, hepp och iväg!

helgens allt

helgens resa: Karis tur och retur med tåg.
helgens mat: mammas mat, fammos älgkallops och restaurang Dennis på fredagkväll.
helgens människor: M&M på torsdagskvällsbesök, O&S på fredagskvällsbesök och O som stannade till lördag, mamma, pappa, brorsan, fammo, faster, kusin och fasters man, fredagssällskapet en kort stund, kattvakterna.
helgens roligaste: det har varit roligt från torsdagkväll till söndagkväll. Roligt hela tiden.
helgens höjdpunkt: jag blev modig, helt plötsligt.
helgens skönaste: att bada bastu efter många månaders paus.
helgens bottenskrap: söndagsvädret
helgens konstigaste: jag har glömt läsa bloggar efter onsdag.

ingen dag den andra lik

Och det är nog tur för idag har jag:

• 2 timmar mycket överraskande varit på ett/en två timmars seminarium/träff. Träffen var ingen direkt överraskning, men först på plats insåg jag att jag tydligen skall hålla en ämnespresentation och presentation av egen forskning för studerande från Sverige. Gick inte så där väldans bra, kan vi väl säga. Krafsade ner några franska streck på plats när jag lyssnade på de som pratade innan mig.

• 1 timme ätit lunch.

• 4 timmar suttit på buss/tåg på väg till och från ett jobbmöte.

• 2 timmar hängt i Helsingfors, en timme innan möte och en timme efter möte för att det började och slutade så opassliga tider.

• 3 timmar suttit på ett jobbmöte i Helsingfors.

Och allt det här efter att jag imorse insåg att jag inte har någon morgonmål hemma. Gick till caféet, drack kaffe, samt åt smörgås på stående fot medan jag kopierade papper på jobbet, en kollega kom förbi och sa "du ser lite stressad ut".

Och innan jag klockan elva på kvällen steg av bussen och tänkte: "äntligen är den här dagen slut".

Och så tar vi lite musik

Och orka lyssna till slutet. Det här är, på riktigt, riktigt bra. Det ändrar efter lite mer än en minut och där närmare två minuter börjar hon sjunga.

It's All Gone Tomorrow

Susanne Sundfør

klockan 02:31

Jag vaknar, tittar på klockan. Minns/tänker:

Shit, jag har glömt min cykel på en bakgård 20 minuters promenadtid hemifrån. Där har den stått sedan torsdagmorgon. Hoppas den står kvar. Borde jag gå efter den genast?

Sedan vaknar jag ordentligt. Förstår att jag inte drömde och bestämmer mig för gå efter den dag/kvällstid istället.

det här livet. ja, alltså Livet

För några dagar sedan, efter några cider, vid ett bord på en pub, (jag satt på en stol, satt där med vänner och bekanta, efter att jag ätit lite nachos, innan jag övergått till att beställa mörk öl för att sedan övergå till cider igen, och innan jag visste att det skulle bli en väldigt sen kväll... jaja, ni fattar) diskuterades hur vi tror att våra liv ser ut om ett år.

Jag sa: Ett år. Det är så länge dit. Så svårt att greppa. Det kan ju ha hänt vad som helst.

Och efter en stund lade jag till (lite tystare): Men egentligen tror jag nog att det inte hänt något alls. Allt är precis som nu.

Och visst är det ganska sorgligt. En hel massa hinner hända på ett år. Om ett år har jag kanske man och barn, doktorerat, bor helt någon annanstans, i ett annat land. Men ärligt, tror jag inte på det. Det är kanske vad jag vill tro (förutom det där med att bo i ett annat land, kanske), men oddsen är väl ganska små. Då är det lättare att tänka det som att det är långt fram i tiden. Man får mindre prestationsångest och ångest överlag.

refuseringsbrev nummer 2

Idag, pang, bom, refuseringsbrev nummer två damp ner i min mejlbox med ett skräll:

It is with regret that we have to inform you that your proposal has not been accepted for presentation.


Vad är det här för en vecka egentligen? Det är bara tisdag. Gårdagens refusering var mer eller mindre förväntad. Den här en överraskning. Min stödtrupp (handledare) arbetar redan på att klura ut om det finns andra möjligheter för att få med mig. Jag menar, att inte få åka på största/bästa/underbaraste/häftigaste/mest givande konferensen som ordnas vartannat år, när alla andra är välkomna och accepterade, det är ganska skit det. Ganska skit.

så startade mitt liv som refuserad

Mitt teatermanus fick svar (eller jag fick svar angående mitt teatermanus):

"Tyvärr saknar vi för närvarande möjlighet att gå vidare med ditt manus. Vi på XXX har gjort vår bedömning utifrån vad som intresserar och angår just oss."


Pang.
Bom.
Det var det.
Bara att skicka och vänta på nästa svar.

hos oss är det alltid fest

Igår sa jag hej till Orvar som låg i klätterställningen. Han myste.

Så tittade jag ner och fick syn på Knut som sprungit efter mig också om han egentligen legat i soffan sovandes. Han vara trött, men med. Alltid med.

Sedan tittade jag tillbaka upp på Orvar och såg förbi honom. Såg på planschen på väggen. Läste, och konstaterade att det hos oss alltid a party. Eller i alla fall alltid när jag är hemma. När jag inte är hemma är det mest a crowd.

Det hade jag inte tänkt på tidigare.

dagen efter B

Bowling, en mycket konstig grej.

1. Jag har träningsvärk.
2. Jag svettades inte alls.
3. Jag var usel.
4. Det var roligt

en mycket bra helg

Från lördag klockan 02.00 till söndag klockan 17.00 hade jag pyjamas på mig.

Klockan 18.00 var en bowlingbana bokad. Jag var usel, men det gör ingenting. Jag skämdes bara lite över min osmidiga teknik och att över hälften av alla gånger åkte klotet i rännan.

åhå!!!

När jag skrev i min förra rubrik att jag kanske skulle städa och skriva lite, tänkte jag att det egentligen innebar: se tre avsnitt av Big Brother som jag missat, äta morgonmål, se något annat också på teve, kanske koka lite nudlar till middag, (städa kan jag göra imorgon och skriva en annan dag). Det började också så. Sedan hittade jag 750words.com, registrerade mig som användare och nu har jag i misstag skrivit 426 ord (och samtidigt en första version och utkast på en fiktiv, prosatext som handlar om ett uppbrott mellan två personer):

434 steg

I början fanns: du och jag, vi behövde inga andra.

Det var innan vi kom hit.

Det var jag som började gå och du följde efter.

Men hissen, sa du.

Och jag gick fortare.

Vi gick förbi den vitrappade väggen, förbi fönstret mot bakgården, förbi nästa vitrappade vägg, den där någon ristat in ett litet hjärta. Det var inte jag, tyvärr. Förbi Manninen, Skog och Johansson. Förbi dörrskylten som välkomnar, dörrmattan som ingen ännu stulit, förbi trapphuslampan som blinkar ibland.

Jag räknade till 62 steg till första våningen. Multiplicerade det med sju. När vi kommit till andra våningen saktade jag ner stegen så att du gick precis efter mig. Jag tog steg 125 och sa: Det ska bli mysigt med våfflor, jordgubbssylt och vispgrädde. Du sa ingenting. Så jag frågade: Har jag månne vispgrädde? Vad vet jag, svarade du.

Det som fanns just då: du och jag, vi behövde inga andra.

På fjärde våningen gick jag så långsamt att du gick på min häl. Förlåt, sa du. Men jag tror att du sa det mest i misstag. Annat du kunde ha sagt: Älskling. Gullet. Grynet. Gulleplutt. Älskar dig. Vill du gifta dig med mig? Jag vill ha barn med dig. Ska vi flytta ihop? Jag vill ta ut dig på restaurang. Vill du träffa mina föräldrar? Jag sa: Det är okej.

Jag ville att du skulle lägga dina armar runt mig när vi gick upp för trapporna till mig men det skulle naturligtvis ha varit väldigt opraktiskt.

När vi gick från fjärde våningen till sjunde tänkte jag ingenting. Eller egentligen tänkte jag: Jag vill inte, jag vill inte, jag vill inte. Jag gick så långsamt så att jag kunde tänka alla tre orden för varje steg jag tog. Du tog.

På sjunde våningen, när vi stod utanför min dörr, tog jag fram mina nycklar. Det gick fortare den här gången än första gången, en månad innan, då jag blev distraherad av dina läppar och händer. Nu stod du tyst bredvid mig med dina händer i fickorna. Det är här vi är nu. Jag väntar med att öppna dörren. Väntar på att du ska krama om mig, knuffa in mig, säga: Jag kan göra våffelsmeten. Du säger: Jag tror inte jag kan komma in. Jag säger: Jag vet. Du säger: Det är inte du, det är jag. Jag vet, säger jag och svänger mig fortfarande inte om mot dig.

Nu finns: jag och du, samt alla andra, igen.

och idag gör jag ingenting alls (förutom kanske städa och skriva lite)

Igår var jag tredje gången den här veckan till Bremer.

Så bra.

Samtidigt känns det lite som om jag hängt där lite väl tätt. Det är kanske någon reaktion på kommentarer om att jag jobbar för mycket. Å andra sidan ägnades stor del av gårdagskvällen/natten till att prata jobb. Så jag vet inte riktigt. Men bra, var det i alla fall.

Direkt från twitter

För en bra sak: community.

Biologiska stationen

Klick, så blir fotot mindre suddigt.


Här ligger jag. I en säng, på ett internat, mitt ute i ingenstans. Mörkt, inga gatulampor. Å andra sidan inga gator heller.

Denna gången

Bandet Steget ungefär lika bra som bandet Säkert!

Det betyder att de är helt super.

betyg: 10+

Det här med att gå på kurs och öl på kvällen: så bra!

Man känner att man gör något, och man blir så trött så att man måste gå och sova redan strax efter tolv, när man normalt går för att sova runt två (motvilligt men förnuftig)t för att somna tidigast runt tre.

spänningen stiger

Mitt liv: sova, äta, jobba, katter

Några plock: min mage kurrar och jag svarar till den som om det nyss varit en katt som jamat. jag läste ankas rubrik på blogginlägget skatter i flyttlådorna till katter i flyttlådorna. min mamma ringde för att jag inte ringt på länge, du bara jobbar, sa hon. jag tycker att jag inte jobbar tillräckligt. efter en normallång dag går jag hem, är nöjd, se jag jobbar inte, tills jag kommer på mig själv med att de senaste två timmarna surfat efter referenser och material till en föreläsning.

Jämnvikten: skrivkurs i kväll OCH postskrivkursöl.

Men å andra sidan: slutet av veckan igen en jobbresa med övernattning i delat rum = man är aldrig riktigt ledig.

Och tyngst: det tar en jäklig tid att läsa tentamenssvar och tyda handstilar. och jag har jäkligt få timmar att göra det på.

Sleep

Anja Garbarek

lotta pysslar (typ)

Hittade två usla badmintonracketar av plast och såg potential. Spikade upp dem på väggen, hängde gem i dem och vips hade jag plats att hänga nycklar/smycken/liknande, samt en tidigare tom väggsnutt som inte längre var tom.

tgi(sunday)

Alltså, denna vecka. Beskrivs kanske rätt bra av att flera blogginlägg bestått av musikklipp, ett av bilder på Knut och Orvar samt ett blogginlägg som var en form av redogörelse över baksmälletillstånd.

Annat det kunde ha innehållit: mardrömmar, sömnlösa nätter, tågresor upp och ner till Vasa, jobbmöte på jobbmöte, hotellnatt, disputation, doktorsmiddag, inställd öl på grund av trötthet, inställd festbesök på grund av trötthet. Det kan inte bli annat än bättre nu.

I dag hade jag tänkt göra ett överraskningsbesök till pappa. Istället vaknade jag halv två. Då gör man inte precis överraskningsbesök.

inget kattblogg utan femtielva kattbilder

När bloggandet är som bäst.
Typ.

(Och när man inte orkat skriva)

fest, I like it!

Om talesätt Man mår som man förtjänar stämmer, då:

är jag en fantastisk, ljuvlig, underbar person.

De senaste festerna har blivit blötare och senare (eller tidigare, hur man nu tar det) och därmed har jag mirakulöst blivit mindre illamående/huvudvärkig/trött följande dag.

Imorse trillade jag i säng lite efter fem på morgonen. Efter fem timmar vaknade jag och kände mig som en ny människa. Nu, lite senare, börjar jag bli lite trött men det beror kanske delvis på att jag städat/knappt sovit.

I Was Wrong

Ingrid Olava

Her Kommer Vinteren

Kanske inte riktigt ännu. Men en av de finare sånger jag lyssnar på just nu.

Ingrid Olava

Där vi en gång gått

Igår gick jag där jag gått så många gånger. Längs Biskopsgatan, förbi domkyrkan, över ån, längs torget. Såg filmen "Där vi en gång gått" (som får godkänt betyg av mig, mera en biofilm än hemmafilm) på bio. Vid domkyrkan väntade jag på mitt sällskap.